Dag 76 - Om dagen när Elie kommer hem...
Idag var det 76 dagar sen Elie inställde sig på anstalten.
Även om jag räknar dagarna och han sekunderna så känns det ändå som om det var igår vi låg i sängen tidigt på morgonen hela familjen. Jag, Elie och Emanuel. Vi låg där och höll om varandra med Emanuel i mitten och visste att det skulle dröja länge innan vi fick hålla om varandra på samma sätt igen.
Elie blir frisläppt igen den 26 April 2012. Det känns som om jag lever varje dag för det datumet. 26 April 2012... Men vad glad jag blir när jag, i efterhand, kommer på att det finns ett liv efter den 26 April. Tiden jag och Elie har väntat på så länge.
Livet efter den 26:e April 2012. Tiden då allt börjar ♥
Den här bilden är tagen samma morgon som Elie åkte... I just det här ögonblicket tog vi inte bara vara på tiden och kramarna utan varenda litet andetag.
Även om jag räknar dagarna och han sekunderna så känns det ändå som om det var igår vi låg i sängen tidigt på morgonen hela familjen. Jag, Elie och Emanuel. Vi låg där och höll om varandra med Emanuel i mitten och visste att det skulle dröja länge innan vi fick hålla om varandra på samma sätt igen.
Elie blir frisläppt igen den 26 April 2012. Det känns som om jag lever varje dag för det datumet. 26 April 2012... Men vad glad jag blir när jag, i efterhand, kommer på att det finns ett liv efter den 26 April. Tiden jag och Elie har väntat på så länge.
Livet efter den 26:e April 2012. Tiden då allt börjar ♥
Den här bilden är tagen samma morgon som Elie åkte... I just det här ögonblicket tog vi inte bara vara på tiden och kramarna utan varenda litet andetag.
Skor och väskor. Något män aldrig kommer förstå sig på
Emanuel somnade för en stund sen och jag har precis suttit och svarat på massa mail. Har fortfarande några kvar att svara på för er som undrar varför jag inte svarat. Har inte glömt bort er! Måste bara slänga upp ett par bilder på något helt annat än Emanuel för en gång skull.
Nämligen något som jag brukade köpa in på rullande band för några år sen men som jag nu inte har köpt på minst 1,5 år (då räknas inte tråkiga vinterskor och gympaskor). SKOR och HANDVÄSKOR! Det kan man inte få för mycket av. Förstår inte varför Elie klagar på mina typ 100 par skor. Det spelar ingen roll om jag förklarar, han kommer aldrig förstå ändå hrrm.
Jag kunde inte låta bli:
De är så snygga på! Och även om klacken är hög så är de supersköna att gå i. Finns att köpa från "Nyheterna" på DinSko för 399:-
Matchande set från FIORELLI
♥
Förresten, jag sitter här och funderar över statistiken ikväll. Det bara ÖSER in läsare här och bortsett från när jag hade flera tusen läsare som var inne på bloggen och läste historien som lett till att Elie dömdes oskyldig så har jag läsar-rekord ikväll redan och klockan är inte ens 00.00 än. Undrar om någon länkat min blogg från sin eller liknande? Tack för det isåfall. Alla nya läsare, välkomna och glöm inte läsa det här!
Nämligen något som jag brukade köpa in på rullande band för några år sen men som jag nu inte har köpt på minst 1,5 år (då räknas inte tråkiga vinterskor och gympaskor). SKOR och HANDVÄSKOR! Det kan man inte få för mycket av. Förstår inte varför Elie klagar på mina typ 100 par skor. Det spelar ingen roll om jag förklarar, han kommer aldrig förstå ändå hrrm.
Jag kunde inte låta bli:
De är så snygga på! Och även om klacken är hög så är de supersköna att gå i. Finns att köpa från "Nyheterna" på DinSko för 399:-
Matchande set från FIORELLI
♥
Förresten, jag sitter här och funderar över statistiken ikväll. Det bara ÖSER in läsare här och bortsett från när jag hade flera tusen läsare som var inne på bloggen och läste historien som lett till att Elie dömdes oskyldig så har jag läsar-rekord ikväll redan och klockan är inte ens 00.00 än. Undrar om någon länkat min blogg från sin eller liknande? Tack för det isåfall. Alla nya läsare, välkomna och glöm inte läsa det här!
Marodören har skördat (läs slaktat)...
Fan. Emanuel har brutalt skördat (slaktat) min Aloe Vera planta. Ni vet, den gigantiskt stora Maffiaplantan som ser ut att vilja erövra världen?
"Nu ska vi se hur mycket jag hinner förstöra innan mamma kommer hit..."
"Nu ska vi se hur mycket jag hinner förstöra innan mamma kommer hit..."
"Kan Anna Thomsson komma till kassan där Elie Feghaly väntar?"
Idag när jag var och handlade med min syster kunde jag inte låta bli att tänka på alla de gånger jag och Elie storhandlat. Jag saknar att handla med honom. Han går igenom varenda hylla och älskar att titta på allt. Han älskar att kolla igenom tidningarna efter bra erbjudanden innan vi åker och handlar. När han står som ett barn på julafton vid hyllorna udner rubriken: "Mat från världens alla hörn".
Ni kanske funderar på vad det är som är så himla roligt med att bara gå och handla? Men när man gör något med Elie så är det aldrig "bara"...
Jag vet inte om jag berättat det förut. Men en dag var jag och Elie på CityGross och handlade. Som vanligt skulle vi (Elie) in och titta vid varenda hyllplan. Jag kan bli galen på honom för ibland vill jag bara plocka ihop det vi ska ha, betala och åka. Men iiiiinte Elie. Han vill ta det lugnt, jämföra priser, kolla efter rabatter och bra erbjudande, tänka ut vad han vill laga för god mat åt oss och vad som behöver köpas.
Jag sa åt honom att "Jag ska bara hämta en sak, vi ses vid riset om någon minut"
När jag kommer tillbaka är han såklart inte där. Han har strosat omkring och är någonstans där jag absolut inte ser eller hittar honom. Jag känner liksom hur tålamodet börjar gå mot sitt slut. Ingen Elie någonstans...
Då hör jag ett pip i högtalarna i butiken (vilket sällan händer på sådana platser som Maxi, Coop, CityGross). Efter pipet hör jag en röst som säger:
"Kan Anna Thomsson komma till kassan där Elie Feghaly väntar?"
Jag suckar djupt. Känner hur ilskan sprider sig genom hela kroppen och vill bara skrika ELIIIIIIEE!!
När jag kommer till kassan står Elie där och skrattar högt. Han vet att jag skulle vara alldeles galen på honom. Kassörskan skrattar hon med.
Elie hade berättat för henne att han visste att jag skulle bli tokig av detta. Han hade frågat henne om hon kunde säga "Anna Thomsson, Elie älskar dig och han väntar i kassan". Men då hade han fått ett "Nej, tyvärr" till svar.
Det här mina vänner, är ett typiskt exempel på Elie i ett nötskal och ett klockrent exempel på hur våra dagar tillsammans kan se ut.
Just nu hade jag gjort vad som helst för att få känna den där skrattretande, kärleksfulla ilskan som bara Elie kan få mig att uppnå. ♥
Ni kanske funderar på vad det är som är så himla roligt med att bara gå och handla? Men när man gör något med Elie så är det aldrig "bara"...
Jag vet inte om jag berättat det förut. Men en dag var jag och Elie på CityGross och handlade. Som vanligt skulle vi (Elie) in och titta vid varenda hyllplan. Jag kan bli galen på honom för ibland vill jag bara plocka ihop det vi ska ha, betala och åka. Men iiiiinte Elie. Han vill ta det lugnt, jämföra priser, kolla efter rabatter och bra erbjudande, tänka ut vad han vill laga för god mat åt oss och vad som behöver köpas.
Jag sa åt honom att "Jag ska bara hämta en sak, vi ses vid riset om någon minut"
När jag kommer tillbaka är han såklart inte där. Han har strosat omkring och är någonstans där jag absolut inte ser eller hittar honom. Jag känner liksom hur tålamodet börjar gå mot sitt slut. Ingen Elie någonstans...
Då hör jag ett pip i högtalarna i butiken (vilket sällan händer på sådana platser som Maxi, Coop, CityGross). Efter pipet hör jag en röst som säger:
"Kan Anna Thomsson komma till kassan där Elie Feghaly väntar?"
Jag suckar djupt. Känner hur ilskan sprider sig genom hela kroppen och vill bara skrika ELIIIIIIEE!!
När jag kommer till kassan står Elie där och skrattar högt. Han vet att jag skulle vara alldeles galen på honom. Kassörskan skrattar hon med.
Elie hade berättat för henne att han visste att jag skulle bli tokig av detta. Han hade frågat henne om hon kunde säga "Anna Thomsson, Elie älskar dig och han väntar i kassan". Men då hade han fått ett "Nej, tyvärr" till svar.
Det här mina vänner, är ett typiskt exempel på Elie i ett nötskal och ett klockrent exempel på hur våra dagar tillsammans kan se ut.
Just nu hade jag gjort vad som helst för att få känna den där skrattretande, kärleksfulla ilskan som bara Elie kan få mig att uppnå. ♥
Emanuel och jag på Öppna Förskolan idag
Idag åkte jag och Emanuel in till stan själva. Vi hade inget att göra och inget inplanerat. Så vi tog bussen dit och gick en runda. Sen gick vi in på Öppna Förskolan och kollade läget.
Det var inte alls mycket folk. Det var bara en mamma med två barn och två andra pappor med sina barn. Emanuel kröp fram till en av papporna och kittlade honom under fötterna haha.
Vi lekte lite bara jag och Mani innan vi gick till min mamma och systers jobb och hälsade på!
Lilleman idag på Öppna Förskolan
Emanuel kollar läget
När jag såg papporna där med sina barn gick alla mina tankar till Elie. Jag vet att han önskar han fick vara med idag. Så när jag skulle fylla i mitt och Emanuels namn i statistik-listan skrev jag Elies efternamn efter Emanuel... (Jag och Elie kom tillsammans överens om att Emanuel ska heta Thomsson i efternamn). Jag kunde inte låta bli. Nu står allas namn med i statistiken på ett eller annat sätt ♥
Det var inte alls mycket folk. Det var bara en mamma med två barn och två andra pappor med sina barn. Emanuel kröp fram till en av papporna och kittlade honom under fötterna haha.
Vi lekte lite bara jag och Mani innan vi gick till min mamma och systers jobb och hälsade på!
Lilleman idag på Öppna Förskolan
Emanuel kollar läget
När jag såg papporna där med sina barn gick alla mina tankar till Elie. Jag vet att han önskar han fick vara med idag. Så när jag skulle fylla i mitt och Emanuels namn i statistik-listan skrev jag Elies efternamn efter Emanuel... (Jag och Elie kom tillsammans överens om att Emanuel ska heta Thomsson i efternamn). Jag kunde inte låta bli. Nu står allas namn med i statistiken på ett eller annat sätt ♥
Jag, Emma och köttätande växter... (video!)
Idag var jag och Mani med syster Emma och handlade lite. Vi stannade för att köpa växter och hittade den här:
Haha, shit vad löjlig jag är. Men den var lite äcklig faktiskt. Men skit häftig.
Något att ge pojk/flickvännen i alla hjärtans-dag-present istället för en ros? Haha tror inte det va...
Haha, shit vad löjlig jag är. Men den var lite äcklig faktiskt. Men skit häftig.
Något att ge pojk/flickvännen i alla hjärtans-dag-present istället för en ros? Haha tror inte det va...
Bloggstrul
Åh jag har suttit här och försökt logga in på min blogg med blogg.se har strulat. Jag som tänkte publicera inlägg lite tidigare idag med tanke på att det blivit så sent de senaste dagarna som ni kanske märkt.
Men nu funkar det! Så nu ska jag slänga upp ett par inlägg om Emanuel tillåter. Just nu står han och trummar på vitrinskåpets glasdörrar. Lovely!
Men nu funkar det! Så nu ska jag slänga upp ett par inlägg om Emanuel tillåter. Just nu står han och trummar på vitrinskåpets glasdörrar. Lovely!
Emanuel vill vara med på helkroppsmassage-behandlingen
Idag har jag och Mani varit hos mina föräldrar. Ovanligt va? Fattar inte riktigt hur jag ska klara mig utan dem när vi flyttar till Stockholm. Men det löser sig alltid...
Tidigare ikväll gav jag lillasyrran en helkroppsmassage. Det är inte lätt att göra en seriös sådan när alla systrar är samlade. Det blir bara massa skämt, groteskt fula miner och annat kul istället. Emanuel ville också vara med.
Ser ni en liten kille någonstans på bilden?
Moa är kittlig överallt. Hon klarar inte ens av en ansiktsmassage...
Nämen? Det var visst någon mer som ville ha en massage!
"It feels goooooood..."
Haha! Titut under massagebänken!
Mammas älskling
Tidigare ikväll gav jag lillasyrran en helkroppsmassage. Det är inte lätt att göra en seriös sådan när alla systrar är samlade. Det blir bara massa skämt, groteskt fula miner och annat kul istället. Emanuel ville också vara med.
Ser ni en liten kille någonstans på bilden?
Moa är kittlig överallt. Hon klarar inte ens av en ansiktsmassage...
Nämen? Det var visst någon mer som ville ha en massage!
"It feels goooooood..."
Haha! Titut under massagebänken!
Mammas älskling
Emanuel, myggorna kommer inte än på många månader...
"Äh mamma, man ska vara ute i god tid!"
För några dagar sen när vi fixade med gardinerna
För några dagar sen när vi fixade med gardinerna
Vem tänker på barnen och deras rättigheter?
När jag träffade Elie igår tog jag med mig massa papper. Det dimper ju ner massa kuvert till honom i brevinkastet varje vecka här hemma.
För ett tag sen fick vi t.ex hem ett nytt papper på att han inte ska betala något underhållsstöd för Achilles och även om jag vet vad det står så ska Elie ändå själv få läsa. Jag tog med pappret till BVC där man ska kryssa för ja- och nej frågor innan vaccinet. Jag visar honom allt jag skriver under och allt som handlar om Emanuel.
Detta låter och är ju faktiskt helt normala handlingar. För mig handlar det bl.a om resepkt, rättvisa och omtänksamhet. Men sådär himla självklart är det ändå inte. I många fall verkar det som om mamman (eller pappan i motsatta fall) glömmer bort att man är två föräldrar. Att barnet är lika mycket hennes som hans. Utan mannen hade barnet aldrig ens funnits!
Jag kan bara inte låta bli att tycka så fruktansvärt synd, inte bara om Achilles- utan om alla barn där ute som inte blir rättvist behandlade. Varför tänker man inte på barnens bästa? Det är inte bara mamman och pappan som har rättigheter, utan även barnet. Vem tänker på det?
Barnet har rätt till båda sina föräldrar. Och båda föräldrarna har rätt till barnet. Är det då inte lustigt att t.ex Achilles (Elies son) och Elie inte träffar varandra? När det finns bestlut från en rättegång som säger att Elie och Achilles har rätt att träffa varandra. Men när de ändå inte träffas och inte har gjort det på över 1,5 år... vad är då felet? Det är så tydligt att saker och ting inte är som det ska...
Jag känner sån hima sorg för alla stackars barn som utsätts för det här. De kommer till livet och börjar från noll. De ska få ha bra förutsättningar för ett bra liv. Men så börjar allt med att de slits mellan sina föräldrar och en förälder tror att barnet är ens ägodel som hon inte vill dela med sig. När det i själva verket handlar om ett helt eget litet liv med lika stora rättigheter som vem som helst.
För ett tag sen fick vi t.ex hem ett nytt papper på att han inte ska betala något underhållsstöd för Achilles och även om jag vet vad det står så ska Elie ändå själv få läsa. Jag tog med pappret till BVC där man ska kryssa för ja- och nej frågor innan vaccinet. Jag visar honom allt jag skriver under och allt som handlar om Emanuel.
Detta låter och är ju faktiskt helt normala handlingar. För mig handlar det bl.a om resepkt, rättvisa och omtänksamhet. Men sådär himla självklart är det ändå inte. I många fall verkar det som om mamman (eller pappan i motsatta fall) glömmer bort att man är två föräldrar. Att barnet är lika mycket hennes som hans. Utan mannen hade barnet aldrig ens funnits!
Jag kan bara inte låta bli att tycka så fruktansvärt synd, inte bara om Achilles- utan om alla barn där ute som inte blir rättvist behandlade. Varför tänker man inte på barnens bästa? Det är inte bara mamman och pappan som har rättigheter, utan även barnet. Vem tänker på det?
Barnet har rätt till båda sina föräldrar. Och båda föräldrarna har rätt till barnet. Är det då inte lustigt att t.ex Achilles (Elies son) och Elie inte träffar varandra? När det finns bestlut från en rättegång som säger att Elie och Achilles har rätt att träffa varandra. Men när de ändå inte träffas och inte har gjort det på över 1,5 år... vad är då felet? Det är så tydligt att saker och ting inte är som det ska...
Jag känner sån hima sorg för alla stackars barn som utsätts för det här. De kommer till livet och börjar från noll. De ska få ha bra förutsättningar för ett bra liv. Men så börjar allt med att de slits mellan sina föräldrar och en förälder tror att barnet är ens ägodel som hon inte vill dela med sig. När det i själva verket handlar om ett helt eget litet liv med lika stora rättigheter som vem som helst.
google.se
Tack!
Jag ville bara påminna er om att svara på frågorna om min blogg. Frågorna är från en studerande tjej som ska ha med min blogg i en skoluppgift. Om ni missat detta kan ni läsa inlägget med frågorna här! Det skulle vara jätte roligt om så många som möjligt ville svara, jag vet att det tar tid. Men ni kanske bara kan svara på en eller två frågor om ni inte vill svara på alla. Och såklart får ni vara anonyma.
Jag är så himla glad och rörd över de svaren jag fått. Jag är så glad när jag märker att det är många som känner att de lär sig uppskatta det de har när det läser min blogg. För det är verkligen något jag och Elie lärt oss och det är en fin känsla när man väl får känna på den:)
TACK allihop♥
Jag är så himla glad och rörd över de svaren jag fått. Jag är så glad när jag märker att det är många som känner att de lär sig uppskatta det de har när det läser min blogg. För det är verkligen något jag och Elie lärt oss och det är en fin känsla när man väl får känna på den:)
TACK allihop♥
Lördag
Hello! Emanuel somnade precis. Klockan är 00.00 liksom. ZzZzzz
Dagen spenderade vi på stan med min mamma och lillasyster och i kväll har vi varit hemma hos mina föräldrar och myst lite! Jag hämtade lite bilder som jag lämnade in på framkallning för några dagar sen. Tänkte jag skulle rama in lite fina bilder samt sätta upp lite fina familjebilder på kylskåpet. Kom på att jag ju inte hade kylskåpsmagneter så det fick jag köpa idag med. Och det var inte lätt att hitta kan jag säga...
Emanuel fick en ny fin mössa från Polarn o pyret idag.
Dagen spenderade vi på stan med min mamma och lillasyster och i kväll har vi varit hemma hos mina föräldrar och myst lite! Jag hämtade lite bilder som jag lämnade in på framkallning för några dagar sen. Tänkte jag skulle rama in lite fina bilder samt sätta upp lite fina familjebilder på kylskåpet. Kom på att jag ju inte hade kylskåpsmagneter så det fick jag köpa idag med. Och det var inte lätt att hitta kan jag säga...
Emanuel fick en ny fin mössa från Polarn o pyret idag.
Fyllda av energi igen efter massa kramar från Elie! ♥
Hej allihop! Jag och Mani kom hem för en stund sen. Puh, det är en bit att köra alltså. Jag är helt slut! MEN det var såklart värt varje sekund för vi fick ju träffa Elie!
Han var sååå snygg idag. En kille hade klippt hans hår skitsnyggt och sen hade han fått låna hårgele och stylat sig haha. I mina ögon är Elie såklart snyggast på jorden. Det bara är så. Men han var stilig idag. T.o.m med det gråa urtvättade mjukis-setet med tvätteritryck på så är han en riktig pudding den där mannen ;)
Okey, nog snackat om det! Elie hade köpt med sig baguetter, juice, semlor och fika idag!
Han bjöd t.o.m handläggarna. "Åh men Elie, jag som går på GI-metoden, jag får nog göra ett undantag idag. Tack snälla du!"
Haha typiskt Elie.
Emanuel var helt hypad, som om han var hög på nåt. Skrattade och busade hela tiden. Så när mötet var slut somnade han som en stock. Jag hade med mig gå-vagnen för jag vill såklart inte att Elie sa missa Emanuels första vingliga steg med den!
Jag satt i Elies famn och tillsammas bara tittade vi på vår lilla solstråle som kröp runt och charmade alla.
Vi fick 90 minuter på oss och som vanligt går de här minuterna superfort...
Emanuel sov hela resan dit och en timme på hemvägen. Sen vaknade han och tyckte allt var AS tråkigt och ville vara hemma på golvet och busa NU! Så det blev ett X antal stopp längs hemvägen för att "rasta" bebis...
Efter att ha blivit erbjuden leksaker, brödbitar, vatten och lite allt möjligt fick Emanuel nog. Det var inte alls roligt. Så vi fick stanna och busa lite i bilen!
"Nej mamma, jag vill vara hemma NU men jag vill INTE åka bil. Kan du fixa det?"
Ja... Jag låter dagens facebook uppdateringar säga resten:
Han var sååå snygg idag. En kille hade klippt hans hår skitsnyggt och sen hade han fått låna hårgele och stylat sig haha. I mina ögon är Elie såklart snyggast på jorden. Det bara är så. Men han var stilig idag. T.o.m med det gråa urtvättade mjukis-setet med tvätteritryck på så är han en riktig pudding den där mannen ;)
Okey, nog snackat om det! Elie hade köpt med sig baguetter, juice, semlor och fika idag!
Han bjöd t.o.m handläggarna. "Åh men Elie, jag som går på GI-metoden, jag får nog göra ett undantag idag. Tack snälla du!"
Haha typiskt Elie.
Emanuel var helt hypad, som om han var hög på nåt. Skrattade och busade hela tiden. Så när mötet var slut somnade han som en stock. Jag hade med mig gå-vagnen för jag vill såklart inte att Elie sa missa Emanuels första vingliga steg med den!
Jag satt i Elies famn och tillsammas bara tittade vi på vår lilla solstråle som kröp runt och charmade alla.
Vi fick 90 minuter på oss och som vanligt går de här minuterna superfort...
Emanuel sov hela resan dit och en timme på hemvägen. Sen vaknade han och tyckte allt var AS tråkigt och ville vara hemma på golvet och busa NU! Så det blev ett X antal stopp längs hemvägen för att "rasta" bebis...
Efter att ha blivit erbjuden leksaker, brödbitar, vatten och lite allt möjligt fick Emanuel nog. Det var inte alls roligt. Så vi fick stanna och busa lite i bilen!
"Nej mamma, jag vill vara hemma NU men jag vill INTE åka bil. Kan du fixa det?"
Ja... Jag låter dagens facebook uppdateringar säga resten:
Imorgon träffar vi Elie ♥
Emanuel somnade för typ 30 minuter sen och jag sitter här och funderar på om jag har packat allt till imorgon när vi ska träffa Elie! Klockan 13.00 ska vi vara där så vi åker nog här hemmifrån 08.30 bara för att försäkra oss om att vi kommer i tid. Jag får köra försiktigt för det är svin halt på gatorna och som ni vet har jag ca 30 mil dit och 30 hem...
Mötet är bevakat och ca 60-90 minuter långt. Låt oss alla hålla tummarna för att detta är det sista bevakade mötet och att vi snart får ses som vanligt samt att vi får träffas under permissonerna. Även om jag förstår deras regler och allt så kan jag inte låta bli att bli lite smått irriterad på hur sjukt allt faktiskt är. Jag BER om att få träffa min man och att han får träffa mig och vår son. Jag berättar att han aldrig skulle (eller någosin gjort) göra mig (eller någon) illa på något sätt, varken psykiskt eller fysiskt. Det är inte ens JAG och Emanuel som är inblandade i rättegångarna. Men ändå får vi inte träffas? Hur mycket jag än vänder och vriden på det så förstår jag inte riktigt i slutändan. Men det spelar ingen roll för man är helt maktlös ändå. Det är bara att "gilla läget" och göra det bästa av situationen.
Jag har handlat Elies favorit godis, coca cola ferraris. Sen har jag köpt ostbågar, jordnötsringar och jordnötter till honom och hans rumskamrat haha. Lite vitaminer och mineraler skadar väl aldrig? Hrrm...
Jag har även köpt en Voltaren Gel till hans rygg. Tigerbalsamet jag hade med mig förra gången fick han inte ha med sig in. Det luktar väl för starkt och kan användas i missbrukande syfte och går därför emot reglerna antar jag...
Förra gången hade jag även med mig ett Monopol spel till honom och hans rumskamrat. (Han har förresten bytt rumskamrat och bor nu med en kille i sin egen ålder). Kontrollen som görs på allt jag har med mig till Elie tillät inte Monopol spelet med en gång. Utan det var tvunget att lämnas in en ansökan om spelet. Det var tydligen så att man kunde använda pengarna i spelet som riktiga pengar och skuldsätta varandra i fängelset. Shit, det gäller att tänka långt och sätta upp regler för allt...
Efter mycket om och med fick Elie ta med sig spelet in. Så nu är hans avdelning den enda som har ett Monopol spel och alla andra är avundsjuka haha! Önskar jag kunde köpa ett Monopolspel till alla avdelningar...
Bilder på vår lilla familj från i somras.
Mötet är bevakat och ca 60-90 minuter långt. Låt oss alla hålla tummarna för att detta är det sista bevakade mötet och att vi snart får ses som vanligt samt att vi får träffas under permissonerna. Även om jag förstår deras regler och allt så kan jag inte låta bli att bli lite smått irriterad på hur sjukt allt faktiskt är. Jag BER om att få träffa min man och att han får träffa mig och vår son. Jag berättar att han aldrig skulle (eller någosin gjort) göra mig (eller någon) illa på något sätt, varken psykiskt eller fysiskt. Det är inte ens JAG och Emanuel som är inblandade i rättegångarna. Men ändå får vi inte träffas? Hur mycket jag än vänder och vriden på det så förstår jag inte riktigt i slutändan. Men det spelar ingen roll för man är helt maktlös ändå. Det är bara att "gilla läget" och göra det bästa av situationen.
Jag har handlat Elies favorit godis, coca cola ferraris. Sen har jag köpt ostbågar, jordnötsringar och jordnötter till honom och hans rumskamrat haha. Lite vitaminer och mineraler skadar väl aldrig? Hrrm...
Jag har även köpt en Voltaren Gel till hans rygg. Tigerbalsamet jag hade med mig förra gången fick han inte ha med sig in. Det luktar väl för starkt och kan användas i missbrukande syfte och går därför emot reglerna antar jag...
Förra gången hade jag även med mig ett Monopol spel till honom och hans rumskamrat. (Han har förresten bytt rumskamrat och bor nu med en kille i sin egen ålder). Kontrollen som görs på allt jag har med mig till Elie tillät inte Monopol spelet med en gång. Utan det var tvunget att lämnas in en ansökan om spelet. Det var tydligen så att man kunde använda pengarna i spelet som riktiga pengar och skuldsätta varandra i fängelset. Shit, det gäller att tänka långt och sätta upp regler för allt...
Efter mycket om och med fick Elie ta med sig spelet in. Så nu är hans avdelning den enda som har ett Monopol spel och alla andra är avundsjuka haha! Önskar jag kunde köpa ett Monopolspel till alla avdelningar...
Bilder på vår lilla familj från i somras.
Duo-behandling på köksbordet och golvet. Kalmars finaste SPA?
Ikväll var jag förbi hemma hos mina föräldrar och lillasyster Moa. Färgade Moa och mammas ögonfransar och bryn + brynplock. När man inte har massagebänken närvarande får man ta det man har!
Snygg duo-behandling. En ligger på bordet och en på golvet:
Det syns att Emanuel anlänt till Villa Haga (så heter deras 110 år gamla hus). Det ligger grytor, köksredskap, leksaker och kläder lite överallt.
Kalmars finaste spa?
Snygg duo-behandling. En ligger på bordet och en på golvet:
Det syns att Emanuel anlänt till Villa Haga (så heter deras 110 år gamla hus). Det ligger grytor, köksredskap, leksaker och kläder lite överallt.
Kalmars finaste spa?
Mani & Alice på café
Idag mötte jag och Mani upp Johanna, Andreas och deras gullunge Alice. Vi tänkte gå till Öppna Förskolan men det stängde när vi kom dit, kl 13.00. Vi trodde de hade öppet längre. Men vi gick till ett café istället. Hittade en perfekt barnvänlig hörna alldeles för oss själva!
Emanuel kollar in båtarna utanför fönstret
Emanuel och Alice. Alice är ca 1,5 månad äldre än Mani. Han var väldigt intresserad av hennes napp. Han använder ju inte napp själv så han tyckte väl det var en rolig leksak och undrade vad man hade den till.
Vi bokade in lite bus på ÖF (öppna förskolan) nästa vecka istället!
Emanuel kollar in båtarna utanför fönstret
Emanuel och Alice. Alice är ca 1,5 månad äldre än Mani. Han var väldigt intresserad av hennes napp. Han använder ju inte napp själv så han tyckte väl det var en rolig leksak och undrade vad man hade den till.
Vi bokade in lite bus på ÖF (öppna förskolan) nästa vecka istället!
Det är så tyst...
När Emanuel somnar för natten, som han gjorde för en timme sen nu här hemma, så är det bara jag kvar.
Ingen Elie som sitter jämte mig i soffan och kollar på film. Ingen Elie att äta med, att skratta eller bara prata med. Jag har vant mig vid att det bara är jag. Tänk att han ska komma hem en dag och göra mig sällskap. Jag längtar så mycket dit att jag inte ens orkar tänka på det.
Jag skulle göra vad som helst bara för att få sitta jämte honom i soffan, hålla hans hand och se på film. Bara en kväll. Tänk att man inte kan ta sånt för givet. Jag ska aldrig ta något för givet igen.
Man kanske inte tänker på hur mycket en enda kväll med sin egen lilla familj samlad betyder. Att bara få sitta där tillsammans.
Nu när man är med om detta lär man sig mycket längs vägen. Ibland önskar man kanske att man hade pengar, hus, bättre jobb, mer kläder, etc. Men det man kanske inte ser eller förstår just då- är att det inte spelar någon roll hur mycket pengar eller ägor man än har...
För det som betyder mest kan inte köpas.
Det som betydet mest är oftast det vi reda har.
Denna bilden är tagen under bilresan upp till Norrköping för att lämna av Elie på anstalten. Jag önskar jag aldrig behövt släppa taget. Egentligen skulle vi inte behövt släppa taget. Men även om orättvisan tvingade oss, så finns det inget som hindrar oss från att vara tillsammans igen. Snart.
Ingen Elie som sitter jämte mig i soffan och kollar på film. Ingen Elie att äta med, att skratta eller bara prata med. Jag har vant mig vid att det bara är jag. Tänk att han ska komma hem en dag och göra mig sällskap. Jag längtar så mycket dit att jag inte ens orkar tänka på det.
Jag skulle göra vad som helst bara för att få sitta jämte honom i soffan, hålla hans hand och se på film. Bara en kväll. Tänk att man inte kan ta sånt för givet. Jag ska aldrig ta något för givet igen.
Man kanske inte tänker på hur mycket en enda kväll med sin egen lilla familj samlad betyder. Att bara få sitta där tillsammans.
Nu när man är med om detta lär man sig mycket längs vägen. Ibland önskar man kanske att man hade pengar, hus, bättre jobb, mer kläder, etc. Men det man kanske inte ser eller förstår just då- är att det inte spelar någon roll hur mycket pengar eller ägor man än har...
För det som betyder mest kan inte köpas.
Det som betydet mest är oftast det vi reda har.
Denna bilden är tagen under bilresan upp till Norrköping för att lämna av Elie på anstalten. Jag önskar jag aldrig behövt släppa taget. Egentligen skulle vi inte behövt släppa taget. Men även om orättvisan tvingade oss, så finns det inget som hindrar oss från att vara tillsammans igen. Snart.
Emanuel går med vagnen (video)!
Har precis skruvat ihop Manis nya lära-gå-vagn och jag bara måste ju visa er. Har suttit här och skrattat hur länge som helst. Kolla in detta:
Haha, jag dör ju lite...
"Tack mamma och pappa!"
Haha, jag dör ju lite...
"Tack mamma och pappa!"
Mani & Alva på Öppna Förskolan!
Idag har Emanuel och jag träffat Hanna och hennes dotter Alva. Vi gick till Öppna Förskolan i stan och busade lite med våra godingar. Sen gick vi till Mc'Donalds och var nyttiga. Superkul dag!
Här kommer lite bilder och videos:
Mani och Alva. Här har vi ett par riktiga godingar kan jag lova!
Haha vi höll på att skratta ihjäl oss när vi såg detta. Mani tog rullen från Alva, Alva tog tillbaka den... Och så höll de på!
Maniboy tog en tur med gunghästen som gå-stöd haha
Alltså som ni hör så håller jag på att garva ihjäl mig. Som vanligt. Han är så cool, stentuff grabb alltså. Kan inte ens räkna upp hur många gånger om dagen han får mig att skratta halvt ihjäl mig.
"Hejhej!"
"Va? Ska vi gå redan?"
Tack Hanna och Alva för en jätterolig dag! Efter vi träffat dem gick jag och Mani till min mammas jobb och hälsade på. Sen lånade vi bilen, åkte och hämtade min morfar och åkte till Öland för att handla lite på ÖoB! Jag ville köpa en lära-gå-vagn från BRIO där. I vanliga fall kostar de vagnarna 300:- men på ÖoB kostade den bara 179:- fick jag reda på av Hanna. Så det blev en sån + lite annan rolig shopping idag på stan! Kan visa sen.
Här kommer lite bilder och videos:
Mani och Alva. Här har vi ett par riktiga godingar kan jag lova!
Haha vi höll på att skratta ihjäl oss när vi såg detta. Mani tog rullen från Alva, Alva tog tillbaka den... Och så höll de på!
Maniboy tog en tur med gunghästen som gå-stöd haha
Alltså som ni hör så håller jag på att garva ihjäl mig. Som vanligt. Han är så cool, stentuff grabb alltså. Kan inte ens räkna upp hur många gånger om dagen han får mig att skratta halvt ihjäl mig.
"Hejhej!"
"Va? Ska vi gå redan?"
Tack Hanna och Alva för en jätterolig dag! Efter vi träffat dem gick jag och Mani till min mammas jobb och hälsade på. Sen lånade vi bilen, åkte och hämtade min morfar och åkte till Öland för att handla lite på ÖoB! Jag ville köpa en lära-gå-vagn från BRIO där. I vanliga fall kostar de vagnarna 300:- men på ÖoB kostade den bara 179:- fick jag reda på av Hanna. Så det blev en sån + lite annan rolig shopping idag på stan! Kan visa sen.
Min blogg ska vara med i en skoluppgift!
För några dagar sen fick jag ett mail från en super gullig tjej som går på gymnasiet i en stad som frågade om hon fick ha med min blogg i sitt skolarbete.
De skulle skriva om 5 olika bloggar och hon ville ha med min blogg i kategorin "Den mest tänkvärda och berörande bloggen".
Jag slutar aldrig förvånas och smickras över alla fina mail och stöttande människor som hör av sig. Och det här tycker jag var väldigt rörande. Jag vill ju att så många som möjligt ska få reda på historien om Elie för att öppna upp ögonen på folk som behöver se och för att vara stöd för andra som går igenom liknande situationer. Så jag är tacksam för att min blogg nu kommer vara med i ett skolarbete! Tycker för övrigt att det är skithäftigt haha.
Jag har svarat på lite frågor från den här tjejen men nu behöver vi även er hjälp. Och det skulle vara jättekul om ni ville ställa upp och svara lite på de här frågorna (antingen som kommentar till inlägget eller skicka svaren till min mail: anna.thomsson@hotmail.com. Det går bra att vara anonym såklart)
Här är frågorna ni gärna får svara på!
De skulle skriva om 5 olika bloggar och hon ville ha med min blogg i kategorin "Den mest tänkvärda och berörande bloggen".
Jag slutar aldrig förvånas och smickras över alla fina mail och stöttande människor som hör av sig. Och det här tycker jag var väldigt rörande. Jag vill ju att så många som möjligt ska få reda på historien om Elie för att öppna upp ögonen på folk som behöver se och för att vara stöd för andra som går igenom liknande situationer. Så jag är tacksam för att min blogg nu kommer vara med i ett skolarbete! Tycker för övrigt att det är skithäftigt haha.
Jag har svarat på lite frågor från den här tjejen men nu behöver vi även er hjälp. Och det skulle vara jättekul om ni ville ställa upp och svara lite på de här frågorna (antingen som kommentar till inlägget eller skicka svaren till min mail: anna.thomsson@hotmail.com. Det går bra att vara anonym såklart)
Här är frågorna ni gärna får svara på!
1. Påverkas du som läsare när du läser denna bloggen?
2. Känner du igen dig själv i det Anna skriver?
3. Vad lär man sig utav Annas blogg?
4. Vad får man ut av att läsa just denna bloggen?
1. Påverkas/hur påverkas du som läsare när du läser denna bloggen?
2. Känner du igen dig själv i det Anna skriver?
3. Vad lär man sig utav Annas blogg?
4. Vad får man ut av att läsa just denna bloggen?
Det måste ju inte bara syftas på historien om Elie utan rent generellt såklart!
Tack!
Det måste ju inte bara syftas på historien om Elie utan rent generellt såklart!
Tack!
Vad är det med mina grabbar och min blomma?
Jag har en blomma här hemma som jag inte kan namnet på. Men jag har haft den sen jag bodde hemma i mitt flickrum så jag vill inte slänga den även om den ser lite ut som om den alltid har en "bad hair day", varje dag.
Elie tycker inte den är den vackraste plantan i världen i alla fall. En dag stod han och drog av de långa skotten som typ är plantans blommor.
Jag: "Elie, what are you doing now?"
Elie: "I'm cleaning it up baby."
Jag: "Rensar? Varför förstör du blomman? Those flowers means the plant is happy!"
Elie: "Oh, sorry baby. I didn't know."
Elie tycker inte den är den vackraste plantan i världen i alla fall. En dag stod han och drog av de långa skotten som typ är plantans blommor.
Jag: "Elie, what are you doing now?"
Elie: "I'm cleaning it up baby."
Jag: "Rensar? Varför förstör du blomman? Those flowers means the plant is happy!"
Elie: "Oh, sorry baby. I didn't know."
Hur som helst. Jag säger bara sådan far sådan son. För Emanuels nya favorit syssla är att krypa snabbt som en blixt till denna växt och rycka av skotten som äntligen vuxit ut IGEN efter Elies lilla sabotage.
"Hmm. Den ska nog inte vara där..."
"Hmm. Den ska nog inte vara där..."
"Nu var jag duktig va mamma?"
Emanuel och Elie på tavlan
Imorse när Emanuel vaknade bar jag över honom i min säng och busade lite med honom.
Sen satte jag honom i mitt knä och sa: "Vart är pappa?" (dum fråga, jag vet. Men ville bara se hans reaktion)
Då tittade han upp på tavlan ovanför oss och sa: "bababa".
Glädjetårar ♥
Den här bilden hänger som en stor tavla ovanför sängen i sovrummet. Emanuel tittar på den varje morgon och pekar på Elies ansikte. Men snaaart kommer riktiga Elie hem!
Elie och Emanuel i somras ♥
Sen satte jag honom i mitt knä och sa: "Vart är pappa?" (dum fråga, jag vet. Men ville bara se hans reaktion)
Då tittade han upp på tavlan ovanför oss och sa: "bababa".
Glädjetårar ♥
Den här bilden hänger som en stor tavla ovanför sängen i sovrummet. Emanuel tittar på den varje morgon och pekar på Elies ansikte. Men snaaart kommer riktiga Elie hem!
Elie och Emanuel i somras ♥
Vi gör varje dag minnesvärd i hans frånvaro. Om 10 år ska jag minnas tillbaka till idag...
Idag har det varit en sån där riktigt härlig Anna-och-Mani-dag. När det bara är jag och Emanuel, hela dagen lång. Vi har varit hemma och busat, ätit, skrattat, lyssnat på ramsor och barnsånger, varit ute och lekt i snön, sovit tillsammans och gosat massor.
Efter allt bus blev lilleman trött. Han kröp upp på mig med sig med sin mage på min mage, la huvudet mot mitt bröst och somnade. Jag hade planerat att gå och diska om han somnade.
Men sen fick jag en sån "flash-back" där jag såg mig själv med Emanuel om 10 år. Han hade blivit så stor. Och jag stod där och tänkte tillbaka till när han var liten och grubblade över hur fort tiden gått. När jag kom tillbaka till verkligheten kände jag en sån lycka över att vi är här just nu. Så jag struntade fullständigt i disken, kramade om min lille prins och slöt ögonen jag med. Sen sov vi så 1,5 timme.
Jag antar att det är såhär man "tar vara på tiden" och uppskattar varenda sekund. Jag kommer aldrig glömma idag. Jag kommer aldrig glömma vår underbara dag med min fina son. Om 10 år, när jag står där med Emanuel som blivit så stor så kommer jag minnas tillbaka till denna dagen, det lovar jag.
Vi går här hemma och väntar på pappa Elie, men vi gör varje dag minnesvärd i hans frånvaro för vi ska ha mycket att berätta och visa när han kommer hem.
Livet blir, i de flesta fall, vad man gör det till. Och vi ska göra vårt fantastiskt. Och trots allt vi råkat ut för än så länge, så är det fortfarande just det. Fantastiskt.
Emanuel - mamma och pappa älskar dig mer än du någonsin kommer kunna förstå. Tack lilla vän för att du förgyller min dag i väntan på din pappa. ♥
Efter allt bus blev lilleman trött. Han kröp upp på mig med sig med sin mage på min mage, la huvudet mot mitt bröst och somnade. Jag hade planerat att gå och diska om han somnade.
Men sen fick jag en sån "flash-back" där jag såg mig själv med Emanuel om 10 år. Han hade blivit så stor. Och jag stod där och tänkte tillbaka till när han var liten och grubblade över hur fort tiden gått. När jag kom tillbaka till verkligheten kände jag en sån lycka över att vi är här just nu. Så jag struntade fullständigt i disken, kramade om min lille prins och slöt ögonen jag med. Sen sov vi så 1,5 timme.
Jag antar att det är såhär man "tar vara på tiden" och uppskattar varenda sekund. Jag kommer aldrig glömma idag. Jag kommer aldrig glömma vår underbara dag med min fina son. Om 10 år, när jag står där med Emanuel som blivit så stor så kommer jag minnas tillbaka till denna dagen, det lovar jag.
Vi går här hemma och väntar på pappa Elie, men vi gör varje dag minnesvärd i hans frånvaro för vi ska ha mycket att berätta och visa när han kommer hem.
Livet blir, i de flesta fall, vad man gör det till. Och vi ska göra vårt fantastiskt. Och trots allt vi råkat ut för än så länge, så är det fortfarande just det. Fantastiskt.
Emanuel - mamma och pappa älskar dig mer än du någonsin kommer kunna förstå. Tack lilla vän för att du förgyller min dag i väntan på din pappa. ♥
Emanuel och jag busar i snön (plus video)!
Idag har jag och lilleman varit ute och busat i snön. Han fick åka pulka, gunga och krypa runt i den vita, kalla och fluffiga snön och undersöka den!
Det tog seriöst ca 30 minuter att klä på han alla de där kläderna haha. Puh... Men kul hade vi!
Varför kan inte jag också få åka omkring i en fårskinnsbäddad pulka? Ser alldeles för bekvämt och mysigt ut!
Det tog seriöst ca 30 minuter att klä på han alla de där kläderna haha. Puh... Men kul hade vi!
Varför kan inte jag också få åka omkring i en fårskinnsbäddad pulka? Ser alldeles för bekvämt och mysigt ut!
Gunga!
"Hmm, det här vita fluffet var inte här sist vi var i lekparken?"
Det är inte lätt att krypa omkring i den där overallen ♥
"Hmm, det här vita fluffet var inte här sist vi var i lekparken?"
Det är inte lätt att krypa omkring i den där overallen ♥
Dag 67 - Tiden går...
Nu har Elie varit borta i 67 dagar. Tiden går fortare än man tror...
Även om allt är jobbigt just nu så vet vi ju att vi snart får vara tillsammans alla tre igen. Och då kan ingen sära på oss igen. Då är detta äntligen över!
Även om allt är jobbigt just nu så vet vi ju att vi snart får vara tillsammans alla tre igen. Och då kan ingen sära på oss igen. Då är detta äntligen över!
Jag har suttit och tittar på videoklipp på Elie och Emanuel. Kan inte låta bli att gråta en skvätt. Emanuel och Elie är galna i varandra och det är så roligt att det syns så tydligt även om Emanuel är så liten.
När vi åkte och besökte Elie på anstalten första gången var Elie jätterädd för att Emanuel inte skulle känna sig bekväm hos Elie eller t.o.m börja gråta när han fick se honom eftersom han är så känslig för "främmande" ansikten. Lyckan jag såg i Elies ansikte när Emanue istället sken upp som en sol lever jag på fortfarande...
Här var Emanuel 4,5 månader gammal
När vi åkte och besökte Elie på anstalten första gången var Elie jätterädd för att Emanuel inte skulle känna sig bekväm hos Elie eller t.o.m börja gråta när han fick se honom eftersom han är så känslig för "främmande" ansikten. Lyckan jag såg i Elies ansikte när Emanue istället sken upp som en sol lever jag på fortfarande...
Här var Emanuel 4,5 månader gammal
Kärlek fångad på bild ♥
Jag och Mani idag
Nu är vi hemma igen efter lite födelsedagsfirande hos familjen! Just nu sitter Emanuel här på golvet och sliter sönder en katalog från MakeUpStore...
Idag hade jag utsläppt hår. Vilket typ aldrig händer så detta är första gången på ca 1,5 år som jag har haft utsläppt hår hela dagen. När jag gick i skolan och utbildade mig till hudterapeut var vi tvugna att ha det upsatt, helst i en stram knut. Så jag vande mig vid den där knuten och tycker det känns konstigt med utsläppt...
Här är vi alldeles nyss, när vi kom hem. Haha, det första jag gjorde när jag kom hem var såklart att sätta upp håret...
Idag hade jag utsläppt hår. Vilket typ aldrig händer så detta är första gången på ca 1,5 år som jag har haft utsläppt hår hela dagen. När jag gick i skolan och utbildade mig till hudterapeut var vi tvugna att ha det upsatt, helst i en stram knut. Så jag vande mig vid den där knuten och tycker det känns konstigt med utsläppt...
Här är vi alldeles nyss, när vi kom hem. Haha, det första jag gjorde när jag kom hem var såklart att sätta upp håret...
Mani i hejjaklacken!
Idag var vi förbi sporthallen en stund för att kolla in min syrra när hon spelar fotboll!
"Kom igen brudar!"
Just nu sitter vi hemma hos min familj och väntar på att feta släkten ska komma för att fira Moa som fyllde 14 i fredags!
"Kom igen brudar!"
Just nu sitter vi hemma hos min familj och väntar på att feta släkten ska komma för att fira Moa som fyllde 14 i fredags!
Elie idag på permissionen:
Idag hade Elie permission. Han försökte ställa in den nu när vi inte fick komma och spendera dagen med honom och hans moster kunde inte komma ifrån jobbet. Men han var tvungen att ta 6 timmars permission och spendera timmarna ensam.
Han ringde och pratade med mina föräldrar och skickade även en bild till deras telefon som jag snodde och la upp här nu. (Vi får ju inte ha någon kontakt på telefon än så jag får reda på saker och ting genom min familj)
Elies dag:
Det var 7 minusgrader i Norrköping idag och han visste knappt vart man skulle gå eller vart han var när han blev släppt. Han gick från anstalten genom skogen och kom ut på gatan, letade efter en busshållplats och hittade en. Efter nästan en timme kom en buss, chauffören sa åt honom att "det inte går att betala med kontanter man måste ha ett busskort". Så Elie letade efter buss-stationen, hittade den och när han väl är där säger de att han först måste köpa själva kortet för 50 kr, sen måste han tanka det för minst 150 kr. Han var alltså tvungen att lägga 200 kronor på busskortet. På anstalten tjänar de 5-10 kr i timmen så ni kan ju själva räkna ut hur mycket de här 200 kronorna är värda för Elie. Han fick vänta ytterliggare en timme på nästa buss och när den väl anländer frågar busschauffören varför Elie inte bara betalade med sms-biljett för 20 kr istället...?
Jag tycker det är sjukt dåligt av personalen att inte ställa in permissionen nu när det blev som det blev, ingen sa något om hur man betalar på bussen och varför sa inte den första busschauffören något om att det går att betala med sms när Elie frågade? Jaja, detta är inga stora bekymmer. Det är bara jag som lider så med Elie och önskar jag kunde unerlätta allt för honom... :(
Tillslut fick han i alla fall äntligen komma in på bussen och värma sig. Han åkte in till stan och satte sig på Mc'Donalds där han satt i ett par timmar innan det var dags att leta efter en buss hem igen och se till att verkligen vara i tid tillbaka.
Han skickade en bild till pappa idag under permissionen. För mig är Elies leende det vackraste som finns. Och jag ser så tydligt att detta inte är hans vanliga leende. Men jag kan ändå leva på det i flera dagar...
Min älskling idag ♥ Ensam, men stark som få.
Så fort Elie får tillåtelse att träffa mig och Emanuel under permissionerna ska jag göra det till de bästa dagarna i hans liv. I will make this up for you Elie...
Han ringde och pratade med mina föräldrar och skickade även en bild till deras telefon som jag snodde och la upp här nu. (Vi får ju inte ha någon kontakt på telefon än så jag får reda på saker och ting genom min familj)
Elies dag:
Det var 7 minusgrader i Norrköping idag och han visste knappt vart man skulle gå eller vart han var när han blev släppt. Han gick från anstalten genom skogen och kom ut på gatan, letade efter en busshållplats och hittade en. Efter nästan en timme kom en buss, chauffören sa åt honom att "det inte går att betala med kontanter man måste ha ett busskort". Så Elie letade efter buss-stationen, hittade den och när han väl är där säger de att han först måste köpa själva kortet för 50 kr, sen måste han tanka det för minst 150 kr. Han var alltså tvungen att lägga 200 kronor på busskortet. På anstalten tjänar de 5-10 kr i timmen så ni kan ju själva räkna ut hur mycket de här 200 kronorna är värda för Elie. Han fick vänta ytterliggare en timme på nästa buss och när den väl anländer frågar busschauffören varför Elie inte bara betalade med sms-biljett för 20 kr istället...?
Jag tycker det är sjukt dåligt av personalen att inte ställa in permissionen nu när det blev som det blev, ingen sa något om hur man betalar på bussen och varför sa inte den första busschauffören något om att det går att betala med sms när Elie frågade? Jaja, detta är inga stora bekymmer. Det är bara jag som lider så med Elie och önskar jag kunde unerlätta allt för honom... :(
Tillslut fick han i alla fall äntligen komma in på bussen och värma sig. Han åkte in till stan och satte sig på Mc'Donalds där han satt i ett par timmar innan det var dags att leta efter en buss hem igen och se till att verkligen vara i tid tillbaka.
Han skickade en bild till pappa idag under permissionen. För mig är Elies leende det vackraste som finns. Och jag ser så tydligt att detta inte är hans vanliga leende. Men jag kan ändå leva på det i flera dagar...
Min älskling idag ♥ Ensam, men stark som få.
Så fort Elie får tillåtelse att träffa mig och Emanuel under permissionerna ska jag göra det till de bästa dagarna i hans liv. I will make this up for you Elie...
Emanuel sköter sig själv.
För en stund sen kom vi hem från mina föräldrar. Jag och Mani satte oss i vardagsrummet framför TV:n en stund. Mani kröp iväg och som ni vet är han ju snabb som en vessla. När jag funderade på vart han tog vägen för det var så tyst gick jag ut i hallen och hittade detta:
Han hade dragit ner skötväskan, fått tag på bruken med gröt och öppnat upp den. Där satt han och åt kvällsmat liksom. (Bortse gärna från de olika sorters strumporna, jag lovar att jag har en bra förklaring)
Lite vatten kanske?
"Hmm... Mamma? Hämtar du dammsugaren?"
Nu när han ändå försörjt sig själv med gröt ska jag passa på att fråga om han inte kan byta blöja och natta sig själv med när han ändå håller på...
Han hade dragit ner skötväskan, fått tag på bruken med gröt och öppnat upp den. Där satt han och åt kvällsmat liksom. (Bortse gärna från de olika sorters strumporna, jag lovar att jag har en bra förklaring)
Lite vatten kanske?
"Hmm... Mamma? Hämtar du dammsugaren?"
Nu när han ändå försörjt sig själv med gröt ska jag passa på att fråga om han inte kan byta blöja och natta sig själv med när han ändå håller på...
Fyllt på Manis garderob
Idag mötte jag och Mani upp mina föräldrar på stan. Det blev som vanligt en halv garderob till lilleman... Svårt att låta bli. Speciellt när det finns så mycket fint och SPECIELLT när det är halva reapriset!
Nu har han storlek 80 den "lille" skitungen ♥.
Vi stannade och tog en lite fika paus!
Nu har han storlek 80 den "lille" skitungen ♥.
Vi stannade och tog en lite fika paus!
Till er ♥
Jag måste bara än en gång göra ett inlägg till er läsare. Ni är så fantastiska. När allt är jobbigt så ger det mycket glädje att få så mycket stöd från främlingar.
Jag och Elie valde att gå fullt ut med den här sidan av vårt liv. Jag vill berätta för alla om sanningen och få så många som möjligt att förstå hur det kan gå till. Samtidigt visar vi andra som går igenom samma sak att vi alla är starka tillsammans och att vi inte är ensamma. Att delvis skriva om vad Elie gått igenom och hur saker och ting kan gå till här på bloggen gör att vi når ut till så många människor, vilket i sin tur även leder till hjälp. Vi vet inte så mycket om det här kring advokater, poliser, rättegångar, rättigheter, lagar... Vad har man rätt till? Vad kan man göra? Men når man ut till människor så märker man hur många fina och hjälpsamma själar det finns där ute.
Bara den senaste veckan har jag fått flera mail om att jag och Elie är inspiration, att vi hjälper andra och att många ser upp till mig som en förebild. Och för mig betyder det så mycket så jag vet inte ens hur jag ska beskriva det här nu...
Jag får även fortfarande mail från människor som går igenom det Elie gått igenom. Mammorna vill ha ensam vårdnad och svartmålar fäderna. Lätt som en plätt så har de barnen för sig själva, papporna sitter hemma ensamma och förtvivlade- eller om anklagelserna var tillräckligt hårda, i värsta fall, i fängelse. Som Elie.
Jag måste bara än en gång göra ett inlägg till er läsare. Ni är så fantastiska. När allt är jobbigt så ger det mycket glädje att få så mycket stöd från främlingar.
Jag och Elie valde att gå fullt ut med den här sidan av vårt liv. Jag vill berätta för alla om sanningen och få så många som möjligt att förstå hur det kan gå till. Samtidigt visar vi andra som går igenom samma sak att vi alla är starka tillsammans och att vi inte är ensamma. Att delvis skriva om vad Elie gått igenom och hur saker och ting kan gå till här på bloggen gör att vi når ut till så många människor, vilket i sin tur även leder till hjälp. Vi vet inte så mycket om det här kring advokater, poliser, rättegångar, rättigheter, lagar... Vad har man rätt till? Vad kan man göra? Men når man ut till människor så märker man hur många fina och hjälpsamma själar det finns där ute.
Bara den senaste veckan har jag fått flera mail om att jag och Elie är inspiration, att vi hjälper andra och att många ser upp till mig som en förebild. Och för mig betyder det så mycket så jag vet inte ens hur jag ska beskriva det här nu...
Jag får även fortfarande mail från människor som går igenom det Elie gått igenom. Mammorna vill ha ensam vårdnad och svartmålar fäderna. Lätt som en plätt så har de barnen för sig själva, papporna sitter hemma ensamma och förtvivlade- eller om anklagelserna var tillräckligt hårda, i värsta fall, i fängelse. Som Elie.
Jag vill lägga upp var och en av era kommentarer såhär och svara och tacka. Men jag kan ju inte göra så med alla. Men ni är så underbara och ni är ett stort stöd för mig och Elie!
Svar: Åh tack så mycket för att du delade med dig av detta! Det betyder mycket för mig. När man älskar någon och när man vet att något inte är sant så kämpar man ofta hårt för att visa den riktiga sanningen. Energin bara kommer till en. Jag är övertygad om att du en dag också kommer känna en så stark kärlek! Tusen tack snälla du och lycka till! Massa kramar tillbaka!
"Lycka till med livet, du är en förebild för mig!"
"Beundrar mail"
"Ni är en inspiration"
"Ge inte upp"
"Din blogg gör skillnad"
...
♥
Stort tack till er från oss! ♥
Stort tack till er från oss! ♥
Svar på lite frågor
Han kan väl åka på permis till någon annan ex dina föräldrar?
är du inte rädd att fel person läser detta och vänder det mot dig? A's mamma verkar inte ha alla hästar hemma med tanke på vad hon utsatt er för. Är du inte rädd att hon, med sin antagligen obegränsade galenskap, ska använda information mot er?
planerade ni Mani? För ni hade väl inte varit tillsammans så länge innan ni blev gravida? Eller var han ett oplanerat men välkommet kärleksbarn?
Tänkte svara på lite frågor bland kommentarerna:
Fråga: Elie kan väl åka på permis till någon annan ex dina föräldrar?
Fråga: Elie kan väl åka på permis till någon annan ex dina föräldrar?
Svar: Denna gången har han bara 6 timmars permission och den är lite som en "test-permission". Nu ska han visa att han kan sköta sig. Och gör han det (vilket han såklart kommer göra) så får han komma hit nästa gång...
Fråga: Är du inte rädd att fel person läser detta och vänder det mot dig? A's mamma verkar inte ha alla hästar hemma med tanke på vad hon utsatt er för. Är du inte rädd att hon, med sin antagligen obegränsade galenskap, ska använda information mot er?
Svar: Jag förstår vad du menar. Och det där är någonting jag funderat och förberett mig på ca 6 månader innan jag bestämde mig för att blanda in denna delen av vårt liv i bloggen. När jag publicerade hela historien var jag beredd på konsekvenserna då den innehåller mycket information (kan berätta om de konsekvenserna en annan gång). Just nu skriver jag ofta om vad Elie fick gå igenom för att få fram det i ljuset då det behöver uppmärksammas. Dock läser jag alltid igenom mina inlägg 2-3 gånger innan jag publicerar och försäkrar mig om att det inte innehåller namn utan bara är generellt skrivet och oftast bara är inriktat och handlar om Elie. Självklart hamnar bloggen i fel händer, man får se till att inte ge fel information för det är då den kan användas emot oss. Men tack för omtanken:)
Svar: Jag förstår vad du menar. Och det där är någonting jag funderat och förberett mig på ca 6 månader innan jag bestämde mig för att blanda in denna delen av vårt liv i bloggen. När jag publicerade hela historien var jag beredd på konsekvenserna då den innehåller mycket information (kan berätta om de konsekvenserna en annan gång). Just nu skriver jag ofta om vad Elie fick gå igenom för att få fram det i ljuset då det behöver uppmärksammas. Dock läser jag alltid igenom mina inlägg 2-3 gånger innan jag publicerar och försäkrar mig om att det inte innehåller namn utan bara är generellt skrivet och oftast bara är inriktat och handlar om Elie. Självklart hamnar bloggen i fel händer, man får se till att inte ge fel information för det är då den kan användas emot oss. Men tack för omtanken:)
Fråga: Planerade ni Mani? För ni hade väl inte varit tillsammans så länge innan ni blev gravida? Eller var han ett oplanerat men välkommet kärleksbarn?
Svar: Ja, Mani var planerad. Vi hade inte varit tillsammans så länge men det kändes som vi var som gjorde för varandra och båda älskar barn. Så i juni slutade jag med mina p-piller och i augusti blev vi gravida! Han är ett planerat och välkommet kärleksbarn. Han är vår största energikälla när det kommer till allt vi går igenom. Men det har ni säkert redan räknat ut ♥. Så vi är skyldiga honom ett stort tack för att han finns i våra liv hihi.
Mani ♥
Svar: Ja, Mani var planerad. Vi hade inte varit tillsammans så länge men det kändes som vi var som gjorde för varandra och båda älskar barn. Så i juni slutade jag med mina p-piller och i augusti blev vi gravida! Han är ett planerat och välkommet kärleksbarn. Han är vår största energikälla när det kommer till allt vi går igenom. Men det har ni säkert redan räknat ut ♥. Så vi är skyldiga honom ett stort tack för att han finns i våra liv hihi.
Mani ♥
Ringde anstalten
Måste bara säga tack för era kommentarer. Ni är underbara! Era stöttande ord och fina meningar ger mig mer energi än ni kan ana...
Jag ringde till anstalten flera gånger idag för att försöka få tag på chefen om Elies ärende innan han gick hem. Och tillslut fick vi prata:
Jag: "Varför gör ni såhär? Vi uppfattade inte att vi inte fick ses. Om det är brottsofferslussen som ligger bakom denna bestämmelse och skyddar mig och Emanuel så vill jag verkligen säga att vi inte vill ha något skydd. Det enda vi vill är att få träffa Elie. Ni skyddar oss ju inte, snarare straffar ni oss och vad har vi gjort för att förtjäna det? Jag förstår att ni har regler att följa men snälla kan vi inte bara få ses?"
Jag var så himla ledsen. Men de är jätte snälla och lätta att prata med. De sa att de förstod, men att det inte är brottsofferslussen som ligger bakom utan regelverket. Det är bara regler som måste följas. Och även om de vill att vi ska få ses utan bevakning så kan de inte göra något åt det än. De har försökt men fick veta att det är för tidigt än enligt reglerna. De förstod att det känns sorgligt och att vi blir drabbade. Men att när någon ändå är dömd för vad Elie i slutändan är dömd för så drabbar det många anhöriga och det är bortom deras kontroll.
Jag bad om att i alla fall få det vanliga bevakde mötet på 60 min inbokat så snart som möjligt med Elie. Och vi ska få träffas igen på fredag den 27/1 kl 13.00.
Elies permission blev inte inställd. Han försökte ställa in den imorgon nu när vi inte kan komma och hans moster fick inte ta ledigt från jobbet. Så stackarn har 6 timmars permission ensam och vet inte vart han ska ta vägen eller vad han ska hitta på. Han ville iallafall gå och äta Mc Donalds. Stackars min älskling.
Ensam... ♥
Pappa Elie och en nyfödd Emanuel ♥
Jag ringde till anstalten flera gånger idag för att försöka få tag på chefen om Elies ärende innan han gick hem. Och tillslut fick vi prata:
Jag: "Varför gör ni såhär? Vi uppfattade inte att vi inte fick ses. Om det är brottsofferslussen som ligger bakom denna bestämmelse och skyddar mig och Emanuel så vill jag verkligen säga att vi inte vill ha något skydd. Det enda vi vill är att få träffa Elie. Ni skyddar oss ju inte, snarare straffar ni oss och vad har vi gjort för att förtjäna det? Jag förstår att ni har regler att följa men snälla kan vi inte bara få ses?"
Jag var så himla ledsen. Men de är jätte snälla och lätta att prata med. De sa att de förstod, men att det inte är brottsofferslussen som ligger bakom utan regelverket. Det är bara regler som måste följas. Och även om de vill att vi ska få ses utan bevakning så kan de inte göra något åt det än. De har försökt men fick veta att det är för tidigt än enligt reglerna. De förstod att det känns sorgligt och att vi blir drabbade. Men att när någon ändå är dömd för vad Elie i slutändan är dömd för så drabbar det många anhöriga och det är bortom deras kontroll.
Jag bad om att i alla fall få det vanliga bevakde mötet på 60 min inbokat så snart som möjligt med Elie. Och vi ska få träffas igen på fredag den 27/1 kl 13.00.
Elies permission blev inte inställd. Han försökte ställa in den imorgon nu när vi inte kan komma och hans moster fick inte ta ledigt från jobbet. Så stackarn har 6 timmars permission ensam och vet inte vart han ska ta vägen eller vad han ska hitta på. Han ville iallafall gå och äta Mc Donalds. Stackars min älskling.
Ensam... ♥
Pappa Elie och en nyfödd Emanuel ♥
När lycka än en gång blir till tårar... Inställd permission:
Idag vaknade jag med världens energi! När man räknar dagarna blir man väldigt glad när man vaknar varje morgon och inser att ännu en dag gått.
Jag och lilleman klädde på oss, käkade frukost och började packa lite smått inför morgondagen med Elie. Men så ringde mobilen. Det var pappa som pratat med Elie. Och det var inte lycka i hans röst...
Idag hade en vakt kommit in i Elies rum och berättat att "de "fått reda" på att han skulle träffa sin sambo och sitt barn imorgon". Han berättade även att Elie ännu inte hade rätt att träffa mig och Emanuel och gör han det så ställer dem in alla hans kommande permissioner och kan även förflytta honom.
Det högg till i bröstet på mig. Jag stängde de tårfyllda ögonen och suckade högt. Men på något sätt var jag inte förvånad. Vi får inte träffas imorgon. Det blir inga 6 timmar tillsammans.
Sist jag och Mani var och besökte Elie under bevakning på anstalten sa handläggaren åt mig att "när Elie väl har permission bryr de sig inte om vilka som kommet till honom för att träffas. Men däremot kanske han inte får komma till vår gemensamma lägenhet. Men vill vi hälsa på honom så får vi ju göra det".
Så varken jag eller Elie hade förstått att vi inte får träffas. Hade vi vetat det hade vi aldrig bokat ett möte till Norrköping, jag hade aldrig bloggat om det och det hade aldrig inträffat. För det sista vi vill göra är att bryta mot regler. Sist vi var på besök hos Elie berättade handläggarna att detta förmodligen var det sista mötet och sen får vi ses som vanligt, allt såg väldigt bra och ljust ut. Men tydligen blev ännu ett bevakat möte inbokat innan vi får ses som vanligt.
Jag sa åt pappa: "Hälsa Elie att vara stark. Snart kommer den dagen vi får ses och det finns det ingen som kan ändra på. Inga "anonyma" tips, ingenting. Men jag förstår att han är helt förtvivlad. Jag hade räknat ner dagarna till detta..."
Elies hälsning tillbaka: "Jag har räknat sekunderna..."
Både jag och Elie grät..
Tänk att "man" kan leva på en så låg nivå att man lever för att försöka förstöra så mycket man bara kan för andra människor. När jag precis fick reda på att det inte blir någon familjeträff imorgon kände jag en ilska jag inte känt på länge. Och tårarna bara rann. Men nu några timmar senare har jag lugnat ner mig. Och det enda jag kan tänka på är att dagen när vi får vara tillsammans igen som familj är snart här. Vad ska man då göra för att förstöra? Vem kan stoppa det? Och är det verkligen nyttigt att leva ett sådant tragiskt liv där andras blod, svett och tårar är ens energikälla? Nä. Jag är tacksam för att jag inte lever det livet.
En bild på Emanuels kopierade hand som vi skickade med i ett brev till Elie för ett tag sen.
Tålamod. Det kommer vi långt med. Förstörelse fungerar inte i längden. Men det gör tålamod, sanning och kärlek.
Jag och lilleman klädde på oss, käkade frukost och började packa lite smått inför morgondagen med Elie. Men så ringde mobilen. Det var pappa som pratat med Elie. Och det var inte lycka i hans röst...
Idag hade en vakt kommit in i Elies rum och berättat att "de "fått reda" på att han skulle träffa sin sambo och sitt barn imorgon". Han berättade även att Elie ännu inte hade rätt att träffa mig och Emanuel och gör han det så ställer dem in alla hans kommande permissioner och kan även förflytta honom.
Det högg till i bröstet på mig. Jag stängde de tårfyllda ögonen och suckade högt. Men på något sätt var jag inte förvånad. Vi får inte träffas imorgon. Det blir inga 6 timmar tillsammans.
Sist jag och Mani var och besökte Elie under bevakning på anstalten sa handläggaren åt mig att "när Elie väl har permission bryr de sig inte om vilka som kommet till honom för att träffas. Men däremot kanske han inte får komma till vår gemensamma lägenhet. Men vill vi hälsa på honom så får vi ju göra det".
Så varken jag eller Elie hade förstått att vi inte får träffas. Hade vi vetat det hade vi aldrig bokat ett möte till Norrköping, jag hade aldrig bloggat om det och det hade aldrig inträffat. För det sista vi vill göra är att bryta mot regler. Sist vi var på besök hos Elie berättade handläggarna att detta förmodligen var det sista mötet och sen får vi ses som vanligt, allt såg väldigt bra och ljust ut. Men tydligen blev ännu ett bevakat möte inbokat innan vi får ses som vanligt.
Jag sa åt pappa: "Hälsa Elie att vara stark. Snart kommer den dagen vi får ses och det finns det ingen som kan ändra på. Inga "anonyma" tips, ingenting. Men jag förstår att han är helt förtvivlad. Jag hade räknat ner dagarna till detta..."
Elies hälsning tillbaka: "Jag har räknat sekunderna..."
Både jag och Elie grät..
Tänk att "man" kan leva på en så låg nivå att man lever för att försöka förstöra så mycket man bara kan för andra människor. När jag precis fick reda på att det inte blir någon familjeträff imorgon kände jag en ilska jag inte känt på länge. Och tårarna bara rann. Men nu några timmar senare har jag lugnat ner mig. Och det enda jag kan tänka på är att dagen när vi får vara tillsammans igen som familj är snart här. Vad ska man då göra för att förstöra? Vem kan stoppa det? Och är det verkligen nyttigt att leva ett sådant tragiskt liv där andras blod, svett och tårar är ens energikälla? Nä. Jag är tacksam för att jag inte lever det livet.
En bild på Emanuels kopierade hand som vi skickade med i ett brev till Elie för ett tag sen.
Tålamod. Det kommer vi långt med. Förstörelse fungerar inte i längden. Men det gör tålamod, sanning och kärlek.
Idag lever jag lite på er familjelycka...
Idag fyller min kära syster Moa 14 år, grattis! ♥
Idag är det fredag. Då är det fredagsmys för fullt i många hem. Jag vet att jag har många mammor som läser här. Så jag vill bara passa på att säga något till alla familjer där ute:
Ta hand om varandra och ha en underbar dag/kväll. Att få vara tillsammans som familj är inte så självklart som man kan tro...
Jag sitter här med Emanuel i knät och samlar energi från hans leende. Idag är ingen bra dag, jag ska snart berätta varför. Men jag är glad för er familjer som får vara tillsammans så jag lånar lite av er familelycka om det är ok.
♥
Idag är det fredag. Då är det fredagsmys för fullt i många hem. Jag vet att jag har många mammor som läser här. Så jag vill bara passa på att säga något till alla familjer där ute:
Ta hand om varandra och ha en underbar dag/kväll. Att få vara tillsammans som familj är inte så självklart som man kan tro...
Jag sitter här med Emanuel i knät och samlar energi från hans leende. Idag är ingen bra dag, jag ska snart berätta varför. Men jag är glad för er familjer som får vara tillsammans så jag lånar lite av er familelycka om det är ok.
♥
Elie fick besöka en psykolog och bevisa att han inte var psykiskt sjuk:
Ibland kunde jag sitta här hemma och bli irriterad på Elie bara för att han inte var engagerad i allt som hände kring rättegången. Jag var helt uppjagad, stressad, stirrig, förbannad, ledsen... Jag gick och funderade på om man verkligen inte kunde göra något för att bevisa hans oskuld. Eller för att få fram sanningen på något sätt. Den kommer ju alltid fram tillslut, men jag vill få fram den NU!
Så som han blev behandlad. Att bli anklagad för saker man aldrig gjort. Och att bli oskyldigt dömd. Kunde man verkligen inte hindra något som var så himla fel? Men han var lugn, pratade inte så mycket om det... Han hade gett upp.
För några veckor sen var jag uppe på vinden och letade efter några böcker i flyttkartongerna vi har. Jag bar fram en stor kartong, satte ner den på golvet och öppnade den. Den var fullproppad med pärmar. Elie hade strukturerat upp allt noga. På pärmarna stod det bl.a "Achilles", "Courts" (rättegångar), "Familjerätten" m.m.
Emanuel sov i bilstolen jämte så jag satte mig ner och kollade lite i papprena (jag vet att Elie inte har något emot det, han har själv visat mig det mesta). Han hade sparat allt. Han hade anteckningsblock där han skrivit på engelska och ibland på svenska så bra han kunde om hur han blev behandlad. Han hade kopior på allt.
På ett papper hade han handskrivit till familjerätten och ifrågasatt deras och mammans översenskommelse om att han inte ska få ta kort på sitt eget barn.
Han frågade: "Vilken rätt har ni att ta ifrån mig min telefon? Och kan ni verkligen förbjuda mig att ta bilder på mig och min son tillsammans? Vad ska jag visa honom när han är stor?"
Till svar hade han fått: "Vill du ha din telefon eller vill du se din son?"
På nästa papper stod det att "Elie Al Feghaly accepterar" och sen hans underskrift.
Jag satt där och grät. Framför mig hade jag många månaders pappersarbete som orsakat blod, svett och tårar från Elie. Han hade redan kämpat så mycket mot det här innan vi träffades. Han hade gjort allt! Han har ingen energi kvar.
Under rättegångarna blev Elie även anklagad för att vara psykiskt sjuk. Han gick till en psykolog för att svara på frågor och få en liten utredning på hur psykiskt stabil han var. Förstår ni vad han fått stå ut med? Svaret från doktorn fick han på papper där det stod att: "Elie är fullt frisk men lider av sömnsvårigheter p.g.a att han inte får träffa sin son, därför får han nu sömntabletter utskrivet". Och de här sömntabletterna ligger nu i vårt medicinskåp här hemma. Vissa hann han inte använda upp.
Han fick alltså gå till ett sånt här möte för att bevisa att det inte är han som är sjuk. Och utredningen visade bara sanningen. Att han är fullt frisk men saknar sitt barn.
Det är så sorgligt, jag finner inte ens ord...
Som ni redan vet så har jag ju också blivit anklagad för att vara psykiskt instabil. Jag blev anklagad för att vara självmordsbenägen och att jag har diagnosen BORDERLINE... Jag skulle också kunna gå till en psykolog för att få allt utrett, bevisa att jag är frisk men lider av stress p.g.a vad vi blir utsatta för.
Det spelar ingen roll hur glasklart allt än verkar. Allt handlar om vad man kan bevisa... Hur bevisar man något som aldrig inträffat?
Så som han blev behandlad. Att bli anklagad för saker man aldrig gjort. Och att bli oskyldigt dömd. Kunde man verkligen inte hindra något som var så himla fel? Men han var lugn, pratade inte så mycket om det... Han hade gett upp.
För några veckor sen var jag uppe på vinden och letade efter några böcker i flyttkartongerna vi har. Jag bar fram en stor kartong, satte ner den på golvet och öppnade den. Den var fullproppad med pärmar. Elie hade strukturerat upp allt noga. På pärmarna stod det bl.a "Achilles", "Courts" (rättegångar), "Familjerätten" m.m.
Emanuel sov i bilstolen jämte så jag satte mig ner och kollade lite i papprena (jag vet att Elie inte har något emot det, han har själv visat mig det mesta). Han hade sparat allt. Han hade anteckningsblock där han skrivit på engelska och ibland på svenska så bra han kunde om hur han blev behandlad. Han hade kopior på allt.
På ett papper hade han handskrivit till familjerätten och ifrågasatt deras och mammans översenskommelse om att han inte ska få ta kort på sitt eget barn.
Han frågade: "Vilken rätt har ni att ta ifrån mig min telefon? Och kan ni verkligen förbjuda mig att ta bilder på mig och min son tillsammans? Vad ska jag visa honom när han är stor?"
Till svar hade han fått: "Vill du ha din telefon eller vill du se din son?"
På nästa papper stod det att "Elie Al Feghaly accepterar" och sen hans underskrift.
Jag satt där och grät. Framför mig hade jag många månaders pappersarbete som orsakat blod, svett och tårar från Elie. Han hade redan kämpat så mycket mot det här innan vi träffades. Han hade gjort allt! Han har ingen energi kvar.
Under rättegångarna blev Elie även anklagad för att vara psykiskt sjuk. Han gick till en psykolog för att svara på frågor och få en liten utredning på hur psykiskt stabil han var. Förstår ni vad han fått stå ut med? Svaret från doktorn fick han på papper där det stod att: "Elie är fullt frisk men lider av sömnsvårigheter p.g.a att han inte får träffa sin son, därför får han nu sömntabletter utskrivet". Och de här sömntabletterna ligger nu i vårt medicinskåp här hemma. Vissa hann han inte använda upp.
Han fick alltså gå till ett sånt här möte för att bevisa att det inte är han som är sjuk. Och utredningen visade bara sanningen. Att han är fullt frisk men saknar sitt barn.
Det är så sorgligt, jag finner inte ens ord...
Som ni redan vet så har jag ju också blivit anklagad för att vara psykiskt instabil. Jag blev anklagad för att vara självmordsbenägen och att jag har diagnosen BORDERLINE... Jag skulle också kunna gå till en psykolog för att få allt utrett, bevisa att jag är frisk men lider av stress p.g.a vad vi blir utsatta för.
Det spelar ingen roll hur glasklart allt än verkar. Allt handlar om vad man kan bevisa... Hur bevisar man något som aldrig inträffat?
Väl förberedda inför heldagen med Elie! ♥
Nu är vi väl förberedda för en heldag i Norrköping med pappa Elie! Emanuel fick en Sulky-vagn av sin mormor och morfar! Och han bara älskar den. Den andra stora vagnen får inte plats i bagageluckan i den bilen jag kör när jag kör upp för att besöka Elie. Men den här går att fälla ihop ordentligt!
Åh vi längtar super mycket till lördag när Elie har permission!
En glad grabb i sin nya vagn! (Den går att fälla ner helt i ryggen med 4 olika sittlägen så han behöver inte sitta upp hela tiden)
Wiho!
En stolt kille i bilen. Bilstolen monterade vi in för ca 1,5 månad sen, har bara inte bloggat om det än. Han hatade ju den gamla då han satt som en ihoptryckt räka (?) haha. Men nu när han får sitta i denna älskar han att åka bil!
En sånhär nack-kudde är superbra nu när han sitter i den nya bilstolen. Han somnar alltid under den långa bilresan till Norrköping och då hänger huvudet så han får ont i nacken. Men inte med denna!
Åh vi längtar super mycket till lördag när Elie har permission!
En glad grabb i sin nya vagn! (Den går att fälla ner helt i ryggen med 4 olika sittlägen så han behöver inte sitta upp hela tiden)
Wiho!
En stolt kille i bilen. Bilstolen monterade vi in för ca 1,5 månad sen, har bara inte bloggat om det än. Han hatade ju den gamla då han satt som en ihoptryckt räka (?) haha. Men nu när han får sitta i denna älskar han att åka bil!
En sånhär nack-kudde är superbra nu när han sitter i den nya bilstolen. Han somnar alltid under den långa bilresan till Norrköping och då hänger huvudet så han får ont i nacken. Men inte med denna!
Tidningsartikeln idag
Hej på er! Åh jag har massa att blogga om men jag har haft något att göra hela dagarna nu igår och idag. Ska fösöka komma ikapp lite nu. Just nu sitter jag hemma hos mina föräldrar och umgås lite med familjen!
Eftersom min blogg är inriktad på det här med pappor och barn så hade jag ju tänk skriva lite om det som stod på aftonbladet idag. Om ni inte har läst så finner ni texten här - http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article11038187.ab och det handlar om en kvinna som anser att pappor skadar sina barn för livet bara genom att ta hand om dem som små.
När jag läser något sånt så kommer många känslor fram eftersom Elie gått igenom ett rent helvete och verkligen fått känna på att pappor blir orättvist behandlade.
Jag har läst texten två gånger men sen kom jag fram till att inte lägg energi på det. Varför? Det uttalandet den kvinnan gör här är ju så kränkande, sjukligt och oprofesionellt att allt bara känns oseriöst?! Jag tar hela artikeln med ett leende och avslutar med att hoppas att denna kvinnan själv inte har barn...
Men visst är det sjukt hur synen på pappor ser ut? De blir inte mänskligt behandlade. Elie blev verkligen inte mänskligt behandlad.
Eftersom min blogg är inriktad på det här med pappor och barn så hade jag ju tänk skriva lite om det som stod på aftonbladet idag. Om ni inte har läst så finner ni texten här - http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article11038187.ab och det handlar om en kvinna som anser att pappor skadar sina barn för livet bara genom att ta hand om dem som små.
När jag läser något sånt så kommer många känslor fram eftersom Elie gått igenom ett rent helvete och verkligen fått känna på att pappor blir orättvist behandlade.
Jag har läst texten två gånger men sen kom jag fram till att inte lägg energi på det. Varför? Det uttalandet den kvinnan gör här är ju så kränkande, sjukligt och oprofesionellt att allt bara känns oseriöst?! Jag tar hela artikeln med ett leende och avslutar med att hoppas att denna kvinnan själv inte har barn...
Men visst är det sjukt hur synen på pappor ser ut? De blir inte mänskligt behandlade. Elie blev verkligen inte mänskligt behandlad.
Mani & Diar
Idag har jag och Mani varit hos Malle, Ardian och deras son Diar, en supergullig familj! Malle lagade mat och vi busade lite med våra små grabbar!
Här har vi ett par välbyggda killar. Det var varmt efter allt bus så de fick sitta i sina bodys och visa sina köttiga kyckling-lår som man bara vill äta på haha ♥
En röd kindad busunge och hans mamma
Malle och Diar:)
När pappa Ardian kom hem från jobbet sken Mani upp som en sol. Jag tror Ardian påminnde Mani om Elie... Mörkt hår, lite skäggstubb och liknande röst. Han satt i hans knä och busade. Blir nästan tårögd när jag ser den här bilden för det påminner lite om Mani och Elie. Elie kommer bli så glad när han får se den här bilden på lördag!
Här har vi ett par välbyggda killar. Det var varmt efter allt bus så de fick sitta i sina bodys och visa sina köttiga kyckling-lår som man bara vill äta på haha ♥
En röd kindad busunge och hans mamma
Malle och Diar:)
När pappa Ardian kom hem från jobbet sken Mani upp som en sol. Jag tror Ardian påminnde Mani om Elie... Mörkt hår, lite skäggstubb och liknande röst. Han satt i hans knä och busade. Blir nästan tårögd när jag ser den här bilden för det påminner lite om Mani och Elie. Elie kommer bli så glad när han får se den här bilden på lördag!
Stå alldeles själv!
Emanuel har börjat släppa taget när han ställer sig mot saker. Sen står han några sekunder, tillräckligt länge för att jag ska hinna ta kort, sen trillar han på rumpan. Tur blöjan fungerar som stötdämpare;)
Han älskar när man går med honom. Alltså håller i hans armar och låter han gå själv. De där små små stegen är väääldigt söta! ♥
Nu ska vi klä på oss och ge oss ut på långpromenad. Idag ska Mani få träffa sin vän Diar som är 3 månader yngre. Har en känsla av att Mani kommer kännas som en väldigt stor bebis då helt plötsligt... Han är ju knappt en bebis längre!
Han älskar när man går med honom. Alltså håller i hans armar och låter han gå själv. De där små små stegen är väääldigt söta! ♥
Nu ska vi klä på oss och ge oss ut på långpromenad. Idag ska Mani få träffa sin vän Diar som är 3 månader yngre. Har en känsla av att Mani kommer kännas som en väldigt stor bebis då helt plötsligt... Han är ju knappt en bebis längre!
Från Elie till Iron Man...
Idag var vi ute och gick jag och Mani. Och idag var en sån dag när alla tankar handlar om Elie, Achilles, rättegångar, domen... ALLT. Hela tiden. Om och om igen. Det känns som jag är i en helt annan värld där inget annat än det här excisterar. Och jag HATAR de dagarna för jag vill inte lägga den energin på det här!
Vart jag än kollade påminnde något mig om något...
Vart jag än kollade påminnde något mig om något...
Varenda dagis jag gick förbi gav mig kalla kårar. Tänk om Achilles var där och lekte. Men jag känner inte igen honom. Tänk om jag ser honom nu när inte Elie är här. Jag ska inte få se honom om inte Elie får se honom. Mår Achilles bra? Tanken på att Elie inte ens vet hur sitt eget barn ser ut eller hur han mår får mig att spänna hela kroppen och gnissla tänder av ilska och orättvisa.
Jag gick förbi psyket utanför sjukhuset...
En polisbil åkte förbi...
En pojke ropade på sin pappa och sprang ikapp honom...
Jag gick förbi fängelset i Kalmar...
Mitt eget huvud tog mig tillbaka i tiden. När jag satt där i Svea Hovrätt utanför rättsalen och väntade på att få komma in och vittna om att Elie är normal.
Anklagelserna mot Elie upprepades i mitt huvud och en helt förvrängd, sjuk och påhittad bild av Elie skapdes i mitt huvud. Min egen hjärna försökte få min fina och normala Elie att passa in som den bild han blev anklagad för. Då han ska ha "stått med 5 knivar i en hand, hotat om att styckmörda och kasta personen framför ett tåg". Min hjärna gör om Elie till en plåtklädd välbyggd man med inbyggda kvinar och mörk röst. Med ilska, sinnessjuka och, ärlig talat, en stor skvätt humor stod han där som "Iron Man". Tillslut stod jag där på gatan och skrattade högt för mig själv. Men sen kom jag på att hur sjukt det än är så funkade det ju. Han sitter ju i fängelse!
Sen börjar allt om igen fast med andra detaljer och minnen... Jag försöker tänka på annat men det går inte.
Elie skulle jag beskriva som: jordnära, omtänksam, rolig, försiktig och busig! Han är sällan allvarlig. Inte ens om jag skäller på honom kan han vara allvarlig utan måste skämta och göra mig galen på ett bra sätt. Han skulle inte göra en fluga förnär. Inte ens jag kan, i stundens allvar, hålla inne ett jävligt gott skratt när jag efter att ha repeterat vad Elie anklagats för får upp en bild på honom som Iron Man...
Jag gick förbi psyket utanför sjukhuset...
En polisbil åkte förbi...
En pojke ropade på sin pappa och sprang ikapp honom...
Jag gick förbi fängelset i Kalmar...
Mitt eget huvud tog mig tillbaka i tiden. När jag satt där i Svea Hovrätt utanför rättsalen och väntade på att få komma in och vittna om att Elie är normal.
Anklagelserna mot Elie upprepades i mitt huvud och en helt förvrängd, sjuk och påhittad bild av Elie skapdes i mitt huvud. Min egen hjärna försökte få min fina och normala Elie att passa in som den bild han blev anklagad för. Då han ska ha "stått med 5 knivar i en hand, hotat om att styckmörda och kasta personen framför ett tåg". Min hjärna gör om Elie till en plåtklädd välbyggd man med inbyggda kvinar och mörk röst. Med ilska, sinnessjuka och, ärlig talat, en stor skvätt humor stod han där som "Iron Man". Tillslut stod jag där på gatan och skrattade högt för mig själv. Men sen kom jag på att hur sjukt det än är så funkade det ju. Han sitter ju i fängelse!
Sen börjar allt om igen fast med andra detaljer och minnen... Jag försöker tänka på annat men det går inte.
Elie skulle jag beskriva som: jordnära, omtänksam, rolig, försiktig och busig! Han är sällan allvarlig. Inte ens om jag skäller på honom kan han vara allvarlig utan måste skämta och göra mig galen på ett bra sätt. Han skulle inte göra en fluga förnär. Inte ens jag kan, i stundens allvar, hålla inne ett jävligt gott skratt när jag efter att ha repeterat vad Elie anklagats för får upp en bild på honom som Iron Man...
Kvälls aktiviteten...
Om ni undrar vad jag gör här hemma såhär på kvällen så är detta en video som visar det ganska bra. Bra tränng om inte annat:
Snabbt går det...
Han är lite överallt. När jag ska sätta mig vid datorn sätter jag ner honom på golvet jämte så han får leka. Men inom en minut har han redan tagit sig till köket, toaletten eller sovrummet... Jag får gå runt och leta efter honom.
Idag ville han vara med och packa upp matvaror.
Och igår när vi var ute på en promenad såg jag, när jag kom hem, att Mani hade lagt julkransen under barnvagnen (som annars låg på golvet vid skorna för jag skulle ta upp den på vinden när jag fick tid över). Så vi hade varit lite "dekorativa" på promenaden. Lite sent för julpynt men det brydde sig inte han om...
Snabbt går det...
Han är lite överallt. När jag ska sätta mig vid datorn sätter jag ner honom på golvet jämte så han får leka. Men inom en minut har han redan tagit sig till köket, toaletten eller sovrummet... Jag får gå runt och leta efter honom.
Idag ville han vara med och packa upp matvaror.
Och igår när vi var ute på en promenad såg jag, när jag kom hem, att Mani hade lagt julkransen under barnvagnen (som annars låg på golvet vid skorna för jag skulle ta upp den på vinden när jag fick tid över). Så vi hade varit lite "dekorativa" på promenaden. Lite sent för julpynt men det brydde sig inte han om...
Baby Date!
Idag har vi varit i stan och käkat med Hanna, Frida och Anna (som vi lärt känna genom föräldrargruppen). Emanuel träffat sina vänner Alva, Molli och Adam!
Alva och Mani ville vara på golvet och busa lite.
Efteråt gick jag och Hanna en promenad medan våra små sov i sina vagnar. Idag har nog jag och Mani gått ca. 10 km. Vi kom hem från Maxi för en stund sen. Får blogga mer sen är suuuper hungrig nu!
Alva och Mani ville vara på golvet och busa lite.
Efteråt gick jag och Hanna en promenad medan våra små sov i sina vagnar. Idag har nog jag och Mani gått ca. 10 km. Vi kom hem från Maxi för en stund sen. Får blogga mer sen är suuuper hungrig nu!
Bildregn - Emanuel DÅ och NU!
På korten till vänster är Emanuel mellan 0-1 månad och på korten till höger är han mellan 7-8 månader.
Det har hänt så mycket på så kort tid. Det går så fort allting men jag är noga med att njuta av varje dag. Och jag är ännu noggrannare med att fota varenda ögonblick till Elie så han inte missar en enda dag ♥
Emanuel Elias Thomsson ♥
I vagnen...
I bilbarnstolen...
På skötbädden...
I spjälsängen...
I badbaljan...
Nybadad i famnen...
Det har hänt så mycket på så kort tid. Det går så fort allting men jag är noga med att njuta av varje dag. Och jag är ännu noggrannare med att fota varenda ögonblick till Elie så han inte missar en enda dag ♥
Emanuel Elias Thomsson ♥
I vagnen...
I bilbarnstolen...
På skötbädden...
I spjälsängen...
I badbaljan...
Nybadad i famnen...
Till Elie - You owe me a few diaper changes...
Elie min älskade... Jag vet att det inte är ditt fel att du är där du är. MEN du är ändå skyldig mig trehundratjugoelva bajs-blöj-byten och femtiosexton bajs-duschar...
Nu kan vi hälsa på Elies familj i Libanon!
Jag och Emanuel kom precis hem från en timmes promenad med stopp på BVC där Mani vaccinerades mot Tuberkulos.
Vi ville att han skulle få det vaccinet eftersom vi vill åka till Libanon och hälsa på. Kanske nu i sommar om vi kan! Sprutan fick han i vänster arm denna gången och han gav ifrån sig ett litet pip vid sticket sen var det bra. Tuff grabb det här... Inte ens mamma var så cool. Usha...
En go, glad och nyvaccinerad liten kille!
Vi ville att han skulle få det vaccinet eftersom vi vill åka till Libanon och hälsa på. Kanske nu i sommar om vi kan! Sprutan fick han i vänster arm denna gången och han gav ifrån sig ett litet pip vid sticket sen var det bra. Tuff grabb det här... Inte ens mamma var så cool. Usha...
En go, glad och nyvaccinerad liten kille!
Dag 60 - Elies första permission!
På lördag den 21 januari har Elie sin första permission!
Han har bara 6 timmar nu första gången så vi väljer att åka upp dit och spendera dagen tillsammans på stan istället för att han åker ner hit. Jag tror även min familj följer med och kanske Elies moster som bor i Stockholm!
Vi ska gå på stan, äta på restaurang, fika på café, handla mat och blöjor haha... Ta TUSEN bilder! Och jag kommer dela med mig av massa kort på Elie, Mani och mig här så ni får se! Spännande va? Snacka om att kameran kommer vara framme hela tiden! Åh vad jag längtar. Ingen bevakning, ingen som sitter och tittar på oss och antecknar, ingen anstalt. Bara kärlek, familj och frisk (fri) luft.
Elie har fått håret klippt av en kille på hans avdelning för att vara fin tills på lördag om en vecka haha. Så söt.
Elie & Emanuel ♥
Snart ska Elie få en hel dag med sin son. Om allt stod rätt till hade Elie varit med oss varje dag och levt ett normalt liv. Men av detta har vi blivit otroligt starka. Och vi fixar detta! Vi ska verkligen ta vara på de här 6 timmarna och uppskatta varandra. Vilket vi verkligen lärt oss göra.
Han har bara 6 timmar nu första gången så vi väljer att åka upp dit och spendera dagen tillsammans på stan istället för att han åker ner hit. Jag tror även min familj följer med och kanske Elies moster som bor i Stockholm!
Vi ska gå på stan, äta på restaurang, fika på café, handla mat och blöjor haha... Ta TUSEN bilder! Och jag kommer dela med mig av massa kort på Elie, Mani och mig här så ni får se! Spännande va? Snacka om att kameran kommer vara framme hela tiden! Åh vad jag längtar. Ingen bevakning, ingen som sitter och tittar på oss och antecknar, ingen anstalt. Bara kärlek, familj och frisk (fri) luft.
Elie har fått håret klippt av en kille på hans avdelning för att vara fin tills på lördag om en vecka haha. Så söt.
Elie & Emanuel ♥
Snart ska Elie få en hel dag med sin son. Om allt stod rätt till hade Elie varit med oss varje dag och levt ett normalt liv. Men av detta har vi blivit otroligt starka. Och vi fixar detta! Vi ska verkligen ta vara på de här 6 timmarna och uppskatta varandra. Vilket vi verkligen lärt oss göra.
Vad är kroppkakor?
Igår åt vi hemmagjorda kroppkakor som mamma gjort. Och alla säger att det bara är vi i småland som vet vad kroppkakor är, eller iallafall nästan... Och alla ni som läser bloggen är ju säkerligen från lite olika städer.
Så nu tänkte jag fråga er för skojs skull. Vet ni vad kroppkakor är?
Så nu tänkte jag fråga er för skojs skull. Vet ni vad kroppkakor är?
Hur lång är jag och hur mycket väger jag?
I förrgår var jag ute och joggade med barnvagnen. Det ni, haha! Har letat efter en bra asfalterad slinga i skogen länge. Vill inte bli tagen för en "galen brud springandes med barnvagn" så ville vara lite diskret... Hrrm. Men nu hittade jag ett perfekt ställe. Så jag sprang en bit. Sjuuukt jobbigt med barnvagn. Det blir så mycket tyngre...
Idag har jag bestämt mig för att börja äta kolhydrater som normalt igen. Jag ska äta nyttigt och leva hälsosamt och röra mycket på mig. Som jag alltid gjort. Jag kommer fortfarande lägga upp recept och så. Det var roligt att prova på men jag tror inte det passar mig för jag har redan en väldigt bra ämnesomsättning plus att jag rör väldigt mycket på mig normalt så jag vill inte tappa kilon liksom.
Jag har fått lite frågor här och utanför bloggen om hur mycket jag väger nu och hur lång jag är? Det är ju inte så lätt att veta och se såhär genom en blogg. Och vikt i kilo är inget jag bryr mig så mycket om sålänge allt är normalt. Och min vikt är något jag typ aldrig lämnat ut på min blogg? Men jag vägde ändå mig för en vecka sen och för er som är intresserade av att veta så ser det ut såhär:
Min vikt: 59,1 kg
Min längd: 171 cm
Nu har jag en bra grund att bygga muskler på. Saknar verkligen att få gå på gymmet men det är inte lätt nu när jag är själv med Mani. Och han är ändå för liten för att lämna i barnrummet på gymmet liksom. Sålänge nöjer jag mig med promenader, styrketräning hemma med min egen kroppsvikt och lite galna joggingturer;)
Den här "lille" killen är bättre än fria vikter haha
Nehe nu ska vi klä på oss och gå till Maxi och handla lite...
Idag har jag bestämt mig för att börja äta kolhydrater som normalt igen. Jag ska äta nyttigt och leva hälsosamt och röra mycket på mig. Som jag alltid gjort. Jag kommer fortfarande lägga upp recept och så. Det var roligt att prova på men jag tror inte det passar mig för jag har redan en väldigt bra ämnesomsättning plus att jag rör väldigt mycket på mig normalt så jag vill inte tappa kilon liksom.
Jag har fått lite frågor här och utanför bloggen om hur mycket jag väger nu och hur lång jag är? Det är ju inte så lätt att veta och se såhär genom en blogg. Och vikt i kilo är inget jag bryr mig så mycket om sålänge allt är normalt. Och min vikt är något jag typ aldrig lämnat ut på min blogg? Men jag vägde ändå mig för en vecka sen och för er som är intresserade av att veta så ser det ut såhär:
Min vikt: 59,1 kg
Min längd: 171 cm
Nu har jag en bra grund att bygga muskler på. Saknar verkligen att få gå på gymmet men det är inte lätt nu när jag är själv med Mani. Och han är ändå för liten för att lämna i barnrummet på gymmet liksom. Sålänge nöjer jag mig med promenader, styrketräning hemma med min egen kroppsvikt och lite galna joggingturer;)
Den här "lille" killen är bättre än fria vikter haha
Nehe nu ska vi klä på oss och gå till Maxi och handla lite...
Besök av familjen!
Hej och hå! Ikväll har vi haft min mamma, pappa och syster Emma här hemma på fika. De åkte precis så nu är det bara jag och Mani igen.
Idag har jag haft en dag då jag får äta vad jag vill! Så jag har ätit rostat bröd till frukost, hemmagjorda kroppkakor till middag och choklabollar till fika. Imorgon blir det lååångpromenad hem till föräldrarna igen om vädret tillåter.
Men nu ska jag käka popcorn... Mehehe
Emanuel äter smörgåsrån med smör.
Helt glansig av smör och fett. Blev en dusch efter denna måltiden...
Idag har jag haft en dag då jag får äta vad jag vill! Så jag har ätit rostat bröd till frukost, hemmagjorda kroppkakor till middag och choklabollar till fika. Imorgon blir det lååångpromenad hem till föräldrarna igen om vädret tillåter.
Men nu ska jag käka popcorn... Mehehe
Emanuel äter smörgåsrån med smör.
Helt glansig av smör och fett. Blev en dusch efter denna måltiden...
Innebörden av kärlek. Min allra bästa vän...
Både jag och Elie har blivit väl uppfostrade och fått lära oss att man inte alltid får det man önskar sig. Och får man det så ska man vara tacksam och inte ta det för givet.
Vi önskade oss Emanuel. Och vi fick honom. Och för det är vi evigt tacksamma. Han är vår fina son. Och jag är så glad för att han är här oss oss. Han håller mitt humör uppe varje dag. Det är han som gör mig stark och varje gång jag kollar på honom ser jag Elie.
Han är inte bara en bebis.
Han är inte bara min son.
Vi önskade oss Emanuel. Och vi fick honom. Och för det är vi evigt tacksamma. Han är vår fina son. Och jag är så glad för att han är här oss oss. Han håller mitt humör uppe varje dag. Det är han som gör mig stark och varje gång jag kollar på honom ser jag Elie.
Han är inte bara en bebis.
Han är inte bara min son.
Han är verkligen min allra bästa vän.
Det är inte bara han som behöver mig utan jag behöver honom. Han förtjänar det bästa här i livet. Och det bästa jag kan ge honom just nu är mig och Elie. Han har världens bästa pappa. Och vi kan se till att ge honom ett bra liv. Och det ska vi göra. Han är ett nytt liv med så mycket bra förutsättningar. Han har alla val framför sig. Och vi ska hjälpa honom att välja rätt.
Man vill sitt barns bästa. Det var en av anledningarna till varför vi ville berätta inför alla om Elies historia. Och nu vet mer eller mindre ALLA sanningen. Emanuels pappa sitter inte i fängelse för något dåligt han har gjort. Han är ett levande bevis på "orättvisa". Hans pappa är en stark människa och Emanuel kommer se honom som en hjälte tills han blir tillräckligt stor för att själv kunna se upp och ta lärdom av Elie. Vi ville inte att Emanuel skulle växa upp och gå i skolan och riskera att andra barn kanske skulle vara elaka mot honom och prata bakom hans rygg om att "hans pappa satt inne när han var liten osv". Vi vill att alla ska veta vad som hände. För nu kan Emanuel få en klapp på axeln istället.
När jag och Elie önskade oss Emanuel var Elie rädd. Han var rädd för att bli fråntagen sitt barn igen. Även om han litade på mig så satt rädslan någonstans där inne. Men jag är där för att få dem båda trygga och lugna. Jag skulle aldrig ta ifrån honom sitt barn, jag skulle aldrig beröva varken honom eller Emanuel den mänskliga rätten och för mig, den självklarheten att de ska få umgås och leva ihop. Jag tycker det är så hemskt att det finns så många mödrar där ute som sätter sig själva före sitt eget barn och tar ifrån dem sina fäder...
Det är inte bara han som behöver mig utan jag behöver honom. Han förtjänar det bästa här i livet. Och det bästa jag kan ge honom just nu är mig och Elie. Han har världens bästa pappa. Och vi kan se till att ge honom ett bra liv. Och det ska vi göra. Han är ett nytt liv med så mycket bra förutsättningar. Han har alla val framför sig. Och vi ska hjälpa honom att välja rätt.
Man vill sitt barns bästa. Det var en av anledningarna till varför vi ville berätta inför alla om Elies historia. Och nu vet mer eller mindre ALLA sanningen. Emanuels pappa sitter inte i fängelse för något dåligt han har gjort. Han är ett levande bevis på "orättvisa". Hans pappa är en stark människa och Emanuel kommer se honom som en hjälte tills han blir tillräckligt stor för att själv kunna se upp och ta lärdom av Elie. Vi ville inte att Emanuel skulle växa upp och gå i skolan och riskera att andra barn kanske skulle vara elaka mot honom och prata bakom hans rygg om att "hans pappa satt inne när han var liten osv". Vi vill att alla ska veta vad som hände. För nu kan Emanuel få en klapp på axeln istället.
När jag och Elie önskade oss Emanuel var Elie rädd. Han var rädd för att bli fråntagen sitt barn igen. Även om han litade på mig så satt rädslan någonstans där inne. Men jag är där för att få dem båda trygga och lugna. Jag skulle aldrig ta ifrån honom sitt barn, jag skulle aldrig beröva varken honom eller Emanuel den mänskliga rätten och för mig, den självklarheten att de ska få umgås och leva ihop. Jag tycker det är så hemskt att det finns så många mödrar där ute som sätter sig själva före sitt eget barn och tar ifrån dem sina fäder...
Emanuel vinkar till sin pappa (video)
Varje dag bär jag upp Emanuel i famnen och ställer mig på sängen för att låta honom se tavlan på mig och Elie som hänger ovanför sängen.
Sen säger jag:
"Säg hej till pappa" (Och pekar på Elie)
"Vinka till pappa" (Visar hur man vinkar med handen)
Och idag var första gången han verkligen vinkade! Jag sprang och hämtade kameran och lyckades filma lite:
Han sträcker alltid ut handen och nuddar Elies ansikte och skrattar. Han är smart. Och han tycker verkligen mycket om Elie...
Jag tycker det var så fint så jag började gråta... ♥
Sen säger jag:
"Säg hej till pappa" (Och pekar på Elie)
"Vinka till pappa" (Visar hur man vinkar med handen)
Och idag var första gången han verkligen vinkade! Jag sprang och hämtade kameran och lyckades filma lite:
Han sträcker alltid ut handen och nuddar Elies ansikte och skrattar. Han är smart. Och han tycker verkligen mycket om Elie...
Jag tycker det var så fint så jag började gråta... ♥
Stå själv
Idag har min barndomsvän Lina (med en liten bebis i magen) varit här och hälsat på! Ikväll ska jag och Mani bara vara hemma och ta det lugnt, mysa och busa. Just nu ligger lilleman och sover som en liten stock i sängen.
Även om han kunnat ställa sig upp ett bra tag nu så ser man ändå så stor skillnad från dag till dag i hur stadig han blir. Igår ställde han sig upp mot väggen med en hand sen släppte han taget och stod själv med bara lite stöd för bakhuvudet mot vitrinskåpet ibland. Sen stod han själv i typ 2 sekunder innan han föll ihop på rumpan.
En liten tuffing som tror han är typ 1,5 år...
Även om han kunnat ställa sig upp ett bra tag nu så ser man ändå så stor skillnad från dag till dag i hur stadig han blir. Igår ställde han sig upp mot väggen med en hand sen släppte han taget och stod själv med bara lite stöd för bakhuvudet mot vitrinskåpet ibland. Sen stod han själv i typ 2 sekunder innan han föll ihop på rumpan.
En liten tuffing som tror han är typ 1,5 år...
Recept - Annas tacopaj!
Idag har jag varit i farten med mat-experiment igen! Nu när jag äter bättre och håller mig borta från kolhydrater för tillfället är det roligt att pyssla lite med olika rätter. Jag tycker det är super trist att äta själv utan Elie nu:( Så då är det roligt att klura ut lite nya recept och lägga mer tid på matlagning. En rolig sysselsättning om inte annat...
Idag hade jag en köttfärs tinad. Så jag tog fram lite grejer som jag hade i kylskåpet och knåpade ihop en helt egen tacopaj! And then again, no carbohydrates... Så om du gillar tacopaj men vill vara lite nyttigare eller om du har trappat ner på kolhydrater så är detta ett perfekt alternativ! Den smakar.... god tacopaj...
Du behöver:
"Annas tacopaj" haha. Vad mobbat... Men jag har ju faktiskt gjort den själv;)
Idag hade jag en köttfärs tinad. Så jag tog fram lite grejer som jag hade i kylskåpet och knåpade ihop en helt egen tacopaj! And then again, no carbohydrates... Så om du gillar tacopaj men vill vara lite nyttigare eller om du har trappat ner på kolhydrater så är detta ett perfekt alternativ! Den smakar.... god tacopaj...
Du behöver:
- 4 ägg
- 3 dl creme fraiche
- en burk chili-keso
- en gul lök
- köttfärs
- vitlök
- tacokrydda
- Riven ost
Gör såhär:
- Hacka löken och stek i stekpannan tillsammans med köttfärsen.
- Ha i tacokryddan och krossa i en vitlöksklyfta
- Smörj en pajform med lite smör
- Täck botten med ett tunt lager riven ost
- Vispa ihop ägg, chili-keso och creme fraiche
- Häll i lite salt, peppar och chilikrydda
- Häll över tacoköttfärsen+löken i smeten
- Häll över all smet över osten i pajformen
- Strö över lite riven ost på toppen
Grädda mitt i ugnen på 225 grader ca 30 min. Låt den svalna efteråt för den är ganska lös i konsistensen i början när den är varm! Jag glömde låta keson rinna av, den är ju rätt "vattnig" så det kanske ni kan prova om det är någon som vill göra den här pajen!
Servera med lite hemmagjord vitlökssås och sallad.
OBS! Du kan behöva en ganska stor pajform. Det var precis så att det inte "rann över" i ugnen och min pajform är nog vad jag skulle kalla "normal-stor". Eller gör lite mindre mängd.
Servera med lite hemmagjord vitlökssås och sallad.
OBS! Du kan behöva en ganska stor pajform. Det var precis så att det inte "rann över" i ugnen och min pajform är nog vad jag skulle kalla "normal-stor". Eller gör lite mindre mängd.
"Annas tacopaj" haha. Vad mobbat... Men jag har ju faktiskt gjort den själv;)
Sten tuff grabb idag
Idag är Mani sten tuff. Skjorta med uppfälld krage, vit body och bruna byxor med massa coola fickor på!
Åh han har blivit så stor...
Fortfarande sötare än socker såklart...
Slickat hår...
Uhh vilken cooling
Höjden av kärlek? Jag smälter...
Åh han har blivit så stor...
Fortfarande sötare än socker såklart...
Slickat hår...
Uhh vilken cooling
Höjden av kärlek? Jag smälter...
Emanuel bloggar - My Crib
Hej på mammas läsare. Om mamma får visa sina saker så vill jag också...
Så nu ska jag visa mina favorit grejer!
Ser ni den? Här i vardagsrummet har jag en rolig sak. Det kanske ser ut som en vanlig låda. Men då har ni fel för...
Öppnar man den så finns det en skatt där i!
Den här fick jag av mormor och morfar en dag. Honom har vi döpt till Frank.
Här är mitt skötbord och här spenderar vi mycket tid. Om man har kissat, bajsat eller spytt ner sina kläder så kommer man hit. Mamma säger att det är mass-förbrukning av blöjor hihi. Ser ni mina fina firrar? När jag var liten låg jag alltid och kollade på dem när de snurrade omkring där uppe och undrade vad de skulle vara bra till? Men nu förstår jag ju att de är till för att dra ner och bita på! Smakar inget speciellt dock så det är ju nackdelen med dem.
Sen har vi ett bord i min höjd men lite leksaker på. Jag tycker om polisbilen!
I vardagsrummet finns det två sånna här svarta sittkuber. Men det är jag som använder dem mest. Jag brukar lägga leksaker där på och stå och leka med dem!
Okej. Det var Resident Mani! Ni får komma och leka med mina saker om ni vill.
Jag trivs bra här hemma. Men bäst är det när pappa är med...
/ Mani
Så nu ska jag visa mina favorit grejer!
Ser ni den? Här i vardagsrummet har jag en rolig sak. Det kanske ser ut som en vanlig låda. Men då har ni fel för...
Öppnar man den så finns det en skatt där i!
Den här fick jag av mormor och morfar en dag. Honom har vi döpt till Frank.
Här är mitt skötbord och här spenderar vi mycket tid. Om man har kissat, bajsat eller spytt ner sina kläder så kommer man hit. Mamma säger att det är mass-förbrukning av blöjor hihi. Ser ni mina fina firrar? När jag var liten låg jag alltid och kollade på dem när de snurrade omkring där uppe och undrade vad de skulle vara bra till? Men nu förstår jag ju att de är till för att dra ner och bita på! Smakar inget speciellt dock så det är ju nackdelen med dem.
Sen har vi ett bord i min höjd men lite leksaker på. Jag tycker om polisbilen!
I vardagsrummet finns det två sånna här svarta sittkuber. Men det är jag som använder dem mest. Jag brukar lägga leksaker där på och stå och leka med dem!
Okej. Det var Resident Mani! Ni får komma och leka med mina saker om ni vill.
Jag trivs bra här hemma. Men bäst är det när pappa är med...
/ Mani
Bildbomb! Såhär ser det ut hemma hos oss!
Okey everybody. Här har vi en bildbomb på vår lägenhet! Det är en två:a på 55 kvadrat tror jag om jag inte minns fel, med balkong (första hands kontrakt vilket är skönt så vi slipper oroa oss för att det som hände sist ska hända). Vi bor på första våningen och har en förskola precis nedanför balkongen hihi. Trivs superbra här även om vi nog inte kommer bo här så länge eftersom vi siktar på att flytta till Stockholm när Elie kommer tillbaka!
Men nu kör vi då. Har t.o.m tänt massa ljus för er skull. Tänkte bjuda in er här lite nu;)
Vi börjar med vardagsrummet:
Älskar dimmbara taklampor, det blir så mysigt! Det har vi både här och i sovrummet.
Ni minns väl den nerspydda soffan som blev ännu fulare när Anna bestämde sig för att tvätta (bleka) den med Cillit Bang?
Här är ett tips jag kan ge. Att sätta upp en hylla någonstans, förslagsvis i vardagsrummet ovanför soffan som vi gjort här eller ovanför sängen i sovrummet och sen sätta dit hängande blommor på den. De här blommorna är av plast. Elie kommer bli galen när han får reda på det haha, han hatar plastblommor. Men när vi hade riktiga så vissnade de så fort och jag vill inte behöva köpa nya varannan månad nu när jag är beroende av att ha dem där... (det ser så tomt ut utan dem)
Att ha kryddor och frön i såna här glasburkar är fint!
Mer ljus...
Men nu kör vi då. Har t.o.m tänt massa ljus för er skull. Tänkte bjuda in er här lite nu;)
Vi börjar med vardagsrummet:
Älskar dimmbara taklampor, det blir så mysigt! Det har vi både här och i sovrummet.
Ni minns väl den nerspydda soffan som blev ännu fulare när Anna bestämde sig för att tvätta (bleka) den med Cillit Bang?
Här är ett tips jag kan ge. Att sätta upp en hylla någonstans, förslagsvis i vardagsrummet ovanför soffan som vi gjort här eller ovanför sängen i sovrummet och sen sätta dit hängande blommor på den. De här blommorna är av plast. Elie kommer bli galen när han får reda på det haha, han hatar plastblommor. Men när vi hade riktiga så vissnade de så fort och jag vill inte behöva köpa nya varannan månad nu när jag är beroende av att ha dem där... (det ser så tomt ut utan dem)
Värmeljus kan man inte få för mycket av i vårt hem! Elie och jag är helt tokiga i värmeljus i olika formen och dofter!
Vitrinskåpet med tusen glad typ. Och sen världens minsta skrivbord men väldigt användbart!
Min vackra saltkristall-lampa som jag fick av Elie som står ovanpå vitrinskåpet.
Tv-hylla och lite tavlor...
Ett annat tips är att köpa en ljusslinga och trycka ihop den i en glasvas. Blir superfint sken!
Min MAFFIA Aloe Vera. Den fick jag av en grek när jag sommarjobbade för flera år sen. Då var den bara ett pyttelitet skott. Nu ser den mer ut att vilja erövra värden...
Här har vi köket:
Här har vi köket:
Att ha kryddor och frön i såna här glasburkar är fint!
Mer ljus...
Haha kolla vem som ville vara med!
Den där hyllan till vänster på bilden tjatade jag på Elie för att få upp. Och han slet som ett djur. Men hyllor är snyggt! Vet man inte vad man ska ställa på så funkar det alltid med blommor och grönt!
Sovrummet:
Det här mörkröda siden påslakan-setet köpte Elie åt mig för jag tyckte det såg ut som man bodde på Plaza Hotel med det i sovrummet haha. Så söt♥
Emanuel tycker om att ha "lite" leksaker i sin säng... Kolla in de söta Barbapappa-sängkläderna Mani fick i julklapp av sin mormor och morfar!
Här kommer något Elie är van vid. Att jag vill ha framme mina favoriter av saker och ting. I detta fallet mina favorit kropps-dofter i form av bodylotions, bodyscrubs, parfymer, tvåler, handkrämer... Och mina favoriter är som ni ser Victoria Secret, Clean, Ann Taylor's Possibilities parfym och kroppsprodukter, bodybutters från The Body Shop m.m.
Det här fina hjärtat (hänger i sovrumsfönstret) fick vi av de som flyttade in i vår första lägenhet. Underbara människor! Ni vet ju även redan att "Amor Vincit Omnia" betyder mycket för mig och Elie...
Bilden till vänster är sidan av Emanuels skötbord som står i sovrummet.
Hallen:
Till vänster om spegeln har vi satt upp orden "Carpe Diem". Till höger på bilden är det 3 garderober.
Den här tavlan pysslade jag ihop precis innan Elie åkte för att alltid se vår familj tillsammans varje gång jag vaknar.
Här har vi det igen. "Anna tycker om att ha framme saker som gör henne glad..." Men detta kan jag väl ändå inte vara ensam om? Brudar...?
Men här har vi ändå den snyggaste inredningen. Och det bästa är att den här inredningen är flyttbar och vill gärna passa in överallt!
Sådärja, det var lite hur det ser ut hemma hos oss. Glömde badrummet, men det är inget speciellt. Trevligt att ha er på besök hos Resident Thomsson'Feghaly haha!
Sovrummet:
Det här mörkröda siden påslakan-setet köpte Elie åt mig för jag tyckte det såg ut som man bodde på Plaza Hotel med det i sovrummet haha. Så söt♥
Emanuel tycker om att ha "lite" leksaker i sin säng... Kolla in de söta Barbapappa-sängkläderna Mani fick i julklapp av sin mormor och morfar!
Här kommer något Elie är van vid. Att jag vill ha framme mina favoriter av saker och ting. I detta fallet mina favorit kropps-dofter i form av bodylotions, bodyscrubs, parfymer, tvåler, handkrämer... Och mina favoriter är som ni ser Victoria Secret, Clean, Ann Taylor's Possibilities parfym och kroppsprodukter, bodybutters från The Body Shop m.m.
Det här fina hjärtat (hänger i sovrumsfönstret) fick vi av de som flyttade in i vår första lägenhet. Underbara människor! Ni vet ju även redan att "Amor Vincit Omnia" betyder mycket för mig och Elie...
Bilden till vänster är sidan av Emanuels skötbord som står i sovrummet.
Hallen:
Till vänster om spegeln har vi satt upp orden "Carpe Diem". Till höger på bilden är det 3 garderober.
Den här tavlan pysslade jag ihop precis innan Elie åkte för att alltid se vår familj tillsammans varje gång jag vaknar.
Här har vi det igen. "Anna tycker om att ha framme saker som gör henne glad..." Men detta kan jag väl ändå inte vara ensam om? Brudar...?
Men här har vi ändå den snyggaste inredningen. Och det bästa är att den här inredningen är flyttbar och vill gärna passa in överallt!
Sådärja, det var lite hur det ser ut hemma hos oss. Glömde badrummet, men det är inget speciellt. Trevligt att ha er på besök hos Resident Thomsson'Feghaly haha!
Mani goes KingKong (video)
Åh vilken underbar dag vi haft idag jag och Mani!
Imorse efter långpromenaden kom vi hem och satte på Spotify. Från dess till nu har musiken bara rullat på med låtar från John Mayer, Gavin Degraw, James Morrison... Sån musik jag och Elie alltid lyssnar på. Sen har vi bara varit hemma och städat, plockat iordning lite här och där, käkat lite, sovit lite, busat massor... ♥
Känner mig utvilad, pigg, glad och full av energi. Har även fått tummen ur och tagit kort på lägenheten som jag lovat er för tusen år sen att jag skulle visa. Så det kommer upp ikväll! Bättre sent än aldrig va? Hehe.
Slänger upp en video på ett riktigt litet busfrö i sin säng. Här leker vi bland annat tittut bakom sängen. Han blir helt galen. Står och håller i spjälarna som om han vore King Kong hahaha.
Imorse efter långpromenaden kom vi hem och satte på Spotify. Från dess till nu har musiken bara rullat på med låtar från John Mayer, Gavin Degraw, James Morrison... Sån musik jag och Elie alltid lyssnar på. Sen har vi bara varit hemma och städat, plockat iordning lite här och där, käkat lite, sovit lite, busat massor... ♥
Känner mig utvilad, pigg, glad och full av energi. Har även fått tummen ur och tagit kort på lägenheten som jag lovat er för tusen år sen att jag skulle visa. Så det kommer upp ikväll! Bättre sent än aldrig va? Hehe.
Slänger upp en video på ett riktigt litet busfrö i sin säng. Här leker vi bland annat tittut bakom sängen. Han blir helt galen. Står och håller i spjälarna som om han vore King Kong hahaha.
Vårkänslor...
Idag kan man tro det är vår ute. I alla fall här i Kalmar. Solen skiner, det är 7-8 plusgrader, gräset är grönt, fåglarna kvittrar och himlen är blå? Jag blev på så bra humör när jag vaknade så vi gick ut på en långpromenad innan frukost!
Idag är det bara jag och Emanuel. Inga inbokade planer, ingenting. Så jag ska städa hela lägenheten och leka lite med vår lilla busunge här hemma. Ska försöka filma Mani lite mer så Elie kan se alla videos när han kan!
Tog lite bilder på välrdens sötaste i vinter (vår) vädret!
Idag är det bara jag och Emanuel. Inga inbokade planer, ingenting. Så jag ska städa hela lägenheten och leka lite med vår lilla busunge här hemma. Ska försöka filma Mani lite mer så Elie kan se alla videos när han kan!
Tog lite bilder på välrdens sötaste i vinter (vår) vädret!
Emanuel busar (video)
Idag har vi varit hemma hos mina föräldrar hela dagen. Emanuel har varit precis tokig och busat runt som en galning överallt.
Filmade honom lite idag när han busar!
Tröjan dedicerar vi till pappa Elie♥
Filmade honom lite idag när han busar!
Tröjan dedicerar vi till pappa Elie♥
Recept - Supergod (kalkon-broccoli-ost) paj utan kolhydrater!
Igårkväll var jag så jäkla hungrig och sugen på att laga något gott. Så jag hittade ett recept på en paj som jag ändrade lite och gjorde om. Och den blev riktigt god kan jag lova!
Utan kolhydrater med... Det är nog lite LCHF stuk på denna paj.
Du behöver:
Servera med lite creme fraiche och rödlök eller vad du tycker är gott!
Om inte annat så är detta en bra och nyttig paj-grund, sen kan man ju egentligen ha i lite vad man känner för.
Utan kolhydrater med... Det är nog lite LCHF stuk på denna paj.
Du behöver:
- Riven ost
- 4 ägg
- 2 dl vispgrädde
- Broccoli
- Rökt kalkon (jag använde påläggs skivor)
- Salt och peppar
Gör såhär:
- Smörj en pajform med smör
- Fördela ett tunt lager av den rivna osten över hela pajbottnen och lite uppåt sidorna
- Vispa samman ägg och vispgrädde och släng i lite salt och peppar
- Lägg i hackad broccoli och de hackade kalkonskivorna i smeten
- Häll "smeten" över osten i pajformen
Grädda i mitten av ugnen på 225 grader i ca. 20-25 min!
Servera med lite creme fraiche och rödlök eller vad du tycker är gott!
Om inte annat så är detta en bra och nyttig paj-grund, sen kan man ju egentligen ha i lite vad man känner för.
När jag och Elie precis hade träffats ville han berätta om allt...
Jag minns när jag och Elie precis blev tillsammans. Jag hade aldrig känt mig så glad någonsin. Jag var överlycklig för Elie. Under den tiden gick jag i skolan inom hudterapi och det enda jag kunde tänka på under lektionerna var honom. Jag älskade gymmet och var där nästan varje dag efter skolan, men när jag träffade Elie kunde jag inte vänta på att få cykla hem och se honom istället.
Vi gick ut på promenader, tränade ihop, lagade massa mat, matade ankorna vid dammen, cyklade, fikade i parken, fiskade, planerade för saker vi ville göra ihop, jag använde honom som försökskanin och vaxade hans bröst inför provet i skolan (haha) berättade om våra livshistorier långt in på natten...
Även om jag inte flyttade in hos honom med en gång (om inte andra månaden räknas som med en gång haha) så ville han berätta om vad han råkat ut för med en gång.
Att han hade en son visste jag med en gång. När han presenterade sig på den tiden lät det typ "My name is Elie and I love my little king". Men han ville berätta om allt han då gick igenom som lett till att han idag sitter oskyldigt fängslad.
En dag när jag kom hem från skolan satt han på sängen med en bukett blommor.
Sen sa han "I will tell you a story about my life".
Han hade lagt alla tiotal permar fullproppade med papper från rättegångar, sjuka familjerättsbestämmelser m.m. på sängen för att berätta om allt. Och i timmar satt vi och gick igenom allting. Mycket tårar och ilska fanns i våra meningar. Men mellan oss framförallt vänskap och kärlek.
Efter ett tag fick även min familj komma dit en eftermiddag och lyssna på allt och läsa papper. På den tiden visste man inte så mycket.
Han ville berätta om allt med en gång ifall det var så att jag ville lämna honom efter jag hört färdigt. Även om det inte är lätt för nya människor att ta in en så lång, komplicerad och sorgsen historia och verkligen förstå vad han utsatts för så har jag sen den dagen aldrig tvivlat en sekund på honom. Med tiden fick jag ju även lära mig och se med egna ögon hur saker och ting går till omkring det här och även själv utsättas för konsekvenserna av deras handlingar. Med tiden har inte bara jag, utan även min familj och hela min släkt fått ta del av alla detaljer och lida. Först var det "bara" en historia för många, men sen insåg man allvaret i det hela och att det verkligen är fel. Men jag har aldrig tvivlat på honom...
Jag kan inte ens föreställa mig hur det måste ha känts för Elie och hur det fortfarande känns att vara i ett främmande land och utsättas för allt det här. Han hade ingen. Han hade inga vänner, ingen flickvän. Hans familj bodde/bor långt bort. Och den situationen blev utnyttjad. Han var ensam.
Tills den dagen han fann mig.
Han säger nästan varje dag att han är så tacksam för att vi hittade varandra och för att jag alltid funnits vid hans sida och att han nog inte ens hade varit i livet idag om det inte var för mig...
Vi gick ut på promenader, tränade ihop, lagade massa mat, matade ankorna vid dammen, cyklade, fikade i parken, fiskade, planerade för saker vi ville göra ihop, jag använde honom som försökskanin och vaxade hans bröst inför provet i skolan (haha) berättade om våra livshistorier långt in på natten...
Även om jag inte flyttade in hos honom med en gång (om inte andra månaden räknas som med en gång haha) så ville han berätta om vad han råkat ut för med en gång.
Att han hade en son visste jag med en gång. När han presenterade sig på den tiden lät det typ "My name is Elie and I love my little king". Men han ville berätta om allt han då gick igenom som lett till att han idag sitter oskyldigt fängslad.
En dag när jag kom hem från skolan satt han på sängen med en bukett blommor.
Sen sa han "I will tell you a story about my life".
Han hade lagt alla tiotal permar fullproppade med papper från rättegångar, sjuka familjerättsbestämmelser m.m. på sängen för att berätta om allt. Och i timmar satt vi och gick igenom allting. Mycket tårar och ilska fanns i våra meningar. Men mellan oss framförallt vänskap och kärlek.
Efter ett tag fick även min familj komma dit en eftermiddag och lyssna på allt och läsa papper. På den tiden visste man inte så mycket.
Han ville berätta om allt med en gång ifall det var så att jag ville lämna honom efter jag hört färdigt. Även om det inte är lätt för nya människor att ta in en så lång, komplicerad och sorgsen historia och verkligen förstå vad han utsatts för så har jag sen den dagen aldrig tvivlat en sekund på honom. Med tiden fick jag ju även lära mig och se med egna ögon hur saker och ting går till omkring det här och även själv utsättas för konsekvenserna av deras handlingar. Med tiden har inte bara jag, utan även min familj och hela min släkt fått ta del av alla detaljer och lida. Först var det "bara" en historia för många, men sen insåg man allvaret i det hela och att det verkligen är fel. Men jag har aldrig tvivlat på honom...
Jag kan inte ens föreställa mig hur det måste ha känts för Elie och hur det fortfarande känns att vara i ett främmande land och utsättas för allt det här. Han hade ingen. Han hade inga vänner, ingen flickvän. Hans familj bodde/bor långt bort. Och den situationen blev utnyttjad. Han var ensam.
Tills den dagen han fann mig.
Han säger nästan varje dag att han är så tacksam för att vi hittade varandra och för att jag alltid funnits vid hans sida och att han nog inte ens hade varit i livet idag om det inte var för mig...
Dag 54 - Hemma igen efter mötet med Elie ♥
Jag och Mani kom hem för ungefär en timme sen. Idag har vi fått träffa Elie igen!
Åh de 60 minuterna gick väldigt fort... Emanuel skrattade högt när Elie lekte med honom. Jag satt i Elies knä på golvet på en filt och skrattade åt Emanuels nya färdigheter. Elie håller handen jämte Mani hela tiden för han tror han ska trilla när han sitter. För honom har Emanuel precis lärt sig sitta men för mig har han ju rean suttit i många veckor...
Men jag är i alla fall glad för att vi får ses så Elie inte missar Emanuels framsteg helt!
Handläggaren och de som bevakar mötet sa att allt ser så himla bra ut och de ska kolla med cheferna om vi verkligen behöver ha bevakning. Innan mötet sa de att om allt ser bra ut idag så ska de försöka göra så vi kan få komma som vanliga besökare och att Elie kan få komma hem till vår lägenhet på permissionerna. Och efter mötet sa han att "allt ser väldigt bra ut". Men jag vet att de har massa regler att följa så jag förbereder mig för det värsta så slipper jag bli besviken. Det har vi blivit alldeles för många gånger ändå.
Handläggaren sa att Elie har väldigt bra intryck och känsla för Emanuel och människor. Emanuel är trygg hos Elie. Det syns lika tydligt som det är sant och det gjorde mig glad att han sa så.
Emanuel sov hela bilresan dit och nästan hela hem. Han har inte sagt ett ljud, bara suttit och småpratat lite för sig själv. Tror han var glad att få träffa sin pappa♥ Jag saknar redan Elie såklart. Men tiden går fort. Snart har det redan gått 2 månader och i April är han tillbaka!
Här är lite bilder på mig och lilleman idag:
Hihi min bästa facebook check-in ♥
Åh de 60 minuterna gick väldigt fort... Emanuel skrattade högt när Elie lekte med honom. Jag satt i Elies knä på golvet på en filt och skrattade åt Emanuels nya färdigheter. Elie håller handen jämte Mani hela tiden för han tror han ska trilla när han sitter. För honom har Emanuel precis lärt sig sitta men för mig har han ju rean suttit i många veckor...
Men jag är i alla fall glad för att vi får ses så Elie inte missar Emanuels framsteg helt!
Handläggaren och de som bevakar mötet sa att allt ser så himla bra ut och de ska kolla med cheferna om vi verkligen behöver ha bevakning. Innan mötet sa de att om allt ser bra ut idag så ska de försöka göra så vi kan få komma som vanliga besökare och att Elie kan få komma hem till vår lägenhet på permissionerna. Och efter mötet sa han att "allt ser väldigt bra ut". Men jag vet att de har massa regler att följa så jag förbereder mig för det värsta så slipper jag bli besviken. Det har vi blivit alldeles för många gånger ändå.
Handläggaren sa att Elie har väldigt bra intryck och känsla för Emanuel och människor. Emanuel är trygg hos Elie. Det syns lika tydligt som det är sant och det gjorde mig glad att han sa så.
Emanuel sov hela bilresan dit och nästan hela hem. Han har inte sagt ett ljud, bara suttit och småpratat lite för sig själv. Tror han var glad att få träffa sin pappa♥ Jag saknar redan Elie såklart. Men tiden går fort. Snart har det redan gått 2 månader och i April är han tillbaka!
Här är lite bilder på mig och lilleman idag:
Hihi min bästa facebook check-in ♥
Imorgon ses vi igen♥
Imorgon klockan 10.30 ska jag och Mani vara på Kolmårdens anstalt i Norrköping för att träffa vår älskade Elie! Åh vad jag längtar nu... Håller på att packa och förbereda kläder vi ska ha på oss m.m. så allt är färdigt imorgonbitti för vi lär gå upp tidigt. Har tankat och fyllt på med spolarvätska och förberett mig på ca 60 mils körande totalt. Men det är det ju såklart såå värt!
De ska även försöka se till så att vi inte behöver ha fler bevakade möten på endast 1 timme efter imorgon om allt går bra. Vilket det kommer göra... Så vi hoppas hoppas!
Snart ska jag hoppa in i duschen, göra en ansiktsbehandling, ha i hårinpackning och fixa naglarna. Emanuel är en väldigt snäll bebis så han brukar tycka om att titta på. Han somnar ju inte fören runt 23.00 den lille uppesittaren...
♥
Ha en fin söndagskväll allihop!
De ska även försöka se till så att vi inte behöver ha fler bevakade möten på endast 1 timme efter imorgon om allt går bra. Vilket det kommer göra... Så vi hoppas hoppas!
Snart ska jag hoppa in i duschen, göra en ansiktsbehandling, ha i hårinpackning och fixa naglarna. Emanuel är en väldigt snäll bebis så han brukar tycka om att titta på. Han somnar ju inte fören runt 23.00 den lille uppesittaren...
♥
Ha en fin söndagskväll allihop!
Joggingrunda och punka på kundvagnen?
God kväll!
Idag har jag och Mani varit hemma hos mina föräldrar. Eftersom jag har världens underbaraste mamma så hade hon redan tvättat hela mitt tvättberg åt mig så det var redan färdigt.
Jag klädde på mig, satte in hörlurarna med musik och gav mig ut för att springa 45 min. Det var länge sen! Började med att gå första kilometern för att värma upp lite annars hade jag väl svimmat. Men jag blev lite smått chockad när jag kunde springa 3 km utan att stanna eller dö för en paus. Att jag var halvt levande när jag kom hem är en annan historia...
Med musik blir allt mycket roligare. Hade aldrig pallat gå mina 1,5-1,8 mils promenader eller jogga utan musik.
Nu kom vi precis hem för en stund sen. Jag och Mani stannade till vid Maxi för att köpa godis till Elie. Jag vet att han älskar Coca cola ferarris.
Så jag satte Emanuel i en kundvagn och vi begav oss in. När jag kommer innanför dörren märker jag att kundvagnen för ett jävla liv. Då är det punka på däcket. Vem fan får punka på en kundvagn liksom? Jag såklart. Pallar inte gå ut och byta vagn. Så vi tar oss förbi alla människor likt hinder och ger dem en blick som säger "Vadå? Har ni aldrig sett en kundvagn med punka förut eller?" Vi når fram till godishyllan. Då är just Coca cola ferarrisen slut.
Okey.. Vart är den dolda kameran liksom?
Jag SKA ha Coca cola ferarris till Elie. Så imorgon stiger vi upp liiite tidigare bara för att hinna förbi Ica i Norrköping. (Vi ska ju åka och träffa Elie imorgon för er som missat det♥)
Idag har jag och Mani varit hemma hos mina föräldrar. Eftersom jag har världens underbaraste mamma så hade hon redan tvättat hela mitt tvättberg åt mig så det var redan färdigt.
Jag klädde på mig, satte in hörlurarna med musik och gav mig ut för att springa 45 min. Det var länge sen! Började med att gå första kilometern för att värma upp lite annars hade jag väl svimmat. Men jag blev lite smått chockad när jag kunde springa 3 km utan att stanna eller dö för en paus. Att jag var halvt levande när jag kom hem är en annan historia...
Med musik blir allt mycket roligare. Hade aldrig pallat gå mina 1,5-1,8 mils promenader eller jogga utan musik.
Nu kom vi precis hem för en stund sen. Jag och Mani stannade till vid Maxi för att köpa godis till Elie. Jag vet att han älskar Coca cola ferarris.
Så jag satte Emanuel i en kundvagn och vi begav oss in. När jag kommer innanför dörren märker jag att kundvagnen för ett jävla liv. Då är det punka på däcket. Vem fan får punka på en kundvagn liksom? Jag såklart. Pallar inte gå ut och byta vagn. Så vi tar oss förbi alla människor likt hinder och ger dem en blick som säger "Vadå? Har ni aldrig sett en kundvagn med punka förut eller?" Vi når fram till godishyllan. Då är just Coca cola ferarrisen slut.
Okey.. Vart är den dolda kameran liksom?
Jag SKA ha Coca cola ferarris till Elie. Så imorgon stiger vi upp liiite tidigare bara för att hinna förbi Ica i Norrköping. (Vi ska ju åka och träffa Elie imorgon för er som missat det♥)
Vad äter jag till frukost?
Wiho nu har 5 cm försvunnit kring låren. Jag kan t.o.m se mina magmuskler som var där en gång i tiden och som tydligen inte helt tagit farväl än utan bara funnits där under ett lager fett och kanske en stor gravidmage? Haha.
Några har frågat om jag inte kan berätta vad jag äter om dagarna. Så vi kan väl ta en sak i taget och börja med frukosten!
Frukost:
Några har frågat om jag inte kan berätta vad jag äter om dagarna. Så vi kan väl ta en sak i taget och börja med frukosten!
Frukost:
Jag äter två kokta ägg & en skål filmjölk med massa kanel på. Plus ett stort glas vatten, ibland ett glas mjölk men äter jag fil så tar jag bort mjölken.
Ägg innehåller nästan allt man behöver i vitaminväg m.m. samt inga kolhydrater. Perfekt.
Kanel är en superkrydda. Den innehåller massvis av antioxidanter. Den hjälper till med ämnesomsättningen och sänker blodsockret en aning.
Nu ska jag och Mani klä på oss och köra hem till mina föräldrar. Har tagit över deras tvättmaskin hrmm... Sen tänkte jag passa på att hoppa i träningskläder och ta mig ut och springa medan jag ändå har barnvakt!
Ägg innehåller nästan allt man behöver i vitaminväg m.m. samt inga kolhydrater. Perfekt.
Kanel är en superkrydda. Den innehåller massvis av antioxidanter. Den hjälper till med ämnesomsättningen och sänker blodsockret en aning.
Nu ska jag och Mani klä på oss och köra hem till mina föräldrar. Har tagit över deras tvättmaskin hrmm... Sen tänkte jag passa på att hoppa i träningskläder och ta mig ut och springa medan jag ändå har barnvakt!
Allt han gjorde användes emot honom...
När jag kikade igenom alla tusen bilder vi har på vår externa hårddisk här hemma hittade jag den här bilden från när Elie träffade Achilles via familjerätten.
Flera dagar innan mötet pratade han om Achilles och kvällen innan mötet stod han länge i köket och ordnade med mat till honom. Han tog fram massa små burkar och fyllde med saker Achilles tyckte om och nya saker han än inte hade provat.
Han lagade middag till honom utan kryddor, tog med vanlig burkmat OM han inte skulle gilla hans hemmalagade, efterrätter och små bitar av saker han gillade som russin och små gurkbitar att tugga på. Sen la han ner allt i sin ryggsäck och cyklade iväg för att få träffa honom i ett par timmar.
Jag tyckte han var så fantastisk och omtänksam att jag bara stod och tittade på honom och när han var färdig sa jag alltid "Det är bättre att du lagar för mycket mat än för lite älskling hehe". För han tyckte det var så roligt att ta hand om sin lille pojke, ge honom sånt han gillar och göra honom glad, så han hade med sig mat för en hel armé.
Jag tog t.o.m kort på "mat-berget" en dag innan han åkte för jag tyckte han var så söt:
En bild jag tog 2010 en morgon när Elie skulle träffa Achilles och hade med sig mat.
Men sen fick han reda på beslutet att han inte fick ge Achilles mat längre... För Achilles skulle minsann äta hemma. Så Elie var tvungen att sluta fixa med all god mat och fortsätta mötena utan att ha med sig nåt.
Inte visste vi då att det var ett trick som användes mot honom i rättegången då han anklagades för att inte bry sig om att köpa mat till sitt eget barn...
FY FAN vad förbannad jag blir. Gud vet att han var en underbar pappa till Achilles och han gjorde inget fel. Jag har aldrig sett någon kämpa så för sin pojke. Han flyttade ända från Stokholm till Kalmar för att bo nära sitt barn när de flyttade ifrån honom. Och allt han gjorde användes emot honom. Det spelade ingen roll om han gjorde allt rätt, det sågs till att det blev fel i slutändan på ett sätt eller annat...
Jag vill inte lägga energi på att bevisa saker och ting såhär. Men ibland kan jag bara inte låta bli. Det är så sorgligt och så jävla fel det bara kan bli... Det är inte mänskligt att bli behandlad så som han blev behandlad. Jag kan bara säga att jag är stolt och så himla glad över att jag har Elie som sambo och att han är pappan till vårt barn.
Flera dagar innan mötet pratade han om Achilles och kvällen innan mötet stod han länge i köket och ordnade med mat till honom. Han tog fram massa små burkar och fyllde med saker Achilles tyckte om och nya saker han än inte hade provat.
Han lagade middag till honom utan kryddor, tog med vanlig burkmat OM han inte skulle gilla hans hemmalagade, efterrätter och små bitar av saker han gillade som russin och små gurkbitar att tugga på. Sen la han ner allt i sin ryggsäck och cyklade iväg för att få träffa honom i ett par timmar.
Jag tyckte han var så fantastisk och omtänksam att jag bara stod och tittade på honom och när han var färdig sa jag alltid "Det är bättre att du lagar för mycket mat än för lite älskling hehe". För han tyckte det var så roligt att ta hand om sin lille pojke, ge honom sånt han gillar och göra honom glad, så han hade med sig mat för en hel armé.
Jag tog t.o.m kort på "mat-berget" en dag innan han åkte för jag tyckte han var så söt:
En bild jag tog 2010 en morgon när Elie skulle träffa Achilles och hade med sig mat.
Men sen fick han reda på beslutet att han inte fick ge Achilles mat längre... För Achilles skulle minsann äta hemma. Så Elie var tvungen att sluta fixa med all god mat och fortsätta mötena utan att ha med sig nåt.
Inte visste vi då att det var ett trick som användes mot honom i rättegången då han anklagades för att inte bry sig om att köpa mat till sitt eget barn...
FY FAN vad förbannad jag blir. Gud vet att han var en underbar pappa till Achilles och han gjorde inget fel. Jag har aldrig sett någon kämpa så för sin pojke. Han flyttade ända från Stokholm till Kalmar för att bo nära sitt barn när de flyttade ifrån honom. Och allt han gjorde användes emot honom. Det spelade ingen roll om han gjorde allt rätt, det sågs till att det blev fel i slutändan på ett sätt eller annat...
Jag vill inte lägga energi på att bevisa saker och ting såhär. Men ibland kan jag bara inte låta bli. Det är så sorgligt och så jävla fel det bara kan bli... Det är inte mänskligt att bli behandlad så som han blev behandlad. Jag kan bara säga att jag är stolt och så himla glad över att jag har Elie som sambo och att han är pappan till vårt barn.
Stå själv
I några veckor har Emanuel kunnat ställa upp själv mot saker nu. Men nu tror han att han är tillräckligt stor för att stå utan stöd. Efter 1,5 sekunder faller han ju såklart ihop på rumpan. Men envis som han är så ska det göras om och om igen... Jag vet inte hur många gånger om dagen han slår sig. Lille gubben. Jag kan ju inte vara där varje gång och ta emot honom eftersom han ställer sig upp heeela tiden mot allt! Får väl köpa en sån där lite hjälm? Haha.
Han står mest upp och leker nu. Jag lägger leksaker på soffan så får han stå där och leka haha.
Han är såå himla mammig. Står jag och diskar så ska stå upp mot mina ben. Han kryper efter mig vart jag än går hehe, så söt.
"Kolla mamma, jag kan ställa mig mot väggen med bara en hand"
Han står mest upp och leker nu. Jag lägger leksaker på soffan så får han stå där och leka haha.
Han är såå himla mammig. Står jag och diskar så ska stå upp mot mina ben. Han kryper efter mig vart jag än går hehe, så söt.
"Kolla mamma, jag kan ställa mig mot väggen med bara en hand"
Glömde en sak om brödet...
Degen ska man bre ut på en plåt med bakplåtspapper. Inte för tunn och inte för tjock. Den blir liksom en platt massa som man sen skär i fyrkanter!
På Gotland
Jag hittade lite bilder från när vi var på Gotland förra sommaren.
HAHA. Jag dör ju lite...
Puddingen på stranden
HAHA. Jag dör ju lite...
Puddingen på stranden
Lite ryggmassage till min kära
Raukar
Raukar
♥
Recept på ett supergott och nästintill kolhydratfritt bröd!
Idag har jag och Mani gått hela långa vägen till mina föräldrar igen! 1,5 mils promenad tredje gången gillt! Kände mig så jäkla taggad och jag hade inget att göra. Så jag bara gick...
Som ni kanske vet så har jag tappat ner rejält på kolhydrater, äter bara nyttigt och dricker bara vatten (mjölk till frukost). En hälsosam kost helt enkelt. Kolhydraterna ska jag börja med igen så småning om. Men min syster och hennes pojkvän har ett jätte bra och supergott recept på ett näst intill kolhydratfritt bröd som jag tänkte dela med mig av här.
Som ni kanske vet så har jag tappat ner rejält på kolhydrater, äter bara nyttigt och dricker bara vatten (mjölk till frukost). En hälsosam kost helt enkelt. Kolhydraterna ska jag börja med igen så småning om. Men min syster och hennes pojkvän har ett jätte bra och supergott recept på ett näst intill kolhydratfritt bröd som jag tänkte dela med mig av här.
- 6 st ägg
- 500 g keso (naturell)
- 2 dl skalade sesamfrön
- 1 dl linfrön
- 1 dl solrosfrön
- 2 msk fiberhusk
- 2 tsk bakpulver
Blanda ihop de torra ingredienserna i en skål, blanda ägg och keso i en annan. Häll över de torra i ägg-keso-röran och blanda ihop.
Bred ut på en plåt med bakplåtspapper.
Grädda i mitten av ugnen på 250 grader i ca 10-15 min!
Jag hällde på liiite flingsalt på och det är bara så gott! Man kanske kan krydda med nåt annat man gillar?
Bred ut på en plåt med bakplåtspapper.
Grädda i mitten av ugnen på 250 grader i ca 10-15 min!
Jag hällde på liiite flingsalt på och det är bara så gott! Man kanske kan krydda med nåt annat man gillar?
Nyårsafton
Slänger upp lite bilder från nyårsafton. Vi var ju hemma hos mina föräldrar med huset fullt av folk! Emanuel var så söt i sina hängseljeans, väst och fluga...
God natt!
Hej allihop. Idag blev det inte mycket bloggande. Har varit ute och gått massa hela dagen och på kvällen var jag och Mani hemma hos syrran där resten av hela familjen väntade. Vi käkade tacos och kollade på Sagan om ringen.
Idag har jag gått ca 13 km. Så himla skönt! Emanuel somnade för 30 minuter sen, så himla sent. Och jag har precis duschat. Ska gå och lägga mig nu jag med. Lovar att blogga mer imorgon istället!
God natt, sov gott! :)
Idag har jag gått ca 13 km. Så himla skönt! Emanuel somnade för 30 minuter sen, så himla sent. Och jag har precis duschat. Ska gå och lägga mig nu jag med. Lovar att blogga mer imorgon istället!
God natt, sov gott! :)
A bump in the road
Ibland tror jag saker går fel och faller isär för att sedan hitta en mening, pusslas ihop och gå rätt.
Hade inte detta hänt så hade vi inte haft varandra. Vad som än är värt priset är värt att kämpa för...
Jag har aldrig skrattat så mycket med någon som jag skrattar med Elie. Vi har mer än bara ett förhållande. Och hans meningar får mig att skratta tills jag ligger på golvet.
Elie: "Fifan. Jag har jobbat as hårt idag och det är 30 grader i skuggan! Jag är kukhet!"
Jag: "Kukhet? Är du säker på det? Hahah"
Hade inte detta hänt så hade vi inte haft varandra. Vad som än är värt priset är värt att kämpa för...
Jag har aldrig skrattat så mycket med någon som jag skrattar med Elie. Vi har mer än bara ett förhållande. Och hans meningar får mig att skratta tills jag ligger på golvet.
Elie: "Fifan. Jag har jobbat as hårt idag och det är 30 grader i skuggan! Jag är kukhet!"
Jag: "Kukhet? Är du säker på det? Hahah"
Elie: "Ho ho ho det är julgubben, finns det några snälla barn?"
Jag: "Det heter jultomten. You will scare the kids honey..."
Elie: "Jag köpte din favoritblomma baby. Glada Pernilla!"
Jag: "Åh Lyckliga Lotta, vad fin!"
Jag: "Can I have a kiss?"
Elie: "Yeah. Just stand in line."
Jag: "What line?"
Elie: "Do you think you're the only one that want to kiss a guy like me...?"
Jag: "Okej, vad är den bestämda plural formen av "make"?"
Elie: "Hmm.. En make, flera mackor. Mackorna?
Jag: Elie måste du duscha så varmt att hela lägenheten immar igen?
Elie: Baby... I'm getting a sun-tan.
Jag "Seriously?"
Kärleken är stark. Det spelar ingen roll hur höga murar de här människorna försökt bygga mellan oss. Vi behöver bara blåsa på dem så faller de...
"If a bird can sing with a broken wing
You'll learn to bend when the wind blows
The leaves may fall, but the trees stay tall
This is a bump in the road"
(Erik Hassle - Bump in the road)
Jag: "Det heter jultomten. You will scare the kids honey..."
Elie: "Jag köpte din favoritblomma baby. Glada Pernilla!"
Jag: "Åh Lyckliga Lotta, vad fin!"
Jag: "Can I have a kiss?"
Elie: "Yeah. Just stand in line."
Jag: "What line?"
Elie: "Do you think you're the only one that want to kiss a guy like me...?"
Jag: "Okej, vad är den bestämda plural formen av "make"?"
Elie: "Hmm.. En make, flera mackor. Mackorna?
Jag: Elie måste du duscha så varmt att hela lägenheten immar igen?
Elie: Baby... I'm getting a sun-tan.
Jag "Seriously?"
Kärleken är stark. Det spelar ingen roll hur höga murar de här människorna försökt bygga mellan oss. Vi behöver bara blåsa på dem så faller de...
"If a bird can sing with a broken wing
You'll learn to bend when the wind blows
The leaves may fall, but the trees stay tall
This is a bump in the road"
(Erik Hassle - Bump in the road)
Dag 49 - Äntligen får han börja svenska kursen!
Redan innan Elie inställde sig på anstalten ringde han och såg till så att han fick börja läsa svenska med en gång, vilket de lovade att han fick. Men inte fören NU har han fått datum om att han får börja.
Bättre sent än aldrig dock. Nästa vecka ska han börja läsa svenska på gymnasienivå A (anpassat för invandrare) och han hinner färdigt innan han släpps! Han hinner påbörja B också! Jag är så himla glad för detta. Att kunna bra svenska är så viktigt nu i Sverige. Han kan väldigt bra svenska men grammatiken är inte den bästa och jag förstår verkligen att det inte är lätt. Det är inget lätt språk...
Men nu är det igång i alla fall!
Köpte en bok till Elie igår. "Klättrarens själ". Den handlar om klättring, naturen och psykologi bakom vad det är som driver folk till att klättra i berg m.m. Jag tror Elie kommer tycka om den här boken eftersom han själv ägnat mycket av sin tid åt bergsklättring i Libanon! Ska ta med och ge den till honom när vi träffas på måndag!
Bättre sent än aldrig dock. Nästa vecka ska han börja läsa svenska på gymnasienivå A (anpassat för invandrare) och han hinner färdigt innan han släpps! Han hinner påbörja B också! Jag är så himla glad för detta. Att kunna bra svenska är så viktigt nu i Sverige. Han kan väldigt bra svenska men grammatiken är inte den bästa och jag förstår verkligen att det inte är lätt. Det är inget lätt språk...
Men nu är det igång i alla fall!
Köpte en bok till Elie igår. "Klättrarens själ". Den handlar om klättring, naturen och psykologi bakom vad det är som driver folk till att klättra i berg m.m. Jag tror Elie kommer tycka om den här boken eftersom han själv ägnat mycket av sin tid åt bergsklättring i Libanon! Ska ta med och ge den till honom när vi träffas på måndag!
Karma
Att tro på karma är lättande för mig. Jag tror på att människan kan styra sina handlingar och välja hur hon vill behandla andra människor. När en människa sårar andra djupt med sina egna tankar, känslor och sin egen vilja så går det ut över och sårar många av de anhöriga också. Jag tror på att naturen på något sätt ser till att onda människor får stå för konsekvenserna. De kommer inte undan.
Jag och Elie skulle göra mycket för att få fram sanningen. Men vad spelar det för roll om vi visar domare sanningen i en rättegång? De flesta vet ju redan sanningen. Och det var detta vi ville ha framfört. Sen sköter naturen resten...
Jag hittade det här halsbandet på kyssjohanna.se och jag tänker beställa ett till mig och ett till Elie. Dock får det vänta lite tills vi har mer pengar till det för de kostade ju lite.
Då kan vi alltid bära med oss detta. För trots allt har allt gjort oss starka! Och det betyder mycket för oss.
kyssjohanna.se
kyssjohanna.se
Jag och Elie skulle göra mycket för att få fram sanningen. Men vad spelar det för roll om vi visar domare sanningen i en rättegång? De flesta vet ju redan sanningen. Och det var detta vi ville ha framfört. Sen sköter naturen resten...
Jag hittade det här halsbandet på kyssjohanna.se och jag tänker beställa ett till mig och ett till Elie. Dock får det vänta lite tills vi har mer pengar till det för de kostade ju lite.
Då kan vi alltid bära med oss detta. För trots allt har allt gjort oss starka! Och det betyder mycket för oss.
kyssjohanna.se
kyssjohanna.se
Har hittat massa bilder på mig och Elie ♥
Nu har jag precis suttit och letat igenom hela min iPhone, hela datorn och hela den externa hårddisken efter bilder där Elie är med. Jag sitter varje dag och kollar igenom bilder på datorn på oss. Och de flesta har jag redan lagt upp här. Eftersom jag inte har några nya bilder så vill jag ju inte lägga upp samma hela tiden här. Hittade massor av fina bilder. Så nu har jag mycket att visa! Men sparar dem till fler inlägg. Kan ju inte ta kort när jag besöker honom på anstalten för det är förbjudet.
Men på permissionerna... DÅ jäklar ska det fotas hit och dit!
Får lägga upp bilder imorgon. För nu är jag trött! Godnatt!
Men på permissionerna... DÅ jäklar ska det fotas hit och dit!
Får lägga upp bilder imorgon. För nu är jag trött! Godnatt!
Mani och Alva kollar in djuren på Skällby!
Idag träffade jag och Mani Hanna och hennes dotter Alva!
Vi gick en lång promenad ut till skällby där det finns massa roliga djur att kolla på! Emanuel gillade hönsen och tupparna! Efter det fick de små gunga lite. Emanuel älskar att gunga, han skrattar massor! Sen gick vi till Maxi och handlade lite innan var och en åkte hem. Jag och Mani gick en runda och sen hem.
Sammanlagt gick jag ca 12 km idag. De här långpromenaderna gör susen!
"Vad är det där för lustigkurrar?" Haha...
Wiho!
Vi gick en lång promenad ut till skällby där det finns massa roliga djur att kolla på! Emanuel gillade hönsen och tupparna! Efter det fick de små gunga lite. Emanuel älskar att gunga, han skrattar massor! Sen gick vi till Maxi och handlade lite innan var och en åkte hem. Jag och Mani gick en runda och sen hem.
Sammanlagt gick jag ca 12 km idag. De här långpromenaderna gör susen!
"Vad är det där för lustigkurrar?" Haha...
Wiho!
Genom ren kärlek kom han till världen...
Emanuel Elias ♥
Dag 48 - Nästa vecka får vi träffas igen! ♥
Jaaa!
Nästa vecka på måndag den 9 januari klockan 10.30 ska jag och Mani åka upp till Kolmården och träffa Elie! Åh vad jag längtar nu... ♥
Som vanligt är det bara 60 minuter under bevakning. Men jag ljuger och överdriver inte när jag säger att jag skulle GÅ dit med Emanuel i vagnen bara för att få se honom i 5 minuter om jag var tvungen. Så en timme gör oss lyckliga i många dagar, lagom till nästa besök!
Hans handläggare sa dock att han skulle prata med sin chef och se om det verkligen behövs fler sånna här möten eller om vi inte kan få träffas som vanliga besökare nästa gång. Vi får se vad de säger. Om vi får komma dit som vanliga besökare får vi komma in på anstalten och se Elies rum och vara där inne. Då är besökstiden mellan 09.00-16.00. Vi kan även sova över där en helg i ett eget rum. Det hade ju varit helt jävla underbart rent ut sagt.
Men än så länge nöjer vi oss med 60 minuter!
Elie kommer bli så glad! Jag och Mani med. Jag saknar Elie så mycket nu att det gör ont. Vill bara att han ska vara här hemma, skämta och driva mig till vansinne i skrattanfall som han gör flera gånger om dagen annars. Det är så tomt utan honom...
♥
Tack förresten för alla kommentar till nedanstående inlägg. Ni är underbara!
Nästa vecka på måndag den 9 januari klockan 10.30 ska jag och Mani åka upp till Kolmården och träffa Elie! Åh vad jag längtar nu... ♥
Som vanligt är det bara 60 minuter under bevakning. Men jag ljuger och överdriver inte när jag säger att jag skulle GÅ dit med Emanuel i vagnen bara för att få se honom i 5 minuter om jag var tvungen. Så en timme gör oss lyckliga i många dagar, lagom till nästa besök!
Hans handläggare sa dock att han skulle prata med sin chef och se om det verkligen behövs fler sånna här möten eller om vi inte kan få träffas som vanliga besökare nästa gång. Vi får se vad de säger. Om vi får komma dit som vanliga besökare får vi komma in på anstalten och se Elies rum och vara där inne. Då är besökstiden mellan 09.00-16.00. Vi kan även sova över där en helg i ett eget rum. Det hade ju varit helt jävla underbart rent ut sagt.
Men än så länge nöjer vi oss med 60 minuter!
Elie kommer bli så glad! Jag och Mani med. Jag saknar Elie så mycket nu att det gör ont. Vill bara att han ska vara här hemma, skämta och driva mig till vansinne i skrattanfall som han gör flera gånger om dagen annars. Det är så tomt utan honom...
♥
Tack förresten för alla kommentar till nedanstående inlägg. Ni är underbara!
Ibland funderar vi på att skaffa landets bästa advokat
Jag gick och gick och gick. Solen började gå ner och tankarna stirrade runt i mitt huvud.
Tillslut kom jag på mig själv att gå så fort att jag nästan halvsprang och fick astma. Och jag hade ingen uppfattning om tid eller hur länge jag ökat takten så hastigt. Händerna höll så hårt om barnvagnen att det sved i skinnet. Ögonen kisade och blicken var fast koncentrerad på en punkt långt bort. Hjärtat slog. Fort. Munnen var hårt stängd och andetagen tunga. Tänderna gnisslade nästan och hela kroppen var spänd.
Ilskan hade kommit ifatt mig.
Någon gång måste även jag släppa taget. För ilska finns här i min kropp. Även om jag ignorerar den, även om mitt positiva tänkande är starkare... Så kommer ilskan ikapp mig ibland. Så många tankar på en gång.
Ilska över den hjälplösa känslan. Att veta hur saker ligger till men inte kunna göra något.
Ilska över att jag klandrar mig själv över att jag gav upp för lätt. Kunde jag gjort något mer för Elie?
Ilska över att jag slutade jobbet när jag märkte att hon var där och förstörde en anställning och en möjlig istället för att ta tag i saken och berätta som det är!
Ilska över att Elie inte får träffa Achilles. När han är en underbar pappa. När både han och Achilles har rätt att träffas.
Ilska över människorna som har gjort det här.
Tillslut kom jag på mig själv att gå så fort att jag nästan halvsprang och fick astma. Och jag hade ingen uppfattning om tid eller hur länge jag ökat takten så hastigt. Händerna höll så hårt om barnvagnen att det sved i skinnet. Ögonen kisade och blicken var fast koncentrerad på en punkt långt bort. Hjärtat slog. Fort. Munnen var hårt stängd och andetagen tunga. Tänderna gnisslade nästan och hela kroppen var spänd.
Ilskan hade kommit ifatt mig.
Någon gång måste även jag släppa taget. För ilska finns här i min kropp. Även om jag ignorerar den, även om mitt positiva tänkande är starkare... Så kommer ilskan ikapp mig ibland. Så många tankar på en gång.
Ilska över den hjälplösa känslan. Att veta hur saker ligger till men inte kunna göra något.
Ilska över att jag klandrar mig själv över att jag gav upp för lätt. Kunde jag gjort något mer för Elie?
Ilska över att jag slutade jobbet när jag märkte att hon var där och förstörde en anställning och en möjlig istället för att ta tag i saken och berätta som det är!
Ilska över att Elie inte får träffa Achilles. När han är en underbar pappa. När både han och Achilles har rätt att träffas.
Ilska över människorna som har gjort det här.
Ilska över att en oskyldig människa sitter i fängelse.
Ilska över att den männskan är Elie. Att allt är så jävla fel.
Ibland funderar jag på att skaffa landets bästa advokat.
För jag är fullständigt övertygad om att informationen som kommer till ytan skulle chocka många. Vi var inte beredda på det här. Vi kunde gjort mer. Vi trodde Elies advokat var bra. Men med mer skinn på näsan förstår vi att hon var för lam...
När vi fick in bevismaterialet som skulle ändrat Elies dom om det bara kom fram i tid enligt åklagare skrev jag och pratade med polischefer i Stockholm. Jag la min själ i de mailen. Men polismydnigheterna kollade inte ens upp detta. Det är inte ens bearbetat!
DET FINNS SÅ MYCKET KVAR ATT ARBETA MED!
Sveriges rättsystem är inte helt åt helvete. Men pappor i Sverige är hjälplösa när de står mot mamman och barnet i en rättegång. Det är kört. Mamman behöver bara blinka med ögonen, gråta och berätta påhittade historier om "våld från sina män"... Sen är det kört för papporna. Mamman får ensam vårdnad. Och det får mig att må så jävla illa att jag bara vill spy. Vilket det även bokstavligen har gjort flera gånger. Hur fan kan man vara så egotrippad och hjärtlös? Att överhuvud taget gör så mot någon. Men mot sitt eget barns pappa?
Just Elies historia är så glasklar. Att anlita Sveriges bästa advokat kostar pengar vi inte har. Även om jag är övertygad om att sanningen skulle kunna komma fram så vågar jag inte riskera att förlora (för då får vi betala advokaten). Men en vacker dag...
Vi orkar inte leva såhär. Vi orkar inte spendera vår tid på de här människorna som självklart inte förtjänar en sekund av vårt liv. Vi vill inte leva med poliser, rättegångar, magsår... Men vissa dagar vill man bara ta tag i skiten och sätta dit dem! Man är ju inte mer än människa...
Nej fy! Just nu är jag så jävla förbannad så ni anar inte. Ska inte människor vara medmänniskor? Ska de inte hjälpa varandra och ta hand om varandra? Vad fan är det för människor som lever för att förstöra? Självklart är långt ifrån många friska i sådana här fall. Men jag tror ändå man har tillräckligt med hjärnceller för att förstå att såhär gör man inte. Man har ett pumpande hjärta. Man är levande. Precis som alla andra.
Vi är alla människor. Men vi är långt ifrån lika ändå.
Tack gode gud för att man kan välja hur man vill vara. Jag och Elie har valt att ta hand om andra människor. Vi går och lägger oss på kvällen med ett leende på läpparna när vi vet att vi gjort något bra för någon annan. Inte för att vi lyckats separera ett barn från sin pappa...
Jag har haft ett tag på mig att vänja mig vid den här situationen jag och Elie hamnat i. Men jag blir fortfarande lika chockad varje gång jag djupt kommer in i dessa tankar. Jag förstår inte? Varför? Hur kan man stå ut med sig själv? Hur kan man kliva upp varje morgon och äta frukost? Hur kan man gå och lägga sig på kvällen och somna?
Jag älskar dig Elie. När vi var små fick vi höra att "livet är inte rättvist". Vi kanske inte förstod just då. Att orättvisa faktiskt existerar och att det kunde ta så hårt på en. Men vi visste inte heller att man klarar sig igenom det och att orättvisa gör en stark. Det lär oss att uppskatta varandra och alla fina människor som faktiskt finns runtomkring oss varje dag.
Ilska över att den männskan är Elie. Att allt är så jävla fel.
Ibland funderar jag på att skaffa landets bästa advokat.
För jag är fullständigt övertygad om att informationen som kommer till ytan skulle chocka många. Vi var inte beredda på det här. Vi kunde gjort mer. Vi trodde Elies advokat var bra. Men med mer skinn på näsan förstår vi att hon var för lam...
När vi fick in bevismaterialet som skulle ändrat Elies dom om det bara kom fram i tid enligt åklagare skrev jag och pratade med polischefer i Stockholm. Jag la min själ i de mailen. Men polismydnigheterna kollade inte ens upp detta. Det är inte ens bearbetat!
DET FINNS SÅ MYCKET KVAR ATT ARBETA MED!
Sveriges rättsystem är inte helt åt helvete. Men pappor i Sverige är hjälplösa när de står mot mamman och barnet i en rättegång. Det är kört. Mamman behöver bara blinka med ögonen, gråta och berätta påhittade historier om "våld från sina män"... Sen är det kört för papporna. Mamman får ensam vårdnad. Och det får mig att må så jävla illa att jag bara vill spy. Vilket det även bokstavligen har gjort flera gånger. Hur fan kan man vara så egotrippad och hjärtlös? Att överhuvud taget gör så mot någon. Men mot sitt eget barns pappa?
Just Elies historia är så glasklar. Att anlita Sveriges bästa advokat kostar pengar vi inte har. Även om jag är övertygad om att sanningen skulle kunna komma fram så vågar jag inte riskera att förlora (för då får vi betala advokaten). Men en vacker dag...
Vi orkar inte leva såhär. Vi orkar inte spendera vår tid på de här människorna som självklart inte förtjänar en sekund av vårt liv. Vi vill inte leva med poliser, rättegångar, magsår... Men vissa dagar vill man bara ta tag i skiten och sätta dit dem! Man är ju inte mer än människa...
Nej fy! Just nu är jag så jävla förbannad så ni anar inte. Ska inte människor vara medmänniskor? Ska de inte hjälpa varandra och ta hand om varandra? Vad fan är det för människor som lever för att förstöra? Självklart är långt ifrån många friska i sådana här fall. Men jag tror ändå man har tillräckligt med hjärnceller för att förstå att såhär gör man inte. Man har ett pumpande hjärta. Man är levande. Precis som alla andra.
Vi är alla människor. Men vi är långt ifrån lika ändå.
Tack gode gud för att man kan välja hur man vill vara. Jag och Elie har valt att ta hand om andra människor. Vi går och lägger oss på kvällen med ett leende på läpparna när vi vet att vi gjort något bra för någon annan. Inte för att vi lyckats separera ett barn från sin pappa...
Jag har haft ett tag på mig att vänja mig vid den här situationen jag och Elie hamnat i. Men jag blir fortfarande lika chockad varje gång jag djupt kommer in i dessa tankar. Jag förstår inte? Varför? Hur kan man stå ut med sig själv? Hur kan man kliva upp varje morgon och äta frukost? Hur kan man gå och lägga sig på kvällen och somna?
Jag älskar dig Elie. När vi var små fick vi höra att "livet är inte rättvist". Vi kanske inte förstod just då. Att orättvisa faktiskt existerar och att det kunde ta så hårt på en. Men vi visste inte heller att man klarar sig igenom det och att orättvisa gör en stark. Det lär oss att uppskatta varandra och alla fina människor som faktiskt finns runtomkring oss varje dag.
1,8 mils långpromenad idag! ZzZzzz...
God kväll kära läsare.
I eftermiddags gav jag och Mani oss ut på en långpromenad igen! Vi gick från vår lägenhet till min mammas jobb, till hamnen i stan, runt stan och hela lååånga vägen hem till mina föräldrars hus... Sammanlagt 18 km. Jag har redan träningsvärk i låren haha.
Sist jag gick den här lång promenaden sprack skinnet i vänstra hälen. Jag har inga hälsprickor men jag tog väl för många steg helt enkelt. Så den här gången packade jag in fötterna i en super bra kräm. När den sjunkit in dränkte jag in dem i olivolja och la plastpåsar runt om, sen över med två par strumpor. Efter ca 5 km stannade jag och tog bort plastpåsarna och fortsatt gå. Och fötterna klarade sig finfint!
Som vanligt när jag är ute och går såhär långt kommer massa känslor fram. Så ikväll lär det väl bli ett inlägg eller två för att lätta på hjärtat lite...
Har precis duschat av mig och tvättat ansiktet. Just nu sitter både jag och Mani i pyjamas här hemma och myser! Mani sov hela långa vägen medan mamma kämpade på idag. En riktig liten latmask!
Som vanligt när jag är ute och går såhär långt kommer massa känslor fram. Så ikväll lär det väl bli ett inlägg eller två för att lätta på hjärtat lite...
Har precis duschat av mig och tvättat ansiktet. Just nu sitter både jag och Mani i pyjamas här hemma och myser! Mani sov hela långa vägen medan mamma kämpade på idag. En riktig liten latmask!
Emanuel 7 månader
Idag blir vår lilla pojke 7 månader...
Mamma och pappa älskar dig över allt annat Mani ♥
Anna & Mani idag
Imorse sov Emanuel till 11.00! Men han var vaken hela kvällen igår. Han var t.o.m. med vid tolv-slaget! Så jag hann göra lite grejer innan han vaknade även om jag sov rätt länge jag med.
En nyvaken kille
Nu har jag nog vant mig lite vid att vara blond igen. Det ljusbruna var jätte vackert. Men jag har inte råd att hålla efter med färgningar eftersom varje frisörbesök kostar 950 :- Sen känner jag mig mer som Anna i min naturliga färg.
Det blev ingen långpromenad idag. Jag hade ju nästan glömt bort att vi skulle på kalas idag. Så jag får ta det imorgon istället.
Åh jag har några otroligt vackra bilder på Emanuel som jag och Emma tog igår! Måste visa er dem sen:)
En nyvaken kille
Nu har jag nog vant mig lite vid att vara blond igen. Det ljusbruna var jätte vackert. Men jag har inte råd att hålla efter med färgningar eftersom varje frisörbesök kostar 950 :- Sen känner jag mig mer som Anna i min naturliga färg.
Det blev ingen långpromenad idag. Jag hade ju nästan glömt bort att vi skulle på kalas idag. Så jag får ta det imorgon istället.
Åh jag har några otroligt vackra bilder på Emanuel som jag och Emma tog igår! Måste visa er dem sen:)
Dag 46 - Elie är långt borta. Men på många sätt är han alltid här ändå...
Ibland när jag tittar på vår vackra son ser jag Elie i hans ansikte.
Det finns så mycket som påminner mig om Elie och som får mig att känna att han är här. När jag såg den här bilden kunde jag inte hindra tårarna från att trilla ner längs min kind.
Varje gång jag skrattar tänker jag på Elie
När jag ser min son...
Jag kan se Elie i hans ögon ♥
Det finns så mycket som påminner mig om Elie och som får mig att känna att han är här. När jag såg den här bilden kunde jag inte hindra tårarna från att trilla ner längs min kind.
Varje gång jag skrattar tänker jag på Elie
Varje gång jag ska gå och lägga mig tänker jag på Elie
Vare morgon när jag vaknar tänker jag på Elie
När jag lagar mat
När jag är ute i naturen
När jag hör en bra låt med en väl genomtänkt text
När jag är nära familj och vänner
När jag ler mot andra människor
När de ler tillbaka
När pappor är ute och går med sina barn i barnvagnar
När par håller varandra i handen
När jag ser min son...
Jag kan se Elie i hans ögon ♥
Minus 3,4 cm "låromfång" på 10 dagar...
Nu var det ett par veckor sen jag började röra mer på mig och äta bättre.
För några dagar sen mätte jag runt lår, armar, midja m.m för att se om det blivit någon skillnad efter att jag börjat äta bättre och promenera.
Och jag blev så chockad när jag såg att jag tappat 3,4 cm runt låren på 10 dagar! Shit vad fort det går! Bara av att promenera. Visserligen äter jag väldigt strikt. Har bara fuskat med två glas julmust och ett par godisbitar på julafton... Men jag får ju verkligen resultat av det!
Normalt ställer jag mig aldrig på vågen för den kan vara så hima missvisande. Men just nu bygger jag ju inga muskler och det finns inte så mycket av dem kvar eftersom jag inte styrketränat på över ett år nu, snyft. Så just nu väger jag mig faktiskt för första gången i mitt liv.
Magen är verkligen platt. Jag har tagit före och efterbilder på hela kroppen i underkläder som jag tyvärr inte delar med mig på bloggen haha. Och där ser man redan stor skillnad.
Det är ju så jäkla kul när man ser resultat av att leva sundare. Man är mycket piggare, får mer energi och självförtroende!
Kan ha mina byxor som jag hade på mig när jag och Elie träffades i början i storlek 34. Det trodde jag aldrig efter en graviditet och förlossning. Om inte annat mest p.g.a att höfterna blir bredare och det tycker jag är snyggt. Men vet inte om jag märkt av något om det på mig. Jag hade ganska breda höfter sen innan tror jag.
Kläderna jag fick i julklapp fick vi åka in och byta till mindre storlekar liksom...
Jag är inte den som snackar storlekar och vikt. Om ni läser i min tränings-kategori så skriver jag bara om muskler. Men nu efter en graviditet när man gick upp så mycket så tycker jag det är coolt och intressant att man kan komma tillbaka till ursprungsläge och att man mår så himla bra av att röra på sig och äta bra!
Min kropp behövde lite hjälp med de sista gravidkilorna. Inte så konstigt att jag inte gick ner... Jag käkade massa godis och skit och rörde mig inte ett smack. Men jag klandrar inte mig själv. Sista tiden innan Elie skulle åka var inte rolig:(
Nu längtar jag bara tills jag kan börja på gymmet, slänga vågen och köra styrketräning! Wiie
Hur går det för er där hemma med träning då!? :)
Idag ska jag faktiskt genomföra en låååångpromenad igen. Inte riktigt så lång som sist, men nästan!
För några dagar sen mätte jag runt lår, armar, midja m.m för att se om det blivit någon skillnad efter att jag börjat äta bättre och promenera.
Och jag blev så chockad när jag såg att jag tappat 3,4 cm runt låren på 10 dagar! Shit vad fort det går! Bara av att promenera. Visserligen äter jag väldigt strikt. Har bara fuskat med två glas julmust och ett par godisbitar på julafton... Men jag får ju verkligen resultat av det!
Normalt ställer jag mig aldrig på vågen för den kan vara så hima missvisande. Men just nu bygger jag ju inga muskler och det finns inte så mycket av dem kvar eftersom jag inte styrketränat på över ett år nu, snyft. Så just nu väger jag mig faktiskt för första gången i mitt liv.
Magen är verkligen platt. Jag har tagit före och efterbilder på hela kroppen i underkläder som jag tyvärr inte delar med mig på bloggen haha. Och där ser man redan stor skillnad.
Det är ju så jäkla kul när man ser resultat av att leva sundare. Man är mycket piggare, får mer energi och självförtroende!
Kan ha mina byxor som jag hade på mig när jag och Elie träffades i början i storlek 34. Det trodde jag aldrig efter en graviditet och förlossning. Om inte annat mest p.g.a att höfterna blir bredare och det tycker jag är snyggt. Men vet inte om jag märkt av något om det på mig. Jag hade ganska breda höfter sen innan tror jag.
Kläderna jag fick i julklapp fick vi åka in och byta till mindre storlekar liksom...
Jag är inte den som snackar storlekar och vikt. Om ni läser i min tränings-kategori så skriver jag bara om muskler. Men nu efter en graviditet när man gick upp så mycket så tycker jag det är coolt och intressant att man kan komma tillbaka till ursprungsläge och att man mår så himla bra av att röra på sig och äta bra!
Min kropp behövde lite hjälp med de sista gravidkilorna. Inte så konstigt att jag inte gick ner... Jag käkade massa godis och skit och rörde mig inte ett smack. Men jag klandrar inte mig själv. Sista tiden innan Elie skulle åka var inte rolig:(
Nu längtar jag bara tills jag kan börja på gymmet, slänga vågen och köra styrketräning! Wiie
Hur går det för er där hemma med träning då!? :)
Idag ska jag faktiskt genomföra en låååångpromenad igen. Inte riktigt så lång som sist, men nästan!
