Imorgon bitti åker Elie iväg till Kolmårdens öppna anstalt i Norrköping. Han har valt att åka tidigare för vår skull. Ju tidigare han åker desto tidigare kommer han hem.

Min mamma kör Elie dit i bilen. Jag och Mani följer också med.

Igår och idag har både jag och Elie känt något slags lugn.

Elie sa "Jag känner mig inte arg. Jag har inga sorgsna eller arga känslor alls. Jag är glad. För jag vet vad jag gjort och inte gjort. Jag känner inte längre ilskan och stressen. För snart är allt det här över och vi kan fortsätta leva våra liv."

Det känns som nu när straffet står framför fötterna på honom så är vi lättade. Vi behöver inte vänta längre. Och även om vi och så många fler vet att han är oskyldig så kommer han, i lagens och  myndigheternas ögon, ha avtjänat ett straff. Och man kan börja om på nytt.

Han behöver inte ursäkta sin frånvaro till människor i telefon. T.ex försäkringskassan. Det är oerhört frustrerande för mig att höra och för Elie att berätta för såna företag och människor att "Jag tänkte göra en ändring här för jag kommer inte vara här på ett tag... Jo för jag ska till fängelset.

Det låter ju så jävla fel? Det är ju så jävla fel? Han skäms för nåt han aldrig gjort. För nåt han inte förtjänar. Men snart är det över. Vi har snart allt bakom oss.

Idag har vi bara kramats hela familjen. Emanuel har suttit mellan oss hela dagen, vi har promenerat i det fina vädret. Elie har haft ett låångt föredrag om hur vi måste ta hand om oss för att han ska kunna känna sig lugn och inte oroa sig.

Vi njuter av vår sista dag tillsammans. Men det är inte den sista. Det är bara den sista dagen i helvetet. Snart börjar en helt ny situation. Och även nu står vi inför något vi aldrig tidigare gjort, men vi har lärt oss hur man klarar sig igenom nya svåra tider. Efter detta kan vi börja ett nytt fint liv ihop. Och de skyldiga personerna kan sitta där och klia sig i huvudet och fundera på vad dem nu ska hitta på för att förstöra för oss. Men den här gången kommer dem inte lyckas. 

Det här fixar vi!

Nu börjar jag med en ny kategori. Till Elie. Här tänker jag skriva offentligt till Elie om vad jag och vår son har gjort på dagen. Hur mycket jag saknar honom m.m. Eftersom han får tillgång till mobil och dator så kan han läsa dessa inlägg från anstalten.