Än så länge är det fint väder ute så jag tänkte ta mig in till stan en runda och handla lite. Blev inget letande efter sånna där "nappförvarare" igår för vi hade superbråttom till familjerätten där vi hade tid kl 16.00 som vi nästan glömt bort. Vi skulle ju skriva under faderskapsintyg och papper om vårdnaden över barnet!

Wow, vilken skillnad det är på att vara gift eller "bara sambo". Två personer från familjerätten måste vittna under tiden pappan skriver under faderskapsintyg. Men men, det är så det måste gå till och nu är det gjort, skönt! Vi skrev även under om gemensam vårdnad över lille Emanuel!

Vi fick med oss ett helt litet häfte om vad skillnaden är mellan gift och "bara sambo" så den är det väl bäst att läsa då haha.

Känns så gammeldags med allt detta bara för man inte är gift. När jag hoppade in som vikarie på ett ålderdomshem i vintras var det en gammal gubbe som stannade upp vinglandes med sin rullator och sa: "Är du med barn!" "Jaså där ser man och ingen ring har du på fingret tös, jag säger då det".

Haha

Söndag och super härligt väder. Snart ska vi se syrrans fotbollsmatch och sen tänkte jag sola och ta det lite lugnt hemma hos föräldrarna.

Sen i lördags har jag haft förvärkar med världens mensvärksliknande känsla i mage och svank. Lillen trycker på jätte långt ner och det känns som han ska gräva sig ut, gör skitont. Har absolut inte haft sånna här förvärkar innan. Har även (ursäkta) rikliga vattniga flytningar, trosskydden släpper liksom av det blöta. Har googlat runt lite om vad det kan vara och tydligen kan det antingen bara vara rikliga flytningar som man kan ha i slutet av graviditeten eller så kan det sippra lite fostervatten. Misstänker man det sistnämnda så ska man kontakta förlossningen.

Så jag sitter här och samlar mod inför detta samtal. Tycker inte om att ringa dit, känner mig alltid så dum och ringer för minsta lilla. Men jag måste ju tänka på att det handlar om mitt barn inte mig själv. Dem får väl ta ett och annat extra samtal där inne vad fan, dem får ju lön för den tiden med...



Världens underbaraste väder ute, man blir så glad av solsken och alla syrener som blommar nu. Har inte känt av någon pollenallergi alls i år, så jag går glatt runt och luktar på alla blommor!

Graviditetsvecka 38 idag! En av mina milstolpar under graviditeten. Nu är det inte långt till mål, faktum är att 92% av alla bebisar föds mellan vecka 38-42 så nu kan det ske precis när som helst. Känns lite nervöst, men jag och ELie är mer än redo!

Både jag och mina två systrar är födda i slutet av denna vecka (38). Och läser man om denna graviditetsvecka så står det överallt att det som mest avgör när barnet ska komma är ärftligt, dvs när jag själv och barnets pappa är födda. Vi får se om han tittar ut denna vecka eller om han trivs alltför bra därinne...!?

Bebis: Nu är barnet ca 50 cm lång och väger ungefär 3,2 kg. Barnet förbereder sig nu för att födas. De flesta av alla barn som föds i Sverige kommer ut mellan vecka 37+0 och 41+6. Ungefär sex procent föds före fullgågna 37 graviditetsveckor. Det råder oklarheter om vad som sätter igång förlossningen, men en forskning säger att det är barnet som bestämmer när det vill komma ut. Man anser då att graviditetslängden finns i ditt barns arvsanlag. Det anlaget har alltså bestämts efter vad som är normal graviditetslängd i din och din partners familj. Att barnet vuxit till en viss storlek samt om föregående fosterdel är fixerad eller inte har ingen direkt betydelse för när förlossningen sätts igång, men moderkakans livslängd spelar in.


Magen vecka 38 (37+0)


Mamma: Vissa kvinnor ökar i vikt under hela graviditeten, andra stannar av mot slutet. Båda sätten är helt normalt. Däremot ska du vid plötslig viktökning eller viktnedgång kontakta din barnmorska. Nu kan det vara svårt att hitta kläder som räcker till. Klä dig bekvämt. Bylsiga, luftiga tröjor och byxor är helt rätt. Du har nog att fundera över och behöver inte öka bekymren genom att klä dig obekvämt. En del gravida kan uppleva en ilande känsla när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten. En del kvinnor drabbas av besvär med diarré i slutet av graviditeten. Det beror troligtvis på en ökning av hormonet prostaglandin som har till uppgift att tömma tarmen inför förlossning.

Den allra sista tiden brukar de blivande föräldrarna ägna tid åt att ”boa”. Städa, pyssla, gå igenom lådor och garderober. Samtidigt som detta är ett förberedelsearbete blir det också en bearbetning av det förgångna.

Egna anteckningar: Nu tänker man knappt på nåt annat än att få träffa sitt barn. Jag och Elie längtar så himla mycket. Men trots den stora längtan så går tiden fortfarande jätte snabbt tycker jag! Det börjar såklart bli riktigt tungt nu, det spelar ingen roll om man ligger, sitter, står eller går. Det gör ont ändå. Kvällarna när man ska sova är jag alltid nära att lipa för jag har så ont i ryggen, halsbrännan tar död på mig och gör så jag får magkatarr och spyr m.m. Förvärkar känner jag av varje dag. Tycker magen är hård och drar ihop sig mest hela tiden.

Tycker det börjar bli drygt med alla sammandragningar hela tiden som gör ont i ryggen och lämnar en lite molande värk men sen händer inte mer. Give me some pain! Känner att dem blir värre och gör ondare vecka för vecka. Men jag vill NU! Men lillplutten kommer när han känner för det. Har man väntat såhär länge kan man väl stå ut ett par veckor till?

Idag har jag legat i sängen hela dagen. Så himla tråkigt men att försöka sova är det ända sättet man inte känner smärtan (om man lyckas somna).

Det är nämligen så att jag har fått tillbaka halsbrännan och den är värre än någonsin, sammandragningarna gör att magen blir stenhård ända längst upp i magen nästan precis under brösten känns det som och detta plus halsbrännan gör att det känns som när man har magkatarr! Har skit ont typ mellan revbenen, ligger nästan och lipar i sängen. Sen ligger han med rumpan precis under revbenen på höger sida och vid sammandragningarna pressar det på revbenen ännu mer så sträcker jag inte på mig då så knäcks dem känns det som.

Överallt läser man att i graviditetsvecka 37 "sjunker magen ner mer och det blir lättare att andas" och blabla. Men det är ju värre än någonsin. Jag vet ju att min bebis är fixerad och ligger långt ner och jag känner att han fortfarande ligger likadant med sin kropp. Men jag får snart panik när jag känner att allt typ står till halsen!


Förresten tidigare idag såg jag när bebis andades fostervatten! Helt galet coolt! Jag vet vart han ligger med ryggen och där såg man hur magen snabbt men försiktigt höjdes och sänktes och efteråt fick han en hickattack. Jag sökte om det på google och såg att man mycket riktigt kunde se sånt och att dem får hicka efteråt (och att detta syns där dem ligger med ryggen). Haha lille vännen därinne. Är det inte roligare om du kommer ut?


google.se

Nån av er läsare som nu senare i graviditeten fått värre halsbränna eller liknande? Har ni också sett bebisen andas fostervatten?

Idag går vi in i vecka 37! Blir lite pirrig när jag vet att det kan vara dags när som helst! Jag och Elie ängtar något så fruktansvärt efter att få se och pussa på vår lilla prins.

Bebis: Från och med den här veckan är inte ditt barn för tidigt född. Om barnet skulle födas nu räknas det som fullgånget. Barnet är moget och väl förberett för livet utanför livmodern. I vecka 37 är medelkroppslängden 49 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3000 gr. Huvudets omkrets är 34 cm.

De mesta av lanugohåret är borta. Lungorna har mognat. Barnet sväljer fostervatten och kissar, vilket är en viktig del i balansen av mängden fostervatten. Vid födelsen har ditt barn 300 ben i kroppen medan vuxna har 206, flera är ganska mjuka till en början. Vissa av benen växer samman i barndomen.

Mamma: Nattsömnen är inte så god som tidigare. Antingen måste du gå upp och kissa eller så sparkar ditt barn så att du inte kan sova.  Det är vanligt med ryggbesvär särskilt under senare delen av graviditeten, då kan det vara skönt att vila ryggen genom att ligga ner en stund. Bäst är att ligga på sidan med ena eller både benen böjda och en kudde mellan benen som stöd.



Egna anteckningar: Ja det har inte hänt så mycket sen förra veckan förutom att jag känner att bebis blir större och tyngre. Jobbigt för ryggen och det känns som jag har nån slags träningsvärk i ljumskarna hela tiden. Jag känner minsta rörelse han gör. Han har inte mycket plats där inne det känner jag. Nästan så jag blir lite rädd när jag ska sova för det känns som jag ligger på honom och pressar på honom stackarn. Har mycket förvärkar och dem blir värre för varje vecka. Nu längtar jag bara tills förlossningen startar! Han är ju färdig bakad, wow! Det ligger en färdig bebis i min mage. Massa tankar på hur han ser ut, vem har legat där inne i 9 månader?


Vecka 37 (36+0)

"Nu får du komma ut till oss när du vill Emanuel! Inga fler tanter på sjukhuset som kommer skrämma dig med bricanyl för att du ska stanna. Fritt fram till mamma och pappa!"

I söndags fick vi åka hem från sjukhuset! Förvärkarna är kvar men jag hade inte öppnat mig nåt mer och eftersom jag nu är så pass långt gången att bebis klarar sig om han föds så fick vi "gå hem och vänta" istället. Känns så himla skönt att få vara hemma efter 5 nätter på BB. Finns inte så mycket att göra där... 

Nu när jag kommit hem så gör sammandragningarna mycket ondare och jag har världens mensvärk och det känns som ryggen ska gå av. Men jag får helt enkelt stå ut med detta tills han tittar ut! Jag försöker att inte klaga för jag skulle gjort det tusen gånger om med värre smärta för min lilla son.

Innan vi åkte hem undersökte läkaren mig och såg att tappen fortfarande var mjuk och öppen så man fick in ett finger till bebis. Lillen hade även fixerat sig helt nu. Annars hade ingenting mer hänt. Så förmodligen lyckades all duktig personal stoppa en eventuellt för tidig förlossning. Eller så var det bara Emanuel som ville skoja lite med oss. Hon gjorde ett snabbt ultraljud så vi fick se att allt är prima med bebis och då fick vi även nu i v 35 bekräftat att det är en liten prins där inne! Man får ju vara lite beredd på att dem sett fel i v 20. Men nu såg läkaren det ännu tydligare. Detta spelar ju ingen roll alls. Det är just för att könet inte spelar någon roll som vi var öppna för att veta om hon såg om det var en pojke eller flicka. Bara kul att veta och lättare att planera rum m.m.

Igår hade jag så jädrans ont i svank, mage och ljumskar att jag gick och la mig kl 20.00 och hoppade över en unge i minuten (som jag följer slaviskt) på kanal 4! Så jag har precis kollat på avsnittet från igår på tv4 play istället. Vaknade jätte tidigt. Sovtiderna är bra konstiga när man är höggravid, det kan jag lova!

Skönt att lilla Emanuel bestämde sig för att stanna kvar efter sitt rymningsförsök i tisdags! Han mår bättre av att tjocka på sig ett par veckor till i alla fall. Sen får vi se när han tittar ut. Läkaren sa att vi får vara beredd på "när som helst" och att det både kan betyda om två dagar, två veckor eller fullgånget!



Här är bebisen 34 veckor och 1 dag gammal i magen.
Idag är han 34 veckor och 4 dagar. Varje dag räknas!


Det känns så skönt att veta att folk bryr sig om en. Tack alla ni som lämnat en fin kommentar på bloggen, skickat sms, ringt eller hälsat på!

Idag går vi in i graviditetsvecka 34 och det känns så skönt att tiden går så fort framåt. Både jag och mina två systrar föddes 2 veckor tidigare än beräknat (i vecka 38) och man brukar ju "följa sin mammas fotspår", så kanske är det bara drygt en månad kvar nu?!

Jag har ju berättat att jag tycker magen sjunkit och att jag känner bebis så himla långt ner. Halsbrännan är mycket bättre nu också! Men jag fattade inte att magen verkligen hade sjunkit fören jag jämförde bilder nu från förra veckan. VART TOG BADBOLLEN VÄGEN? Jag hade ju världens mage. Nu är det "bara" en kula. Känns så himla konstigt. Han är ju fortfarande kvar och blir bara större men magen mindre? Men han lär väl ha "åkt ner" nu då kanske.

Kolla in detta liksom:

Wow? Vilken skillnad... Den till höger är tagen idag och den till vänster för bara 7 dagar sen!
(Men gud så tråkig jag ser ut, fy. Ska genast gå och snygga till mig lite, det där är ju deprimerande! Förstår inte hur Elie kan tycka jag är världens vackraste. Han skulle bara våga säga annat...)

Men även om magen ser mindre ut nu, så känns det sååå mycket tyngre och jobbigare. Jag går mina snigelpromenader med Elie och hans tålamod i armkrok..

Bebis: Din bebis längd är denna veckan ungefär 32 cm från huvud till stjärt och 46 cm totalt. Den väger nu omkring 2.2 kg. Håret fortsätter att växa sig längre och tjockare.  Om du skulle föda bebisen nu skulle den klara sig bra utanför livmodern, den största skillnaden mot ett fullgånget barn är lungornas mognad. även om lungorna i vecka 34 inte är helt färdigutvecklade så är chanserna goda att bebisen skulle klara sig utan intensivvård. Bebisen flyter inte längre omkring utan vilar på livmodern. Naglarna har nu vuxit över kanten på fingrarna och bebisen kan riva sig på dem.

Mamma: Från naveln är det c:a 14 cm till den övre delen av din livmoder, men tänk på att detta mått kan variera från individ till individ. Du ska inte oroa dig om du inte har exakt samma mått som dina gravida vänner så länge som du växer som du skall. En växande livmoder är ett tecken på att bebisen där inne växer bra. Dina Braxton-Hicks-sammandragningar tilltar i styrka och frekvens allteftersom din kropp förbereder sig för förlossningen. Sammandragningarna börjar i övre delen av livmodern som blir spänd och hård för att sedan sprida sig nedåt och slappna av. Många misstar de här "övningssammandragningarna" för verklilga förlossningsvärkar, men det är oftast falskt alarm. Ett sätt att avgöra om det är Braxton-Hicks eller "verkliga" sammandragningar kan vara att gå omkring en stund. Om spänningen då släpper, och om det inte gör ont så är det nästan säkert Braxton-Hicks du upplever.



Egna anteckningar: Oj vad magen har ändrats denna veckan! Men det går ju åt rätt håll och det är inte så långt kvar tills vi får se lillen! Åh vad jag längtar. Sammandragningarna är verkligen jobbiga, jag får dem som vanligt hela tiden men nu måste jag stanna upp och andas igenom dem för det går knappt att röra sig så länge dem sitter i. Dem trycker på så det drar i ljumskarna och jag får molvärk i nedre delen av magen och ryggen. Bebis känns jätte långt ner nu och vid ljumskarna typ. Och det känns som man ska kissa på sig när han rör sig så långt ner.

Bebisens starka rörelser gör mig lika chokad varje gång, han är ju så liten men ändå så himla stark! Känns som han ska trycka sig ut genom magen på mig haha. Så söt.

Något annat sjukt som jag märkte igår var att när jag tog av mig min ring (som jag haft på mig sen jag konfirmerade mig) blev det ett märke på huden av den, så jag tog av den och satte den i mitt halsband. Sen när jag satte mig i soffan, vilade jag händerna på låren precis ovanför knäna och när jag tog bort dem blev det som en grop i huden som sakta försvann. Helt sjukt. Vätska lär man ju ha samlat på sig nu också. Gahh, vad händer med min kropp haha.

Oj vad mycket text. Vet att det finns några gravida som läser min blogg men ni andra som kanske följt min blogg sen innan graviditeten måste tycka detta är super tråkigt att läsa. Det blir mest "gravid-inlägg" nu eftersom det är det min dag handlar om nu typ. Men jag försöker variera med liite annat.
Men erkänn att det är lite kul att läsa om hur den före detta lite mer glamorösa, vältränade, fräscha Anna förvandlats till en vätskefylld badboll som glömt bort att ögonbrynen kan plockas? I will be back though...