Emanuel bloggar - Tagen på bar gärning...
I helgen när alla var upptagna med att baka sånna där bruna kakor och gula bullar så passade jag på att försöka äta upp min vän Apan. Honom fick jag av min mormor. Och alla tycker "jag är så söt som leker så fint med Apan".
Men när ingen ser...
...Kusten klar? Ingen åt höger?
Hmm. Ingen åt vänster... Okej.
Oj. Hej... Har du sett allting?
Vaaa? Ahhh vad pinsamt...
/ Mani
Så lite kan göra så mycket♥
Jag måste bara än en gång skriva TACK till alla er som läser och för fina kommentarer. Det värmer mer än ni tror och jag kan leva på era ord länge. Det är så skönt att veta att man inte är ensam och att ni bryr er.
Ni är så underbara allihopa och ibland får jag kommentarer där ni skriver att ni så gärna skulle vilja göra nåt för oss för att hjälpa till. Och det var precis det ni gjorde. När ni skickade kommentaren. I sånna här situationer behövs det så lite, för att göra så mycket. Och jag är så glad. Ni hjälper mig verkligen att bli starkare och klara av tiden bättre under tiden Elie är borta.
Önskar jag kunde ge er alla en stor kram. Men jag får nöja mig med att visa tacksamheten i ord och berömma er i små inlägg lite då och då!
KRAM
Ett betydelsefullt inlägg om när vi träffades. Hur han var innan en del hände och hur det påverkade honom
Nu ska jag skriva lite om mig och Elie + bilder från början av vårt förhållande. Detta inlägg betyder väldigt mycket för mig och jag har väntat med att publicera det tills jag hittat alla bilder jag har som passar till texten m.m. För att få er att känna så mycket verklighets-känsla som möjligt.
När jag och Elie precis träffats höll han mig uppe om nätterna med sina historier om allt han gått igenom i Libanon. Vad han fått se från sina arbetsdagar inom Röda Korset, vad han gjorde under sina skoldagar m.m. Han vet så mycket. Han kan så mycket om historia och det finns så mycket fakta i hans huvud så man kan sitta och lyssna på honom hur länge som helst. Mitt liv skiljer sig så mycket från hans, inte genom religion eller så. Utan bara genom våra liv. Bland de första nätterna vi spenderade ihop lagade vi massa mat. Elie älskar att laga mat. Vi gjorde massa olika mackor, det skulle räckt till en hel armé om det behövts. Vi skrattade så när vi såg hur mycket bröd vi gjort och att det bara var jag och Elie där.
Här är en av de första bilderna jag och Elie tog tillsammans. Det kan se ut som en hel del mat för två personer. Men med lite vin och tända ljus kunde man sitta länge och äta. Bara man hade Elie som berättade sina historier från sitt liv i Libanon.
Elie tog en bild på mig från när vi satt på golvet och åt ostsmörgåsar och drack vin och pratade hela natten lång. Allt han hade i sin lägenhet var en säng på golvet. Han blev inte bara av med sin son utan även möblerna... Det jag skrivit om på min blogg angående vad som hände Elie är bara 1% av vad han verkligen fått stå ut med. :(
Men på den här bilden var jag så head-over-heels-in-love så jag var mer än överlyckig över att få sitta på golvet med Elie och kolla på hans fina ansikte och långa hår när han berättade om sitt liv. Hihi.
När vi precis träffats fick han mig att trilla ihop på golvet av skratt flera gånger om. Han berättade en gång om hans skoldag från när han studerade inom biomedicin. Han och hans skolkamrat hade gjort lite labbtester med något speciellt medel på labbråttor. Men när dem öppnade burkarna råkade dem andas in ämnet själva. Kommer inte ihåg vad ämnet hette men det var i alla fall livsfarligt i för höga doser. De stod i alla fall där och experimenterade. Och efter en stund slutade de och gick hem. På vägen hem började båda känna sig konstiga och prata lustigt. De tittade på varandra och såg att tungorna typ hängde och att de knappt kunde känna nacken. Så sådär gick de hem, helt nerdrogade och pratade med hängande tungor. HAHA Hör man Elie berätta om det här och visa med sin kropp hur allt gick till så lovar jag att man ligger dubbelvikt på golvet och asgarvar. Såhär höll vi på hela nätterna.
En in-skannad bild på stämpeln från pappret med Elies registrering på universitetet där han studerade inom biomedicin.
En gång berättade han om en annan skoldag på universitetet. Då alla skulle kolla på celler i mikroskåp. Den här gången skulle dem undersöka saliv. Läraren sa lite komiskt "Vem vill spotta?" Och en kvinna kom fram och sa "Jag kan" och la sitt saliv på en bricka under mikroskåpet. Efter att ha genomsökt det sa läraren "Jag bad om saliv. Inget spermatest". Och alla elever föll ihop på golvet av skratt medan kvinnan försvann för dagen. Ni kan ju säkert tänka ut vad hon hade gjort? Haha... Jag dör. Sånna här historier finns det många av.
Information om vissa kurser Elies utbildning innehåller.
Källa: American University of Science and Technology.
Sen har han berättat massa historier som är mindre roliga. Där man sitter och lyssnar med stora ögon och hängande haka med ett hjärta som bankar. Inom Röda Korset fick han såklart se mindre trevliga saker. Och det är så svårt för mig att förstå hur vårt liv i Sverige ibland kan skilja sig från livet i Libanon.
En dag när han var ute och arbetade med Röda Korset var det väldigt "hektiskt" på gatorna. En liten pojke satt en bit ifrån sin pappa som hade blivit skadad. Elie sprang fram för att hjälpa pappan, då tog pojken ett gevär och sköt mot Elie. Skottet träffade Elies handled. Där Elie idag har ett stort ärr. Pojken var ledsen, stressad och orolig och trodde att Elie skulle göra hans pappa mer illa. Tack Gud för att Elie bara blev skjuten i handleden.
Elie längst till vänster
En annan gång berättade han om då han var med och förlöste en kvinna i ambulansen då det var väldigt bråttom...
Elie har som sagt varit med om väldigt mycket i sina dagar. Han studerade på dagarna och på nätterna hjälpte han till inom Röda Korset. På fritiden klättrade han i berg och campade med vänner eller ensam med tält och levde på fisk. Han är en människa som älskar friheten och naturen.
Elie klättrar i berg. Tror denna bilden är från när höll i kursen "Mountain Rescue"
Elie försöker visa mig hur man fiskar förra sommaren här i Kalmar.
När vi träffades sa han att det var första gången han sov gott en hel natt på länge. Han har alltid något att göra annars. Och det han fått stå ut med när han kom till Sverige fick honom inte att sova bättre. Han hade otroliga sömnproblem och var mycket stressad och oroad.
Bild från när jag flyttade ihop med Elie våren 2010. Här hade Elie precis gett mig ett utav hans klättrings-utrustningar och jag var superglad för bergsklättring har alltid varit en av mina drömmar.
Om man pratar med Elies familj beskriver de honom precis så som hans vänner och nu även jag i snart 2 år uppfattat honom. Dem säger att han är mycket omtänksam med ett stort hjärta som gärna vill hjälpa folk. Han är alldeles för snäll och lite naiv eller "blå-ögd". Han tror att alla är som han. Eller att alla är bra människor. Gud vet att han nu fick veta att det finns onda människor. Han blir stark av detta och han växer av det.
Men, kan ni då tänka er hur han måste känna när han nu sitter i fängelset för grov kvinnofridskränkning? Och att han inte får träffa sitt barn och de dagar han fick träffa honom var han bevakad? Han skulle kunna utbilda sig till något stort. Han skulle kunna vara till stor hjälp i dramatiska situationer. Han skulle kunna hjälpa till och rädda liv. Men istället sitter han fängslad.
Kolmårdens anstalt. Elie har inget här att göra. Han passar inte in...
Nu har jag berättat en promilles del av Elies liv och vad han gjort. Kan ni då även tänka er hur han måste känna när det kommer en människa och berättar för folk att hans liv är en bluff? Allt han gått igenom försökte Achilles mamma sudda ut, allt han lärt sig, alla liv han räddat - för liv har han räddat, allt han studerat, hans betyg, hans dagar inom Röda Korset... Allt påstår hon är en bluff. Och fortfarande idag lägger hon energi på att säga att det inte har hänt. Att det är ett sjukligt beteende, det är vi många som förstått. Jag känner inte bara ilska över henne utan jag tycker väldigt synd om henne. Det kan inte vara kul att vara den personen hon är. Men hur kan man leva med sig själv?
Som avslutning vill jag bara säga att jag är stolt över att ha Elie i mitt liv och att han är pappa till vårt barn. Jag skulle inte önska mig någon annan i denna värld. Jag är tacksam för att våra vägar korsades. Och alla som betyder något för Elie och som för alla som tycker Elie betyder något för dem vet vilken fin människa han är.
Och att han nu säger att gamla Elie är tillbaka betyder väldigt mycket för mig. För jag vet att han inte tog åt sig och ändrade sig själv p.g.a detta. Han är stark.
Att vara stolt över sig själv
I dagens brev från Elie fick jag flera sidor bestående av "tack" m.m. Han tackade mig för att jag alltid stått vid sanningens sida från dag ett. Och för att jag gav honom en chans och lyssnade på honom. Sen skrev han massa om precis det jag skrev om igår på bloggen. Han påminde mig om att jag är stark, tålamodig och att han är otroligt stolt över mig. Aww han är så söt.
"Anna today I want you to feel proud about yourself as much as I feel proud about you my sweetheart. It takes courage, strength, power and patience to be able to pass through what you are passing through without breaking down."
Så idag är jag stolt över mig själv. Tack gode gud för att det finns något så "gammalmodigt" som riktiga brev.
Öppna förskolan med frugan
Mani bland alla namnskyltarna!
"Här Emanuel, ta min kloss". Haha så söt Alice stumpan!
"Schyssta grejer på det här stället.."
♥
Min systers kamera
Vet att ni är några som frågat vilken kamera min syster använder. Jag har ju ingen aning om sånt där, så jag frågade henne själv och hon svarar:
"Min systemkamera heter Canon EOS 500D, och på bilderna har jag haft ett annat objektiv än standardobjektivet. Det objektivet heter: TAMRON Di AF 70-300MM CANON. Det är ett teleobjektiv, vilket innebär att man har väldigt lång och skarp zoom. Sen har jag en extern blixt också, för att få lite finare och mjukare ljus. Blixten heter NISSIN DI622 CANON"
Här är en utav bilderna hon har tagit på Mani med sin kamera! ♥
Dag 12 - "If times would ever turn rough remember this"
Snart har det gått 2 veckor. Och jag saknar min Elie :( Men han kommer hem igen. Jag skulle väntat längre på honom om jag var tvungen. Och han hade gjort likadant. Jag är så glad för att vi träffade varandra. Och det hade vi inte gjort om detta inte hänt, visst hade det inte behövt gå såhär långt. Men är det vad som krävs. Så, fine...
Tänk att Elie föddes i Libanon 1985, helt ovetandes om att jag föddes några år senare i ett helt annat land. Jag växte upp och funderade på om jag någonsin skulle träffa den rätta. Men jag hade inte en aning om att det flera tusen kilometer ifrån mig fanns en man vars väg en dag skulle korsa min. Och att just han var den rätta.
Elie betyder väldigt mycket för mig, som ni kanske märkt. Jag vet inte riktigt vad jag skulle göra utan honom.
Han fick mig att våga vara mig själv.
Att inte vara rädd för att göra fel.
Att lära mig att jag duger som jag är.
Att alltid hitta ett ljus när allt ser mörkt ut.
Att skratta varje dag.
m.m
Det var precis detta jag hade svårt med genom min uppväxt. Även om jag hade/har en underbar familj som alltid hjälpt mig så är det annorlunda när det kommer från sitt livs kärlek.
Redan efter några månader fick han mig att se livet från ett helt annat perspektiv.
Jag minns att jag skrev om det på bloggen. Att jag hade hittat rätt. En dag i april 2010 tog jag på mig hans stora blåa tröja, satte mig under ett träd och skrev honom en dikt rakt från hjärtat. Den känns bra att läsa den idag, just nu när situationen är som den är. För jag skrev just "If times would ever turn rough remember this". Och det är nu det händer. Det är nu det är tufft. Och han vet att jag finns här för honom.
The smile on your face makes me feel complete.
When you smile, I smile. If you shine I’ll shine for you.
If times would ever turn rough remember this:
From rain to sun, up the hill i’ll run.
From seed to flower, how you make me rise.
To water from ice, I’m yours every hour.
To grass from stone, I’m never alone.
I love your eyes and those lashes.
I love your smile and its flashes.
I love your back and those freckles.
I love your clothes and how they are so, not, fitting me…
From minute to hour, time is running fast.
To salt from tears, you make me happy.
From hill to mountains, I’ll climb them all for you.
To my cover from yours, having me near.
I love your face and the way your hair falls down on it.
I love your smile and the mark of its trace.
I love your food, and when it turns to fire in my mouth.
I love the steam from your boiling showers, and the way you believe in its suntan.
From harm to safe, in your arms I’m calm.
To spring from fall, all year round.
From ground up the sky, you make me want to spread my arms and fly.
To happy times from sad, I’ll be there through them all.
From night to sunrise, I’ll make sure your heart is beating.
I love your laugh, the best sound I’ve ever heard…
I love Sundays and your chocolate cakes.
I love your feet and those shoes.
I love your voice and them jokes.
But most of all I love the way I love you. And the way you love me back.
Dikt och bild från April 2010
Till Elie
Blogga på morgonen
Igår innan jag gick och la mig kom jag bara och tänka på att "tänk om något skulle hända brandlarmet." Det var bara nåt som kom upp i mitt huvud och sen tänkte jag inte mer på det. Och nu i morse när jag gick ut från sovrummet ser jag att brandlarmet trillat ner och landat i Emanuels barnvagn som stod precis under. Brandlarmet satt fast med sån där dubbelhäftande tejp. Ibland blir det så läskigt konstigt på något sätt. Hur ofta händer det något med brandlarmet liksom?
Emanuel sitter i sin stol och kollar på barnprogram. Idag har vi inget planerat förutom städning, bus på lekplatsen och brevskrivning till Elie. Har haft nåt bokat varje dag, på så sätt går tiden mycket fortare. Därför har jag inte haft tid att blogga på dagarna. Men idag måste jag städa lite och gå upp på vinden och leta efter saker.
Min syster var här och satte upp adventsljusstakar här igår. Jag har NOLL känsla för att julpynta här hemma i år nu när Elie inte är här. Men för Emanuels skull vill jag skärpa till mig. Men har inte gjort det än. Men min snälla syster hade köpt en julkrans till dörren och adventsljusstakar till alla fönstrena. ♥ Vad skulle jag göra utan min familj?
Om jag har tid (läs: Om Emanuel tillåter) så tänkte jag fixa bloggen lite. Organisera kategorier m.m. Har en rad med vågräta kategorier under headern som är helt oorganiserade, sen har jag kategorier med underubriker PLUS att jag har kvar den gamla ketegorilistan. Känner att jag kanske borde välja ett av dessa alternativ... Det som finns på bloggens första sida finns inte på de andra sidorna. T.ex innehållet i menyn syns bara på startsidan m.m. Finns massa grejer att pyssla med.
Nähe. Nu brakar det i Emanuels blöja så man tror det är åskväder på gång... Sen ska han få lite gröt!
Emanuels första, första advent. Fotografering:
Fotograf: Emma Thomsson
Lite tankar...
Åh idag är det söndag. Och jag har inte skickat något brev till Elie. Så imorgon kommer han inte få något:( Jag glömde att de tömmer brevlådan kl 13.00 på söndagar. Kom på det försent. Men han ska få ett riktigt fint brev imorgon (som kommer fram på tisdag) med nya bilder på mig och Mani. Önskar att jag bara kunde få en kram av honom. Skulle kunna leva länge på det. I alla fall några dagar hrm..
Även om tiden går sakta så går den ändå fort. Snart har det gått två veckor, sen två veckor till. Då är vi minus en månad. Och han lär komma ut tidigare än 8 månader. Jag tror han vet när. Men i brevet sa han att han lämnar det som en överraskning och tänker bara "komma hem" när vi inte vet och att han definitivt kommer vara hemma på Emanuels födelsedag!
Jag minns när jag och Elie började prata om att skaffa barn. Han var så rädd. Rädd för att jag skulle lämna honom och inte låta honom träffa sitt barn. Han hade ju varit med om det förut och nu visste han med egen erfarenhet hur lätt det är för en mamma att hitta på lögner om en pappa för att få honom att "förlora" sina barn. Även om han visste att jag aldrig skulle göra det och han litade fullt på mig. Så förstår jag ändå att det fanns en rädsla innerst inne. Det hade jag också känt om jag gått igenom samma sak.
Men jag kan inte förstå hur man inte vill att sitt barn ska få träffa sin pappa? Älskar man sitt barn vill man väl dess bästa?
Jag skulle aldrig kunna göra så mot någon. Varken mot barnet eller mot pappan.
Det är varken "bara" mammans förtjänst eller "bara" pappans förtjänst att ett nytt liv skapas. Därför har pappan lika stor rätt till sitt barn som mamman. Men allt för ofta låter det som att mamman har gjort den största förtjänsten och med automatik får barnet? Vi kvinnor bär våra barn under våra hjärtan i 9 månader. Men det betyder inte att "pappan ska sköta sig om han vill vara kvar". Det är så sjukt. Sen när började det låta såhär?
Jag vet att de allra flesta familjer har det som det ska vara. Man är tillsammans och förstår att båda föräldrarna är lika viktiga. Men i vissa andra fall, som i Elies och Achilles är det annorlunda. Ibland hjälper det inte ens att "pappan sköter sig" för vill mamman inte ha honom där så är det lätt som en plätt att få honom ut ur bilden. Jag är helt mållös. Det är inte mänskligt att låta det gå till på det här viset.
Jag tänker verkligen på alla er som har det likadant. Det är tyvärr inte bara Elie som går igenom det här.
Achilles
Vi vill önska dig en fin advent och hoppas att du har det bra. Din pappa är inte här just nu. Jag vet att han hälsar och skickar massa kramar och pussar till dig. Varför han inte är här kommer du få reda på en dag. Tills dess vet vi att du måste ha ärvt massa fina gener från Elie och att du är stark nog att växa upp till en fin pojke som vet hur man behandlar andra människor.
Vi har fortfarande leksaker här hemma som är dina. Vi ber till högre makter att du hinner komma hit och använda dem innan du tycker de blir töntiga. Hihi.
Stor kram till dig ♥
...Här var du inte gammal. Och kolla vilken långhårig pappa du hade hihi.
Dag 11 - Saknaden håller mig vaken om nätterna...
Jag har fått brev från honom varje dag den här veckan. Och han skrev att han gråter över varje brev han får av mig men mina brev "gör hans dagar" så han vill att jag ska fortsätta skriva. Och det tänker jag göra varje dag. Jag sätter in alla hans brev i en pärm här hemma.
Jag pratade med hans mamma i Libanon idag. Hon är så ledsen för att han har träffat på den kvinnan. Hon kan knappt prata om det. Jag vet att hon har svårt att ens prata om det för hon är så fullständigt förstörd av detta. Ledsen och arg! Vem är inte det? Men vad hjälper det?
Det känns hur som helst skönt att vi inte längre slipper gå här hemma och vänta på att Elie oskyldigt ska avtjäna ett straff som borde tillhöra någon annan. Det är så fruktansvärt psykiskt påfrestande. Nu är det liksom en "Working progress". Och snart är det något ännu bättre. Över...
♥
♥
Fredagen
Lite bilder från dagen:
Mani och Alice har det bra i sina gosiga vagnar.
På cafét.
Hemma hos oss!
"Emanuel, såhär gör man när man kryper!"
"Såhäääär"
"Äh.. Sånt där är bara för tjejer. Fortsätt du, jag gillar mer att "hänga" såhär.
Till Elie - Vi saknar dig!
♥
Dag 8 - Elie drar igång djupa diskussioner. Haha
Idag fick jag ett brev av Elie. Blir lika uppspelt varje gång posten kastas ner från dörren. Han är för go alltså. Elie älskar historia, vetenskap och att studera saker och ting från grunden m.m. Idag hade han dragit igång en jätte diskussion om hur jorden kan ha blivit till med en äldre man i fängelset. Tillslut satt massa människor runt omkring och lyssnade, till och med väktaren. HAHA. Jag skrattade så jag låg på golvet typ, för det där är så TYPISKT Elie Feghaly! Skönt att han är sig själv i alla fall.
Han hade börjat träna. Han sover inte på nätterna så han tränar flera timmar om dagen för att trötta ut sig själv så han kan somna. Stackarn :( Jag önskar jag kunde göra nåt.
Jag minns när jag och Elie precis träffades. När han skulle berätta allt han gått igenom och vad han har framför sig hade han köpt med sig blommor och en Nalle-björn med vingar. Det var en Good Luck Angel. Han var rädd att jag inte skulle lyssna och förstå.
Nu har Emanuel ängeln i sin säng. Man kan ju diskutera om den här ängeln har gett oss tur eller inte. Men trots att Elie blev oskyldigt dömd så tycker jag ändå den har bringat tur. För vi är fortfarande lyckliga, jordnära och vi fick ju Emanuel!
Snyggingen i spegeln...
I eftermiddags gick jag och Mani in till stan och mötte upp mamma vid hennes jobb och följde med hem till mina föräldrar. De tog hand om Mani så jag fick sova en stund. Välbehövligt. Känner mig helt slut.
Emanuel har precis börjat uppskatta sin spegelbild. Han tycker han ser väääldigt bra ut. Och det har han all rätt till att få göra:)
Respekt och tankar till Er som förlorat en närstående i cancer eller liknande
Det jag och Elie går igenom är inte världens ände. Det är mycket psykiskt i vår situation. I alla fall när det kommer till det här med att han inte är hemma hos oss för att han sitter osykligt fängslad. Det är så orättvist, fel, sorgligt och hemskt.
Sen handlar det även om något som är hemskt på ett helt annat sätt. Nämligen att han har en son till som han inte får träffa. Det är så hemskt att en pappa inte får träffa sitt barn för att mamman sätter stopp för det. Och familjerätten hjälper inte pappan. Att man ska vara så hjälplös... Och Elie träffar inte sin son. Han har inte sett Achilles på 1,5 år. Det känns inte skäligt. Det känns inte mänskligt.
Men när jag hör saker som att någon väns vän hade en pappa som precis gick bort i cancer eller liknande. Så kan jag och sitta och tänka på dem här människorna länge. Elie kommer i alla fall hem. Och då hoppas jag att alla ni som läser här förstår att mina publiceringar inte handlar om att jag vill att ni ska tycka synd om oss. För det finns så många andra som har det värre.
Målet med att jag skriver så öppet om allt det här är inte för att få folk att läsa och tycka synd om oss. Utan för att öppna upp ögonen på så många som möjligt. Att hjälpa andra pappor eller mammor som har det svårt och blir orättvist behandlade. I mitt fall ligger det dock såklart en större inriktning på just papporna eftersom det är de som är extra utsatta i vårt samhälle. Att vara en inspiration för andra. Det är så många som inte vet något om att det fungerar "såhär" i den Svenska familjerätten och att man alltid ska vara "beredd att ta så mycket bevis man bara kan" för "såhär" fungerar det svenska rättsystemet m.m.
Men ni läsare verkar förstå min mening. Jag kände bara att jag ville skriva ner att jag har stor respekt och mycket tankar på Er som kanske förlorat någon närstående i cancer eller någon annan sjukdom eller vad som helst. Vi valde inte detta, med det gjorde inte de heller.
Dag 7 - Dagliga rundan. + Nytt brev från Elie!
På tisdagen träffade jag ju Malle och hennes lille söting Diar. Idag träffade jag Anna (från föräldrargruppen) och hennes son Adam som är 5 dagar yngre än Mani, det var supermysigt hemma hos dem och det är så kul att träffas med sina barn. Imorgon ska Hanna (från föräldrargruppen) och hennes dotter Alva komma hem till oss. Och på fredag kommer min "bästis" Salle komma hit från Göteborg så då ska jag, Salle och Johanna med lilla Alice ha en heldag tillsammans. Så ensam kan jag ju inte påstå att jag varit den här veckan.
Idag fick jag ett brev från Elie igen! Detta brevet skrev han i lördags. Känns som det tar ett tag för breven att komma? Eller det kanske var bara för att det var helg? Hmm..
Han skrev att hans rumskamrat var iväg på sin första 24-timmars permission men hade frågat om Elie ville att han ringer när han är iväg så Elie inte känner sig ensam. Åh jag är så glad för att han fick en fin rumskamrat. Har oroat mig massor för det. Hans rumskamrat hade till och med presenterat Elie för några andra "bra" killar som han nu umgås lite mer med. Han sa att han skulle börja styrketräna nu. Och att han bokat möte med en studievägledare för att få hjälp med att nå sina mål och hinna färdigt utbildningar innan han kommer ut.
Han skrev "Some people search their whole lives to find a treasure like you and Emanuel are for me. All I have to do is to pass this time and I can bring that treasure home."
Det är skönt att han kan tänka positivt på det sättet. Men hemskt att han ska behöva betala ett så högt pris för att kunna få det han vill och leva i fred.
Emanuel och brevet tidigare ikväll.
Idag gick jag min nya dagliga runda. Till brevlådan för att lämna brev till Elie. Dit och hem är det exakt 6 km. Jag har inte sett någon annan närmre postlåda ännu. Men lite skönt är det faktiskt med en långpromenad på kvällen. Och den här postlådan är en sista-minuten-låda där brevbärarna hämtar den sista posten för dagen. Så då kan jag skriva mer om vad som hänt under hela dagen och posta brevet det sista jag gör i den här lådan.
Hela den här situationen vi hamnat i och allt vi gått/går igenom är såklart frukansvärt. Men både jag och Elie skulle gjort det igen om det är vad som krävs för att vi ska få vara tillsammans som familj.
Hur som helst. Det var ett tag sen jag tränade. Så den här kvällspromenaden, som för mig är helt jävla enorm, tar för tillfället kål på mig. Precis innan man kommer fram till postlådan så är det en jätte backe. Självklart. Men jag behöver få upp pulsen lite. Och Emanuel älskar att åka vagnen. Så det gör oss ingenting!
Idag var det en vecka sen jag såg Elie sist. Saknar honom :(
Emanuels färdigheter får mamma Anna att bita på naglarna...
"Cool pryl alltså. Vad står det T...E..L..I.A aha okej. Häftigt..."
Lägger jag tillbaka honom i rummets mitt tar det inte långt tid innan han hittat nåt annat kul:
"Hoho, morsan har glömt kameraladdan ute igen..."
Det är inte det här som är läskigt dock. Utan det här:
Ungen intar krypläge. Redan. Äeh, jag vet inte om jag är redo för det här alltså. Hjälp...
Ni är ju för söta...
Alltså era kommentarer är guld värda. Det ska ni veta allihopa! Är så glad för att jag har alla er läsare. Känns skönt att sätta sig här och skriva av sig på kvällarna och sen vet man att folk till och med läser och bryr sig.
Tack till varenda en av er!
Dag 6 - Brev till varandra. The wrong guy happened to have just the right girl...
Som den underbara människa Elie är fick han mig att gråta och skratta om vart annat.
Han berättade att hans rumskompis var svensk och över 50 år, han hade varit super snäll mot Elie och visat honom runt hela anstalten de första 24 timmarna. Han hade även hjälpt Elie att skriva in sig i de kurser han skulle gå. Elie hade skrivit in sig i Svenska kurs och sjukvård. Jag minns innan Elie åkte iväg så sa han att han vill bli ambulanssjukvårdare, som han var i Libanon. Han tar sig dit han vill.
Han skriver att han inte kan sova på nätterna, han är någonstans helt främmande och det enda han tänker på är mig och Emanuel. Men att han inte är rädd för det kommer alltid en soluppgång efter varje månsken.
Det är så fuktansvärt svårt för själen att läsa hans brev, det skär i hjärtat. Det är så sorgligt men fint. Vi måste fått varandras brev samtidigt idag. Och vi skrev samma sak ett tag - att vi är glada för att känna det vi känner. Att inte bara älskar varandra och finns där för varandra när vi är tillsammans, utan även när vi är isär, så lämnar vi aldrig varandras sida.
Han skrev även "Say Hello to your readers from me". Så Elie hälsar till er. Gulligt va hehe.
Jag skrev ett brev till Elie idag igen. Och skickade bilder på mig och Mani. Jag har beslutat att jag ska skriva till Elie varje dag. Han ska inte få känna sig ensam. Och den där hjärtlösa kvinnan ska inte få ta hans andra barns allra första år från honom också. Så jag ska göra så gott jag kan för att få honom att hänga med på allt.
Jag har lagt upp ett sätt att skriva breven. Jag skriver breven hela dagen, hela tiden. Så att han inte missar nåt. T.ex såhär:
Måndag
kl 08.23 - Emanuel vaknade nyss. Vi lekte på golvet och han skrattade massor när jag kittlade honom. Nu har han precis ätit massa gröt och sitter i babysittern och kollar på barnkanalen. Jag sitter här och skriver.....
kl 12.36 - Nu har vi precis kommit hem efter en promenad. Emanuel har gungat och han tyckte om det jätte mycket. Nu ska vi......
kl 15.48 - Emanuel har ätit en hel burk barnmat nu! Han växer så det knakar....
kl 21.05 - Puh. Nu har han äntligen somnat, jag är helt slut. Nu ska jag sätta mig ner och äta kvällsmat. Saknar dig......
OSV.
På ett annat papper skriver jag flera sidor med text, som ett vanligt brev. Och sen skickar jag med bilder från dagen som "bildbevis".
Sen gör jag likadant nästa dag. Kanske verkar jobbigt. Men ni har ingen aning om vilken energi jag har angående detta. Han ska f*n inte missa Emanuels första år p.g.a en psykiskt störd människa som älskar att förstöra för andra. Vad hade ni gjort för era män om de satt oskyldiga i fängelset och missade flera månader av sitt barns första år?
Det är inte bara Elie som träffade "fel" kvinna, personen som fått honom att gå igenom detta helvete.
Det är även kvinnan som träffade fel man.
För den mannen är nu tillsammans med mig. Och jag ger aldrig upp. Jag gör vad som helst, mitt allra bästa för Elie.
Det har hon nog även märkt. Redan första månaderna när jag och Elie blev ihop och hon fick reda på det ringde hon och försökte få mig att lämna honom och gå över på lögnernas sida. Men jag stod kvar med rak rygg. Det är lättast att rubba någon som är ensam i ett främmande land. Nu hade han mig och min familj också. Och vi är inte vilka som helst. Vi har stora hjärtan allihop, vi håller ihop och vi hjälper till. Ser vi att något är fel så kämpar vi tills vi får det rätt.
She's messing with the wrong guy. Because he happened to have just the right girl...
Ögonsten
Bebis dejt
Emanuel är dubbelt så många månader och dubbelt så stor?
Försök ta dig ur dessa ögon om du kan?
Emanuel tröstar Diar
Haha kolla tungan, så söt.
...Det är någonting speciellt med den där getingen som hänger på barnvagnen... ZzZzzz
Det blev såklart en massa bebis snack och förlossningssnack. Sånt som bara är kul att höra om man har barn själv haha. Men det var mysigt!
Till Elie - Från Mani
Hon spelar videos för mig varje dag så jag ser dig och hör din röst. Jag tror hon inte vill att jag ska veta att du inte är här. Men jag vet mer än hon tror. Jag vet allting. Men det säger jag inte till henne. För då blir hon ledsen. Ibland vaknar jag på natten och gråter efter dig. Men då tröstar mamma mig och säger att det är för att du tänker på mig just nu.
Du sa att jag skulle vara en duktig pojke och hjälpa mamma tills du kommer tillbaka. Och det har jag varit. Kolla, idag var vi på Maxi och jag hjälpte till:
Okey mamma. Keep packing the stuff, I hold it for you. See daddy? I'm doing good right? Love you.
I'm trying my best to put a smile on mamas face. She sais I'm a very strong baby boy in my body and in my heart. Just like you. And she sais that you and me makes her strong too. Do you think so aswell? Today mama wrote you a looong letter. I told her to stop but she kept on writing and writing. I was a nice babyboy, I was playing with my toys under the kitchen table until she was done.
Soon we will come and visit you! I will show you what I learned. Remember you taught me how to crawl? Well, I'm super fast now. I will show you. Miss you daddy.
I love you
/ Mani
Till Elie - Brev till dig!
Idag har jag städat lite här hemma. Camilla och Simon har varit på besök! Efter det skrev jag ett jätte långt brev till dig. Hela 6 stycken A4-papper fulla med text blev det. Om några dagar kommer ett till med massa bilder på mig och Mani! Vi gick till post-lådan vid Maxi och postade ditt brev. Sen gick vi till Maxi och handlade mat och Mani fick en ny fin vintermössa från Lindex.
Här är vår söta son i barnvagnen. Han fick precis börja sitta på "högsta" sitt läget. Tror han är tillräckligt stark i ryggen för det nu! Han gillade det och såhär söt var han idag:
Both me and Mani kissed the letter before we send it. And I put a bit of my parfyme on the letter... Hihi.
Jag målade av våra händer på ett papper i brevet. Jag tänker måla av Emanuels hand en gång varje månad så du ser om han växer! Bra va? You will not miss a thing:)
I miss you like crazy. And I think about you every minute of every day. I will send you letters a few times a week. To let you know how your little star is doing and how much I miss you and show you new pictures of us!
And if you ever break down over there. Never doubt my love for you. I stood by your side since day ONE. And i will never leave that side. I will never leave you. Love you.
Den som sa att det var enkelt att vara ensamstående...
Som ni märkt har jag inte lika mycket tid för bloggen på dagarna. Det kan ju visserligen bero på att jag haft massa annat att göra. Så jag antar att det snart kommer fler inlägg på dagarna.
Men nu när man är själv med lilleman är det verkligen fullt upp alltså. När jag kom hem tidigt ikväll ville han ha gröt med en gång. Sen ville han ha full uppmärksamhet med bus och lek. Efter ett tag fick han ligga naken en stund för att lufta lilla rumpan. Eftersom han är så himla snabb så får man gå och plocka upp honom under dator-bordet, vid film-hyllan eller någon annanstans och bära tillbaka honom till rummets mitt var 30 sekund ungefär.
Jag la honom i mitten som vanligt och den här gången låg han still! Jag fick hela 5 minuter i soffan och hann få ner pulsen lite. Då ser jag att han har mörka fläckar över hela sin nakna lilla babykropp. Trodde han spytt ut lite blåbärspuré på sig själv som han gnott in lite här och var samt på det nytvättade duntäcket, på min nytvättade handduk och på golvet. Men då förstår jag varför han låg stilla på samma ställe för en gångs skull och hade ett stort leende på läpparna. Han hade bajsat ett jätte lass utan blöja. Och smetat in på sig själv som om det vore nån jävla kropps peeling. Gött tänkte jag. Tog av mig mina egna kläder i all hast och tänkte gå in i dushcen.
Då kom jag på att oj, vi bor på 1:a våningen och här står jag helt neck... Vafan. Njut då grannjävlar. Sprang in med min nerbajsade bebis och satte mig i duschen och tvättade rent honom och mig. Klädde på Emanuel. Gick och sköljde av den nedbajsade handduken. Klädde på mig själv. Emanuel satt och skrek. Skyndade mig och bar upp honom på midjan. Fixade välling. Matade. Men han ville inte somna, så gick med honom tills han deckade.
NU har jag tid för mig själv. Är helt jävla slut.
Ni ensamstående mammor. Hur bär ni er åt? Några tips på något? Vad som helst? Inget är ju lätt. Och det finns alltid massa knep från erfarna människor.
Fick precis ett super tips från Anna som sa att man kan bära in barnstolen som oftast är i plast (vi har en från IKEA) och sätta in i duschen och spola av ungen haha. Super bra tips som jag kommer köra med framöver. För det är supersvårt att duscha med sin bebis i famnen. Badbajan har han vuxit ur och badkaret har vi tagit bort för att få plats med tvättmaskin.
Så vet ni fler tips så bara skriiiiv!
Det sägs ju att det är roligare att träna i nya snygga träningskläder...
Jag erkänner dock att jag är lite små taggad.
Kan tillägga att jag hatar att städa. Men nu när Elie är borta så är det helt plötsligt en super rolig sysselsättning för att få tankarna på annat om Emanuel sover eller vill leka själv en stund. Med andra ord kan man ju faktiskt säga att: Jag är inte riktigt mig själv utan honom.
Till Elie - Mani säger hej till dig!
Emanuel mår jätte bra, han äter som en häst och han saknar dig jätte mycket. Det märks.
I believe he is a bit worried. He's acting strange. He wakes up at night crying. And you know thats something he never did before. You guys used to play for hours togehter, laugh and hug. Guess he's missing that...
Anyway... Jag borstade precis tänderna. Emanuel satt i sin babysitter och grät och skrek. Jag vände mig om och sa HEEJ PAPPA! Då började han skratta. Varje gång jag sa HEJ PAPPA skrattade han. Haha.
Efter ett tag sa jag "saknar du pappa?". Då blir han helt tyst och kollar på min med stora ögon. Jag sa "Aww jag saknar också pappa... Vi säger HEJ PAPPA istället!".
Look what we made, Elie. He's an angel for sure.
I miss you. And I Love you.
Dag 4 - Sova hemma...
Nu har Emanuel precis somnat. Sitter vid datorn och har MTV på i bakgrunden annars blir det ju outhärdligt tyst och tråkigt. Alla lampor i hela lägenheten är tända också för den delen...
Det känns konstigt utan Elie med sina skämt. Och sina försök till att retas och göra mig galen.
Elie: "Man diskar inte med borsten Anna. Man tar svampen. Alla vet det"
Jag: "Nej, alla i hela Sverige vet att man använder diskborste när man diskar. Svampar suger upp all skit och är äckliga!"
Elie: "Nej, borsten gör allt äckligt. Det blir inte ens rent med den där plast saken. Det är massa bakterier på den"
Jag: "Svampen då? Snacka om bakterier. Borsten kan man ju koka om man ska vara så pedant"
Elie: "Nej Anna. Alla i Sverige använder svamp utom du. Fråga på din blogg."
Jag: "HAHA. Nehe du. Alla i Libanon kanske använder svamp. Men i Sverige diskar vi med borste. Huh!"
Det känns konstigt att diska här hemma utan denna konvensationen som annars uppstår inför VARJE diskning...
:(
När jag kom hem såg allt precis ut som det gjorde när Elie åkte. Inte så konstigt, ingen har ju varit här. Men åh.. rosorna stod kvar på bordet som han fick när min familj kom på det sista besöket. Men nu var dem halv vissna. Det är väldigt tyst och tråkigt här utan Elie...
Tänker inte slänga de där rosorna fören dem är hel döda.
Idag har jag köpt grejer så att jag kan skriva massa brev till Elie! Hittade inga fina brev papper. Men jag tror inte Elie bryr sig om dem är tryckta med rosor och luktar parfym liksom. Köpte randigt papper, brev, skrivset med massa pennor och grejer, frimärken och häftapparat + häftstift. Eftersom jag kan skriva hur mycket text som helst om jag inte stoppar mig själv (som ni kanske märkt på mina långa blogginlägg, hade jag inte tänkt på er så hade jag kunnat fortsätta. Länge...) kommer mina brev innehålla flera A4-papper med text, så en häftapparat är mer än nödvändigt.
Svar på kommentar
Men åååååh vad glad jag blir att du tog kommentaren på rätt vis:)!!! Du förstår, min tanke när jag läser din blogg är att den kan användas för högre ändamål...att den kan skapa debatt i ett ämne som inte hamnar i dagsljus så ofta. Det du och Elie går igenom är fullständigt vedervärdigt! Allt du skriver är hjärtligt, moget, ärligt och väl formulerat. Det är himla bra texter och du fångar verkligen dina läsare vad det än må handla om...du får oss att känna att vi känner dig. Det gör din blogg så viktig, för kan vi dela din blogg på våra facebooksidor och dylikt kanske vi kan få fram hur verkligheten ser ut. Kanske kan fler pappor som drabbats av samma orättvisa få stöd av det du skriver. Därför ville jag tipsa om de/dem...det man skriver får mer "power" om det är grammatiskt rätt. Jag är normalt ingen språkpolis...men jag tycker så mycket om dig(fast jag aldrig träffat dig) och tycker så mycket om din blogg, så nu var jag tvungen:). Jag håller tummarna för er varje dag och trist nog handlade min första kommentar här om språk och inte stöd. Men mitt stöd har du:).
Stor kram ännu en gång
Svar: Hej igen, var tvungen att ta upp din kommentar här och säga tack igen, för ditt stöd! Så fint skrivet! Jag tycker din kommentar var jätte bra! Vad kul att du gillar bloggen och tycker om att läsa mina 200 meter långa inlägg hehe. Det du skriver har jag tänkt på jätte ofta. Tänkte kolla om du vet någon bra bok eller annat där man kan lära sig sånt här? Där det står om grammatik, ord och hur man skriver konvensationer med talstreck och citat och sånt? Någon lätt och bra? Svarar dig i kommentarsfältet om du skriver där igen. Tack så jätte mycket. Att ni läsare tar er tid att läsa det jag skriver och visar ert stöd gör mig lugn och positiv, samt får mig att känna mig glad för att jag (och Elie) tog beslutet att publicera allt på internet inför... ja, vem som helst egentligen.
Stor kram och tack!
Emanuel tar sig framåt...
Dag 3 - Första brevet från Elie
"Hej gummen"
Han skrev inte så mycket, bara hur mycket han saknar oss. Jag tror detta skickades morgonen efter att han skrev in sig. Han skickade med massa papper till mig, min familj och Emanuel som vi ska skriva på för att få komma och besöka honom. Jag måste ju även skriva under för Emanuel eftersom båda vårdnadshavarna skulle skriva under. Tänkte kolla om det finns något vandrarhem i närheten av Kolmården? Så man kan stanna och besöka honom flera dagar i rad. Det är ju besökstid varje dag mellan 09.00-17.00 eller vad det nu var, kommer inte ihåg exakt...
Åh lilla älskade gubben, jag vill bara krama honom och ta honom därifrån :(
Jag saknar honom så det värker i hela kroppen!
♥
Nä men så att eh... Ät gärna lite mat...
Utspritt på hela dagen:
Idag har han ätit en liten portion gröt på morgonen
Lite mindre än en liten halv burk med majs- och potatis puré
Lite senare åt han en halv stor burk med spaghetti och köttfärssås-puré och mangopuré till efterrätt
Sen drack han 120 ml välling
Åt gröt
Drack 120 ml välling igen (han bukar dock bara dricka välling en gång per kväll, men ikväll blev det två)
Sen ammande han på det och sover nu för natten.
Hallå? Vart tar allt vägen? Att tillägga är väl då att han bajsar 3-4 ggr om dagen. Myspys! Och det är inte jag som trycker i honom mat, utan han vill ha!
Men ÄNDÅ vaknar han flera gånger på nätterna för att amma. Nu kan det ju knappast vara hunger det handlar om?
Hur mycket äter/åt era barn runt 5-6 månader? Ibland vill han nog ha en hel burk med mat men än så länge får han bara max en halv. Den där magen ser ju så liten ut. Det kan bara inte få plats så mycket mat.
Förresten, försöker jag ge honom hemmalagad mat till så spyr han nästan. Han klöks, spottar ut, tvär-vägrar och blir skit förbannad. Så det är bara köpt burkmat som gäller här hemma. Men det gär väl ingenting!
Stavning
sofia om Det borde vara papporna som ska ha ensam vårdnad. De tänker ju i alla fall på barnens bästa!:
Tycker verkligen massor om din blogg men det skär i mitt språkliga hjärta varje gång jag läser...kanske beror på mitt yrke, hihi. Du formulerar dig så otroligt väl och kanske är det därför jag vill hjälpa dig med detta så att det blir lika bra som resten. Här kommer det du gör tokigt:
De är ett pronomen i tredje person plural, grundform.
De såg mig.
Talspråk: Dom såg mig (mej).
Det vill säga, de fungerar som subjekt i meningen; det är de som gör något i meningen, som agerar i meningen.
Dem är ett pronomen i tredje person plural, objektsform.
Jag såg dem.
Talspråk: Jag såg dom.
Det vill säga, dem fungerar som objekt i meningen; det är dem som utsätts för subjektets agerande, dem är passivt i meningen.
Alltså: Jag såg dem och de såg mig.
Inte: Jag såg dem och dem såg mig.
Inte: Jag såg de och de såg mig.
Möjligen (endast talspråk): Jag såg dom och dom såg mig.
Dom är alltså endast talspråk (även om en del använder det även i skrift), och kan användas istället för både de och dem. Är man osäker kan man alltså ta det säkra före det osäkra och använda (dock helst inte i skrift) det talspråkliga dom, visserligen på bekostnad av stil men åtminstone hyfsat grammatiskt korrekt.
Du gör givetvis som du vill...men jag ville iaf upplysa dig angående detta:).
Stor kram från mig
Svar:
Tack så mycket! Jo, det här med "de" och "dem" vet jag att jag blandar ihop jämt. Ni kanske inte visste det om mig, men jag HATAR stavfel. Ser jag något stavfel i gamla inlägg så loggar jag in, går tillbaka i arkivet och ändrar dem. När jag skriver mina inlägg så har jag inte tid med rättstavning och sånt utan jag skriver i takten med att tankarna flödar, annars blir det ingen känsla i texten tycker jag. Och det är just det här med "dem" och "de" som jag tycker är rätt svårt. Jag tycker ändå jag har ett litet hum och hur det ska vara. Men ofta blir det fel ändå. Men det är ju inte så konstigt, jag är ingen expert på det där.
Sofie - Det känns som man är tillbaka på svenska lektionerna när man läser den här kommentaren hehe, vilket bara är kul! Jag har läst rättstvnings-informationen i din kommentar 10 gånger om nu och den är ju inte precis skriven med idiot-förklaring, vilket skulle behövas när det gäller mig. Ord som subjekt, objektform, pronomen, grundform har jag inte läst om på fleeera år så det är rena grekiskan för mig. Men jag ska läsa den 10 gånger till och se om jag blir klokare. Men tack så mycket i alla fall, jag vill gärna lära mig och göra rätt. Ser du något annat som jag gör knäppt så får du gärna säga till, för som sagt jag HATAR fel.
Jag skulle vilja gå någon kurs så jag skaffar mig ett större ordförråd med. I skolan fick jag nästan alltid MVG på uppsatser, projektarbetet. Min lärare sa att "de ord jag kan använder jag på ett fruktansvärt bra sätt. Lär jag mig fler ord skulle det bli succé" haha. Jag vill gärna ha hög kvalité i mina inlägg med rätt stavning och rätt ord. Så är det fler som kan sånt här så bara rätta mig, jag tar det inte på fel sätt! Kram på dig Sofia och tack!
Det borde vara papporna som ska ha ensam vårdnad. De tänker ju i alla fall på barnens bästa!
Jag får fortfarande mail lite då och då från stackars människor som har en närstående i samma sits som Elie. Och jag mår illa så jag vill spy...
Där mammorna har hittat på våldsamma historier om papporna till sina barn för att dem vill ha ensam vårdnad. Historier, som i alla fallen och så även Elies, är tagna ur luften. Det är bara påhitt. Och bara lögnerna kommer från en mamma så köps det direkt.
Är det då inte uppenbart att något är jävligt fel? Det händer ju så många. Jag nådde ut till flera tusen med Elies historia och på bara de få tusentalen i jämförelse med Sveriges befolkning så fick jag massa mail från förtvivlade människor som går igenom samma skit. Tänk då om vi ser på hela Sveriges befolkning på ca 9 miljoner invånare? Hur många tiotusentals stackars pappor finns det där ute egentligen? Äeh, jag blir så jävla berörd och förbannad så jag vet inte vad jag ska ta mig till!! Det får ju inte hända...
En annan verklig mardröm är ju faktiskt vilka hemska människor det finns. Att mammor kan anklaga papporna till sina egna barn för att vara våldsamma, utföra sexuella övergrepp och miss-sköta sina barn - när dem i själva verket är "normala pappor" som bara älskar sina barn. Hur kan man ha mage och hjärta att ens göra det? Hur kan dem sova på nätterna? Hur kan dem äta på dagarna? Hur kan dem säga "jag älskar dig" till sina barn? Vet dem inte att innehållet av att älska någon även betyder att man ska göra det bästa för personen? Ett barn behöver sin pappa! Det är det bästa för barnet.
När jag var liten såg jag såklart upp till de vuxna väldigt mycket. Allt de vuxna sa var sant. Det var dem man trodde på. Dem man lärde sig av. Deras regler var de man skulle följa. Allt de gjorde var rätt och allt var så bra strukturerat. För dem har alltid rätt. Så tänkte jag i alla fall. Men nu när jag är här, i mina vuxna dagar. Så ser jag att det är ju inte alls så. För man måste gå sin egen väg, skapa sina egna levnadssätt och välja själv hur man ska leva. Och det är inte alls bra strukturerat här i vuxenvärlden. Ofta, som i de här fallen som t.ex Kalmars familjerätt m.fl, tingsrätt och hovrätt m.m. det är inte alls skrivet i sten, det är inte alls bra struktur. Det är värre än tankarna hos ett barn. För det är en ren jävla lekplats, en dagisverksamhet i de här fallet.
När vi var på rättegången i Stockholm så litade vi så stakt på domaren, de som satt där, svenska rättsystemet. Vi var rätt så lugna efter rättegången och trodde att "de där människora, dem vet. Dem ser det som så tydligt syns. Att allt är sjukliga påhitt. Elie sitter på ena sidan och fäller tårar. Mamman sitter på andra och fnissar när dem säger något om Elies fina tidigare liv? Alla sjuka påhitt om att han ska vara våldsam, vilja styckmörda, tafsa, m.m när han är helt normal, det ser dem ju? Näh, så dumma är dem inte. Det är ju ändå Svea Hovrätt vi pratar om." Men icke? Chockad blev man när han blev dömd till fängelse. Det var i det ögonblicket en bild kom upp i mitt huvud. Där små barn satt och bestämde i rättsalen. Domaren och de andra var små barn. Och runtomkring fanns gungor och leksaker. Kaffekopparna var fyllda med saft. Så kändes det för mig.
Varför tror man att mammor är den enda beskyddaren. Det är ju löjligt det här. Det syns ju så tydligt. Det är ju snarare papporna som borde ha ensam vårdnad, för dem verkar ju vara de ända som verkligen bryr sig om barnen och tänker på deras bästa! Och dem borde ju veta vad som pågår? Eller? Annars ska jag nog fan personligen trycka upp det i ansiktet på dem.
Detta inlägg med rubrik - är såklart riktat mot de pappor som i sådana här fall står oskyliga och hjälplösa mot mamman och myndigheter som tar mammans parti.
Om bloggen
Jag ska ju trots allt blogga för Elie med. Och jag tror inte att han, när han äntligen får tillgång till datorn, vill läsa massa text om hur ledsen jag är och hur jävla orättvist livet är. Det vet han redan. Så om inte för min, så för hans skull ska jag göra fina glada inlägg snart igen. Med nya bilder på Mani och så.
Jag vet ju att Elie INTE ville att jag ska deppa ihop. Han vill att jag ska göra massa roliga saker. Men jag tror inte han förstår hur svårt det är. Jag känner inte ens för att äta just nu. Men det gör jag såklart. Jag har ju i alla fall Emanuel som får mig att skärpa till mig. Så jag sitte inte enbart och lipar här hemma. Imorgon har mamma bjudit mig på bio - Breaking Dawn! Det ska bli... kul. Elie ville att jag ska gå.
Så med andra ord. Jag kommer blogga som vanligt med roliga bilder m.m. men jag kommer även fylla den nya kategorin - I väntan på Elie - där jag skriver om hur jag känner mig och hur jag tänker och tycker om allt. Det lär ju såklart bli lite sorgset emellanåt.. Och jag kommer skriva om mina åsikter till det här helvetes systemet och till hjärtlösa människor.
Hur det såg ut
Jag undrar vad Elie gjort idag, hur han startar morgonen, vad han gör hela dagen, om han pratar med människor eller om han är ensam? Men Elie är över social så jag gissar på att han pratat med massa grabbar. Jag hoppas att han inte drar sig undan. Jag vet att han skäms (tänkt att skämmas för nåt man inte gjort. Fy fan säger jag bara). Men resten av alla killar på anstalten har ju gjort något för att hamna där (hoppas jag, för det ska inte få finnas fler som Elie). Så han behöver väl i alla fall inte skämmas där!
När vi letade efter kolmårdens anstalt i onsdags och äntligen hittade stället fick vi bra känslor. Det är såklart jätte stort. Men det fanns inga höga murar eller något, inte ens ett litet staket, inte vad jag såg i alla fall. Det var fritt till skogen och sen kom vägen som fortsatte ut till Norrköping. Så det var väldigt öppet! Och själva "fängelset" ser inte riktigt "fängelse-aktigt" ut. Det var en fin byggnad med super fin trädgård med massa små rabatter och buskar. Sen såg jag en stor bod där det stod "Snickeri" eller "verkstad" eller nåt sånt, kommer inte riktigt ihåg. Men där kunde man i alla fall tillverka vad man kände för. Sen såg jag inte mig omkring så mycket mer. Och jag hann bara ta ett kort på den "tråkig" sidan av själva "fängelset" (för jag tycker att den andra sidan såg mycket trevligare ut. Ni ser bilden här nedan.)
Ush, jag har så JÄVLA svårt för att säga det ordet, så kan inte låta bli att sätta citat innan och efter ordet. Men man ska inte vara rädd för ordet, då blir det bara värre. Så: fängelse, fängelse, fängelse...
Här är bilden jag tog på Kolmårdens anstalt. Det är superfint på de andra sidorna, men detta var den enda bilden jag tog. Det finns inte ens ett litet staket runt anstalten utan det är fritt till skogen och ut mot vägen. De intagna har ju fotbojor och får vandra på en km "stor" sträcka.
Det är i alla fall inte lika farligt som fängelset i Kalmar som jag går förbi varje gång jag går till stan. För det ser inte trevligt ut i jämförelse. Där är det höga murar med rullar taggtråd överst. Tänker bara på min sambos psykes skull... Man ska ju se allt från den ljusa sidan. I alla fall om man inte tänkt bryta ihop. Och det vill jag inte att vi gör!
Dag 2 - Brev
Jag sover hos min familj inatt och har gjort sen Elie åkte. Kommer sova här på lördag med. På söndag tänkte jag ta tag i det här med att sova själv i min och Elies dubbelsäng hemma. Utan Elie. Jag kan ju inte påstå att jag längtar...
Imorgon ska jag i alla fall köpa MASSA brevpapper, kuvert och frimärken. För här ska skickas brev som aldrig förr. Jag ska skicka brev till Elie flera gånger i veckan. Och ha med bilder på mig och Mani i kuveret. Jag vet att han kommer bli så glad av det. Och jag kommer dö efter att få hans brev. Ska köpa fina brevpapper och kuvert så vi kan spara dem till framtiden. 
Man blir inte bara stark av sånna här situationer. Man förstår verkligen vad man har och hur mycket man betyder för varandra. Och jag vet att jag skulle vänta läääänge på Elie. 8 månader ( minus några månader ) är ingenting om man ska tänka på det sättet. Men såklart önskar man ju att det inte hände alls. Att vi alltid fick vara tillsammans. Men nu är det såhär och vi ska göra det bästa av det som är. Jag tar en dag i taget och jag vet att Elie tänker likadant.
Första samtalet från Elie!
Jag har i alla fall redan hunnit få ett samtal från honom! Mamma och Moa bara skrek i bagrunden "vi älskar diiiig". Jag blev så glad av att höra hans röst. Varje gång det tjuter i mobilen, om jag får mail, sms, eller annat så stannar hjärtat några sekunder och sen springer jag till telefonen. Kommer inte vara långt ifrån den om han ringer snart igen! Hoppas hoppas!
Han sa att han mår bra, "det är ok", dem är "snälla mot honom" (jag som undrade) och han bad mig ta med fotoalbumet med massa kort i på mig och Emanuel, nästa vecka när vi träffas. Vi glömde den i bilen! Åh vad ledsen han var för det! Det var även lite andra saker han ville vi skulle ta med oss. Jag hörde personalen i bakgrunden som påminde om mer saker vi skulle ta med till honom, som kan vara bra att ha. Elie hade inte tagit med sig så mycket för man får allt där. Det ända han tog med sig var typ kläder som han kan ha på sig när han kommer på sina permissioner.
Sen ringde jag till anstalten idag och frågade efter hans adress och så skickade vi fotoalbumet istället så han får det så fort som möjligt istället för att vänta tills vi kommer dit.
Fotoalbumet med massa bilder på oss som han ska sätta upp i rummet ♥
Tack
Jag är så himla glad för att jag skrev allt det här och gick ut med det på min blogg och jag ångrar inte ett ända ord, inte en ända sekund...
Nu är han borta...
Jag känner mig så trött, ledsen men framför allt arg. Jag har inte känt sånhär ilska innan. Jag känner verkligen hur adrenalinet pumpar i blodet. Ena stunden känner jag mig svag och skör som en nykläckt fågelunge vars föräldrar övergett mig. Inger ser och hör mig. Ingen tar hand om mig. Och än kan jag inte flyga... Andra stunden känner jag mig som Super Woman som är kapabel till vad som helst. Jag kan springa mil efter mil utan att bli trött. Jag vet att jag når mitt mål. Hoppar jag från ett berg landar jag med starka ben. Men sen vet jag ju. Att jag är bara Anna. Och jag har försökt mitt bästa att hjälpa min älskade Elie. Fanns det något jag kunde göra så hade jag gjort det, det ska Gudarna veta. Men det var inte tillräckligt...
Och nu ligger han där. I en säng. Med fotboja kring fotleden och är inlåst i ett stort hus fullt av främlingar. Jag skulle ta hans plats om jag kunde. För är det någon som inte förtjänar detta så är det Elie.
Vilka tankar måste vandra omkring i hans hjärna? Hans föräldrar är inte i närheten av samma land. Hans äldsta son kämpar han med att få se, men vet inte ens hur han ser ut för mamman accepterar inte möten. Hans yngsta son får han inte se heller. Hans flickvän får han inte träffa. Han har blivt anklagad för helt otroliga ting som han inte är skyldig till. Han blev dömd för brott han aldrig begått. Och nu sitter han i fängelset. Det är "tur" det händer Elie. Ni vet inte hur stark han är. Hade det hänt någon annan vet jag inte om personen varit i livet idag. Men Elie är starkare än alla jag stött på i mitt 21 åriga liv.
Att han skulle åka iväg och bli borta i flera månader visste vi länge. Men inte fören idag när vi stod där vid anstalten och kramades som om vi aldrig skulle släppa taget kom allt på en gång. Det händer på riktigt. Ena stunden satt han där med oss i bilen och höll min hand och nästa var han borta...
Jag vet inte vad jag ska säga :(
Hur tar man farväl från sitt lilla barn?
Hur hanterar man saknaden och orättvisan?
Jag älskar dig Elie. Du är inte ensam. Jag finns där hos dig hela tiden fast att du inte ser mig. Titta på månen varje kväll klockan 21.00. Jag ska göra samma sak. I'll be right there with you.
I would die for Emanuel. But I would come back to life for you...
"Hade detta bevis framkommit tidigare hade han aldrig blivit dömd"
En kort tid efter att den senaste rättegången blev avklarad fick vi ett mirakulöst hopp. Någon/något kom in som bevis för Elie.
Alla kände sån otrolig lycka för att ett hopp äntligen framträtt. Ett ljus hade tänts i mörkret. Men skulle det kunna ändra en dom? Skulle Högsta Domstolen, som man fasar inför, ta emot detta? Att ta sig till högsta domstolen kändes näst intill omöjligt.
I 6 månader kämpade vi tillsammans för att få det nya bevismaterialet att uppmärksammas. Och det gjorde det. På många håll. Men inte på det rätta.
Tillslut ringde min pappa till åklagaren. Pappa berättade om beviset och åklagaren lyssnade. Dem pratade i över 30 minuter.
Och tillslut säger åklagaren:
Åklagaren: "Jag förstår hur detta måste kännas för er."
Pappa: "Ja det är obeskrivligt frustrerande..."
Åklagare: "Hade detta bevis bara framkommit tidigare, om ni haft detta bevis i den sista rättegången så hade han naturligtvis inte blivit dömd till fängelse."
Pappa: "Och HD (högsta domstolen) tar inte upp detta nu?"
Åklagaren: "Tyvärr så är det försent nu."
Det är en av de mest frustrerande och hjälplösaste situationer vi upplevt. Att stå där och visa sanningen, folk ser den och vet. Men inget kan göras åt det.
Man vet att Elie är oskyldigt dömd. Man vet att ett bevis finns. Men inget kan göras åt det. För det är "försent".
Jag och Elie är ganska vana vid denna hopplösa känsla och vi har lärt oss att hantera det utan att gå under jorden. Vi har lärt oss leva med det. Så för er "nykomlingar" som säkert sitter där och känner hur blodet kokar av ilska så kan jag lugna er med att:
Det är inte lika svårt för oss att gå igenom en sån här situation när man vet vad som är sant och inte. När det finns bevis. Det är inte lika svårt för alla anhöriga Elie har att verkligen tro på och förstå att han faktiskt är oskyldig.
Nu är jag mycket medveten om att en viss person kommer skriva kommentarer "anonymt" eller från olika namn om att detta är ett "falskt bevis som inte existerar". Men det är det inte. Och det är vi många som kan intyga om.
Jag är trött på hur man kan försöka "sudda ut" saker som hänt och få det att låta som om det aldrig hänt. Elie har fått stå ut med anklagelser från mamman där hon påstår att "han aldrig gått i skolan i Libanon och läst inom biomedicin", "att han aldrig jobbat inom Röda Korset". "Att det inte finns papper på betyg" (vilket det såklart gör, funderar på att publicera dem i bloggen bara för att trycka upp dem i ansiktet på henne) att han aldrig läst svenska m.m.
Hade jag inte visat bilder på min son hade hon säkert berättat för alla att "det finns ingen son". Hade jag inte bloggat om mina skoldagar och bevisat att jag gått utbildningen inom hudterapi hade hon med all säkerhet sagt till folk att "det finns inga betyg, Anna har aldrig gått någon utbildning". Hade jag inte visat er (som jag kommer göra) att vi besöker Elie på anstalten hade hon sagt att man inte får besöka stället. Sånna här påståenden fortsätter att bara strömmar in som anonyma kommentarer. Där man försäker skrämmas. Men vi är inte rädda. Vi tycker mest det är synd om personen med ett sånt sjukligt beteende.
Jag minns när jag var med på den senaste rättegången tidigt i år. När domarna och de andra i rättsalen avslutade rättegången med att muntligt beskriva Elies tidigare liv. De upprepade han brottsregister (som var helt fritt, därav hans placering på en lindrig anstalt) Dem berättade vad han gjort tidigare i sitt liv. Dem förklarade att han gått i skolan inom biomedicin, att han arbetat med Röda Korset m.m. Då satt mamman med händerna för munnen och skrattade. Jag satt där med tårar i ögonen och stirrade på henne...
Det här med himmel och helvete. Jag har ingen aning om vag jag ska tro. Men finns det en Gud, så såg han det. För det var ren ondska. Och vad jag hört så ska Gud vara god. Finns det en djävul så hoppas jag innerligt att han tar tillbaka en av sina demoner till helvetet...
Sista dagen i friheten för en oskyldig man
Imorgon bitti åker Elie iväg till Kolmårdens öppna anstalt i Norrköping. Han har valt att åka tidigare för vår skull. Ju tidigare han åker desto tidigare kommer han hem.
Min mamma kör Elie dit i bilen. Jag och Mani följer också med.
Igår och idag har både jag och Elie känt något slags lugn.
Elie sa "Jag känner mig inte arg. Jag har inga sorgsna eller arga känslor alls. Jag är glad. För jag vet vad jag gjort och inte gjort. Jag känner inte längre ilskan och stressen. För snart är allt det här över och vi kan fortsätta leva våra liv."
Det känns som nu när straffet står framför fötterna på honom så är vi lättade. Vi behöver inte vänta längre. Och även om vi och så många fler vet att han är oskyldig så kommer han, i lagens och myndigheternas ögon, ha avtjänat ett straff. Och man kan börja om på nytt.
Han behöver inte ursäkta sin frånvaro till människor i telefon. T.ex försäkringskassan. Det är oerhört frustrerande för mig att höra och för Elie att berätta för såna företag och människor att "Jag tänkte göra en ändring här för jag kommer inte vara här på ett tag... Jo för jag ska till fängelset.
Det låter ju så jävla fel? Det är ju så jävla fel? Han skäms för nåt han aldrig gjort. För nåt han inte förtjänar. Men snart är det över. Vi har snart allt bakom oss.
Idag har vi bara kramats hela familjen. Emanuel har suttit mellan oss hela dagen, vi har promenerat i det fina vädret. Elie har haft ett låångt föredrag om hur vi måste ta hand om oss för att han ska kunna känna sig lugn och inte oroa sig.
Vi njuter av vår sista dag tillsammans. Men det är inte den sista. Det är bara den sista dagen i helvetet. Snart börjar en helt ny situation. Och även nu står vi inför något vi aldrig tidigare gjort, men vi har lärt oss hur man klarar sig igenom nya svåra tider. Efter detta kan vi börja ett nytt fint liv ihop. Och de skyldiga personerna kan sitta där och klia sig i huvudet och fundera på vad dem nu ska hitta på för att förstöra för oss. Men den här gången kommer dem inte lyckas.
Det här fixar vi!
Sista familjeträffen
Elie betyder väldigt mycket för min familj. Eftersom hans egna föräldrar är långt ifrån honom så är min familj som hans också. Igårkväll var min mamma, pappa, syster Emma, syster Moa och Emmas pojkvän här på middag och fika. Det var sista träffen innan Elie åker.
Dem hade köpt med sig fika och rosor till Elie.
Vi kommer sakna dig älskling. Men vi ska nog allt trötta ut dig med besök! ♥
Till Elie
Nu börjar jag med en ny kategori. Till Elie. Här tänker jag skriva offentligt till Elie om vad jag och vår son har gjort på dagen. Hur mycket jag saknar honom m.m. Eftersom han får tillgång till mobil och dator så kan han läsa dessa inlägg från anstalten.
Vilka underbara människor det finns:
Samtidigt som jag publicerade historien om vad Elie och även jag fått utstå fick vi, som ni vet, massa mail, kommentarer och sms från otroligt fina människor som ville stötta och visa medkänsla.
Några av dem pratar jag med fortfarande idag. Och en som verkligen fångat mitt och Elies hjärtan är fina Elvane. Hon har en egen hemsida med smycken som hon själv tillverkar och säljer - http://www.evvesmycken.se/.
Eftersom vår historia påverkade henne och från det hon lärt känna mig via mail och bloggen så har hon nu gjort världens vackraste smycke till oss. Med en berlock där det står Anna och Elie, en där det står "amor vincit omnia" och två läder detaljer med "Emanuel" och "Achilles" namn på och ängelberlock. Både jag och Elie satt helt tårögda av att hon gjort detta för oss. Det är så himla fint gjort.
TACK fina Evve för dina underbara smycken och för att du visar att det finns människor som du.
"Mitt namn är Elvane det är min hobby och passion att tillverka smycken. Har gjort det sedan år 2004. All material som används i mina smycken är varierande, men uppfyller nickelbestämmelserna. Jag gör även smycken i silver 925, och varje smycke har en egen beskrivning med en tag "evve" på. Jag tar även emot beställningar om Du har en egen ide."
Gå in på hennes hemsida här - www.evvessmycken.se
Man får väl lov att ändra sig?
Men det kanske är lika bra att kasta dem? Om han inte bryr sig om att ha napp ändå. Så slipper man vänja av dem med det sen? Vad tycker ni som vet?
Hey Lebanon, Sweden calling!
Heey farfar!
Utbildning
Elie har bestämt sig för att åka i början av veckan som kommer nu. Han ringde och frågade när han kan börja sin svenska kurs och det kunde han göra med en gång! Så skönt! Han har ju redan läst SFI (svenska för invandrare) här i Kalmar och grund svenska (som inte skulle skada att läsa på igen). Men på den öppna anstalten har man möjlighet att läsa ända upp till högskolenivå. Skönt!
Man får se till att ha alla papper färdigt inför avgången. Det är Elie som har koll och sköter alla papper här hemma. Så jag vet inte hur jag ska klara mig utan honom, för jag är nämligen AS kass på sånt. Men det löser sig alltid.
Imorgon ska Elie även ringa VHS i libanon där han gick sin utbildning inom bio medicin analytiker, vi ska be dem skicka tillbaka original papprerna på hans betyg från de kurser och år han redan gått (just nu har vi bara kopior) m.m. Vi hoppas även dem har lite bilder på Elie när han har på sig sin vita labb-rock haha.
Kommer ihåg hur hans mama, Rita, beskrev honom när han stod där med vit rock och labb glasögon. Har en väldigt rolig bild i mitt huvud. Skulle vara kul för mig att se och det är alltid kul att ha! När vi flyttar till Stockholm hade vi tänk att Elie skulle avsluta sin utbildning inom bio-medicin så dem papprerna är ju bra att ha!
När jag kollar igenom Elies böcker som han har från tiden inom utbildningen så tappar jag hakan. Jag är ganska smart av mig. Men det där alltså... Puh. Det står även på engelska. Och jag tycker allt snack om celler, molekyler, reaktioner, och grundämnen är svårt bara på svenska... Elie kan fortfarande rabbla upp periodiska systemet som rinnande vatten. Helt sjukt! Men tycker man nåt är intressant så lär man ju sig lättare... En dag, inte för långt bort ska han gå färdigt sin utbildning. Och då jobbar jag även som hudterapeut. Det svär jag på!
Nähe, nu blev det många inlägg i rad. Elie sitter och matar lilleman och jag ska ta mig en varm lång dusch, det är ju såå kallt ute nu! Ikväll är även fortsättningen av en serie jag fastnat för, nämligen The Walking Dead! Ha en fin kväll och GRATTIS ALLA PAPPOR!
Happy Fathers Day!
Här hjälps vi åt lite!
...fint papper!
En glad bebis på fars dag!
♥
Hos Emanuels gammelmorfar!
Familjen!
Vi träffade släkten hemma hos farmor och farar och det var jätte trevligt! Lite tårar och ilska över vad som ska hända med stackars Elie blev det. Men mest glada miner och skratt!
Elie är mästaren på skämt och knasiga vitser, och min farbror är inte sämre. Dem brukar alltid skämta om Kameler... Ett litet internskämt. Men Elie brukar skämta lite på sin egen bekostnad. Han gillar att förvränga livet i mellanöstern och lägga till lite humor. Så han har lärt alla på jobbet att säga JAMAl (kamel på libanesiska). Är han extra skäggig så pratar han om sig själv i Al Qaida, pratar han om sitt hemland säger han att han rider kameler istället för att köra bil... Rena skämten med andra ord. Inte lika kul att läsa om det såhär. Det måste upplevas "live" haha.
Hur som helst. Jag gav släkten varsin "kamel-servett".
...alla fick sig ett gott skratt!
Extra mycket tankar till Achilles idag!
Achilles. Hade vi vetat vart du bott lille vän så hade vi gett presenter och skickat kort! Men just nu går inte det... Så i år får vi nöja oss med att ge dig extra många tankar och lyckoönskningar, så ses vi nästa år istället! Vi tänker på dig! Och vi håller tummarna för att du är stark och mår bra. Emanuel hälsar till dig med:)
Achilles Fegahly Junior! Massa kramar till dig från din pappa, halvbror och mig såklart!
Vad har hänt här?
Är det Emanuel som rakat bröstet? Anna som rakat armhålorna? Eller är det kanske Elie som rakat benen...? Hmm.
Nää! Det är ju Elie som snaggat hövvet! Emanuel tyckte det kändes ganska kul.
Gunga är ju kul... eller?
Jag och lilleman. Han fick plats med jätte overallen!
"Mani och alla barnen..."
Jiho mamma... detta var verkligen... jätte kul.
Wii!
Ta tag i kategorin "att vara hudterapeut" ...?
Han fick vara hemma i lugn och ro medan jag tog vårt lilla vild djur till sin mormor och morfar. Medan han glatt hoppade runt från famn till famn passade jag på att ha lite tid för mig själv...
Wow, vad skönt det var att få plocka ögonbrynen som då var lika tätvuxna som Amazonas typ. Jag borstade håret lääänge och noga, klippte och filade naglarna, tvättade ansiktet och snodde lite av mammas produkter. Hennes produkter är sånt hon blev rekommenderad att köpa av mig när jag gick å Dermaschool som säljer medicinsk hudvård. Sjukt bra grejer. Sjukt dyrt är det med. Men värt varenda krona. Snodde i alla fall hennes ansiktsmask med glykol syra i. Och jag säger bara, jag är tamifan lika len i fejjan som Emanuels rumpa. Glykol syra is the shit. Allt strävt, grådassig, och all död hud är borta!
Fresch and clean. Lovely. Förlåt mamma för att jag snodde dina produkter. Men du fick ju faktiskt låna min son...
I några veckor nu har jag blivit sjukt sugen på att ta tag i en kategori som jag har här på bloggen. Nämligen "att vara hudterapeut". Jag har ju en kategori, "att bli hudterapeut" som innehåller inlägg från alla gånger jag bloggade om mina skoldagar + massa tips. Men som ni vet så har det inte blivit så mycket i den andra kategorin då själva ämnet fått mig att vilja spy pga allt som hänt. Men varför låta någon förstöra min dröm? Nähe, skärpning Anna Thomsson. Det där med dåligt självförtroende har jag kastat bort för länge sen. Sånt har jag inte tid och lust med i mitt liv.
Här är lite bilder på mig under tiden jag utbildade mig till hud- och spaterapeut:
Gör pedikyr
Inspark av nya klassen. Dem fick gå ut på stan och sjunga ramsor med alginpackning i ansiktet och handdukar på huvudet. Jag är längst ner till höger!
Vit lera inpackning
Alg inpackning
Tar bort Emelies hår i Axill (armhåla) permanent, med laser. Skitkul! Känns inget heller för er som undrar.
Jag samma dag jag fick reda på att jag klarat examen och blev hud- och spaterapeut! Sommaren 2010
Bild tagen vintern 2011. Samma dag jag gjort ett 9 timmar långt praktiskt examens prov och blev godkänd av Sveriges Hudterapeuter Riksorganisation. Som ni ser så var lilleman med och hjälpte till I MAGEN hehe. Här var jag gravid i vecka 24. Egentligen skulle detta prov ha gjorts samtidigt som det första examen provet 8 månader tidigare. Men det blev uppskjutet av olika anledningar. Så det är inte så att jag och Elie planerade in graviditeten olägligt hehe. Men vi fixade det! Vilket team;) Snacka om att jag var trött på det här kortet...
Jaha. Det var väldigt mycket minnen som väcktes till liv här nu. Saknar det...
Fars dag
Nu ska vi ta och klä på och fixa iordning den här lilla skitgrisen!
♥ Amor vincit omnia - Kärlek övervinner allt ♥
Nästa vecka åker Elie iväg till Norrköping. Han är en av de få som faktiskt ska sitta oskyldigt fängslad. Det finns många som påstår att dem är oskyldiga. Men det är bara ett fåtal av dessa som faktiskt är oskyldiga (enligt statistik). Hur många eller få det än är, må Gud ge dem upprättelse en vacker dag. Elie är en av dessa människor.
Man har ju sett på film om sånt här och bara då får man ju ont i magen. Att jag en dag skulle leva så här pass nära något sånt här på riktigt hade jag aldrig kunnat tro. Och att jag skulle vara såhär stark och klara av det hade jag ännu mindre trott. Jag ger även mig själv en eloge för att ha orkat gå igenom en fin graviditet under tiden. Att försöka vara lung och inte stressa för sin bebis skull är inte lätt i en sån situation vi gått igenom. Men den största elogen går till min sambo som får gå igenom allt.
Ska man se det från den ljusa sidan, som vi försöker göra här hemma. Så kan man ju tänka som så att det är "bra" att allt händer nu. För Emanuel kommer aldrig komma ihåg att hans pappa varit borta. Och vi kommer hälsa på Elie på den öppna anstalten så pass ofta att Emanuel inte ens kommer glömma hur hans T-shirtar luktar.
Det finns en mening med allt. Och hade allt inte hänt så hade jag och Elie aldrig träffats. Och då hade Emanuel inte funnits. Så även om mamman till hans andra barn lagt all sin energi på att försöka få Elies liv till ett rent helvete, även mitt, så har hon inte lyckats. Snarare hjälpt honom. Han fick betala ett högt pris för att få det han har idag. Men vi hade inte velat ha något annat.
Ibland drömmer jag bort mig själv och sitter och fantiserar om ett möte med henne (mamman till hans andra barn som bildat falska anklagelser om Elie som fick honom oskyldigt fängslad) då jag skäller ut henne och förbannar henne. Men oftast tar en annan känsla över. Då ett lugn infinner sig. Och helt plötsligt fantiserar jag om hur jag står där och tackar henne. För att ha gett mig den finaste mannen i världen. Och för att hon valde bort honom som pappa till deras barn, för då fick Emanuel honom istället. 
Bilder tagna den 1/6 - 2011. Dagen då Emanuel föddes. Ett ögonblick som aldrig hänt om Elie inte fått utstå allt han gått igenom. Ett högt pris som vi ändå inte önskar bort.
TACK för att du lät detta hända.
♥ Amor Vincit Omnia ♥
Bild nummer 11 av 11. Den 11/11/11 kl. 11.11
Emma ringde och sa kolla klockan och datumet om 2 minuter! Det händer bara en gång på 100 år!
Jag gjorde Print Screen och la upp bilden på facebook. Lägg märke till att det blev den 11:e bilden av 11. Läskigt eller häftigt? 
11 likes och 11 kommentarer kanske? En jävla massa 11:or...
Emanuel härmar Elies favoritlek
Han skakar på huvudet och låter och öppnar munnen. PRECIS som Elie gör. Igår höll dem på såhär och busade i en hel timme. Nu härmas han. Kolla själva HAHA:
Varför leka med bollar, speldosor och bitringar när det finns IKEA instruktioner, sladdar och påsar att pilla på?
Men nu! Nu ålar han sig snabbt som attan dit han vill. Får han syn på något intressant, sladdarna under skrivbordet i ena sidan rummet eller DVD-filmerna i bokhyllan eller nån kasse eller tidning någonstans så tar han sig banne mig dit! Och snabbt går det!
Man hittar honom lite överallt. Jag lägger honom alltid i mitten av golve på stora täcken och filtar. Sen hör man att han håller på att leka med annat:
Hmm det här var ju spännande... Vilken film ska man se ikväll?
Åh, instruktioner till skrivbordet. Varför får jag inte sånt här kul istället för mina färgglada speldosor och gosedjur?
Busig Mani
Igår var Mani superbusig och knasig. Han åt gröt klockan 18.00 OCH 23.00?! Han gapade och smackade så han fick lite gröt. Och det sa bara slurp! På kvällen höll han på att busa och skratta. Även om vi la honom i sin säng i mörkret så låg han där inne och skrattade för sig själv. Så Elie tog ut honom och busade med honom. Och vad han skrattade... Han var helt galen. Han höll på i två timmar och skratta och busa och somnade inte fören kl 00.00 (han brukar somna 21.30-22.00).
På natten åt han bara EN gång och det var klockan 05.00. Eftersom hans sista käk för natten bestod av gröt så hade han ju inte ätit från mina bröst sen tidigare på kvällen. Så på natten vaknade jag av att brösten läckte, det var länge sen haha. Och att den var stenhårda! Dem var helt klumpiga av mjölk som "låg och väntade i kö". Aj, aj...
Pappa och Mani gos! Man märker verkligen att Emanuel älskar sin pappa. Och sin mamma såklart. Så fort han kommer till Elie så ser man buset skimra i hans små ögon, sen kommer flinet. Han vet att pappa kommer busa med honom. Han bara väntar på det. När han sen kommer till mig så börjar han typ äta på min kind, han vet att jag är mat. Haha.
Blurp på magen. Elies och Manis favorit-bus!
Åh tänkte gå ut på balkongen och ta en bild på den fina höstsolen. Men lekparken utanför balkongen bara kryllar av små barn och bebisar nu. Vill inte att dem ska tro att jag tar kort på barnen. Alla kanske inte vill vara med på kort. Idag går vi nog ut och gungar lite med Emanuel i babygungan, om han får plats i den med sin mega overall...Haha. Ikväll ska jag, Elie och lilleman, som vanligt, hem till min familj och kolla på Idol!
Dyrbara sorg tårar fälls men hoppfulla skratt tar över. Om Kolmårdens öppna anstalt:
Ush, varje gång jag säger det så mår jag illa eftersom vi vet att Elie är oskyldig. Men jag tänker inte tillåta mig själv bli rädd för att acceptera det och säga det. Jag tycker det är så fruktansvärt skönt att kunna skriva om det öppet och prata om det. Istället för att gå runt med det i mitt huvud. Bara ut med skiten. Låt alla veta. Låt varenda människa veta att han är oskyldig och vad ha utsatts för! Vi är inte blyga och rädda. Om vi visste någon som råkat ut för något sånt här så hade vi hjälpt till att stötta så mycket vi bara kunde. Därför öppnar vi upp oss och hoppas på att folk gör likadant mot oss. Vilket ni gjort♥ Och det hoppas jag ni vet att vi är evigt tacksamma för!
Ibland öppnar Elie upp sig och pratar om hur det var att leva med de här människorna. Han blev dömd och anklagad för att ha misshandlat när det var han som blev misshandlad. För det blev han. Både fysiskt och psykiskt. Men det spelar ingen roll hur mycket man tänker på det sätter och pratar om det såhär. Nu har vi ändå detta framför oss. Snart bakom oss.
Vi har fått ett "sista-datum" då Elie senast måste infinna sig på anstalten. Men han tänker gå dit tidigare. Lika bra att få det överstökat. Ju fortare han kommer dit desto fortare kommer han hem!
Vi pratade med kriminalvården om vad han får ha med sig och hur det blir med besök. Och denna anstalt arbetar för besök och vill få med så många besök som möjligt. Man kan även hyra lägenhet där och stanna en helg! Han fick även ha med sig mobiltelefon som han får tillgång till då och då, likadant med dator! Så vi kan prata med varandra. Han får ha bilder på oss och vi kan skriva brev. Vi får även besöka honom när vi vill under tiderna som är utsatta alla vardagar och andra tiden på helgerna! Woho!
Jag läste på massa olika sidor om Kolmårdens öppna anstalt och det har bara goda och positiva kommentarer. Många säger att:
"Kolmårdens anstalt är GULD."
"Att det är den bästa anstalten i hela EUROPA."
"Att alla som är där är medlemmar i en enda stor familj. Och man känner sig genast välkommen. De pluggar, jobbar, spelar poker, tränar..."
"Man märker knappt att man faktiskt sitter i ett fängelse"
"Det är alltid massor av besökare och fullt av flickvänner, vänner, familjer, barn, barnvagnar..."
"Anledningen till att just ekobrottslingar placeras på Kolmårdens anstalt är att de inte anses våldsbenägna och klarar att ta ansvar."
"Sveriges lugnaste fängelse."
"Kolmården måste vara landets mest välskötta fängelse, troligen tack vare att fångarna sköter om den själva."
Det känns skönt och lättande att jag och Emanuel kan ta tåget, bussen, bilen och hälsa på Elie precis när vi vill! Livet är inte över. Det finns så mycket värre saker och situationer än de här... Även om detta är sjukt orättvist och hemskt.
Imorse hittade jag även en blogg skriven av en man som satt på just Kolmårdens öppna anstalt. Han bloggade något inlägg innan han blev intagen, under tiden och dagen han kom hem. Jag läte HELA bloggen. Alla månader. Alla inläggen.Han skrev om hur orolig han var över att komma dit. Första inläggen var skrivna med mycket oro och rädsla mellan raderna. Men läser man vidare så står det hur han endast efter en vecka kände sig välkommen. Att han inte ens kände att han satt i ett fängelse. Alla hade så roligt och skrattade ihop. Att han kände sig som en medlem av en enda stor familj!
(För er som är intresserade av att läsa bloggen så finner ni den här: http://almafria.blogspot.com)
Och detta gör mig så glad. För Elie är verkligen en "sån" rolig och social person. Han kommer "passa" in perfekt i "familjen". Jag tror han kommer komma in i allt väldigt fort. Jag kan se Elie framför mig, sitta och skämta och asgarva med de andra killarna.
Nu när allt närmar sig har det fällts många dyrbara tårar från Elies bruna fina ögon. Och varje gång jag ser honom så ledsen skär det i mitt hjärta. Han förtjänar inte detta...
Min Elie ska vara glad och skratta. Han ska få gå färdigt sin utbildning inom biomedicin och hitta botemedlet till cancer (man ska sikta högt). Han ska få umgås med båda sina söner och vara lycklig. Han ska få vara med oss varje dag. Han ska kunna känna sig hemma och välkommen i ett land, som för honom, är nytt.
Men en vacker dag så är vi där...
Svar på lite frågor!
Känner att jag ligger efter med lite frågor jag fått på bloggen. Så tar och svarar på dem här i ett eget inlägg!
madde:
Hej hej!!
undrade bara varför inte elie talar sitt mordesmål med emanuel eller är det kanske engelska?? annars är det ett tips att han ska göra det :) Det är ju på de språket han verkligen kan förmedla sina känslor och så kan ju emanuel prata med sin släkt på han sida också :) Man gör ju det man tycker är bäst, jag har bara läst mycket om det på jobbet att det är viktigt =) god natt :)
Svar: Hejsan! Ja jag tycker du har helt rätt! Elies modersspråk är libanesiska (arabiska). Jag har berättat för Elie att jag gärna vill att han lär Emanuel det språket. Engelska och svenska kommer han lära sig ändå. Och Elie har sagt att han kommer lära Emanuel sitt "hemspråk" också! Så när Emanuel börjar prata kommer han försöka lära honom arabiska med. Jag har ingen erfarenhet av sånt här och har ingen aning om hur man försöker lära barn TRE olika språk. Men som sagt engelskan och svenskan kommer ju automatiskt. Arabiskan får vi väl försöka "lära" honom. Sen pratar Elie mycket engelska med sin egen familj också. T.ex så pratar han alltid på engelska med sin moster i telefon. Tänk om jag skulle prata engelska med min familj liksom hehe. Men dem blandar in mycket engelska som sitt språk med. Men tack för tipset! Kram!
Carola:
Du kan väl ha skyddad adress medan Elie inte är hos er? Och sedan se över saken när han har sin tid avklarad? Visst, jag förstår att du inte vill leva i rädsla, men det finns många onda människor som kan jävlas, och ni har ändå barn att skydda nu.
Jag hoppas det löser sig iaf.
Svar: Ja, den ända anledningen till varför jag isåfall ska ha skyddad adress är ju p.g.a Emanuel. Han är ända skälet till varför jag är "rädd". Man är alltid orolig för sitt barn. Elie mår ju bättre om han får veta att vi är trygga också såklart. Men jag är envis, och i vissa fall kanske korkad. Men jag vill inte leva ett sånt liv. :/ Är lite kluven där. Men tack för omtanken! Kram!
Lisa:
Hej!
Skulle du inte kunna lägga upp bilder på er nya lägenhet! Älskar att se hur folk inreder, väljer att möblera och sånt :D
Sedan tycker jag det är helt hemskt vad som ska hända i din fina familj! Har själv en son på 4 månader och vet inte vad jag skulle göra om min sambo inte kunde närvara i våra liv i åtta månader. Sverige är helt sjukt...
Svar: Hejsan! Absolut, visst kan jag göra det. Så fort vi kommit iordning med allt, fått upp resten av tavlorna och sådär. Vi väntar även på att företag ska komma och sätta tillbaka våra nymålade garderobsdörrar...Men snart tänkte jag fota allt och även göra en film där jag går runt i lägenheten? Kanske blir lite kul haha. Tack för ditt stöd och kram till dig och din son!
zeina :
Vad söta ni är tillsammams :-) . Var har du köpt Mani"s overall? kram.
Svar: Tack så mycket hihi! Manis overall är köpt på Kappahl. Den är jätte varm och gosig och även jätte stor i storleken! Overallen Emanuel har på sig på bilderna är storlek 74 (som han har i kläder just nu). Men den där overallen i storlek 74 skulle kunna passa en 1 åring känns det som! Hehe. kram!
Anonym:
Vad önskar sig Emanuel i julklapp? Min sambos systerson är runt samma ålder och vet inte alls vad som behövs!
Svar: Det var en bra fråga.. Har inte tänkt så långt. Men ett födelsedagståg, manchettknappar (det är så fint att få när man är liten, spara och sen ha på kläderna när man är vuxen), leksaker, kläder, gåstol, större badbalja, barnböcker, sångböcker, CD skivor med barnsånger och ramsor, nya sängkläder... Hmm. När jag tänkt igenom listan lite mer kan jag göra "Emanuels önskelista" och publicera här i bloggen kanske? Om du/ni inte redan har inköpt det så kan jag rekommendera en hoppgunga! Dem verkar vara ganska stora i storlekarna men dem växer snabbt och barn verkar älska dem! Emanuel gillar att sitta i den, vi får dock lägga en liten kudde elle nåt under rumpan så han kommer upp en bit eftersom själva "bodyn" i gungar är så stor. Kram!
Emanuel bloggar - Stora förhoppningar på julafton
Jag har funderat på en grej. Jag undrar hur den där omtalade julafton är egentligen. Har stora förhoppningar på den dagen så mycket som man hört om den. Jultomte, julmusik, julgodis, julmat, julpynt, julklappar... Ja, jag har även hört att man tar in en av de där stora gröna sakerna som finns ute och hänger massa saker och ljus i den - det tar liksom aldrig slut. Och nu sitter man här i en julpyjamas på köpet...
Pappa sa att jag är "världens sötast tomtenisse". Och mamma säger att jag är en "underbar minitomte utan skägg och mage." Vad menar hon med det? För mage har jag visst. Det har jag sett till alldeles själv. Prova själv att mer än dubbla din vikt på 5 månader... Där snackar vi "skicklighet".
Ho ho ho. Det är jag som är Mani-mini-tomten. Finns det några snälla barn?
Hihi. Det är ju jag som är det snälla barnet ju!
Jag i min nya julpyjamas.
Hejdå!
/ Mani
Ute och leker i höst vädret
Mani sitter själv i de fina löven och tittar runt. Tofflorna hade han visst sparkat av sig i vagnen. Inte så konstigt att dem åker av i den här mega overallen haha.
Liten familj med mycket kärlek♥
Pappa och son
Vi hann inte gunga innan Emanuel somnade. Han var supertrött så han fick sova i vagnen istället så tar vi gungandet imorgon. Vi bor ju mitt i en lekplats liksom.
Området vi bor i nu är super! Det är massa barnfamiljer och lekplatser överallt. Massa små barn också. Elie gick ut med Emanuel på balkongen idag en stund. Och balkongen lutar ut till en förskola eller nåt? Med massa lekande små barn som skriker HEJHEJ. Personalen kom fram och pratade med Elie och Mani och frågade hur gammal Emanuel var och att han var jätte "med" för att bara vara 5 månader!
Det är så skönt att vi bor på första våningen nu, bara en liten trappa upp (skönt, mindre insyn) + hiss. Så vi åker hiss de få trappsteg upp när vi har vagnen och kör in den innanför dörren. Så nu behöver vi inte väcka Mani om han vill fortsätta sova i vagnen.
Emanuel bloggar - Vill man ha nåt gjort får man göra det själv.
Men hallå? Om man nu "hittat nåt jag tycker om" så kan man väl fortsätta mata istället för att sitta och hurra?
Jaja. Hallåå? Kan man få några skedar till eller? Ähe.. Ge hit den där grejen!
Hmm. Hur var det man gjorde nu... Man tar tag i den långa saken
Sen gapar man
Och då smakar det blåbär! Jiho!
Eftersom blåbär har en cool färg bestämde jag mig för att spy lite på mammas och pappas nytvättade kritvita sängkläder. Äh, dem tackar mig sen. Tro mig. Det blir snyggare med lite färg på stället!
/Mani
Emanuels sätt att säga TACK
Emanuel har börjat sova mycket bättre och mer på nätterna nu. Han vaknar inte lika ofta som innan för mat. Nu vaknar han kanske 3 gånger och ammar. Innan var det 6 gånger! Flera av er tipsade ju om gröt på kvällen. Och nu går det mycket bättre. Han äter jätte bra. Och igårkväll fick han smaka på en ny gröt - risgröt.
När det är nåt Emanuel inte tycker om att äta så spottar han ut det, stänger munnen eller fräser och klöks. Sen blir han arg och säger ifrån. Men är det något han gillar så får man verkligen ett stort TACK tillbaka. Risgröten var en stor favorit och tacket fick vi i form av världens härligaste skratt mellan varje sked:
Det värmer ända in i själen att se sitt eget barn glad. För oss är hans skratt det vackraste ljudet i världen!
Drömjobbet som blev en mardröm. Känslor över att Elie snart ska avtjäna straffet som borde tillhöra någon annan
2010-04-27 @ 23:37:21
2010-05-18 @ 21:56:05
Att jag nu berättar vart mamman jobbade gör absolut ingenting. Jag vet att jag fick samtal från henne där hon skällde ut mig för att jag säkert berättat för Elie vart hon jobbar och att hon jobbade där "skyddat". Att hon nu skulle behöva byta jobb och stad p.g.a detta. Men så blev det inte. Några veckor senare var hon i tidningen med både bild på sig själv och sitt namn och namn på arbetsplatsen. Så sådär speciellt skyddat var det ju inte. Men ska man försöka få över nån på lögnens sida så finns det inga gränser. Allt är så jävla solklart. Men för människorna i Stockholms rättsalar är det tydligen helt ok att sitta med både ögonbindel och öronproppar på jobbet.
Nu ska en oskyldig människa få straffet som den andra förtjänar. Ordet orättvist är inte tillräckligt. Så jag vet inte hur jag ska beskriva känslan.
Hur som helst. Nu börjar det straffet närma sig. Och snart åker Elie iväg. Men detta betyder inte att livet är förstört. Snarare börjar det snart om på nytt. Allt känns väldigt stressigt nu innan Elie ger sig av. Man vet inte riktigt hur man ska behandla ilskan, sorgen och orättvisan. Ibland bara säger vi emot varandra och tjafsar för ingenting. Ibland bryter bråken ut till höga helhjärtade skratt som nästan får tårar att falla. Ibland bråkar vi och mitt i en munhuggande mening kan vi bryta ut i gråt. Då märker man så tydligt att det inte handlar om att man vill bråka, eller att man inte är överens om något. Det handlar bara om att man känner sig så osäker, rädd och ledsen. Och man vet inte hur man ska hantera det.
En dag började jag bråka med Elie för ingenting. Stod och gapade på honom och mitt i meningen brast jag ut i gråt. Elie blev helt chockad. Uttrycket i meningen ändrade helt riktning och helt plötsligt stod jag där och kramade honom hårt. Det kändes som att OM jag släppte taget, så skulle han falla och aldrig komma tillbaka. Jag slutade skälla på honom och skrek istället JAG KOMMER SAKNA DIG. SNÄLLA GÅ INTE. Men vad ska han göra? Han måste fängslas för något han aldrig gjort. Han ska avtjäna ett straff som egentligen inte är hans. Utan någon annans.
Man lär sig att uppskatta varandra mer. Efter allt jag och Elie gått igenom så håller vi fortfarande ihop. Vi har redan gått igenom ett helvete ihop. Och värre kan det inte bli. Vi har bara blivit starkare och vi håller hårt i varandra och älskar varandra. Det spelade ingen roll att mamman försökte sätta skräck i mig med sina historier om "tjuven, styckmördaren och taffsaren Elie". Jag har alltid stått vi hans sida. Från första dagen. Och jag kommer alltid stå vid hans sida. Vid sanningens sida. Och även om de skyldiga går fria på gatorna, så kommer jag och Elie alltid leva ihop med ett fint och rent samvete där vi vet att Elie har aldrig gjort något fel. Och en dag kan vi lämna allt det här bakom oss. Det kan inte dem. Den vetskapen får en att känna sig lättare på något sätt.
Ibland när jag deppar ihop och frågar "Varför finns det sånna här människor? Som inte har hjärtan? Varför ska det här hända dig/oss?..."
Då svarar Elie "Anna, om jag inte träffat på denna människa. Om Achilles inte fötts... Då skulle vi aldrig träffats. Så jag är ändå glad. Jag har dig och Emanuel och hans framtida syskon. Jag önskar inget annat."
(Ni som inte förstår vad jag pratar om kan läsa hela historien om hur allt gick till här - Den andra sidan av vårt liv)
Mäster kocken!
Idag har vi fortsatt fixa i lägenheten. Vi har även har besiktning av den gamla och gett tillbaka alla nycklar. Vi har även fyllt på kyl och frys med ännu flera kassar mat. Här har vi ju en "hel" kyl och frys. I den gamla lägenheten hade vi ju bara vad man kan kalla halva normala storleken. Så när vi flyttade vår mat från de gamla till de nya såg det ju ut som vi höll på att svälta av brist på mat. Så nu har vi fyllt på ordentligt!
Emanuels starka nypor
Haha måste bara slänga upp ett klipp på Elie och Emanuel. Här hade vi precis städat färdigt i den gamla lägenheten.
Sömn istället för EMAS
Jag var redan ruskigt trött så både jag och Elie gick och la oss super tidigt - 20.00. Men när Emanuel skulle äta första gången var klockan 01.00! Han åt i sömnen. Sen vaknade han för att äta igen kl 05.00 och sov om till 08.00 och åt! Woho. Över 12 timmars sömn till oss allihop. Inte illa!
Haha snacka om att man ändrats efter man fick barn. Att välja bort MTV:s EMA kväll med känidsar live i TV, och istället gå och lägga sig. Ja, det hade inte hänt för några år sen. Det kan jag lova. Men livet är inte över för det.
Gick in på MTV.se och skrev "REPRIS". Där möts jag av stora bokstäver: "MISSADE DU EMAS? Lugn vi kastar ut repriser likt konfetti..." Så ikväll klockan 20.00 sitter jag i soffan för ett nytt försök!
Totalt utslagen liten grabb kl 19.00...
MTV:s EMA kväll
Ett ljus brinner för Achilles i kyrkan
Mamma och son återförenade
Men nu är jag hemma med honom hos mina föräldrar igen. Elie är kvar och packar upp ett par timmar till innan han kommer hit för Idol kväll! Nu ska jag gosa med min fina pojke!
Emanuel idag när Moa var barnvakt
Emanuel shoppar
Emanuel har varit så duktig den här veckan under flytten. Han har fått följa med på IKEA, Bauhaus m.m. Sen har han fått sitta och kolla på oss när vi packar/packar upp. Men jätte snäll har han varit. Hans mormor och morfar och mostrar har hjälp till med!
När man är på IKEA får man prova att sitta på pappas axlas. Det är han för liten för. Men det går lättare om man får hålla i sig i sin håriga pappa som varken klippt eller rakat sig sen tidigt 1900-tal, typ.
Han fick prova att åka i kundvagnen med. Men det var lite väl tidigt där. Vi fick backa upp med jackor för stöd. Men han hängde ändå likt en raggare ur sitt volvofönster...
Undra vem som har roligast ändå? Emanuel eller Elie...?
Tips?
God morgon! Emanuel är vaknade kl 06.00 idag. Att han har ätit typ 6 gånger/natt de den här veckan gör INTE mamma Anna piggare precis...
Jag är lite orolig för att han vaknar och äter så ofta för att han är hungrig och inte blir tillräckligt mätt längre? Han hade ju inte gått upp lika mycket den här gången som han brukar göra heller. Även om det fortfarande är en helt OK viktuppgång. Men jag är ju van vid att han går upp 1 kilo i månaden haha. Mammas stora kille!
Jag köpte mild havre välling. Har testat att ge honom det nu i tre dagar men han vägrar! Han biter typ på nappflaskan och leker med den. Får han i sig nåt så gör han grimaser och blir arg. Ända sen han föddes har han inte förstått hur man tar napp. Napp har han aldrig haft för som sagt, han bara biter och leker med dig. Eller så klöks han och blir skiiit förbannad! Det är bara mammas bröst som går hem hos lilleman. Men välling måste han ju lära sig att äta nån gång? Sen är det så svårt att få i honom puréerna. även om vi ger honom varje dag. Det är inte många skedar som äts upp. Han äter några skedar, sen börjar han spotta och bli arg. Då ammar jag honom istället efter maten och efterrätten. Puh...
Känner att jag bara drömmer efter 1 enda hel natts sömn just nu... Elie tar honom på morgonen så jag får sova. Men på natten spelar det ingen roll om Elie tar honom. Det är ändå mig Emanuel vill ha. Även om jag pumpar ut mjölk så Elie är uppe och ger honom så vill Mani inte ha flaska. Han vill bara ligga och äta och somna till mammas bröst... Han är nog rätt lat. När Mani vaknar på natten och vill ha mat öppnar han inte ens ögonen. Sen äter han typ i sömnen. Haha. Varför vakna och greja med en konstig plast tutte när man kan få äta i sömnen från riktiga grejer?
Hur gör ni? Vaknar era bebisar också ofta på nätterna och käkar? Äter dem välling? Vet att det är från 6 månader, men jag testade på Emanuel ändå för jag vill att han ska bli mätt.
Fråga & svar
Hej anna!
Följer din blogg varje gång du uppdaterar.
Jag undrar, klarade din syster svenskaprovet till polisen? Skulle själv vilja bli polis & hört att det är supersvårt
Svar:
Hejsan! Vad kul att du läser min blogg:) Min syster hade ETT enda poäng ifrån att bli godkänd på svenska provet inför fortsättningen till polishögskolan! ETT POÄNG. Väldigt frustrerande. Men hon tar nya tag snart igen! Jag var tvungen att ringa och fråga henne för att kunna svara mer på din kommentar. Och hon sa att det är väldigt mycket fokus på just läsning och tolkning av texter. Så hennes råd var att läsa mycket och olika böcker! Vad kul att du vill bli polis. Lycka till!
BVC 5 månader
Han fick en spruta i båda sina små kycklinglår. Han skrek till men sen blev han tyst. Sen började han le och skratta så det glömdes väldigt fort denna gången. Sist var han ju helt hysterisk! Jag som oroat mig så! Vad skönt att han tog det så bra lilleman.
5 månader gammal:
Längd: 69 cm
Vikt: 8265 gram
Huvudomfång: 42 cm
Haha lilleman tycker inte om att ligga på vågen. Såhär låg han under hela mätningen. Men sköterskan konstaterade att magmusklerna är det ju inget fel på.
Det är så skönt att han förstått det där med att mat är till för att ätas och så länge man är barn så får man äta utan att tänka.. (Inom måttliga gränser såklart). Och det är precis så det ska vara när man är barn!
Emanuels nya lampa
129:- på IKEA
Fem fingrar ska skydda dig
Jag känner dig, Jag känner dig så väl
Dina fasor, dina våndor
Finns också i min själ
Du är mitt kött och blod
Du bär ett dyrbart namn
Och min kärlek Utan villkor
Jag gör vad jag kan
Så stor och stark på dagen
Men så liten mitt i natten
När ingen ser, när ingen vet
Kommer gråten mitt i skratten
Fem fingrar ska skydda dig
Ett är månen
Ett är solen
Ett är polstjärnan bakom molnen
Ett är hopp och ett är tro
Handens fem fingrar vaggar dig till ro
Stort är mörkret nu, Månen är itu
Men det är natten som gör dagen ljus
Och mitt ljus är du
På denna jorderund
Finns här ingen annan
Som kan ge mig sån förtvivlan
Och som är lika sann
Du blir rädd för dina skuggor
Alla hot som aldrig når dig
Jag skall sjunga dig ett löfte
Och jag vet att du förstår mig
Fem fingrar ska skydda dig
Ett är månen
Ett är solen
Ett är polstjärnan bakom molnen
Ett är hopp och ett är tro
Handens fem fingrar vaggar dig till ro
Om du tänker dig den skogsväg
vi vandrar ibland
Vik vid stigen, ner till vattnet
Din hand är i min hand
Det sägs att långt där nere i djupet
På botten av den sjön
Finns en silverskatt som glimmar
Och den är din i natt,
så slumra in och dröm...
(Lisa Nilsson - Handens fem fingrar)
Vem bär mest?
Min rygg är helt paj. När Emanuel får för sig att äta 5 gånger på en natt får jag ont i ryggen av att bära honom i och ur spjälsängen. Och nu när vi burit massa grejer vid flytten känner jag bara att jag saaaknar tiden på DermaSchool då jag utbildade mig till hud- och spaterapeut och fick flera kroppsmassager i veckan...
Så skönt det är att allt är flyttat nu. På fredag ska allt i nya lägenheten vara färdigt så vi kan sova där och plocka iordning. Det kommer bli superfint! 
Familjen "Soft-Pants"...
Jag spyr typ på mig själv snart. Ser så tråkig ut. Skulle vilja fixa i ordning mig, plocka ögonbryn, göra kroppsinpackning och aniktsmask, måla naglarna, ha i hårinpackning, sminka mig, dra på mig en snygg svart klänning och ett par skyhöga pumps och bara stå där framför spegeln och pusta ut "puh, jaja du fanns kvar ja men det vad väl skönt, trodde den där häxan med fett hår och grå hy tagit över".
En 5 månader gammal liten kille!
Ikväll sover vi hos min familj igen. För dem är inte färdiga med den nya lägenheten. Dem har tapetsering i sovrummet kvar att göra. Imorgon börjar vi nog packa upp alla köksprylar lite smått. Om vi inte är i vägen för målarna. Ska bli skönt att få komma "hem". Känns konstigt att bo i mitt gamla flickrum igen hemma hos mamma och pappa. Även om detta är HEM så ska det ändå bli skönt att komma HEM...
Mina föräldrar äv väääldigt mycket för ordning och reda och den lilla genen ärvde inte jag. OM den finns här i min kropp någonstans så är den då inte så speciellt framträdande just nu när man har en liten son som redan har sjuhundratjugoelva leksaker, haklappar och filtar överallt. Ett stort babygym, en babysitter och en bilbarnstol täcker rätt mycket av det fina trägolvet i köket. Inte bra. Så jag tror lägenheten blir färdig renoverad precis lagom i tid innan folket går bärsärkagång här hemma. (Nu överdrivet jag dock lite).
ÅH just det! Imorgon ska lilleman få sitt andra vaccin. JAG VILL INTE! Men såklart ska vi göra det. Men åh vad jag fasar inför detta. Att se honom så ledsen som han var förra gången då han kippade efter luft alltså. Jag klarar inte av det! Tur att Elie är med denna gången...
Dagens bilförare är en ren trafikfara:
För exakt 5 månader sen:
Några timmar gammal
...så liten och skör. Gode gud så liten. Älskade vän.
Vad vore livet utan vår son
På bara några månader har det där lilla fröet blivit en störtskön liten kille!
