Jag undrar hur länge bristningar stannar? Dem stör mig inte jätte mycket. Men det är ju klart, dem får gärna försvinna om dem vill.


Har likadant på andra sidan också. Om dem inte hade "krypit" upp så långt så hade man ju kunnat gömma dem under trosorna liksom. Men dem ville synas mer än så. Jaja, det är ett tecken på att man har det finaste som finns. Barn!

Och jag tror inte att pojkvänner bryr sig om ifall vi ser ut såhär! Elie sa såhär:

Älskling, du är perfekt som du är. Och bristningar är bara ett fint tecken på att Emanuel har legat där inne i magen. Om jag hade velat ha en perfekt mage fri från bristningar så hade jag inte valt att skaffa barn med dig. Då hade jag haft dig precis som du var innan. Men nu har jag valt detta och det finns inget jag inte tycker är vackert på dig!

Det var väl fint?


Vecka 39

Jag hade ju en sån megakula också. Inte konstigt om man får bristningar liksom. Huden hinner ju inte med.

Här kommer lite frågor och svar om min graviditet såhär i efterhand.  

 

När fick du reda på att du var gravid? Den 30:e september 2011 tog jag testet klockan 04.00 på morgonen. Var så nervös över vad resultatet skulle visa så varken jag eller Elias kunde sova.
Blev det en chock? Nej. Lillen var planerad och väldigt efterlängtad så det blev världens finaste överraskning!
Hur gammal var du? 20.
Hade du mycket halsbränna? Ja, efter vecka 20 besökte den mig varje kväll och fick mig ibland att spy. Novalucid var min bästis.
Spydde du mycket? Flera gånger om dagen fram till vecka 17. Yiho...
Var det någon favoriträtt som ändrades? Näh. Kunde bara inte stå ut med doften av kaffe som fick mig att spy direkt.
Hade du mycket foglossning? Nja, bara lite. Kändes mer under andra hälften av graviditeten.
Hade du sammandragningar? Puh, om jag hade. Dem började i vecka 18. Och runt vecka 31 började dem göra ont och i vecka 33 blev det smärtsamma förvärkar som påverkade tappen. Därav lillen rymningsförsök som tillslut stoppades!
Ditt sf mått som störst? SF-måttet låg på 35 cm sist jag var på MVC i vecka 37.
Har du fått bristningar? Yes. På låren och höfterna. Sexy mama! Sånt som ingår;)
Trodde du att det var en pojke eller flicka? Jag trodde det var en pojke. Jag har alltid haft en rad med pojknamn färdiga då min första son (om jag får fler) ska heta Emanuel.
Vad hoppades du på? Inget annat än att bebisen skulle vara frisk och må bra!
Hade du mycket vätska i kroppen? Jag vet faktiskt inte. Men i slutet kunde jag trycka med ett finger på låret och då blev det en grop där som sagta gick tillbaka. Gissar på att detta är vatten haha.
Hur mycket gick du upp i vikt? 14 kilo.
Hur ser du på graviditeten idag? Den var ovanligt jobbig men det var så mysigt. Sparkarna och gosemagen. Det var bara sista dagarna innan Emanuel kom ut som jag trodde jag skulle bli galen av smärta.
Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Att vattnet bara skulle gå, sen kom värkarna och strax därefter Emanuel - som på film. Men när händer det? Här var det t.o.m tvärt om tror jag. Sjukt långdragna och smärtsamma förvärkar i flera flera veckor. Sen kom vattnet och jag var fullt öppen - 10 cm: Men inte ens då kom bebis utan 4 timmar senare i det smärtsammaste stadiet utan bedövning tittade världens vackraste mini människa ut som gjorde det så värt allting!
Gick du över tiden? Nej.
Födde du för tidigt? För tidigt är nog att ta i men han kom innan BF i vecka 38+5.
När började din förlossning? Hm, den började nog på natten till tisdagen någon gång då jag hade så smärtsamma värkar och var öppen 3 cm på morgonen.
Hur lång tid tog det? Svårt för mig att svara på eftersom mina värkar hade hållt på i så många veckor och jag var öppen nästan 2 cm redan i vecka 34. Men jag räknar på att "det började på riktigt" ca 20 timmar innan han föddes.
Hur mycket var du öppen när ni kom in? 10 cm!
Vad tyckte du var jobbigast? Att jag var öppen 10 cm och hade obeskrivligt ont men inte fick krysta och såhär höll det på i de längsta 4 timmarna i mitt liv.
Var du rädd för något? Att Emanuel inte mådde bra.
Grät du? Under förlossningen fällde jag nog en och annan smärt-tår. När han äntligen kom ut var jag så chockad och glad att jag "glömde bort" att gråta. Jag bara tackade gud för ett välmående och vackert barn och låg och tittade på honom. Tårarna kom hemma efter någon vecka och kan fortfarande komma nu efter två månader då jag bara ligger och tittar på honom och fäller en eller två glädjetårar.
Skrek du? Oh ja, Jag hade syrgasmasken som bästa vän, tog aldrig av den från munnen så fick bara syre. I den skrek jag massor.
Tog du nått smärtstillande? Nej ingenting annat än syrgas i början, men efter ett tag andades jag bara syre för jag ville bara ha masken mot ansiktet som psykiskt stöd på något sätt. Det kändes bra. Jag hade inte tid för smärtstillande - vilket var mitt mål.
Blev du sydd? Ja, ett par stygn. Kändes inget för jag andades lustgas och jag fokuserade bara på Emanuels andetag. Det ända jag kände med Emanuel på bröstet var ren lycka.
Dragen med sugklocka? Nepp.
Hur många var inne i förlossningsrummet? En barnmorska och en undersköterska, jag, Elias och slutligen Emanuel.
Hade du någon nära med dig? Min kära sambo var ett fint stöd. 
Hur stor var bebisen? Han vägde 3410 gram och var 52 cm lång.
Blev det en pojke eller flicka? En pojke!
Vad fick den heta? Emanuel Elias.
Hur ser du på förlossningen idag? Det gjorde ärlig talat mycket ondare än jag trodde och jag har ännu inte glömt smärtan som alla säger att man gör. Kanske var för att jag fick en väldigt lång dragen förlossning med hemska värkar tidigt och att allt bara stannade upp när det var som smärtsammast. Men det viktigaste av allt var att det var värt det. Det var det häftigaste jag gjort i mitt liv och det är en väldigt speciell känsla att föda sitt barn och få se honom för första gången. Det är obeskrivligt men kan liknas vid att man förstått meningen med livet. 
Var allting värt det? JA!


Här är han bara några sekunder gammal. Och jag älskar honom redan mer än allt annat.

Igår var jag och mamma på Lindex oxh shoppade loss bland babykläderna! Jag passade även på att köpa en "gördel" (eller stödjande jätte trosor rättare sagt) nu när vi ändå hade rabatt på ett helt köp. Den är superskön för den har inga dumma sånna där hårda sömmar och grejer. Det är bara skönt tyg och den håller in magen bra!




Såhär ser dem ut i butik. 199:-

Jag tänkte visa ett par bilder på hur snabbt magen drar ihop sig efter en förlossning. Det är jätte häftigt!

Jag har inte tagit många bilder på magen nu efteråt då jag knappt tänker på det. Har inte ens vägt mig efter förlossningen än, så har ingen aning om min vikt. Nu har jag min egna lilla älskade familj att tänk på istället.

Men det är som sagt häftigt att se hur fort den kan gå tillbaka...


...efter att ha varit såhär stor

Vecka 39

Fick även en fråga om jag använder en gördel för magen och det gör jag inte. Jag använder ingenting för magen... Jag vet inte om man behöver någon sån ens, jag tycker magen drar ihop sig fint ändå. Har inte tänkt på att skaffa en faktiskt!

Att tiden kan gå så snabbt av att bara ligga och titta på detta underverk...

Lilla vackra Emanuel har kommit! Äntligen!

Han är så fin, alldeles perfekt. Kan knappt förstå att han är vår alldeles egen. Att vi har skapat nåt så fint...

Efter inlägget jag skrev igår la jag mig i sängen och försökte vila. Då sa det pang inne i magen och jag skrek till. Elie kom springande och undrade vad som hänt. Jag ställde mig upp och sprang till badkaret och såg hur det rann nedför benen, vattnet hade gått! Vi åkte in med en gång och när jag kom in var jag 10 cm öppen! Klockan 01.59 den 1/6 - 2011, under en åsknatt, kom Emanuel ut till världen med stora nyfikna ögon.

Just nu ligger han och sover på mitt bröst. Och hans föräldrar kan inte bli stoltare och lyckligare! Vi mår bra alla tre. Nu är vi på BB och stannar eventuellt till fredag.



Han var 52 cm och vägde 3410 gram.
Född i vecka 39 (38+5)


Älskade barn...

Än så länge är vi hemma. Börjar bli smått knäpp av dessa värkar som gör skit ont! Dem kommer lite olika men antingen 6,4 eller 3 min mellan. Jag vet inte vad jag väntar på, antagligen på att jag verkligen inte ska stå ut en sekund längre. Jag känner mig helt slut, har haft dessa värkar såhär ofta sen 05.00 imorse. När jag får en skriker jag till Elie att "Nä, nu jävlar pallar jag inte mer. Nu vill jag åka". Sen går värken över och då säger jag istället "Eller jag ska bara se om nästa gör lika ont..." Och det gör den. Vi får se om det händer nåt under natten. Hoppas!

God morgon.

Har haft en hemsk natt. Och har nu sen 05.00 haft smärtsamma värkar med 6 minuters mellanrum. Ringde förlossningen och vi ska in för att kolla detta och mina vattniga flytningar. Vi får se om nåt är på G eller om det bara är bebis som luras igen. 

Hörs sen! 

Underbar dag idag! Jag har ont i hela min kropp men det är bara att stå ut för snart är det juni - Emanuels månad! Och idag är det bara 10 dagar kvar till beräknad födsel! Imorgon går vi ner på ensiffrigt, helt galet. Detta har jag längtat efter sen början av graviditeten. Men det BF-datumet är ju ingen garanti för bebis. Men det är nära!


Bild från igår. Jätte kulan! Vecka 39 (38+2)


Såhär fint väder är det idag! Så nu ska jag traska in till stan och hälsa på min mamma och syster på jobbet och käka glass!

Tänk att för en månad sen var vi på sjukhuset och blev tillsagda att "det nog blir bebis om några dagar" och att vi skulle förbereda oss på att bli föräldrar. Dem sa att han skulle klara sig fint utanför magen men behövde kanske extra hjälp med matning och värme då han var så liten. Men... Det var ju bara Mani (vi kallar Emanuel för Mani) som lurades! Egentligen hade han tänkt stanna hela tiden men det visste vi ju inte då! Kanske går jag t.o.m över tiden? Det bestämmer bara bebis.

Bebis: Barnet är ungefär 50 centimeter långt och väger ca 3 450 gram. Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.



Mamma: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.





Egna anteckningar: Inga större förändringar nu förutom att det liksom blir tyngre, jobbigare att sova, mer sammandragningar och förvärkar med mensvärk, halsbrännan är lika underbar som vanligt... Men längtan efter vår son är hur stor som helst. Kan knappt fatta att han kan komma när som helst!

Låg och vilade en stund tidigare, sov äntligen super bra men väcktes av att min iPhone pep till. Det var min gravid app som påminde mig om att "min bebis just nu är stor som en vattenmelon!"

Av någon konstig anledning var det inte lätt att somna om då allt jag låg och tänkte på var den klassiska meningen "Att pressa ut en vattenmelon genom ett hål stort som en apelsin"...

---->

God morgon solstrålar!

Jag har märkt att jag svettas som en gris under nätterna när jag har mina förvärkar. Jag vaknar när jag får dem som gör mest ont och då går jag upp en runda, dricker mjölk eller går och kissar. Då märker jag att hela jag är helt blöt av svett, mysigt va? Det måste vara sammandragningarna för under dagarna vet jag att jag blir supervarm och helt röd i ansiktet när jag får förvärkar. Så under natten när jag har täcket på mig så blir det väl som en bastu. Åh vad mysigt.

Igår natt vaknade jag i alla fall som vanligt och märkte att jag fått ett sånt där jävla munsår som man INTE vill ha! Speciellt inte om man när som helst kan få en liten bebis som man då inte får pussa då! Tidigare brukade jag alltid få munsår men nu har jag inte haft det på typ 1 år och ingenting under graviditeten. Och när jag väl får det så är det för att immunförsvaret är försvagat - typ under förkyldningar. Men nu är jag ju helt frisk, suck...

Nä, idag ska jag få tummen ur och PACKA BB-VÄSKAN samt TVÄTTA Emanuels sängkläder + vagntäcket. Ska gå direkt ner och boka tvätt tid NU. Ska bara äta färdigt först och se lite på Vakna med The Voice...

Men vad ska man packa egentligen? Det är väl inte så noga... I värsta fall får Elie springa hem och hämta det som glömts, vi har inte så långt till BB.


Hörs sen!

Syrran var nyss här på sin lunch och åt sushi! Ikväll ska hon tillsammans med jobbet springa margaretaloppet, stackarn, lycka till! Nyss kom en jätte skur med regn men nu är himlen blå igen. Funderar på om jag ska ut och gå en runda men det börjar ju bli så jobbigt och tungt... Får se hur jag gör med det problemet.

Här är jag idag i alla fall:

Inte långt kvar nu!