Emanuel vill vara med på helkroppsmassage-behandlingen
Idag har jag och Mani varit hos mina föräldrar. Ovanligt va? Fattar inte riktigt hur jag ska klara mig utan dem när vi flyttar till Stockholm. Men det löser sig alltid...
Tidigare ikväll gav jag lillasyrran en helkroppsmassage. Det är inte lätt att göra en seriös sådan när alla systrar är samlade. Det blir bara massa skämt, groteskt fula miner och annat kul istället. Emanuel ville också vara med.
Ser ni en liten kille någonstans på bilden?
Moa är kittlig överallt. Hon klarar inte ens av en ansiktsmassage...
Nämen? Det var visst någon mer som ville ha en massage!
"It feels goooooood..."
Haha! Titut under massagebänken!
Mamman älskling
Tidigare ikväll gav jag lillasyrran en helkroppsmassage. Det är inte lätt att göra en seriös sådan när alla systrar är samlade. Det blir bara massa skämt, groteskt fula miner och annat kul istället. Emanuel ville också vara med.
Ser ni en liten kille någonstans på bilden?
Moa är kittlig överallt. Hon klarar inte ens av en ansiktsmassage...
Nämen? Det var visst någon mer som ville ha en massage!
"It feels goooooood..."
Haha! Titut under massagebänken!
Mamman älskling
Emanuel, myggorna kommer inte än på många månader...
"Äh mamma, man ska vara ute i god tid!"
För några dagar sen när vi fixade med gardinerna
För några dagar sen när vi fixade med gardinerna
Vem tänker på barnen och deras rättigheter?
När jag träffade Elie igår tog jag med mig massa papper. Det dimper ju ner massa kuvert till honom i brevinkastet varje vecka här hemma.
För ett tag sen fick vi t.ex hem ett nytt papper på att han inte ska betala något underhållsstöd för Achilles och även om jag vet vad det står så ska Elie ändå själv få läsa. Jag tog med pappret till BVC där man ska kryssa för ja- och nej frågor innan vaccinet. Jag visar honom allt jag skriver under och allt som handlar om Emanuel.
Detta låter och är ju faktiskt helt normala handlingar. För mig handlar det bl.a om resepkt, rättvisa och omtänksamhet. Men sådär himla självklart är det ändå inte. I många fall verkar det som om mamman (eller pappan i motsatta fall) glömmer bort att man är två föräldrar. Att barnet är lika mycket hennes som hans. Utan mannen hade barnet aldrig ens funnits!
Jag kan bara inte låta bli att tycka så fruktansvärt synd, inte bara om Achilles- utan om alla barn där ute som inte blir rättvist behandlade. Varför tänker man inte på barnens bästa? Det är inte bara mamman och pappan som har rättigheter, utan även barnet. Vem tänker på det?
Barnet har rätt till båda sina föräldrar. Och båda föräldrarna har rätt till barnet. Är det då inte lustigt att t.ex Achilles (Elies son) och Elie inte träffar varandra? När det finns bestlut från en rättegång som säger att Elie och Achilles har rätt att träffa varandra. Men när de ändå inte träffas och inte har gjort det på över 1,5 år... vad är då felet? Det är så tydligt att saker och ting inte är som det ska...
Jag känner sån hima sorg för alla stackars barn som utsätts för det här. De kommer till livet och börjar från noll. De ska få ha bra förutsättningar för ett bra liv. Men så börjar allt med att de slits mellan sina föräldrar och en förälder tror att barnet är ens ägodel som hon inte vill dela med sig. När det i själva verket handlar om ett helt eget litet liv med lika stora rättigheter som vem som helst.
För ett tag sen fick vi t.ex hem ett nytt papper på att han inte ska betala något underhållsstöd för Achilles och även om jag vet vad det står så ska Elie ändå själv få läsa. Jag tog med pappret till BVC där man ska kryssa för ja- och nej frågor innan vaccinet. Jag visar honom allt jag skriver under och allt som handlar om Emanuel.
Detta låter och är ju faktiskt helt normala handlingar. För mig handlar det bl.a om resepkt, rättvisa och omtänksamhet. Men sådär himla självklart är det ändå inte. I många fall verkar det som om mamman (eller pappan i motsatta fall) glömmer bort att man är två föräldrar. Att barnet är lika mycket hennes som hans. Utan mannen hade barnet aldrig ens funnits!
Jag kan bara inte låta bli att tycka så fruktansvärt synd, inte bara om Achilles- utan om alla barn där ute som inte blir rättvist behandlade. Varför tänker man inte på barnens bästa? Det är inte bara mamman och pappan som har rättigheter, utan även barnet. Vem tänker på det?
Barnet har rätt till båda sina föräldrar. Och båda föräldrarna har rätt till barnet. Är det då inte lustigt att t.ex Achilles (Elies son) och Elie inte träffar varandra? När det finns bestlut från en rättegång som säger att Elie och Achilles har rätt att träffa varandra. Men när de ändå inte träffas och inte har gjort det på över 1,5 år... vad är då felet? Det är så tydligt att saker och ting inte är som det ska...
Jag känner sån hima sorg för alla stackars barn som utsätts för det här. De kommer till livet och börjar från noll. De ska få ha bra förutsättningar för ett bra liv. Men så börjar allt med att de slits mellan sina föräldrar och en förälder tror att barnet är ens ägodel som hon inte vill dela med sig. När det i själva verket handlar om ett helt eget litet liv med lika stora rättigheter som vem som helst.
google.se
Tack!
Jag ville bara påminna er om att svara på frågorna om min blogg. Frågorna är från en studerande tjej som ska ha med min blogg i en skoluppgift. Om ni missat detta kan ni läsa inlägget med frågorna här! Det skulle vara jätte roligt om så många som möjligt ville svara, jag vet att det tar tid. Men ni kanske bara kan svara på en eller två frågor om ni inte vill svara på alla. Och såklart får ni vara anonyma.
Jag är så himla glad och rörd över de svaren jag fått. Jag är så glad när jag märker att det är många som känner att de lär sig uppskatta det de har när det läser min blogg. För det är verkligen något jag och Elie lärt oss och det är en fin känsla när man väl får känna på den:)
TACK allihop♥
Jag är så himla glad och rörd över de svaren jag fått. Jag är så glad när jag märker att det är många som känner att de lär sig uppskatta det de har när det läser min blogg. För det är verkligen något jag och Elie lärt oss och det är en fin känsla när man väl får känna på den:)
TACK allihop♥
Lördag
Hello! Emanuel somnade precis. Klockan är 00.00 liksom. ZzZzzz
Dagen spenderade vi på stan med min mamma och lillasyster och i kväll har vi varit hemma hos mina föräldrar och myst lite! Jag hämtade lite bilder som jag lämnade in på framkallning för några dagar sen. Tänkte jag skulle rama in lite fina bilder samt sätta upp lite fina familjebilder på kylskåpet. Kom på att jag ju inte hade kylskåpsmagneter så det fick jag köpa idag med. Och det var inte lätt att hitta kan jag säga...
Emanuel fick en ny fin mössa från Polarn o pyret idag.
Dagen spenderade vi på stan med min mamma och lillasyster och i kväll har vi varit hemma hos mina föräldrar och myst lite! Jag hämtade lite bilder som jag lämnade in på framkallning för några dagar sen. Tänkte jag skulle rama in lite fina bilder samt sätta upp lite fina familjebilder på kylskåpet. Kom på att jag ju inte hade kylskåpsmagneter så det fick jag köpa idag med. Och det var inte lätt att hitta kan jag säga...
Emanuel fick en ny fin mössa från Polarn o pyret idag.
Fyllda av energi igen efter massa kramar från Elie! ♥
Hej allihop! Jag och Mani kom hem för en stund sen. Puh, det är en bit att köra alltså. Jag är helt slut! MEN det var såklart värt varje sekund för vi fick ju träffa Elie!
Han var sååå snygg idag. En kille hade klippt hans hår skitsnyggt och sen hade han fått låna hårgele och stylat sig haha. I mina ögon är Elie såklart snyggast på jorden. Det bara är så. Men han var stilig idag. T.o.m med det gråa urtvättade mjukis-setet med tvätteritryck på så är han en riktig pudding den där mannen ;)
Okey, nog snackat om det! Elie hade köpt med sig baguetter, juice, semlor och fika idag!
Han bjöd t.o.m handläggarna. "Åh men Elie, jag som går på GI-metoden, jag får nog göra ett undantag idag. Tack snälla du!"
Haha typiskt Elie.
Emanuel var helt hypad, som om han var hög på nåt. Skrattade och busade hela tiden. Så när mötet var slut somnade han som en stock. Jag hade med mig gå-vagnen för jag vill såklart inte att Elie sa missa Emanuels första vingliga steg med den!
Jag satt i Elies famn och tillsammas bara tittade vi på vår lilla solstråle som kröp runt och charmade alla.
Vi fick 90 minuter på oss och som vanligt går de här minuterna superfort...
Emanuel sov hela resan dit och en timme på hemvägen. Sen vaknade han och tyckte allt var AS tråkigt och ville vara hemma på golvet och busa NU! Så det blev ett X antal stopp längs hemvägen för att "rasta" bebis...
Efter att ha blivit erbjuden leksaker, brödbitar, vatten och lite allt möjligt fick Emanuel nog. Det var inte alls roligt. Så vi fick stanna och busa lite i bilen!
"Nej mamma, jag vill vara hemma NU men jag vill INTE åka bil. Kan du fixa det?"
Ja... Jag låter dagens facebook uppdateringar säga resten:
Han var sååå snygg idag. En kille hade klippt hans hår skitsnyggt och sen hade han fått låna hårgele och stylat sig haha. I mina ögon är Elie såklart snyggast på jorden. Det bara är så. Men han var stilig idag. T.o.m med det gråa urtvättade mjukis-setet med tvätteritryck på så är han en riktig pudding den där mannen ;)
Okey, nog snackat om det! Elie hade köpt med sig baguetter, juice, semlor och fika idag!
Han bjöd t.o.m handläggarna. "Åh men Elie, jag som går på GI-metoden, jag får nog göra ett undantag idag. Tack snälla du!"
Haha typiskt Elie.
Emanuel var helt hypad, som om han var hög på nåt. Skrattade och busade hela tiden. Så när mötet var slut somnade han som en stock. Jag hade med mig gå-vagnen för jag vill såklart inte att Elie sa missa Emanuels första vingliga steg med den!
Jag satt i Elies famn och tillsammas bara tittade vi på vår lilla solstråle som kröp runt och charmade alla.
Vi fick 90 minuter på oss och som vanligt går de här minuterna superfort...
Emanuel sov hela resan dit och en timme på hemvägen. Sen vaknade han och tyckte allt var AS tråkigt och ville vara hemma på golvet och busa NU! Så det blev ett X antal stopp längs hemvägen för att "rasta" bebis...
Efter att ha blivit erbjuden leksaker, brödbitar, vatten och lite allt möjligt fick Emanuel nog. Det var inte alls roligt. Så vi fick stanna och busa lite i bilen!
"Nej mamma, jag vill vara hemma NU men jag vill INTE åka bil. Kan du fixa det?"
Ja... Jag låter dagens facebook uppdateringar säga resten:
Imorgon träffar vi Elie ♥
Emanuel somnade för typ 30 minuter sen och jag sitter här och funderar på om jag har packat allt till imorgon när vi ska träffa Elie! Klockan 13.00 ska vi vara där så vi åker nog här hemmifrån 08.30 bara för att försäkra oss om att vi kommer i tid. Jag får köra försiktigt för det är svin halt på gatorna och som ni vet har jag ca 30 mil dit och 30 hem...
Mötet är bevakat och ca 60-90 minuter långt. Låt oss alla hålla tummarna för att detta är det sista bevakade mötet och att vi snart får ses som vanligt samt att vi får träffas under permissonerna. Även om jag förstår deras regler och allt så kan jag inte låta bli att bli lite smått irriterad på hur sjukt allt faktiskt är. Jag BER om att få träffa min man och att han får träffa mig och vår son. Jag berättar att han aldrig skulle (eller någosin gjort) göra mig (eller någon) illa på något sätt, varken psykiskt eller fysiskt. Det är inte ens JAG och Emanuel som är inblandade i rättegångarna. Men ändå får vi inte träffas? Hur mycket jag än vänder och vriden på det så förstår jag inte riktigt i slutändan. Men det spelar ingen roll för man är helt maktlös ändå. Det är bara att "gilla läget" och göra det bästa av situationen.
Jag har handlat Elies favorit godis, coca cola ferraris. Sen har jag köpt ostbågar, jordnötsringar och jordnötter till honom och hans rumskamrat haha. Lite vitaminer och mineraler skadar väl aldrig? Hrrm...
Jag har även köpt en Voltaren Gel till hans rygg. Tigerbalsamet jag hade med mig förra gången fick han inte ha med sig in. Det luktar väl för starkt och kan användas i missbrukande syfte och går därför emot reglerna antar jag...
Förra gången hade jag även med mig ett Monopol spel till honom och hans rumskamrat. (Han har förresten bytt rumskamrat och bor nu med en kille i sin egen ålder). Kontrollen som görs på allt jag har med mig till Elie tillät inte Monopol spelet med en gång. Utan det var tvunget att lämnas in en ansökan om spelet. Det var tydligen så att man kunde använda pengarna i spelet som riktiga pengar och skuldsätta varandra i fängelset. Shit, det gäller att tänka långt och sätta upp regler för allt...
Efter mycket om och med fick Elie ta med sig spelet in. Så nu är hans avdelning den enda som har ett Monopol spel och alla andra är avundsjuka haha! Önskar jag kunde köpa ett Monopolspel till alla avdelningar...
Bilder på vår lilla familj från i somras.
Mötet är bevakat och ca 60-90 minuter långt. Låt oss alla hålla tummarna för att detta är det sista bevakade mötet och att vi snart får ses som vanligt samt att vi får träffas under permissonerna. Även om jag förstår deras regler och allt så kan jag inte låta bli att bli lite smått irriterad på hur sjukt allt faktiskt är. Jag BER om att få träffa min man och att han får träffa mig och vår son. Jag berättar att han aldrig skulle (eller någosin gjort) göra mig (eller någon) illa på något sätt, varken psykiskt eller fysiskt. Det är inte ens JAG och Emanuel som är inblandade i rättegångarna. Men ändå får vi inte träffas? Hur mycket jag än vänder och vriden på det så förstår jag inte riktigt i slutändan. Men det spelar ingen roll för man är helt maktlös ändå. Det är bara att "gilla läget" och göra det bästa av situationen.
Jag har handlat Elies favorit godis, coca cola ferraris. Sen har jag köpt ostbågar, jordnötsringar och jordnötter till honom och hans rumskamrat haha. Lite vitaminer och mineraler skadar väl aldrig? Hrrm...
Jag har även köpt en Voltaren Gel till hans rygg. Tigerbalsamet jag hade med mig förra gången fick han inte ha med sig in. Det luktar väl för starkt och kan användas i missbrukande syfte och går därför emot reglerna antar jag...
Förra gången hade jag även med mig ett Monopol spel till honom och hans rumskamrat. (Han har förresten bytt rumskamrat och bor nu med en kille i sin egen ålder). Kontrollen som görs på allt jag har med mig till Elie tillät inte Monopol spelet med en gång. Utan det var tvunget att lämnas in en ansökan om spelet. Det var tydligen så att man kunde använda pengarna i spelet som riktiga pengar och skuldsätta varandra i fängelset. Shit, det gäller att tänka långt och sätta upp regler för allt...
Efter mycket om och med fick Elie ta med sig spelet in. Så nu är hans avdelning den enda som har ett Monopol spel och alla andra är avundsjuka haha! Önskar jag kunde köpa ett Monopolspel till alla avdelningar...
Bilder på vår lilla familj från i somras.
Duo-behandling på köksbordet och golvet. Kalmars finaste SPA?
Ikväll var jag förbi hemma hos mina föräldrar och lillasyster Moa. Färgade Moa och mammas ögonfransar och bryn + brynplock. När man inte har massagebänken närvarande får man ta det man har!
Snygg duo-behandling. En ligger på bordet och en på golvet:
Det syns att Emanuel anlänt till Villa Haga (så heter deras 110 år gamla hus). Det ligger grytor, köksredskap, leksaker och kläder lite överallt.
Kalmars finaste spa?
Snygg duo-behandling. En ligger på bordet och en på golvet:
Det syns att Emanuel anlänt till Villa Haga (så heter deras 110 år gamla hus). Det ligger grytor, köksredskap, leksaker och kläder lite överallt.
Kalmars finaste spa?
Mani & Alice på café
Idag mötte jag och Mani upp Johanna, Andreas och deras gullunge Alice. Vi tänkte gå till Öppna Förskolan men det stängde när vi kom dit, kl 13.00. Vi trodde de hade öppet längre. Men vi gick till ett café istället. Hittade en perfekt barnvänlig hörna alldeles för oss själva!
Emanuel kollar in båtarna utanför fönstret
Emanuel och Alice. Alice är ca 1,5 månad äldre än Mani. Han var väldigt intresserad av hennes napp. Han använder ju inte napp själv så han tyckte väl det var en rolig leksak och undrade vad man hade den till.
Vi bokade in lite bus på ÖF (öppna förskolan) nästa vecka istället!
Emanuel kollar in båtarna utanför fönstret
Emanuel och Alice. Alice är ca 1,5 månad äldre än Mani. Han var väldigt intresserad av hennes napp. Han använder ju inte napp själv så han tyckte väl det var en rolig leksak och undrade vad man hade den till.
Vi bokade in lite bus på ÖF (öppna förskolan) nästa vecka istället!
Det är så tyst...
När Emanuel somnar för natten, som han gjorde för en timme sen nu här hemma, så är det bara jag kvar.
Ingen Elie som sitter jämte mig i soffan och kollar på film. Ingen Elie att äta med, att skratta eller bara prata med. Jag har vant mig vid att det bara är jag. Tänk att han ska komma hem en dag och göra mig sällskap. Jag längtar så mycket dit att jag inte ens orkar tänka på det.
Jag skulle göra vad som helst bara för att få sitta jämte honom i soffan, hålla hans hand och se på film. Bara en kväll. Tänk att man inte kan ta sånt för givet. Jag ska aldrig ta något för givet igen.
Man kanske inte tänker på hur mycket en enda kväll med sin egen lilla familj samlad betyder. Att bara få sitta där tillsammans.
Nu när man är med om detta lär man sig mycket längs vägen. Ibland önskar man kanske att man hade pengar, hus, bättre jobb, mer kläder, etc. Men det man kanske inte ser eller förstår just då- är att det inte spelar någon roll hur mycket pengar eller ägor man än har...
För det som betyder mest kan inte köpas.
Det som betydet mest är oftast det vi reda har.
Denna bilden är tagen under bilresan upp till Norrköping för att lämna av Elie på anstalten. Jag önskar jag aldrig behövt släppa taget. Egentligen skulle vi inte behövt släppa taget. Men även om orättvisan tvingade oss, så finns det inget som hindrar oss från att vara tillsammans igen. Snart.
Ingen Elie som sitter jämte mig i soffan och kollar på film. Ingen Elie att äta med, att skratta eller bara prata med. Jag har vant mig vid att det bara är jag. Tänk att han ska komma hem en dag och göra mig sällskap. Jag längtar så mycket dit att jag inte ens orkar tänka på det.
Jag skulle göra vad som helst bara för att få sitta jämte honom i soffan, hålla hans hand och se på film. Bara en kväll. Tänk att man inte kan ta sånt för givet. Jag ska aldrig ta något för givet igen.
Man kanske inte tänker på hur mycket en enda kväll med sin egen lilla familj samlad betyder. Att bara få sitta där tillsammans.
Nu när man är med om detta lär man sig mycket längs vägen. Ibland önskar man kanske att man hade pengar, hus, bättre jobb, mer kläder, etc. Men det man kanske inte ser eller förstår just då- är att det inte spelar någon roll hur mycket pengar eller ägor man än har...
För det som betyder mest kan inte köpas.
Det som betydet mest är oftast det vi reda har.
Denna bilden är tagen under bilresan upp till Norrköping för att lämna av Elie på anstalten. Jag önskar jag aldrig behövt släppa taget. Egentligen skulle vi inte behövt släppa taget. Men även om orättvisan tvingade oss, så finns det inget som hindrar oss från att vara tillsammans igen. Snart.
Emanuel går med vagnen (video)!
Har precis skruvat ihop Manis nya lära-gå-vagn och jag bara måste ju visa er. Har suttit här och skrattat hur länge som helst. Kolla in detta:
Haha, jag dör ju lite...
"Tack mamma och pappa!"
Haha, jag dör ju lite...
"Tack mamma och pappa!"
Mani & Alva på Öppna Förskolan!
Idag har Emanuel och jag träffat Hanna och hennes dotter Alva. Vi gick till Öppna Förskolan i stan och busade lite med våra godingar. Sen gick vi till Mc'Donalds och var nyttiga. Superkul dag!
Här kommer lite bilder och videos:
Mani och Alva. Här har vi ett par riktiga godingar kan jag lova!
Haha vi höll på att skratta ihjäl oss när vi såg detta. Mani tog rullen från Alva, Alva tog tillbaka den... Och så höll de på!
Maniboy tog en tur med gunghästen som gå-stöd haha
Alltså som ni hör så håller jag på att garva ihjäl mig. Som vanligt. Han är så cool, stentuff grabb alltså. Kan inte ens räkna upp hur många gånger om dagen han får mig att skratta halvt ihjäl mig.
"Hejhej!"
"Va? Ska vi gå redan?"
Tack Hanna och Alva för en jätterolig dag! Efter vi träffat dem gick jag och Mani till min mammas jobb och hälsade på. Sen lånade vi bilen, åkte och hämtade min morfar och åkte till Öland för att handla lite på ÖoB! Jag ville köpa en lära-gå-vagn från BRIO där. I vanliga fall kostar de vagnarna 300:- men på ÖoB kostade den bara 179:- fick jag reda på av Hanna. Så det blev en sån + lite annan rolig shopping idag på stan! Kan visa sen.
Här kommer lite bilder och videos:
Mani och Alva. Här har vi ett par riktiga godingar kan jag lova!
Haha vi höll på att skratta ihjäl oss när vi såg detta. Mani tog rullen från Alva, Alva tog tillbaka den... Och så höll de på!
Maniboy tog en tur med gunghästen som gå-stöd haha
Alltså som ni hör så håller jag på att garva ihjäl mig. Som vanligt. Han är så cool, stentuff grabb alltså. Kan inte ens räkna upp hur många gånger om dagen han får mig att skratta halvt ihjäl mig.
"Hejhej!"
"Va? Ska vi gå redan?"
Tack Hanna och Alva för en jätterolig dag! Efter vi träffat dem gick jag och Mani till min mammas jobb och hälsade på. Sen lånade vi bilen, åkte och hämtade min morfar och åkte till Öland för att handla lite på ÖoB! Jag ville köpa en lära-gå-vagn från BRIO där. I vanliga fall kostar de vagnarna 300:- men på ÖoB kostade den bara 179:- fick jag reda på av Hanna. Så det blev en sån + lite annan rolig shopping idag på stan! Kan visa sen.
Min blogg ska vara med i en skoluppgift!
För några dagar sen fick jag ett mail från en super gullig tjej som går på gymnasiet i en stad som frågade om hon fick ha med min blogg i sitt skolarbete.
De skulle skriva om 5 olika bloggar och hon ville ha med min blogg i kategorin "Den mest tänkvärda och berörande bloggen".
Jag slutar aldrig förvånas och smickras över alla fina mail och stöttande människor som hör av sig. Och det här tycker jag var väldigt rörande. Jag vill ju att så många som möjligt ska få reda på historien om Elie för att öppna upp ögonen på folk som behöver se och för att vara stöd för andra som går igenom liknande situationer. Så jag är tacksam för att min blogg nu kommer vara med i ett skolarbete! Tycker för övrigt att det är skithäftigt haha.
Jag har svarat på lite frågor från den här tjejen men nu behöver vi även er hjälp. Och det skulle vara jättekul om ni ville ställa upp och svara lite på de här frågorna (antingen som kommentar till inlägget eller skicka svaren till min mail: anna.thomsson@hotmail.com. Det går bra att vara anonym såklart)
Här är frågorna ni gärna får svara på!
De skulle skriva om 5 olika bloggar och hon ville ha med min blogg i kategorin "Den mest tänkvärda och berörande bloggen".
Jag slutar aldrig förvånas och smickras över alla fina mail och stöttande människor som hör av sig. Och det här tycker jag var väldigt rörande. Jag vill ju att så många som möjligt ska få reda på historien om Elie för att öppna upp ögonen på folk som behöver se och för att vara stöd för andra som går igenom liknande situationer. Så jag är tacksam för att min blogg nu kommer vara med i ett skolarbete! Tycker för övrigt att det är skithäftigt haha.
Jag har svarat på lite frågor från den här tjejen men nu behöver vi även er hjälp. Och det skulle vara jättekul om ni ville ställa upp och svara lite på de här frågorna (antingen som kommentar till inlägget eller skicka svaren till min mail: anna.thomsson@hotmail.com. Det går bra att vara anonym såklart)
Här är frågorna ni gärna får svara på!
1. Påverkas du som läsare när du läser denna bloggen?
2. Känner du igen dig själv i det Anna skriver?
3. Vad lär man sig utav Annas blogg?
4. Vad får man ut av att läsa just denna bloggen?
1. Påverkas/hur påverkas du som läsare när du läser denna bloggen?
2. Känner du igen dig själv i det Anna skriver?
3. Vad lär man sig utav Annas blogg?
4. Vad får man ut av att läsa just denna bloggen?
Det måste ju inte bara syftas på historien om Elie utan rent generellt såklart!
Tack!
Det måste ju inte bara syftas på historien om Elie utan rent generellt såklart!
Tack!
Vad är det med mina grabbar och min blomma?
Jag har en blomma här hemma som jag inte kan namnet på. Men jag har haft den sen jag bodde hemma i mitt flickrum så jag vill inte slänga den även om den ser lite ut som om den alltid har en "bad hair day", varje dag.
Elie tycker inte den är den vackraste plantan i världen i alla fall. En dag stod han och drog av de långa skotten som typ är plantans blommor.
Jag: "Elie, what are you doing now?"
Elie: "I'm cleaning it up baby."
Jag: "Rensar? Varför förstör du blomman? Those flowers means the plant is happy!"
Elie: "Oh, sorry baby. I didn't know."
Elie tycker inte den är den vackraste plantan i världen i alla fall. En dag stod han och drog av de långa skotten som typ är plantans blommor.
Jag: "Elie, what are you doing now?"
Elie: "I'm cleaning it up baby."
Jag: "Rensar? Varför förstör du blomman? Those flowers means the plant is happy!"
Elie: "Oh, sorry baby. I didn't know."
Hur som helst. Jag säger bara sådan far sådan son. För Emanuels nya favorit syssla är att krypa snabbt som en blixt till denna växt och rycka av skotten som äntligen vuxit ut IGEN efter Elies lilla sabotage.
"Hmm. Den ska nog inte vara där..."
"Hmm. Den ska nog inte vara där..."
"Nu var jag duktig va mamma?"
Emanuel och Elie på tavlan
Imorse när Emanuel vaknade bar jag över honom i min säng och busade lite med honom.
Sen satte jag honom i mitt knä och sa: "Vart är pappa?" (dum fråga, jag vet. Men ville bara se hans reaktion)
Då tittade han upp på tavlan ovanför oss och sa: "bababa".
Glädjetårar ♥
Den här bilden hänger som en stor tavla ovanför sängen i sovrummet. Emanuel tittar på den varje morgon och pekar på Elies ansikte. Men snaaart kommer riktiga Elie hem!
Elie och Emanuel i somras ♥
Sen satte jag honom i mitt knä och sa: "Vart är pappa?" (dum fråga, jag vet. Men ville bara se hans reaktion)
Då tittade han upp på tavlan ovanför oss och sa: "bababa".
Glädjetårar ♥
Den här bilden hänger som en stor tavla ovanför sängen i sovrummet. Emanuel tittar på den varje morgon och pekar på Elies ansikte. Men snaaart kommer riktiga Elie hem!
Elie och Emanuel i somras ♥
Vi gör varje dag minnesvärd i hans frånvaro. Om 10 år ska jag minnas tillbaka till idag...
Idag har det varit en sån där riktigt härlig Anna-och-Mani-dag. När det bara är jag och Emanuel, hela dagen lång. Vi har varit hemma och busat, ätit, skrattat, lyssnat på ramsor och barnsånger, varit ute och lekt i snön, sovit tillsammans och gosat massor.
Efter allt bus blev lilleman trött. Han kröp upp på mig med sig med sin mage på min mage, la huvudet mot mitt bröst och somnade. Jag hade planerat att gå och diska om han somnade.
Men sen fick jag en sån "flash-back" där jag såg mig själv med Emanuel om 10 år. Han hade blivit så stor. Och jag stod där och tänkte tillbaka till när han var liten och grubblade över hur fort tiden gått. När jag kom tillbaka till verkligheten kände jag en sån lycka över att vi är här just nu. Så jag struntade fullständigt i disken, kramade om min lille prins och slöt ögonen jag med. Sen sov vi så 1,5 timme.
Jag antar att det är såhär man "tar vara på tiden" och uppskattar varenda sekund. Jag kommer aldrig glömma idag. Jag kommer aldrig glömma vår underbara dag med min fina son. Om 10 år, när jag står där med Emanuel som blivit så stor så kommer jag minnas tillbaka till denna dagen, det lovar jag.
Vi går här hemma och väntar på pappa Elie, men vi gör varje dag minnesvärd i hans frånvaro för vi ska ha mycket att berätta och visa när han kommer hem.
Livet blir, i de flesta fall, vad man gör det till. Och vi ska göra vårt fantastiskt. Och trots allt vi råkat ut för än så länge, så är det fortfarande just det. Fantastiskt.
Emanuel - mamma och pappa älskar dig mer än du någonsin kommer kunna förstå. Tack lilla vän för att du förgyller min dag i väntan på din pappa. ♥
Efter allt bus blev lilleman trött. Han kröp upp på mig med sig med sin mage på min mage, la huvudet mot mitt bröst och somnade. Jag hade planerat att gå och diska om han somnade.
Men sen fick jag en sån "flash-back" där jag såg mig själv med Emanuel om 10 år. Han hade blivit så stor. Och jag stod där och tänkte tillbaka till när han var liten och grubblade över hur fort tiden gått. När jag kom tillbaka till verkligheten kände jag en sån lycka över att vi är här just nu. Så jag struntade fullständigt i disken, kramade om min lille prins och slöt ögonen jag med. Sen sov vi så 1,5 timme.
Jag antar att det är såhär man "tar vara på tiden" och uppskattar varenda sekund. Jag kommer aldrig glömma idag. Jag kommer aldrig glömma vår underbara dag med min fina son. Om 10 år, när jag står där med Emanuel som blivit så stor så kommer jag minnas tillbaka till denna dagen, det lovar jag.
Vi går här hemma och väntar på pappa Elie, men vi gör varje dag minnesvärd i hans frånvaro för vi ska ha mycket att berätta och visa när han kommer hem.
Livet blir, i de flesta fall, vad man gör det till. Och vi ska göra vårt fantastiskt. Och trots allt vi råkat ut för än så länge, så är det fortfarande just det. Fantastiskt.
Emanuel - mamma och pappa älskar dig mer än du någonsin kommer kunna förstå. Tack lilla vän för att du förgyller min dag i väntan på din pappa. ♥
Emanuel och jag busar i snön (plus video)!
Idag har jag och lilleman varit ute och busat i snön. Han fick åka pulka, gunga och krypa runt i den vita, kalla och fluffiga snön och undersöka den!
Det tog seriöst ca 30 minuter att klä på han alla de där kläderna haha. Puh... Men kul hade vi!
Varför kan inte jag också få åka omkring i en fårskinnsbäddad pulka? Ser alldeles för bekvämt och mysigt ut!
Det tog seriöst ca 30 minuter att klä på han alla de där kläderna haha. Puh... Men kul hade vi!
Varför kan inte jag också få åka omkring i en fårskinnsbäddad pulka? Ser alldeles för bekvämt och mysigt ut!
Gunga!
"Hmm, det här vita fluffet var inte här sist vi var i lekparken?"
Det är inte lätt att krypa omkring i den där overallen ♥
"Hmm, det här vita fluffet var inte här sist vi var i lekparken?"
Det är inte lätt att krypa omkring i den där overallen ♥
Dag 67 - Tiden går...
Nu har Elie varit borta i 67 dagar. Tiden går fortare än man tror...
Även om allt är jobbigt just nu så vet vi ju att vi snart får vara tillsammans alla tre igen. Och då kan ingen sära på oss igen. Då är detta äntligen över!
Även om allt är jobbigt just nu så vet vi ju att vi snart får vara tillsammans alla tre igen. Och då kan ingen sära på oss igen. Då är detta äntligen över!
Jag har suttit och tittar på videoklipp på Elie och Emanuel. Kan inte låta bli att gråta en skvätt. Emanuel och Elie är galna i varandra och det är så roligt att det syns så tydligt även om Emanuel är så liten.
När vi åkte och besökte Elie på anstalten första gången var Elie jätterädd för att Emanuel inte skulle känna sig bekväm hos Elie eller t.o.m börja gråta när han fick se honom eftersom han är så känslig för "främmande" ansikten. Lyckan jag såg i Elies ansikte när Emanue istället sken upp som en sol lever jag på fortfarande...
Här var Emanuel 4,5 månader gammal
När vi åkte och besökte Elie på anstalten första gången var Elie jätterädd för att Emanuel inte skulle känna sig bekväm hos Elie eller t.o.m börja gråta när han fick se honom eftersom han är så känslig för "främmande" ansikten. Lyckan jag såg i Elies ansikte när Emanue istället sken upp som en sol lever jag på fortfarande...
Här var Emanuel 4,5 månader gammal
Kärlek fångad på bild ♥
Jag och Mani idag
Nu är vi hemma igen efter lite födelsedagsfirande hos familjen! Just nu sitter Emanuel här på golvet och sliter sönder en katalog från MakeUpStore...
Idag hade jag utsläppt hår. Vilket typ aldrig händer så detta är första gången på ca 1,5 år som jag har haft utsläppt hår hela dagen. När jag gick i skolan och utbildade mig till hudterapeut var vi tvugna att ha det upsatt, helst i en stram knut. Så jag vande mig vid den där knuten och tycker det känns konstigt med utsläppt...
Här är vi alldeles nyss, när vi kom hem. Haha, det första jag gjorde när jag kom hem var såklart att sätta upp håret...
Idag hade jag utsläppt hår. Vilket typ aldrig händer så detta är första gången på ca 1,5 år som jag har haft utsläppt hår hela dagen. När jag gick i skolan och utbildade mig till hudterapeut var vi tvugna att ha det upsatt, helst i en stram knut. Så jag vande mig vid den där knuten och tycker det känns konstigt med utsläppt...
Här är vi alldeles nyss, när vi kom hem. Haha, det första jag gjorde när jag kom hem var såklart att sätta upp håret...
Mani i hejjaklacken!
Idag var vi förbi sporthallen en stund för att kolla in min syrra när hon spelar fotboll!
"Kom igen brudar!"
Just nu sitter vi hemma hos min familj och väntar på att feta släkten ska komma för att fira Moa som fyllde 14 i fredags!
"Kom igen brudar!"
Just nu sitter vi hemma hos min familj och väntar på att feta släkten ska komma för att fira Moa som fyllde 14 i fredags!
Elie idag på permissionen:
Idag hade Elie permission. Han försökte ställa in den nu när vi inte fick komma och spendera dagen med honom och hans moster kunde inte komma ifrån jobbet. Men han var tvungen att ta 6 timmars permission och spendera timmarna ensam.
Han ringde och pratade med mina föräldrar och skickade även en bild till deras telefon som jag snodde och la upp här nu. (Vi får ju inte ha någon kontakt på telefon än så jag får reda på saker och ting genom min familj)
Elies dag:
Det var 7 minusgrader i Norrköping idag och han visste knappt vart man skulle gå eller vart han var när han blev släppt. Han gick från anstalten genom skogen och kom ut på gatan, letade efter en busshållplats och hittade en. Efter nästan en timme kom en buss, chauffören sa åt honom att "det inte går att betala med kontanter man måste ha ett busskort". Så Elie letade efter buss-stationen, hittade den och när han väl är där säger de att han först måste köpa själva kortet för 50 kr, sen måste han tanka det för minst 150 kr. Han var alltså tvungen att lägga 200 kronor på busskortet. På anstalten tjänar de 5-10 kr i timmen så ni kan ju själva räkna ut hur mycket de här 200 kronorna är värda för Elie. Han fick vänta ytterliggare en timme på nästa buss och när den väl anländer frågar busschauffören varför Elie inte bara betalade med sms-biljett för 20 kr istället...?
Jag tycker det är sjukt dåligt av personalen att inte ställa in permissionen nu när det blev som det blev, ingen sa något om hur man betalar på bussen och varför sa inte den första busschauffören något om att det går att betala med sms när Elie frågade? Jaja, detta är inga stora bekymmer. Det är bara jag som lider så med Elie och önskar jag kunde unerlätta allt för honom... :(
Tillslut fick han i alla fall äntligen komma in på bussen och värma sig. Han åkte in till stan och satte sig på Mc'Donalds där han satt i ett par timmar innan det var dags att leta efter en buss hem igen och se till att verkligen vara i tid tillbaka.
Han skickade en bild till pappa idag under permissionen. För mig är Elies leende det vackraste som finns. Och jag ser så tydligt att detta inte är hans vanliga leende. Men jag kan ändå leva på det i flera dagar...
Min älskling idag ♥ Ensam, men stark som få.
Så fort Elie får tillåtelse att träffa mig och Emanuel under permissionerna ska jag göra det till de bästa dagarna i hans liv. I will make this up for you Elie...
Han ringde och pratade med mina föräldrar och skickade även en bild till deras telefon som jag snodde och la upp här nu. (Vi får ju inte ha någon kontakt på telefon än så jag får reda på saker och ting genom min familj)
Elies dag:
Det var 7 minusgrader i Norrköping idag och han visste knappt vart man skulle gå eller vart han var när han blev släppt. Han gick från anstalten genom skogen och kom ut på gatan, letade efter en busshållplats och hittade en. Efter nästan en timme kom en buss, chauffören sa åt honom att "det inte går att betala med kontanter man måste ha ett busskort". Så Elie letade efter buss-stationen, hittade den och när han väl är där säger de att han först måste köpa själva kortet för 50 kr, sen måste han tanka det för minst 150 kr. Han var alltså tvungen att lägga 200 kronor på busskortet. På anstalten tjänar de 5-10 kr i timmen så ni kan ju själva räkna ut hur mycket de här 200 kronorna är värda för Elie. Han fick vänta ytterliggare en timme på nästa buss och när den väl anländer frågar busschauffören varför Elie inte bara betalade med sms-biljett för 20 kr istället...?
Jag tycker det är sjukt dåligt av personalen att inte ställa in permissionen nu när det blev som det blev, ingen sa något om hur man betalar på bussen och varför sa inte den första busschauffören något om att det går att betala med sms när Elie frågade? Jaja, detta är inga stora bekymmer. Det är bara jag som lider så med Elie och önskar jag kunde unerlätta allt för honom... :(
Tillslut fick han i alla fall äntligen komma in på bussen och värma sig. Han åkte in till stan och satte sig på Mc'Donalds där han satt i ett par timmar innan det var dags att leta efter en buss hem igen och se till att verkligen vara i tid tillbaka.
Han skickade en bild till pappa idag under permissionen. För mig är Elies leende det vackraste som finns. Och jag ser så tydligt att detta inte är hans vanliga leende. Men jag kan ändå leva på det i flera dagar...
Min älskling idag ♥ Ensam, men stark som få.
Så fort Elie får tillåtelse att träffa mig och Emanuel under permissionerna ska jag göra det till de bästa dagarna i hans liv. I will make this up for you Elie...
Emanuel sköter sig själv.
För en stund sen kom vi hem från mina föräldrar. Jag och Mani satte oss i vardagsrummet framför TV:n en stund. Mani kröp iväg och som ni vet är han ju snabb som en vessla. När jag funderade på vart han tog vägen för det var så tyst gick jag ut i hallen och hittade detta:
Han hade dragit ner skötväskan, fått tag på bruken med gröt och öppnat upp den. Där satt han och åt kvällsmat liksom. (Bortse gärna från de olika sorters strumporna, jag lovar att jag har en bra förklaring)
Lite vatten kanske?
"Hmm... Mamma? Hämtar du dammsugaren?"
Nu när han ändå försörjt sig själv med gröt ska jag passa på att fråga om han inte kan byta blöja och natta sig själv med när han ändå håller på...
Han hade dragit ner skötväskan, fått tag på bruken med gröt och öppnat upp den. Där satt han och åt kvällsmat liksom. (Bortse gärna från de olika sorters strumporna, jag lovar att jag har en bra förklaring)
Lite vatten kanske?
"Hmm... Mamma? Hämtar du dammsugaren?"
Nu när han ändå försörjt sig själv med gröt ska jag passa på att fråga om han inte kan byta blöja och natta sig själv med när han ändå håller på...
Fyllt på Manis garderob
Idag mötte jag och Mani upp mina föräldrar på stan. Det blev som vanligt en halv garderob till lilleman... Svårt att låta bli. Speciellt när det finns så mycket fint och SPECIELLT när det är halva reapriset!
Nu har han storlek 80 den "lille" skitungen ♥.
Vi stannade och tog en lite fika paus!
Nu har han storlek 80 den "lille" skitungen ♥.
Vi stannade och tog en lite fika paus!
Till er ♥
Jag måste bara än en gång göra ett inlägg till er läsare. Ni är så fantastiska. När allt är jobbigt så ger det mycket glädje att få så mycket stöd från främlingar.
Jag och Elie valde att gå fullt ut med den här sidan av vårt liv. Jag vill berätta för alla om sanningen och få så många som möjligt att förstå hur det kan gå till. Samtidigt visar vi andra som går igenom samma sak att vi alla är starka tillsammans och att vi inte är ensamma. Att delvis skriva om vad Elie gått igenom och hur saker och ting kan gå till här på bloggen gör att vi når ut till så många människor, vilket i sin tur även leder till hjälp. Vi vet inte så mycket om det här kring advokater, poliser, rättegångar, rättigheter, lagar... Vad har man rätt till? Vad kan man göra? Men når man ut till människor så märker man hur många fina och hjälpsamma själar det finns där ute.
Bara den senaste veckan har jag fått flera mail om att jag och Elie är inspiration, att vi hjälper andra och att många ser upp till mig som en förebild. Och för mig betyder det så mycket så jag vet inte ens hur jag ska beskriva det här nu...
Jag får även fortfarande mail från människor som går igenom det Elie gått igenom. Mammorna vill ha ensam vårdnad och svartmålar fäderna. Lätt som en plätt så har de barnen för sig själva, papporna sitter hemma ensamma och förtvivlade- eller om anklagelserna var tillräckligt hårda, i värsta fall, i fängelse. Som Elie.
Jag måste bara än en gång göra ett inlägg till er läsare. Ni är så fantastiska. När allt är jobbigt så ger det mycket glädje att få så mycket stöd från främlingar.
Jag och Elie valde att gå fullt ut med den här sidan av vårt liv. Jag vill berätta för alla om sanningen och få så många som möjligt att förstå hur det kan gå till. Samtidigt visar vi andra som går igenom samma sak att vi alla är starka tillsammans och att vi inte är ensamma. Att delvis skriva om vad Elie gått igenom och hur saker och ting kan gå till här på bloggen gör att vi når ut till så många människor, vilket i sin tur även leder till hjälp. Vi vet inte så mycket om det här kring advokater, poliser, rättegångar, rättigheter, lagar... Vad har man rätt till? Vad kan man göra? Men når man ut till människor så märker man hur många fina och hjälpsamma själar det finns där ute.
Bara den senaste veckan har jag fått flera mail om att jag och Elie är inspiration, att vi hjälper andra och att många ser upp till mig som en förebild. Och för mig betyder det så mycket så jag vet inte ens hur jag ska beskriva det här nu...
Jag får även fortfarande mail från människor som går igenom det Elie gått igenom. Mammorna vill ha ensam vårdnad och svartmålar fäderna. Lätt som en plätt så har de barnen för sig själva, papporna sitter hemma ensamma och förtvivlade- eller om anklagelserna var tillräckligt hårda, i värsta fall, i fängelse. Som Elie.
Jag vill lägga upp var och en av era kommentarer såhär och svara och tacka. Men jag kan ju inte göra så med alla. Men ni är så underbara och ni är ett stort stöd för mig och Elie!
Svar: Åh tack så mycket för att du delade med dig av detta! Det betyder mycket för mig. När man älskar någon och när man vet att något inte är sant så kämpar man ofta hårt för att visa den riktiga sanningen. Energin bara kommer till en. Jag är övertygad om att du en dag också kommer känna en så stark kärlek! Tusen tack snälla du och lycka till! Massa kramar tillbaka!
"Lycka till med livet, du är en förebild för mig!"
"Beundrar mail"
"Ni är en inspiration"
"Ge inte upp"
"Din blogg gör skillnad"
...
♥
Stort tack till er från oss! ♥
Stort tack till er från oss! ♥
Svar på lite frågor
Han kan väl åka på permis till någon annan ex dina föräldrar?
är du inte rädd att fel person läser detta och vänder det mot dig? A's mamma verkar inte ha alla hästar hemma med tanke på vad hon utsatt er för. Är du inte rädd att hon, med sin antagligen obegränsade galenskap, ska använda information mot er?
planerade ni Mani? För ni hade väl inte varit tillsammans så länge innan ni blev gravida? Eller var han ett oplanerat men välkommet kärleksbarn?
Tänkte svara på lite frågor bland kommentarerna:
Fråga: Elie kan väl åka på permis till någon annan ex dina föräldrar?
Fråga: Elie kan väl åka på permis till någon annan ex dina föräldrar?
Svar: Denna gången har han bara 6 timmars permission och den är lite som en "test-permission". Nu ska han visa att han kan sköta sig. Och gör han det (vilket han såklart kommer göra) så får han komma hit nästa gång...
Fråga: Är du inte rädd att fel person läser detta och vänder det mot dig? A's mamma verkar inte ha alla hästar hemma med tanke på vad hon utsatt er för. Är du inte rädd att hon, med sin antagligen obegränsade galenskap, ska använda information mot er?
Svar: Jag förstår vad du menar. Och det där är någonting jag funderat och förberett mig på ca 6 månader innan jag bestämde mig för att blanda in denna delen av vårt liv i bloggen. När jag publicerade hela historien var jag beredd på konsekvenserna då den innehåller mycket information (kan berätta om de konsekvenserna en annan gång). Just nu skriver jag ofta om vad Elie fick gå igenom för att få fram det i ljuset då det behöver uppmärksammas. Dock läser jag alltid igenom mina inlägg 2-3 gånger innan jag publicerar och försäkrar mig om att det inte innehåller namn utan bara är generellt skrivet och oftast bara är inriktat och handlar om Elie. Självklart hamnar bloggen i fel händer, man får se till att inte ge fel information för det är då den kan användas emot oss. Men tack för omtanken:)
Svar: Jag förstår vad du menar. Och det där är någonting jag funderat och förberett mig på ca 6 månader innan jag bestämde mig för att blanda in denna delen av vårt liv i bloggen. När jag publicerade hela historien var jag beredd på konsekvenserna då den innehåller mycket information (kan berätta om de konsekvenserna en annan gång). Just nu skriver jag ofta om vad Elie fick gå igenom för att få fram det i ljuset då det behöver uppmärksammas. Dock läser jag alltid igenom mina inlägg 2-3 gånger innan jag publicerar och försäkrar mig om att det inte innehåller namn utan bara är generellt skrivet och oftast bara är inriktat och handlar om Elie. Självklart hamnar bloggen i fel händer, man får se till att inte ge fel information för det är då den kan användas emot oss. Men tack för omtanken:)
Fråga: Planerade ni Mani? För ni hade väl inte varit tillsammans så länge innan ni blev gravida? Eller var han ett oplanerat men välkommet kärleksbarn?
Svar: Ja, Mani var planerad. Vi hade inte varit tillsammans så länge men det kändes som vi var som gjorde för varandra och båda älskar barn. Så i juni slutade jag med mina p-piller och i augusti blev vi gravida! Han är ett planerat och välkommet kärleksbarn. Han är vår största energikälla när det kommer till allt vi går igenom. Men det har ni säkert redan räknat ut ♥. Så vi är skyldiga honom ett stort tack för att han finns i våra liv hihi.
Mani ♥
Svar: Ja, Mani var planerad. Vi hade inte varit tillsammans så länge men det kändes som vi var som gjorde för varandra och båda älskar barn. Så i juni slutade jag med mina p-piller och i augusti blev vi gravida! Han är ett planerat och välkommet kärleksbarn. Han är vår största energikälla när det kommer till allt vi går igenom. Men det har ni säkert redan räknat ut ♥. Så vi är skyldiga honom ett stort tack för att han finns i våra liv hihi.
Mani ♥
Ringde anstalten
Måste bara säga tack för era kommentarer. Ni är underbara! Era stöttande ord och fina meningar ger mig mer energi än ni kan ana...
Jag ringde till anstalten flera gånger idag för att försöka få tag på chefen om Elies ärende innan han gick hem. Och tillslut fick vi prata:
Jag: "Varför gör ni såhär? Vi uppfattade inte att vi inte fick ses. Om det är brottsofferslussen som ligger bakom denna bestämmelse och skyddar mig och Emanuel så vill jag verkligen säga att vi inte vill ha något skydd. Det enda vi vill är att få träffa Elie. Ni skyddar oss ju inte, snarare straffar ni oss och vad har vi gjort för att förtjäna det? Jag förstår att ni har regler att följa men snälla kan vi inte bara få ses?"
Jag var så himla ledsen. Men de är jätte snälla och lätta att prata med. De sa att de förstod, men att det inte är brottsofferslussen som ligger bakom utan regelverket. Det är bara regler som måste följas. Och även om de vill att vi ska få ses utan bevakning så kan de inte göra något åt det än. De har försökt men fick veta att det är för tidigt än enligt reglerna. De förstod att det känns sorgligt och att vi blir drabbade. Men att när någon ändå är dömd för vad Elie i slutändan är dömd för så drabbar det många anhöriga och det är bortom deras kontroll.
Jag bad om att i alla fall få det vanliga bevakde mötet på 60 min inbokat så snart som möjligt med Elie. Och vi ska få träffas igen på fredag den 27/1 kl 13.00.
Elies permission blev inte inställd. Han försökte ställa in den imorgon nu när vi inte kan komma och hans moster fick inte ta ledigt från jobbet. Så stackarn har 6 timmars permission ensam och vet inte vart han ska ta vägen eller vad han ska hitta på. Han ville iallafall gå och äta Mc Donalds. Stackars min älskling.
Ensam... ♥
Pappa Elie och en nyfödd Emanuel ♥
Jag ringde till anstalten flera gånger idag för att försöka få tag på chefen om Elies ärende innan han gick hem. Och tillslut fick vi prata:
Jag: "Varför gör ni såhär? Vi uppfattade inte att vi inte fick ses. Om det är brottsofferslussen som ligger bakom denna bestämmelse och skyddar mig och Emanuel så vill jag verkligen säga att vi inte vill ha något skydd. Det enda vi vill är att få träffa Elie. Ni skyddar oss ju inte, snarare straffar ni oss och vad har vi gjort för att förtjäna det? Jag förstår att ni har regler att följa men snälla kan vi inte bara få ses?"
Jag var så himla ledsen. Men de är jätte snälla och lätta att prata med. De sa att de förstod, men att det inte är brottsofferslussen som ligger bakom utan regelverket. Det är bara regler som måste följas. Och även om de vill att vi ska få ses utan bevakning så kan de inte göra något åt det än. De har försökt men fick veta att det är för tidigt än enligt reglerna. De förstod att det känns sorgligt och att vi blir drabbade. Men att när någon ändå är dömd för vad Elie i slutändan är dömd för så drabbar det många anhöriga och det är bortom deras kontroll.
Jag bad om att i alla fall få det vanliga bevakde mötet på 60 min inbokat så snart som möjligt med Elie. Och vi ska få träffas igen på fredag den 27/1 kl 13.00.
Elies permission blev inte inställd. Han försökte ställa in den imorgon nu när vi inte kan komma och hans moster fick inte ta ledigt från jobbet. Så stackarn har 6 timmars permission ensam och vet inte vart han ska ta vägen eller vad han ska hitta på. Han ville iallafall gå och äta Mc Donalds. Stackars min älskling.
Ensam... ♥
Pappa Elie och en nyfödd Emanuel ♥
När lycka än en gång blir till tårar... Inställd permission:
Idag vaknade jag med världens energi! När man räknar dagarna blir man väldigt glad när man vaknar varje morgon och inser att ännu en dag gått.
Jag och lilleman klädde på oss, käkade frukost och började packa lite smått inför morgondagen med Elie. Men så ringde mobilen. Det var pappa som pratat med Elie. Och det var inte lycka i hans röst...
Idag hade en vakt kommit in i Elies rum och berättat att "de "fått reda" på att han skulle träffa sin sambo och sitt barn imorgon". Han berättade även att Elie ännu inte hade rätt att träffa mig och Emanuel och gör han det så ställer dem in alla hans kommande permissioner och kan även förflytta honom.
Det högg till i bröstet på mig. Jag stängde de tårfyllda ögonen och suckade högt. Men på något sätt var jag inte förvånad. Vi får inte träffas imorgon. Det blir inga 6 timmar tillsammans.
Sist jag och Mani var och besökte Elie under bevakning på anstalten sa handläggaren åt mig att "när Elie väl har permission bryr de sig inte om vilka som kommet till honom för att träffas. Men däremot kanske han inte får komma till vår gemensamma lägenhet. Men vill vi hälsa på honom så får vi ju göra det".
Så varken jag eller Elie hade förstått att vi inte får träffas. Hade vi vetat det hade vi aldrig bokat ett möte till Norrköping, jag hade aldrig bloggat om det och det hade aldrig inträffat. För det sista vi vill göra är att bryta mot regler. Sist vi var på besök hos Elie berättade handläggarna att detta förmodligen var det sista mötet och sen får vi ses som vanligt, allt såg väldigt bra och ljust ut. Men tydligen blev ännu ett bevakat möte inbokat innan vi får ses som vanligt.
Jag sa åt pappa: "Hälsa Elie att vara stark. Snart kommer den dagen vi får ses och det finns det ingen som kan ändra på. Inga "anonyma" tips, ingenting. Men jag förstår att han är helt förtvivlad. Jag hade räknat ner dagarna till detta..."
Elies hälsning tillbaka: "Jag har räknat sekunderna..."
Både jag och Elie grät..
Tänk att "man" kan leva på en så låg nivå att man lever för att försöka förstöra så mycket man bara kan för andra människor. När jag precis fick reda på att det inte blir någon familjeträff imorgon kände jag en ilska jag inte känt på länge. Och tårarna bara rann. Men nu några timmar senare har jag lugnat ner mig. Och det enda jag kan tänka på är att dagen när vi får vara tillsammans igen som familj är snart här. Vad ska man då göra för att förstöra? Vem kan stoppa det? Och är det verkligen nyttigt att leva ett sådant tragiskt liv där andras blod, svett och tårar är ens energikälla? Nä. Jag är tacksam för att jag inte lever det livet.
En bild på Emanuels kopierade hand som vi skickade med i ett brev till Elie för ett tag sen.
Tålamod. Det kommer vi långt med. Förstörelse fungerar inte i längden. Men det gör tålamod, sanning och kärlek.
Jag och lilleman klädde på oss, käkade frukost och började packa lite smått inför morgondagen med Elie. Men så ringde mobilen. Det var pappa som pratat med Elie. Och det var inte lycka i hans röst...
Idag hade en vakt kommit in i Elies rum och berättat att "de "fått reda" på att han skulle träffa sin sambo och sitt barn imorgon". Han berättade även att Elie ännu inte hade rätt att träffa mig och Emanuel och gör han det så ställer dem in alla hans kommande permissioner och kan även förflytta honom.
Det högg till i bröstet på mig. Jag stängde de tårfyllda ögonen och suckade högt. Men på något sätt var jag inte förvånad. Vi får inte träffas imorgon. Det blir inga 6 timmar tillsammans.
Sist jag och Mani var och besökte Elie under bevakning på anstalten sa handläggaren åt mig att "när Elie väl har permission bryr de sig inte om vilka som kommet till honom för att träffas. Men däremot kanske han inte får komma till vår gemensamma lägenhet. Men vill vi hälsa på honom så får vi ju göra det".
Så varken jag eller Elie hade förstått att vi inte får träffas. Hade vi vetat det hade vi aldrig bokat ett möte till Norrköping, jag hade aldrig bloggat om det och det hade aldrig inträffat. För det sista vi vill göra är att bryta mot regler. Sist vi var på besök hos Elie berättade handläggarna att detta förmodligen var det sista mötet och sen får vi ses som vanligt, allt såg väldigt bra och ljust ut. Men tydligen blev ännu ett bevakat möte inbokat innan vi får ses som vanligt.
Jag sa åt pappa: "Hälsa Elie att vara stark. Snart kommer den dagen vi får ses och det finns det ingen som kan ändra på. Inga "anonyma" tips, ingenting. Men jag förstår att han är helt förtvivlad. Jag hade räknat ner dagarna till detta..."
Elies hälsning tillbaka: "Jag har räknat sekunderna..."
Både jag och Elie grät..
Tänk att "man" kan leva på en så låg nivå att man lever för att försöka förstöra så mycket man bara kan för andra människor. När jag precis fick reda på att det inte blir någon familjeträff imorgon kände jag en ilska jag inte känt på länge. Och tårarna bara rann. Men nu några timmar senare har jag lugnat ner mig. Och det enda jag kan tänka på är att dagen när vi får vara tillsammans igen som familj är snart här. Vad ska man då göra för att förstöra? Vem kan stoppa det? Och är det verkligen nyttigt att leva ett sådant tragiskt liv där andras blod, svett och tårar är ens energikälla? Nä. Jag är tacksam för att jag inte lever det livet.
En bild på Emanuels kopierade hand som vi skickade med i ett brev till Elie för ett tag sen.
Tålamod. Det kommer vi långt med. Förstörelse fungerar inte i längden. Men det gör tålamod, sanning och kärlek.
Idag lever jag lite på er familjelycka...
Idag fyller min kära syster Moa 14 år, grattis! ♥
Idag är det fredag. Då är det fredagsmys för fullt i många hem. Jag vet att jag har många mammor som läser här. Så jag vill bara passa på att säga något till alla familjer där ute:
Ta hand om varandra och ha en underbar dag/kväll. Att få vara tillsammans som familj är inte så självklart som man kan tro...
Jag sitter här med Emanuel i knät och samlar energi från hans leende. Idag är ingen bra dag, jag ska snart berätta varför. Men jag är glad för er familjer som får vara tillsammans så jag lånar lite av er familelycka om det är ok.
♥
Idag är det fredag. Då är det fredagsmys för fullt i många hem. Jag vet att jag har många mammor som läser här. Så jag vill bara passa på att säga något till alla familjer där ute:
Ta hand om varandra och ha en underbar dag/kväll. Att få vara tillsammans som familj är inte så självklart som man kan tro...
Jag sitter här med Emanuel i knät och samlar energi från hans leende. Idag är ingen bra dag, jag ska snart berätta varför. Men jag är glad för er familjer som får vara tillsammans så jag lånar lite av er familelycka om det är ok.
♥
Elie fick besöka en psykolog och bevisa att han inte var psykiskt sjuk:
Ibland kunde jag sitta här hemma och bli irriterad på Elie bara för att han inte var engagerad i allt som hände kring rättegången. Jag var helt uppjagad, stressad, stirrig, förbannad, ledsen... Jag gick och funderade på om man verkligen inte kunde göra något för att bevisa hans oskuld. Eller för att få fram sanningen på något sätt. Den kommer ju alltid fram tillslut, men jag vill få fram den NU!
Så som han blev behandlad. Att bli anklagad för saker man aldrig gjort. Och att bli oskyldigt dömd. Kunde man verkligen inte hindra något som var så himla fel? Men han var lugn, pratade inte så mycket om det... Han hade gett upp.
För några veckor sen var jag uppe på vinden och letade efter några böcker i flyttkartongerna vi har. Jag bar fram en stor kartong, satte ner den på golvet och öppnade den. Den var fullproppad med pärmar. Elie hade strukturerat upp allt noga. På pärmarna stod det bl.a "Achilles", "Courts" (rättegångar), "Familjerätten" m.m.
Emanuel sov i bilstolen jämte så jag satte mig ner och kollade lite i papprena (jag vet att Elie inte har något emot det, han har själv visat mig det mesta). Han hade sparat allt. Han hade anteckningsblock där han skrivit på engelska och ibland på svenska så bra han kunde om hur han blev behandlad. Han hade kopior på allt.
På ett papper hade han handskrivit till familjerätten och ifrågasatt deras och mammans översenskommelse om att han inte ska få ta kort på sitt eget barn.
Han frågade: "Vilken rätt har ni att ta ifrån mig min telefon? Och kan ni verkligen förbjuda mig att ta bilder på mig och min son tillsammans? Vad ska jag visa honom när han är stor?"
Till svar hade han fått: "Vill du ha din telefon eller vill du se din son?"
På nästa papper stod det att "Elie Al Feghaly accepterar" och sen hans underskrift.
Jag satt där och grät. Framför mig hade jag många månaders pappersarbete som orsakat blod, svett och tårar från Elie. Han hade redan kämpat så mycket mot det här innan vi träffades. Han hade gjort allt! Han har ingen energi kvar.
Under rättegångarna blev Elie även anklagad för att vara psykiskt sjuk. Han gick till en psykolog för att svara på frågor och få en liten utredning på hur psykiskt stabil han var. Förstår ni vad han fått stå ut med? Svaret från doktorn fick han på papper där det stod att: "Elie är fullt frisk men lider av sömnsvårigheter p.g.a att han inte får träffa sin son, därför får han nu sömntabletter utskrivet". Och de här sömntabletterna ligger nu i vårt medicinskåp här hemma. Vissa hann han inte använda upp.
Han fick alltså gå till ett sånt här möte för att bevisa att det inte är han som är sjuk. Och utredningen visade bara sanningen. Att han är fullt frisk men saknar sitt barn.
Det är så sorgligt, jag finner inte ens ord...
Som ni redan vet så har jag ju också blivit anklagad för att vara psykiskt instabil. Jag blev anklagad för att vara självmordsbenägen och att jag har diagnosen BORDERLINE... Jag skulle också kunna gå till en psykolog för att få allt utrett, bevisa att jag är frisk men lider av stress p.g.a vad vi blir utsatta för.
Det spelar ingen roll hur glasklart allt än verkar. Allt handlar om vad man kan bevisa... Hur bevisar man något som aldrig inträffat?
Så som han blev behandlad. Att bli anklagad för saker man aldrig gjort. Och att bli oskyldigt dömd. Kunde man verkligen inte hindra något som var så himla fel? Men han var lugn, pratade inte så mycket om det... Han hade gett upp.
För några veckor sen var jag uppe på vinden och letade efter några böcker i flyttkartongerna vi har. Jag bar fram en stor kartong, satte ner den på golvet och öppnade den. Den var fullproppad med pärmar. Elie hade strukturerat upp allt noga. På pärmarna stod det bl.a "Achilles", "Courts" (rättegångar), "Familjerätten" m.m.
Emanuel sov i bilstolen jämte så jag satte mig ner och kollade lite i papprena (jag vet att Elie inte har något emot det, han har själv visat mig det mesta). Han hade sparat allt. Han hade anteckningsblock där han skrivit på engelska och ibland på svenska så bra han kunde om hur han blev behandlad. Han hade kopior på allt.
På ett papper hade han handskrivit till familjerätten och ifrågasatt deras och mammans översenskommelse om att han inte ska få ta kort på sitt eget barn.
Han frågade: "Vilken rätt har ni att ta ifrån mig min telefon? Och kan ni verkligen förbjuda mig att ta bilder på mig och min son tillsammans? Vad ska jag visa honom när han är stor?"
Till svar hade han fått: "Vill du ha din telefon eller vill du se din son?"
På nästa papper stod det att "Elie Al Feghaly accepterar" och sen hans underskrift.
Jag satt där och grät. Framför mig hade jag många månaders pappersarbete som orsakat blod, svett och tårar från Elie. Han hade redan kämpat så mycket mot det här innan vi träffades. Han hade gjort allt! Han har ingen energi kvar.
Under rättegångarna blev Elie även anklagad för att vara psykiskt sjuk. Han gick till en psykolog för att svara på frågor och få en liten utredning på hur psykiskt stabil han var. Förstår ni vad han fått stå ut med? Svaret från doktorn fick han på papper där det stod att: "Elie är fullt frisk men lider av sömnsvårigheter p.g.a att han inte får träffa sin son, därför får han nu sömntabletter utskrivet". Och de här sömntabletterna ligger nu i vårt medicinskåp här hemma. Vissa hann han inte använda upp.
Han fick alltså gå till ett sånt här möte för att bevisa att det inte är han som är sjuk. Och utredningen visade bara sanningen. Att han är fullt frisk men saknar sitt barn.
Det är så sorgligt, jag finner inte ens ord...
Som ni redan vet så har jag ju också blivit anklagad för att vara psykiskt instabil. Jag blev anklagad för att vara självmordsbenägen och att jag har diagnosen BORDERLINE... Jag skulle också kunna gå till en psykolog för att få allt utrett, bevisa att jag är frisk men lider av stress p.g.a vad vi blir utsatta för.
Det spelar ingen roll hur glasklart allt än verkar. Allt handlar om vad man kan bevisa... Hur bevisar man något som aldrig inträffat?
