Igår var jag och Emanuel i stan hela dagen med Johanna, Alice och Elin. Vi fick jätte fina kläder av Elin från Newbie, tack så mycket! Vi gick runt och kollade på bebisgrejer som vanligt, men också (tack vare Elin) högklackade pumps och underkläder. Vilket ligger lite utanför min och Johannas shopping för tillfället. Men det var mycket trevligt!

Just nu ligger min son och tar sovmorgon på min och Elies säng. Han somnade klockan 22.00 och vaknade klockan 05.30 - vilket han gjort varje dag i en månad nu. I egen säng är av högsta vikt att betona. Sen käkar han och somnar om. Vi brukar ta morgon då runt 09.00. Det känns härligt men han har alltid, ända sen han föddes sovit hela nätterna med avbrott för käk såklart. I början åt han ofta. Sen började han sova 6 timmar i sträck och nu 7-8 timmar i sträck. Han är en riktig slöfock. 

Till er mammor som inte har det lika lyxigt när det gäller dessa efterlängtade och guldvärda sovtimmar. Om ni vill ha nåt att hata mig för då detta inlägg kan anses lite smått stötande:

Jag får förmodligen igen det när han är 15. Då hans sovmorgnar helt plötsligt inte är riktigt lika uppskattade för mig. Då har era "småttingar" redan bäddat sängen, städat rummet och käkat frukost.


En smörgås med ost och Emanuel-skinkor tack.


Igår kom min familj hem från Gotland. Inte många timmar efter deras hemkomst fick jag ett sms som löd: "Kan ni komma ut en stund? Vi är Emanuel sugna!"

"Eh, mamma. Det är massa folk som pussar på mig här. Hjälp."

Updates:
Dessa bilder är tagna klockan 10.07. Jag var bara tvungen att visa er. Han är en sån riktigt slöis. Jag pallar inte ens sova längre för vi har sovit sen 22.00. Han tar sovmorgon och breder ut sig i sina föräldrars säng:




Klockan 11.00:

...Nu får det vara nog. Nu avbryter jag sovmorgonen.

Haha. Han är makalös.

Jag vet inte om det hjälper. Det är ju väldigt individuellt. Men jag tänkte dela med mig av hur jag gör på nätterna för att få honom att sova så länge som möjligt.

På kvällen försöker jag hålla uppe honom så länge som möjligt och vänta med sista amningen så länge som det går (innan han blir vrål hungrig såklart, jag är inte elak, bara smart). Detta genom att ha lampor tända (eftersom han blir jätte trött när det är mörkt) och sitta och prata med honom i knät.

När han börjat bli jätte trött så går jag in med honom i sovrummet som är helt nedsläckt och mörkt (detta frisätter hormonet melatonin som gör att man blir trött). Sen lägger vi oss och "ligg-ammar" efter det slocknar han och då låter jag honom sova i ca 10 min för att somna lite djupare innan jag lägger honom i sin säng.

När han somnat bär jag över honom i sin säng som står precis jämte vår med gummitassar som gör att spjälsängen blir en vagga.

Om han vaknar mitt i natten av någon anledning (som för hans del oftast handlar om fisar som han släpper ut ganska högljutt för att sedan somna om) så vaggar jag bara sängen lite i sömnen typ. Behöver blöjan bytas tänder jag aldrig lampor, pratar inte med honom eller gör nåt annat för att han inte ska förstå att det är natt. Jag byter blöjan i sängen. Låter han sutta lite på mitt bröst och sen somnar han igen. För vår del är nu klockan 05.30 och jag brukar då låta honom sova jämte mig resten av morgonen.


Detta kanske inte hjälper er någonting, jag har ingen aning. Alla är ju så olika. Era barn kanske inte alls vill sova i egen säng, eller tvärtom. De kanske har svårt att sova p.g.a magont och då är det ju svårt hur man än bär sig åt. Men jag har bara förstått med nästan alla jag pratar med att dem inte får sova alls. Och jag förstår att det är jobbigt. Så det minsta jag kan göra är ju att dela med mig av mina tips som går bra!

Här kommer lite frågor och svar om min graviditet såhär i efterhand.  

 

När fick du reda på att du var gravid? Den 30:e september 2011 tog jag testet klockan 04.00 på morgonen. Var så nervös över vad resultatet skulle visa så varken jag eller Elias kunde sova.
Blev det en chock? Nej. Lillen var planerad och väldigt efterlängtad så det blev världens finaste överraskning!
Hur gammal var du? 20.
Hade du mycket halsbränna? Ja, efter vecka 20 besökte den mig varje kväll och fick mig ibland att spy. Novalucid var min bästis.
Spydde du mycket? Flera gånger om dagen fram till vecka 17. Yiho...
Var det någon favoriträtt som ändrades? Näh. Kunde bara inte stå ut med doften av kaffe som fick mig att spy direkt.
Hade du mycket foglossning? Nja, bara lite. Kändes mer under andra hälften av graviditeten.
Hade du sammandragningar? Puh, om jag hade. Dem började i vecka 18. Och runt vecka 31 började dem göra ont och i vecka 33 blev det smärtsamma förvärkar som påverkade tappen. Därav lillen rymningsförsök som tillslut stoppades!
Ditt sf mått som störst? SF-måttet låg på 35 cm sist jag var på MVC i vecka 37.
Har du fått bristningar? Yes. På låren och höfterna. Sexy mama! Sånt som ingår;)
Trodde du att det var en pojke eller flicka? Jag trodde det var en pojke. Jag har alltid haft en rad med pojknamn färdiga då min första son (om jag får fler) ska heta Emanuel.
Vad hoppades du på? Inget annat än att bebisen skulle vara frisk och må bra!
Hade du mycket vätska i kroppen? Jag vet faktiskt inte. Men i slutet kunde jag trycka med ett finger på låret och då blev det en grop där som sagta gick tillbaka. Gissar på att detta är vatten haha.
Hur mycket gick du upp i vikt? 14 kilo.
Hur ser du på graviditeten idag? Den var ovanligt jobbig men det var så mysigt. Sparkarna och gosemagen. Det var bara sista dagarna innan Emanuel kom ut som jag trodde jag skulle bli galen av smärta.
Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Att vattnet bara skulle gå, sen kom värkarna och strax därefter Emanuel - som på film. Men när händer det? Här var det t.o.m tvärt om tror jag. Sjukt långdragna och smärtsamma förvärkar i flera flera veckor. Sen kom vattnet och jag var fullt öppen - 10 cm: Men inte ens då kom bebis utan 4 timmar senare i det smärtsammaste stadiet utan bedövning tittade världens vackraste mini människa ut som gjorde det så värt allting!
Gick du över tiden? Nej.
Födde du för tidigt? För tidigt är nog att ta i men han kom innan BF i vecka 38+5.
När började din förlossning? Hm, den började nog på natten till tisdagen någon gång då jag hade så smärtsamma värkar och var öppen 3 cm på morgonen.
Hur lång tid tog det? Svårt för mig att svara på eftersom mina värkar hade hållt på i så många veckor och jag var öppen nästan 2 cm redan i vecka 34. Men jag räknar på att "det började på riktigt" ca 20 timmar innan han föddes.
Hur mycket var du öppen när ni kom in? 10 cm!
Vad tyckte du var jobbigast? Att jag var öppen 10 cm och hade obeskrivligt ont men inte fick krysta och såhär höll det på i de längsta 4 timmarna i mitt liv.
Var du rädd för något? Att Emanuel inte mådde bra.
Grät du? Under förlossningen fällde jag nog en och annan smärt-tår. När han äntligen kom ut var jag så chockad och glad att jag "glömde bort" att gråta. Jag bara tackade gud för ett välmående och vackert barn och låg och tittade på honom. Tårarna kom hemma efter någon vecka och kan fortfarande komma nu efter två månader då jag bara ligger och tittar på honom och fäller en eller två glädjetårar.
Skrek du? Oh ja, Jag hade syrgasmasken som bästa vän, tog aldrig av den från munnen så fick bara syre. I den skrek jag massor.
Tog du nått smärtstillande? Nej ingenting annat än syrgas i början, men efter ett tag andades jag bara syre för jag ville bara ha masken mot ansiktet som psykiskt stöd på något sätt. Det kändes bra. Jag hade inte tid för smärtstillande - vilket var mitt mål.
Blev du sydd? Ja, ett par stygn. Kändes inget för jag andades lustgas och jag fokuserade bara på Emanuels andetag. Det ända jag kände med Emanuel på bröstet var ren lycka.
Dragen med sugklocka? Nepp.
Hur många var inne i förlossningsrummet? En barnmorska och en undersköterska, jag, Elias och slutligen Emanuel.
Hade du någon nära med dig? Min kära sambo var ett fint stöd. 
Hur stor var bebisen? Han vägde 3410 gram och var 52 cm lång.
Blev det en pojke eller flicka? En pojke!
Vad fick den heta? Emanuel Elias.
Hur ser du på förlossningen idag? Det gjorde ärlig talat mycket ondare än jag trodde och jag har ännu inte glömt smärtan som alla säger att man gör. Kanske var för att jag fick en väldigt lång dragen förlossning med hemska värkar tidigt och att allt bara stannade upp när det var som smärtsammast. Men det viktigaste av allt var att det var värt det. Det var det häftigaste jag gjort i mitt liv och det är en väldigt speciell känsla att föda sitt barn och få se honom för första gången. Det är obeskrivligt men kan liknas vid att man förstått meningen med livet. 
Var allting värt det? JA!


Här är han bara några sekunder gammal. Och jag älskar honom redan mer än allt annat.

God morgon! Just nu sitter jag och Mannen i soffan och lyssnar på Lonely Island - Jack Sparrow, hans nya favvis låt. Han har legat och stirrat på sina fina grejer på sitt fina skötbord - allt har han fått av snällaste Nettan, Sverker, Eira och Signe i Stockholm! 


Heey!


Han trivs rätt bra på sitt skötbord! Med Sidney i bakgrunden...


Inte konstigt att man trivs när man har massa firre-vänner som stirrar på en!

Kunde inte låta bli att ställa dessa på hyllan i hans blivande rum:

"Step out from the vehicle and put your hands up! You're under arrest! Everything you say can be used against you."

Haha fast just nu känns det som det är mamma som har roligast.


Hihi kolla chaffisen!

Idag ska vi hem till min familjs hus där syrran är hemma, resten av familjen är fortfarande på Gotland. Vi ska bada lite i poolen!

Som ni kanske förstått så bloggar jag när jag har tid. Och då blir det många inlägg på raken ibland eftersom jag lägger upp bilder och skriver om allt vi gjort sen jag bloggade sist.

Så nu har ni att läsa kära bloggläsare. Puss på er vetja!

Imorse pratade Emanuel med sin farfar i Beirut på Skype! Eller ja, han sa mest "ahh brr"... Men det var mysigt och vi saknar dem!

Jag har själv bara träffat Elies mamma Rita och bror Alain om ni kommer ihåg så var dem ju här och hälsade på i höstas. I år ska hans pappa och mamma försöka komma, men det är inte så lätt för dem att ordna med Visum. Det är jätte konstigt men eftersom det i Beirut finns så "få" kristna kvar så vill man inte att dem ska lämna landet eftersom man är rädd att dem inte kommer tillbaka, då det bara blir muslimer kvar. Det är många kristna som lämnar landet och aldrig kommer tillbaka. Därför kan det ta många månader.

Så länge ses vi via Skype!






Bilder från när Elies mamma och bror var här i höstas:

Jag, Emma, Oscar, Moa, Elies bror Alain, min pappa, min mamma, Elies mamma Rita.




Bröderna spelade Monopol och Elie fuskade som tusan med korten som stod på svenska. Stackars Alain som betalade när han skulle fått pengar bara för att Elie läste fel med flit. Elie är så elak på spel och fuskar JÄMT. Det vet alla.


I november under månaden dem hälsade på såg det ju ut såhär för min del!

Det blir ju inte så mycket bilder och snack om Elies familj eftersom dem bor i ett helt annat land. Så jag tänkte lägga upp bilder på hela hans familj.

Här är Emanuels farmor och farfar. Väldigt fina goa människor!


Elies söta syster. Hon är 21 år.


Alain är 23.

Alltid när vi badar Emanuel nu för tiden så gör vi det tillsammans i Jacuzzin. Han älskar det och det är enklare och roligare. Här är lite bilder och videoklipp tagna för ett par veckor sen som jag glömt lägga upp.






När Elie badade med honom tyckte han det var så skönt så han slumrade till en stund.

Det är förskräckligt det som hänt i Norge. Det är så konstigt när man tänker på det, att en enda människa, ett liv kan förstöra så många andras. Hittils 85 ihjälskjutna ungdomar och 7 döda vid bombdådet. Måtte han på något sätt få igen för det i detta liv eller nästa. Karma. Människorna kommer aldrig tillbaka till livet, dem är borta helt i onödan. 

Alla mina tankar går till de drabbade i Norge. 




Emanuel visade sitt stöd med vitt,rött och blått.

Igår var vi på marknad i Kalmar! Det var mysigt att strosa omkring lite. Emanuel satt i bärselen hos pappa och kollade runt lite innan han som vanligt totaldeckade ner mot bröstet. Vi köpte massa marknadsgodis och sen åt vi på Subway i stan.




Vi vann inte. Men det var sjukt nära. Men jag tycker det var lika bra, för annars "måste" man ju vräka i sig massa choklad.






Min lilla kille har blivit så stor redan. Han sitter i knät, är jätte stark i nacken och "vill vara med".

Just nu ligger Mani i sitt babygym och sparkar. Och när mamma visar sitt ansikte med alla knäppa grimaser och läten så drars det lite i mungiporna!

Han är så underbar min lilla pojke♥

Idag var vi på läkarkontroll med Emanuel. Allt såg jätte bra ut och han får verkligen i sig tillräckligt med mat. Han är mammas stora kille nu!

7 veckor gammal:

Längd: 58,5 cm
Vikt: 5825 gram
Huvudomfång: 38,5

Hej bloggen! Nu är vi tillbaka, det blev inte så mycket bloggande på Gotland som ni kanske märkt. Det var massa problem med internet...

Vi har haft det jätte bra i alla fall. Emanuel har fått spendera massa tid med sin mormor och morfar och sina mostrar! Det har varit supermysigt och här kommer massa bilder!


Lilleman har det gosigt i bilen till Gotlandsbåten!


Han sov hela båtresan. Emanuel älskar sin morfar!


... han älskar sin mormor. Här kollar dem på TV tillsammans!


Vi gjorde massa fina utflykter. Här satt vi och fikade på ett ställe jag och Emma var på när vi var små. Det var 15 år sen vi var här sist.


...och denna gången har jag med mig min egen son! Tiden går fort.




Bra solskydd. Hade en kökshandduk och en stor tofs till hands. Och vips så blev det en... taliban-look? Hrm. Stackars barn.


Pumpade ut mjölk så att morfar fick mata Emanuel en morgon.


Här har man ingen lyxig jacuzzi och ingen badbalja. Det fick bli diskhon. Men det gillades!




Påväg till stan


Mamma och jag gick på HP! Fattar inte att det är sista Harry-Potter filmen. Ska börja läsa böckerna nu. Hade en hel drös med folk som mer än gärna satt barnvakt ett par timmar. Dét var första gången jag varit ifrån Emanuel och det kändes jätte konstigt och hemskt på något sätt.




Lill killen har blivit så stor!




Badade på Blå lagunen som är superfint!


Blå lagunen.


Båtresan hem tyckte han var rolig. Det var massa barn som kom och tittade på honom och pratade med honom.


I blresan hem från Oskarshamn hade jag och Mani jätte kul. Han skrattade massor. Senaste 7 dagarna har han lärt sig skratta och det är helt underbart att se sitt barn skratta. Man blir helt överlycklig!
Nu längtade vi hem till Elie.

Tack mamma, pappa, Emma, Moa och Oscar för några superhärliga dagar på Gotland!

Just nu sitter jag och Emanuel hemma hos mina föräldrar. Vi har precis käkat middag. Och som vanligt med vår icke-så-normala familj så blir det massa knäppt snack och skratt vid matbordet.

Min pappa är sjukt kunnig inom histiora. Massa kungar, slag, årtal m.m. Han borde bli historialärare min kära far. Själv är jag sjukt kass inom ämnet och sov mig igenom historialektionerna tillsammans med resten av klasskamraterna i högstadiet...

Pappa: "Vet ni vad kungen som ledde trupperna under slaget vid Lützen år 1632 hette?"
Jag: Eh, jag vet inte ens vad Lützen är?"
Pappa: "Men vet ni inte vem kungen var?"
Emma: "Harry Potter?"
Jag & Moa: "HAHA"
Pappa: "Men tjejer, kan ni inte ens det? Det är ju något som alla bara vet. Man måste kunna sin historia, det är viktigt." Det var Kung Gustav II Adolf.
Emma: "Pappa, vad heter den onda i Harry Potter filmerna? Det är något som alla bara vet!"
Pappa: "Men äh Emma, det där är ju bara sån där Science fiction."
Jag: "Science fiction?"



En riktig pudding den där Gustav, eller vad tycker ni?


Hur som helst. Pappa verkar tycka det är självklart att kunna svaret på denna fråga. Och jag tror inte det är många ungdomar som kan det. Är det någon av er som visste?

Ikväll sticker jag och Mani till Gotland! Pappa Elie måste stanna hemma och jobba... Stackarn. Men i slutet av månaden kanske vi drar till Stockholm hela familjen istället och hälsar på hans morbror Greg med familj så vi får göra något tillsammans!

Ikväll åker vi med min mamma, pappa, Moa, Emma och hennes pojkvän. Jag stannar till tisdag. Tror syrran har med sig dator så jag kan blogga! Hoppas det blir fint väder...

Idag har Mani använt upp och kräkts ner alla sina pyjamasar innan mamma hunnit tvätta dem. Så jag fick ta den gula "spets-sparkdräkten". Jag tycker den är alldeles för tjejig. Tycker det är lättare för flickor att ha lite pojkigare kläder. Men när pojkar har på sig sånt här:

Pluttinutt? Tur att han inte bryr sig ändå... Ser ni nappen? Jobbade en halvtimme med att få in den i munnen på honom. Han får inte tag på den, men när han väl får tag så älskar han det och somnar typ. Jätte skönt för då slipper han använda mig som tutte.


"Äeh, mamma. Kan vi skippa det här tråkiga snacket om att jag bär en gul-spätsdräkt och jobba lite på min trippel-haka istället?"

Igår började jag träna lite smått igen! Känns super skönt att få röra på sig och få lite pli på kroppen och vikten.
Börjar bara lite smått med att springa varje kväll och göra lite styrketräning hemma. Sen har jag bestämt mig för att inte dricka nåt annat än vatten förutom mjölk till frukosten, ingen saft, läsk eller BRAVO-juice mer. Ingen mer Mc'donalds eller snabbmat. Nu börjar ett hälsosamt liv.

Igår kväll var Emanuel hemma med sin pappa och jag var ute och sprang en runda. Fy in i h-vete vad det var jobbigt. Puh... Jag har inte sprungit eller tränat sen september 2010. Låg hemma och spydde första 17 gravid veckorna och efter det kom halsbränna och foglossning, efter det kom alla smärtsamma förvärkar.

Men NU kan inget stoppa mig.
(Om ni undrar varför bilderna är så dåliga så är det för dem är tagna med min iPhone. Batteriluckan till systemkameran öppnades så att batteriet trillade ut när vi var påväg till stranden i söndags. Vi ska köpa ett nytt snart.)

Här har vi magen idag. 6 veckor efter förlossningen! Jag tycker kroppen är as grym som kan dra ihop sig så fort. Min gravid mage var ju inte i det mindre slaget...


Igår innan joggingrundan. Taggad!


Innan jag provade om kläderna passade kom jag på att fan, det kommer göra väldans ont att springa med dessa icke så små bröst om jag inte kommer i sport BH:n. Men jag kom i den, det trodde jag inte. Hade inte ens tänkt prova men det gick! Så på med sport-BHn och i med amningsinlägg - klar! Haha

Förresten - Igår testade jag om min navelpiercing gick i och det gjorde den inte riktigt. Det hade blivit ett tunnt lager skinn över hålet på ovansidan. Jag tvättade piercingen och naveln och tryckte igenom piercingen försiktigt och det gick bra! Nu sitter den där jämte min snygga hormonrand som går längs med hela magen...

...är väl inte riktigt min grej kanske. Det var ungefär som när Pippi Långstrump var på sitt första kalas och inte visste hur hon skulle sköta sig.

Igår var jag, Emanuel och mamma och kollade på min lillasyster Moas friidrottstävling. Hon stötte kula och hoppade längdhopp.

Mamma: "Nu är det Moas tur!"
Jag: "Va? Ska hon kasta kula nu? Vart är hon då, jag ser henne inte?"
Mamma: "Hon är där i grön tröja. Och sen heter det "stöta kula", inte kasta."
Jag: "Jaha okej..."



Jag: "Vad är spjutkastning för jävla gren egentligen? Vad ska det vara bra för? Varför ska man kunna det. Det är ju livsfarligt."

Jag: "Det är nog inte så lätt att spela diskus som det ser ut!"
Mamma: "Anna. Det heter kasta diskus..."

När Moa tävlat klart var hon inte överlycklig över sitt eget resultat (det är hon aldrig). Själv tyckte jag hon var jätte duktig så jag gjorde ett par tröst-försök.

Jag: "Men Moa, hon den där Kajsa... Ehhm, Bergqvist? Heter hon så? Det gör hon säkert inte för jag är så kass på detta. Men hon kan ju inte heller fått guldmedalj precis när hon började med sina första tävlingar. Man får ju öva."
Moa: "Jo Anna, hon heter Bergqvist?"
Jag: "Åh! Skämtar du? Jag är ju inte så dum som jag tror..."

Jag: "Hur som helst. Okej hmm... Harry Potter var ju inte heller världens bästa trollkarl när han börajde? Övning ger färdighet!"
Moa & Mamma: "Är du trött idag eller? Har Emanuel hållit dig uppe? Bäst du går hem och lägger dig haha."



Det jag fick ut av denna dagen är att friidrott inte riktigt är min grej...

Såg att videoklippet jag la upp igår inte fungerar. Det är pga att det är en låt i videon. Och det är ajjabajja tydligen. Men jag lägger upp den utan musik, inte lika kul alls. Men annars är allt arbete i onödan. Lite kul ändå;)




Det var tänkt att denna låten skulle spelas i bakgrunden...

Just nu sitter jag och Emanuel och lyssnar på Usher. Varje gång låten tar slut börjar han vakna till och gny. "Press repeat" snabbt som fan. Själv sitter jag och kollar igenom massa bilder. Och det slog mig hur många bilder jag minns att jag suttit och skrattat åt för att jag tycker jag ser så ful ut. Så nu tänkte jag skälla ut mig själv inför allmänheten.


Hittade denna bilden på datorn. Den är tagen samma månad som jag blev gravid. Och jag kommer ihåg att jag INTE la upp den på bloggen för jag tyckte den såg för jävlig ut. Jag bara skrattade åt hur jag såg ut typ "usch". Jag gick t.o.m och bytte kläder innan vi gick ut. Elie förstod ingenting.

Nu när man varit gravid och kroppen varit med om så otroligt mycket förändringar så ser man sig själv på ett helt annat sätt. Jag kommer ju fortfarande ha dåliga dagar nu och ibland får man faktiskt bryta ihop. Men inte som jag gjorde varje gång jag skulle ut.

Om jag träffat mig själv just då hade jag låtit som min pappa när han försökte förklara för mig att jag var " vacker som en dag". Men en tonåring lyssnar inte, pappa. Men nu förstår jag. Hade jag kunnat prata med mig själv alla dem gånger som jag stått i spegeln och gråtit eller brutit ihop p.g.a inget annat än dåligt självförtroende så hade det låtit såhär:

Gamla Anna: "Äh asså, ser jag verkligen ut såhär? Är det såhär jag ser ut? Fy fan vad hemskt. Såhär kan jag ju inte gå ut för allmänheten."
Nya Anna: "Åh gumman, du kommer se så mycket värre ut än sådär. Du kommer en gång väga 80 kilo och ha ett midjemått som är dubbelt så stort som nu. Du kommer få bristningar och tovigt hår, finnar och överdrivet stora bröst."
Gamla Anna: Svimmar. Vaknar.
Nya Anna: "Haha förlåt, men rätt åt dig. Du är ju blind flicka lilla. Vad vill du att jag ska säga? Som pappa sa när han skojade ironiskt åt dig när du stod i spegeln, vacker som fan och grät för du var ful "Ja, fy. Hur kan man våga gå ut om man ser ut som dig?" En dag kommer du förstå att du duger som du är och att du är för jävla vacker. Du kommer fatta att du hellre kommer vilja lägga all energi du lägger på dina tårar om ditt utseende till något helt annat - din son."

(OBS! Ni som sitter på jobbet, filmklippet innehåller musik)
Videoklippet fungerar inte överallt

Man tycker ju alltid att sitt eget barn är vackrast i världen. Jag och Elie kan inte förstå hur man kan vara så vacker som Emanuel faktiskt är? Har vi skapat honom? Vi skrattar alltid åt hur många tjejer som kommer springa efter honom när han blir stor och hur deras hjärtan kommer krossas för att han inte kan välja alla. Det roliga är att när vi pratar så är det på fullaste allvar.

"I don't hear nothing but ladies calling..."

Idag klockan 12.00 ringde Elie och sa att han hade superont i bröstet som knivar varje gång han andades eller rörde armarna. Pulsen var hög och han kände sig svimfärdig. Jag gav honom numret till sjukvårdsupplysningen och dem sa åt honom att ringa ambulansen med en gång! Men han tyckte det kändes konstigt att ringa ambulans, bl.a för att han själv jobbat som ambulans-sjukvårdare och den värsta smärtan var över efter ett par timmar men dem ville ändå att han ringde. Han ringde mig istället och jag körde honom till akuten.

Dem tog EKG, blodtryck, blodprov, temp och det såg bra ut. Han fick åka hem efter 4 timmar och nu mår han bra igen. Vet inte vad det var som hände. Förmodligen någon muskel som krampade eller något. Men det kan också vara tecken på allvarligare tecken så nästa gång ville dem att han ringer ambulansen...


Lille Mani hjälpte till och tröstade pappa



När jag åkte dit tog jag inte med skötväskan. Jag visste inte att vi skulle vara där så länge och jag var så stressad så jag glömde den hemma. Men jag brukar kunna klara mig utan den ett tag. Men inte denna gången. Jag ammade lillen i rummet där Elie låg och då la han ett sånt bajs lass så jag trodde blöjan sprack! Det gjorde den nog nästan för det kom bajs ut genom bodyn och byxorna! Fick åka hem och byta och åka tillbaka. Det var bajj långt upp på ryggen. Stackare liten...

Igår hade vi en superkul dag. Jag, Elie, Emanuel, Johanna och hennes pojkvän Andreas, deras dotter Alice, Salomeh, hennes lillasyster Sonia med pojkvännen Tim åkte till simhallen och badade! Sen avslutades kvällen hemma hos Johanna & Andreas med mat och massa snack på balkongen. Det var verkligen kul att umgås med sina fina vänner och få bada sina små bebisar och dem verkade ha roligt dem med...


Här har vi bästa kompisarna! (Dem vet bara inte om det än...) Alice är snart 3 månader och Emanuel 1,5!




Pappa och son♥


Först var det lite läskigt och kanske en aning kyligt, men sen blev det spännande och skönt tyckte lillkillen.












Här har vi systrarna Samadnouri. Detta var den enda bilden jag lyckats ta på er tjejer så jag la upp den, måste ju ha en bild på er. Dock ser det ut som Salle "funderar på vad fan jag håller på med". Medan Sonia tänker "I'm gonna stabb her in the back mohaha"


Såhär gott sover man efter mat och bad.

När bebisarna sover passar mammorna på att leka av sig... Jag och Johanna åkte rutschkana. Och eftersom vi båda två är så "otroligt heta" just nu när vi precis fött barn och har sådär välskött hår, fin hy och stora mjölkbomber så kunde vi inte låta bli att köra lite Baywatch...



Alltså man springer såhär i Slow Motion och ser extremt het ut. Tycker vi lyckades rätt bra med det. Hot Mamas!


Dem öppnar upp väggarna i simhallen så man kan ligga och sola. Det behövs ju lite sol på mitt vita fläsk. Har inte solat någonting på 100 år känns det som. Men vi hudterapeuter ska ju inte sola heller. Hade faktiskt solskyddsfaktor 40 hrrm... Annars är det ajjabaja vetni.


♥





Johanna: "Det var fan vad kallt det var i här inne då?!"

På kvällen åkte vi hem till Johanna, Andreas och Alice och käkade supergod mat som Andreas lagat!










Tack så mycket för en underbar dag!

God morgon! Just nu ligger Mani hos Elie och gör massa roliga ljud och tittar runt med stora ögon. Han har på sig sin "freds-sparkdräk/pyjamas" som han fått av Elies morbror Greg i Stockholm! Jag tycker den är as ball.

Över den står det fina meningar och ord.







"They say I'm a dreamer...
Imagine all the world
I hope one they will live as one.
All the people, join us!"

Idag har jag, Emanuel och Salle varit på stan i jakt efter en mini-badbyx-blöja till Mani och en baddräkt till mig. Badbyxorna hittade vi! Baddräkten är en annan historia. Mina mjölkbomber vill inte som jag vill...

Vi var extremt nyttiga idag. Först McDonalds, sen godis och sist glass.

Mani tog lite "Milkshake" istället.


Vi satt vid Kalmar slott och lyssnade på massa blandade låtar. Och då menar jag verkligen blandade. Salle spelade allt från Rihanna till Cornelius och bakgrunds musik från filmer som i t.ex Pirates of Caribbean.


Salle har som vanligt roligare än ungarna inne på OyToy...






Lillkillens Bamse-badshorts!

Just nu arbetar Hansa Bygg med att bygga en förskola. Fick nyss ett MMS av Elie.


"Hej älskling, kolla vad jag byggt idag!"

Jag gissar på att Emanuel är stolt över sin pappas jobb...

Nu har jag börjat "hårdträningen" när det gäller att Emanuel ska sova i sin egen säng. Men det är inte så enkelt. Igår natt när han ammat och somnat bar jag över honom i sin säng och där låg han typ 20 minuter och sov fint. Elie låg och sov jämte mig för en gång skull. Men sen började Emanuel gny lite. Han gör små ljud, piper, vänder och vrider på sig. Elie tyckte synd om honom och la honom jämte mig och då deckade han direkt och sov 4 timmar.

Åh mammas lilla kille. Han sover inte bra om han inte får ligga såhär:

Krypa upp intill bröstet och nästan ligga och sniffa i armhålan. Det är grejjer det...

I helgen var jag, Emanuel, Salle, Johanna och Alice på stan och gick runt lite i det stekheta solskenet. Vi spenderade hela dagen där och bara snackade.




Sen såg vi den här "figuren" på larmtorget. Han gick där med sina ballar och sålde lotter (vet inte om han delade ut kondomer också). Han vågade dock inte ta sig fram till oss med barnvagnar utan höll sig till ungdomar och alla pensionärer som var väldigt glad att se honom. Haha. Dem ville få kramar och grejer.


Alice och Emanuel var så snälla hela dagen. Min lilleman sov dock mest hela tiden. Alice är mer vaken nu! Hon är ju snart 3 månader så man ser stor skillnad på deras beteende.


♥

Hej och hå. Emanuel har börjat vara vaken jätte långa stunder på dagarna just nu och sover längre på natten (oftast) vilket är skönt. Men då behöver han ju verkligen passas hela tiden också så jag har inte ens hunnit äta nåt än idag. Det är först nu jag ska käka, har lagat tonfisk och pasta. Snart kommer Elie hem från jobbet och kan hjälpa till också. Puh...

Imorse pumpade jag ut 170 ml ur mina mjölkbomber på bara några minuter och han åt upp alltihop och ville amma bara en stund efter det. Oh my god... Men sen äter han inte på en längre stund sen efter det.


Maaat!


Mums!

Här har vi vår vackra son på video från tidigt imorse när han tyckte det var dags att stiga upp!

...gjorde han inte precis. För han låg rådeckad hela tiden idag när vi hälsade på pappa på jobbet. Man kunde lyfta runt, pussa och gosa med honom hur mycket man ville för han var helt väck.

Stackarn, det blev varmt på eftermiddagen. Han har fått ligga naken ett par timmar nu. Han ligger och småpratar och gör roliga gurgel-ljud med munnen.

Idag är det 1 juli, vilket betyder att lilleman är en månad gammal!

Detta firar vi med att göra fotavtryck.


Det var inte så lätt som ni kanske tror. Därav råkade det på något sätt bli 6 tår på högerfoten...


Man får passa på när tiger smurfen sover... Schh!

Idén att göra handavtryck strök jag med en gång. För det första är det svårt att öppna de där starka knutna nävarna och för det andra lär han säkert ta händerna mot munnen och få färg där. Och jag vet inte om den där vanliga vattenfärgen jag köpte är så nyttig...

Nu ska jag klä på min bebis och sen ska vi hälsa på pappa Elie på jobbet idag!