På förlossningen fick jag CTG påkopplad för att mäta sammandragningarna och visst kom dem hela tiden. Vet inte hur många jag fick på dem 15 minuterna som mättes, men det var många och dem känns.

Sen kom läkaren och undersökte mig, inget vatten hade gått vilket var skönt att höra! Däremot var tappen helt utplånad och jag var öppen 3 cm! Och bebis ligger väldigt långt ner och trycker på. Hon sa att det var på G och kanske händer det inatt?! Dem skickade hem oss och bad oss ringa när värkarna gör ont. Jag sa dem gör jävligt ont! Men du menar att dem ska göra förbannat jävla ont? Jaha, då går vi hem och väntar på det.

Sagt och gjort. Jag bestämde mig för att vi skulle GÅ hem från förlossningen (ett par km bara), för att skynda på denna bebis som verkar tycka om att allt går långsamt, och det gjorde vi. Och satan i gatan vad ont det gjorde. Nu när jag är hemma gör sammandragningarna ännu ondare och jag försöker andas igenom dem men det är inte så lätt som man tror.

Nu hoppas vi på MER smärta OFTARE. Konstigt att man kan må så bra mellan värkarna och när dem väl sätter igång förvandlas man till ett litet monster. Och då är detta bara början. Underbart, helt underbart. Jag säger bara bring it on!

Inte långt kvar nu!

Än så länge är det fint väder ute så jag tänkte ta mig in till stan en runda och handla lite. Blev inget letande efter sånna där "nappförvarare" igår för vi hade superbråttom till familjerätten där vi hade tid kl 16.00 som vi nästan glömt bort. Vi skulle ju skriva under faderskapsintyg och papper om vårdnaden över barnet!

Wow, vilken skillnad det är på att vara gift eller "bara sambo". Två personer från familjerätten måste vittna under tiden pappan skriver under faderskapsintyg. Men men, det är så det måste gå till och nu är det gjort, skönt! Vi skrev även under om gemensam vårdnad över lille Emanuel!

Vi fick med oss ett helt litet häfte om vad skillnaden är mellan gift och "bara sambo" så den är det väl bäst att läsa då haha.

Känns så gammeldags med allt detta bara för man inte är gift. När jag hoppade in som vikarie på ett ålderdomshem i vintras var det en gammal gubbe som stannade upp vinglandes med sin rullator och sa: "Är du med barn!" "Jaså där ser man och ingen ring har du på fingret tös, jag säger då det".

Haha

Söndag och super härligt väder. Snart ska vi se syrrans fotbollsmatch och sen tänkte jag sola och ta det lite lugnt hemma hos föräldrarna.

Sen i lördags har jag haft förvärkar med världens mensvärksliknande känsla i mage och svank. Lillen trycker på jätte långt ner och det känns som han ska gräva sig ut, gör skitont. Har absolut inte haft sånna här förvärkar innan. Har även (ursäkta) rikliga vattniga flytningar, trosskydden släpper liksom av det blöta. Har googlat runt lite om vad det kan vara och tydligen kan det antingen bara vara rikliga flytningar som man kan ha i slutet av graviditeten eller så kan det sippra lite fostervatten. Misstänker man det sistnämnda så ska man kontakta förlossningen.

Så jag sitter här och samlar mod inför detta samtal. Tycker inte om att ringa dit, känner mig alltid så dum och ringer för minsta lilla. Men jag måste ju tänka på att det handlar om mitt barn inte mig själv. Dem får väl ta ett och annat extra samtal där inne vad fan, dem får ju lön för den tiden med...



Världens underbaraste väder ute, man blir så glad av solsken och alla syrener som blommar nu. Har inte känt av någon pollenallergi alls i år, så jag går glatt runt och luktar på alla blommor!

Graviditetsvecka 38 idag! En av mina milstolpar under graviditeten. Nu är det inte långt till mål, faktum är att 92% av alla bebisar föds mellan vecka 38-42 så nu kan det ske precis när som helst. Känns lite nervöst, men jag och ELie är mer än redo!

Både jag och mina två systrar är födda i slutet av denna vecka (38). Och läser man om denna graviditetsvecka så står det överallt att det som mest avgör när barnet ska komma är ärftligt, dvs när jag själv och barnets pappa är födda. Vi får se om han tittar ut denna vecka eller om han trivs alltför bra därinne...!?

Bebis: Nu är barnet ca 50 cm lång och väger ungefär 3,2 kg. Barnet förbereder sig nu för att födas. De flesta av alla barn som föds i Sverige kommer ut mellan vecka 37+0 och 41+6. Ungefär sex procent föds före fullgågna 37 graviditetsveckor. Det råder oklarheter om vad som sätter igång förlossningen, men en forskning säger att det är barnet som bestämmer när det vill komma ut. Man anser då att graviditetslängden finns i ditt barns arvsanlag. Det anlaget har alltså bestämts efter vad som är normal graviditetslängd i din och din partners familj. Att barnet vuxit till en viss storlek samt om föregående fosterdel är fixerad eller inte har ingen direkt betydelse för när förlossningen sätts igång, men moderkakans livslängd spelar in.


Magen vecka 38 (37+0)


Mamma: Vissa kvinnor ökar i vikt under hela graviditeten, andra stannar av mot slutet. Båda sätten är helt normalt. Däremot ska du vid plötslig viktökning eller viktnedgång kontakta din barnmorska. Nu kan det vara svårt att hitta kläder som räcker till. Klä dig bekvämt. Bylsiga, luftiga tröjor och byxor är helt rätt. Du har nog att fundera över och behöver inte öka bekymren genom att klä dig obekvämt. En del gravida kan uppleva en ilande känsla när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten. En del kvinnor drabbas av besvär med diarré i slutet av graviditeten. Det beror troligtvis på en ökning av hormonet prostaglandin som har till uppgift att tömma tarmen inför förlossning.

Den allra sista tiden brukar de blivande föräldrarna ägna tid åt att ”boa”. Städa, pyssla, gå igenom lådor och garderober. Samtidigt som detta är ett förberedelsearbete blir det också en bearbetning av det förgångna.

Egna anteckningar: Nu tänker man knappt på nåt annat än att få träffa sitt barn. Jag och Elie längtar så himla mycket. Men trots den stora längtan så går tiden fortfarande jätte snabbt tycker jag! Det börjar såklart bli riktigt tungt nu, det spelar ingen roll om man ligger, sitter, står eller går. Det gör ont ändå. Kvällarna när man ska sova är jag alltid nära att lipa för jag har så ont i ryggen, halsbrännan tar död på mig och gör så jag får magkatarr och spyr m.m. Förvärkar känner jag av varje dag. Tycker magen är hård och drar ihop sig mest hela tiden.

Tycker det börjar bli drygt med alla sammandragningar hela tiden som gör ont i ryggen och lämnar en lite molande värk men sen händer inte mer. Give me some pain! Känner att dem blir värre och gör ondare vecka för vecka. Men jag vill NU! Men lillplutten kommer när han känner för det. Har man väntat såhär länge kan man väl stå ut ett par veckor till?

Strålande tidig morgon sol och blå himmel ute!

Jag sitter bänkad med frukost framför Vakna med the voice. Vilket liv man har... Men jag blir faktiskt på riktigt bra humör av min morgonrutin. Vaknar oftast av en kraftig sammandragning med ryggont och att lillen sträcker på sig. Sen går jag ut på balkongen för den riktigt tidiga morgonluften är helt lovely. Sen blir det frulle och Vakna med the voice.

Idag är det iallafall fredag och ny graviditetsvecka som jag ska skriva om lite senare. Denna veckan bara sprang förbi den med!

Idag har jag legat i sängen hela dagen. Så himla tråkigt men att försöka sova är det ända sättet man inte känner smärtan (om man lyckas somna).

Det är nämligen så att jag har fått tillbaka halsbrännan och den är värre än någonsin, sammandragningarna gör att magen blir stenhård ända längst upp i magen nästan precis under brösten känns det som och detta plus halsbrännan gör att det känns som när man har magkatarr! Har skit ont typ mellan revbenen, ligger nästan och lipar i sängen. Sen ligger han med rumpan precis under revbenen på höger sida och vid sammandragningarna pressar det på revbenen ännu mer så sträcker jag inte på mig då så knäcks dem känns det som.

Överallt läser man att i graviditetsvecka 37 "sjunker magen ner mer och det blir lättare att andas" och blabla. Men det är ju värre än någonsin. Jag vet ju att min bebis är fixerad och ligger långt ner och jag känner att han fortfarande ligger likadant med sin kropp. Men jag får snart panik när jag känner att allt typ står till halsen!


Förresten tidigare idag såg jag när bebis andades fostervatten! Helt galet coolt! Jag vet vart han ligger med ryggen och där såg man hur magen snabbt men försiktigt höjdes och sänktes och efteråt fick han en hickattack. Jag sökte om det på google och såg att man mycket riktigt kunde se sånt och att dem får hicka efteråt (och att detta syns där dem ligger med ryggen). Haha lille vännen därinne. Är det inte roligare om du kommer ut?


google.se

Nån av er läsare som nu senare i graviditeten fått värre halsbränna eller liknande? Har ni också sett bebisen andas fostervatten?

Idag går vi in i vecka 37! Blir lite pirrig när jag vet att det kan vara dags när som helst! Jag och Elie ängtar något så fruktansvärt efter att få se och pussa på vår lilla prins.

Bebis: Från och med den här veckan är inte ditt barn för tidigt född. Om barnet skulle födas nu räknas det som fullgånget. Barnet är moget och väl förberett för livet utanför livmodern. I vecka 37 är medelkroppslängden 49 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3000 gr. Huvudets omkrets är 34 cm.

De mesta av lanugohåret är borta. Lungorna har mognat. Barnet sväljer fostervatten och kissar, vilket är en viktig del i balansen av mängden fostervatten. Vid födelsen har ditt barn 300 ben i kroppen medan vuxna har 206, flera är ganska mjuka till en början. Vissa av benen växer samman i barndomen.

Mamma: Nattsömnen är inte så god som tidigare. Antingen måste du gå upp och kissa eller så sparkar ditt barn så att du inte kan sova.  Det är vanligt med ryggbesvär särskilt under senare delen av graviditeten, då kan det vara skönt att vila ryggen genom att ligga ner en stund. Bäst är att ligga på sidan med ena eller både benen böjda och en kudde mellan benen som stöd.



Egna anteckningar: Ja det har inte hänt så mycket sen förra veckan förutom att jag känner att bebis blir större och tyngre. Jobbigt för ryggen och det känns som jag har nån slags träningsvärk i ljumskarna hela tiden. Jag känner minsta rörelse han gör. Han har inte mycket plats där inne det känner jag. Nästan så jag blir lite rädd när jag ska sova för det känns som jag ligger på honom och pressar på honom stackarn. Har mycket förvärkar och dem blir värre för varje vecka. Nu längtar jag bara tills förlossningen startar! Han är ju färdig bakad, wow! Det ligger en färdig bebis i min mage. Massa tankar på hur han ser ut, vem har legat där inne i 9 månader?


Vecka 37 (36+0)

"Nu får du komma ut till oss när du vill Emanuel! Inga fler tanter på sjukhuset som kommer skrämma dig med bricanyl för att du ska stanna. Fritt fram till mamma och pappa!"

God morgon!

Det har varit lite dåligt med uppdateringen här. Ska skärpa till mig! Har gått och lagt mig senast 20.00 varje kväll i en vecka nu, min kropp orkar inte vara uppe längre. Vaknar därmed super tidigt. Det finns ju inga bra program på TVn vid den tiden. Men nu har jag börjat kolla på Vakna med The Voice som börjar 06.00! Perfekt. 

Jag tänkte lägga upp lite bilder på vad som hände i maj förra året! Kul att se vad man hade för sig då eftersom mitt liv ändrats så mycket på bara ett år! Eftersom jag fått så himla många fler läsare nu så kanske det är kul för er att få en blick på vad jag gjorde när jag inte hade en badboll till mage? (Om ni inte redan kikat tillbaka i bloggarkivet såklart).



Första maj firades hemma hos mina föräldrar


...med den traditionella majbrasan.



Jag och Elie drog ut på massa utflykter, fiskade, hade picknick, matade ankor och lite annat.




Blev flera rundor till den fina statsparken!


Jag klippte av Elies långa lockar! På hans begäran dock, jag tycker han var rätt het i sin hästsvans...


Men snygg blev han! Passade honom bättre♥


Jag jobbade några helger på Västerport Spa & Relax.


Vaxade Elies bröst! Haha, stackarn vad han fick stå ut. Han var ju perfekt försökskanin till mina skoluppgifter.


AJ?




Pluggade som en häst för att få bra betyg och klara av examen som hud- och spaterapeut!


Jag och Emelie geggade in oss i en spirulina-alg-inpackning!


...Skoltiden, ja det var den tiden då man var tvungen att ha perfekt plockade ögonbryn, fint uppsatt hår, fina naglar och make up varje dag.


Elie fick visa sina köks färdigheter genom att bjuda min familj på mat och efterätter lite då och då! Då bodde vi på djurängsvägen. Åh vad jag saknar det stället...


Snyggt älskling!


Tiden då man tränade som en galning. Här är min "rätt så nygjorda" tatuering också. Som för er som inte vet, står för "Den äkta segern, är segern över sig själv"!


Slutet av maj, hemma hos mina föräldrar.


Äntligen sommar!

I söndags fick vi åka hem från sjukhuset! Förvärkarna är kvar men jag hade inte öppnat mig nåt mer och eftersom jag nu är så pass långt gången att bebis klarar sig om han föds så fick vi "gå hem och vänta" istället. Känns så himla skönt att få vara hemma efter 5 nätter på BB. Finns inte så mycket att göra där... 

Nu när jag kommit hem så gör sammandragningarna mycket ondare och jag har världens mensvärk och det känns som ryggen ska gå av. Men jag får helt enkelt stå ut med detta tills han tittar ut! Jag försöker att inte klaga för jag skulle gjort det tusen gånger om med värre smärta för min lilla son.

Innan vi åkte hem undersökte läkaren mig och såg att tappen fortfarande var mjuk och öppen så man fick in ett finger till bebis. Lillen hade även fixerat sig helt nu. Annars hade ingenting mer hänt. Så förmodligen lyckades all duktig personal stoppa en eventuellt för tidig förlossning. Eller så var det bara Emanuel som ville skoja lite med oss. Hon gjorde ett snabbt ultraljud så vi fick se att allt är prima med bebis och då fick vi även nu i v 35 bekräftat att det är en liten prins där inne! Man får ju vara lite beredd på att dem sett fel i v 20. Men nu såg läkaren det ännu tydligare. Detta spelar ju ingen roll alls. Det är just för att könet inte spelar någon roll som vi var öppna för att veta om hon såg om det var en pojke eller flicka. Bara kul att veta och lättare att planera rum m.m.

Igår hade jag så jädrans ont i svank, mage och ljumskar att jag gick och la mig kl 20.00 och hoppade över en unge i minuten (som jag följer slaviskt) på kanal 4! Så jag har precis kollat på avsnittet från igår på tv4 play istället. Vaknade jätte tidigt. Sovtiderna är bra konstiga när man är höggravid, det kan jag lova!

Skönt att lilla Emanuel bestämde sig för att stanna kvar efter sitt rymningsförsök i tisdags! Han mår bättre av att tjocka på sig ett par veckor till i alla fall. Sen får vi se när han tittar ut. Läkaren sa att vi får vara beredd på "när som helst" och att det både kan betyda om två dagar, två veckor eller fullgånget!



Här är bebisen 34 veckor och 1 dag gammal i magen.
Idag är han 34 veckor och 4 dagar. Varje dag räknas!


Det känns så skönt att veta att folk bryr sig om en. Tack alla ni som lämnat en fin kommentar på bloggen, skickat sms, ringt eller hälsat på!